Närkes Naturvandrare - det är namnet på mitt företag.
Just nu är min primära verksamhet att planera leddragning och att föreslå förändringar och förbättringar (broar, vindskydd, spänger etc) för att öka tillgängligheten när det gäller friluftsliv i länets nordliga delar - främst Nittälvsdalen.
Ett andra projekt är att besöka och dokumentera samtliga gratis övernattningsmöjligheter i länet. Det handlar om vindskydd, kolarkojor, stugor, lador, grottor med mera.
För det tredje guidar jag gärna små grupper i bergslagsnatur/kultur.
Närkes Naturvandrare
c/o Håkan Friberg
Postmästaregatan 49
70378 Örebro
073 2112 466
narkes.naturvandrare@gmail.com
Jag är Fjällvandrare - såväl sommar som vinter - oftast i de nordligare fjällen. Har på senare år utvecklats från dalkrypare till "enkeltopp-letare". Paddlar havskajak en gång om året dagarna runt Kristi himmelfärd. Ger mig då och då ut på cykelsemester - främst i Sverige och i våra grannländer.
Jag tycker att det är svårt att gradera min "aktivitetsnivå". Jag är ute mycket och borde därför klassas som "röd", men är absolut inte sportig. Jag är "grön" i så måtto att jag vill ut ännu mer.
Tycker om att skriva om mina upplevelser i naturen, men är för slö (dum?) för att lära mig göra en hemsida. Glad över möjligheten att publicera på Utsidan.
Läs gärna - och kommentera - mina Artiklar (dvs vandringsberättelser) och min Blogg (se ovan). Titta också gärna in på mina bokmärken. De finns uppräknade längst ner till höger. Där försöker jag göra lite reklam för vårt lilla - men innehållsrika - landskap, Närke.
Ibland under mina vandringar får jag för mig att filma lite. Dessa filmer läggs upp på youtube där jag kallar mig utsidanmajjen:
http://www.youtube.com/results?search_filter=0&suggested_categories=19&search_query=utsidanmajjen
Vill så mycket mer än jag förmår... och tiden går...
Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Paddling, Snöskovandring, Skrivande, Släktforskning, Musik
Etiketter:
Länkar:
Maj
2022:
Maj, Augusti
2020:
Juli, September, December
2019:
April, Maj, November, December
2018:
April, Augusti
2017:
Januari, Mars, April, Augusti, Oktober
2016:
Januari, Februari, Juli, Augusti, November
2015:
Januari, Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, November, December
2011:
Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2010:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November
2009:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2008:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2007:
September, Oktober, November, December
Möte med en av de stora
För ett par dagar sedan vandrade jag i mörkret på landsvägen från Sixtorp ner till Mullhyttan i Västernärke, där jag skulle bli upphämtad av Livskamraten. Jag hade hängt en reflexväst på ryggsäcken och hade en ganska stark pannlampa för att synas både framifrån och bakifrån.
När jag passerade lite hyggen passade jag på att låta lyktan sken svepa över ytorna i hopp om att hitta djurögon.
Och plötsligt ser jag hur det glimmar till ute till höger och sedan försvinner de. Jag backar ett par meter och ser dem igen. Alldeles stilla. Jag fumlar med pannlampa och får till slut på strålkastarskenet.
Där står ett lodjur och tittar rakt in i ljuset. Säkert står vi där en hel minut innan jag sakta förflyttar mig för att komma den lite närmare. Utan att ta blicken från ljuset börjar den sakta röra sig snett mot mig med höga, alldeles tysta kliv. Som närmast är den kanske 15 meter och hela upplevelsen vara cirka 3 minuter. Sedan kommer en hög stubbe mellan mig och lodjuret och förtrollningen är bruten. Jag tror inte jag tog ett andetag på hela tiden.
Jakttider i Närke
Den 18 oktober avslutade vi en tredagarsvistelse i Gårdsjötorp i Kilsbergen. Vi plockade givetvis ihop de sopor vi producerat och lade allt i en plastkasse och ställde den i bilen medan vi avslutade städning med mera.
När det så var dags för hemfärd öppnade Livskamraten bildörren på passagerarsidan...
Tre dagar på snöskor längs Nittälven. Närkontakt med ett av de vilda djuren.
Min ryggsäck var packad och klar redan på tisdag kväll eftersom jag tänkte ge mig iväg från Örebro direkt efter arbetet på onsdag eftermiddag. Ett riktigt rejält snöväder, dubbfria däck och smala, krokiga skogsvägar gjorde emellertid att jag väntade med avfärd till nästa dag.
På torsdag morgon förvånades jag över den snömängd som fallit. Uppe vid Nittälven skulle det knappast ha fallit mindre. I all hast packade jag om min utrustning i pulka istället. Ovanpå pulkan lade jag mina snöskor och stavar.
Abisko - Nikkaluokta via omvägar Del 1: Hinder
Det har sina sidor att ge sig iväg på skidtur i mitten av april. Våren hade anlänt till Hallsberg där min resa började. Både jag och pulkan kände oss aningen obekväma i väntan på att få gömma oss i vår kupé.
Oväntat möte i Kilsbergen
I onsdags - 20 februari - blev jag avsläppt i Pershyttan av Livskamraten. Några dagars skidåkning längs Kilsbergsspåret och på myrar, sjöar och skogsbilvägar i dess närhet låg framför mig. Övernattning skulle ske i vindskydd eller kojor. Helst vindskydd, för dessa erbjuder möjlighet att lyssna till nattens ljud. Jag hoppades på ugglor. Men... några ugglor blev det inte...
Första övernattningen ägde rum i vindskyddet vid Rusakulan. Denna plats är betydligt mer inbjudande vintertid än på sommaren. Dagen var mycket vintrig, men molnen gjorde att kvicksilvret inte sjönk till tvåsiffrigt, åtminstone inte förrän tidigt på morgonen då molnen dragit bort. Någon gång på kvällen (det var inte kolmörkt än) sitter jag och sysslar med matlagning. Då ser jag i ögonvrån att något rör sig. Jag tittar upp och ser något stort och mörkt ljudlöst försvinna in i skogen.