Vandring runt Virihaure och Vastenjaure.

Att vandra runt Virihaure och Vastenjaure ger möjligheter att se landskap och miljöer som skiljer sig mycket från östra Padjelanta och Sarek. Exempel på sådana miljöer är glaciärsjöarna i anslutning till Blåmannsisen och Rago nationalpark i Norge.

Av: hansnydahl

Att vandra runt Virihaure och Vastenjaure ger möjligheter att se landskap och miljöer som skiljer sig mycket från östra Padjelanta och Sarek. Exempel på sådana miljöer är glaciärsjöarna i anslutning till Blåmannsisen och Rago nationalpark i Norge, som direkt gränsar till Padjelanta. Stálojåhkå och Duvggejåhkå är två vattendrag man måste få hjälp att ta sig förbi. Lämpligen med båtskjuts från Staloluokta till västra sidan av Duvggeluokta.

Det här är en vandring jag gjorde år 2003 mellan den 24:e juni och 9:e juli med början och slut i Staloluokta. Tyvärr är det svårt att skriva en artikel med lagom längd när den sträcker sig över 16 dagar - speciellt när det var vackert väder 10 dagar i rad. Bilderna är tagna med min första digitalkamera och kvalitén när det gäller brus och dynamiskt omfång var inte bra på den tiden. Ber om överseende med detta. Det behövdes fem kartbilder för att täcka in vandringens 21 mil i läsbar skala. Dessa finns på relevanta ställen i artikeln. 

Jag hade kört bil från Kungsängen till Umeå (63 mil) den 23:e juni. Min kära mor bjöd på vällagad mat och nyskördade jordgubbar. Bara en mor kan skapa denna totala känsla av att vara välkommen. Jag har försökt säga att jag kan äta efter vägen för att hon ska slippa arbetet i köket, men det var nästan som att svära i kyrkan.

24:e juni - dag 1.

Tidigt på morgonen fortsatte jag till Kvikkjokk (51 mil) där jag hade bokat plats med helikopter (Lapplandsflyg på den tiden) till Staloluokta. Man fick medföra 20 kg packning för ordinarie biljettpris. I mitt fall vägde ryggsäck och vandringsstav 43 kg, så det blev till att betala ytterligare 230 kr (10 kr per extra kg). 

Man känner sig som en kalv på grönbete direkt man kliver av helikoptern och står på Virihaures östra strand. Jag går till samma same som kört mig med båt förbi Duvggejåhkå året innan. Han har möjlighet att köra mig även i år. Båtföraren och hans hund utstrålar ett välgörande lugn - något som den tillfällige gästen hoppas att uppnå efter två veckors vandring.

På väg västerut över Virihaure. 2003-06-24 kl. 14:50. På väg västerut över Virihaure.

Väl avstigen på Duvggeluoktas västra strand känner man plötsligt ensamheten. Sannolikheten att träffa på en annan vandrare är obefintlig. Först när jag närmar mig Padjelantaleden öster om Sallohaure kan jag räkna med att få växla någon artighetsfras med en artsfrände.

Det är inte helt enkelt att manövrera en säck på 43 kg vid påtagningen. Norröna Recon Pack är en säck med ram vilket brukar synas på framsidan av höger lår i form av ett antal blåmärken. Bärandet var överkomligt, även om man ligger på maxpuls i brantare uppförsbackar.

Det finns inga stugor eller broar söder, väster och norr om Virihaure och Vastenjaure. Man måste ha med tält, skor att vada i och mat för hela den tid det tar att gå runt. 

Vattenfall i Duvggejåhkå, nära utloppet i Virihaure. 2003-06-24 kl. 15:57. Vattenfall i Duvggejåhkå, nära utloppet i Virihaure

Vädret var fint och jag stretade på de nästan 200 metrarna i höjdled från Virihaure upp till Duvggejåhkås utlopp i Gásakjávrre. Eftersom jag startade sent fick det räcka med 5 km första dagen. Satte upp tältet och undersökte sedan växtligheten i närheten.

Dvärgvide? 2003-06-24 kl. 19:08. Dvärgvide?

Karta dag 1 och 2.Karta dag 1 och 2.

25:e juni - dag 2.

Tog gott om tid på mig på morgonen. Dagens sträcka skulle bara utgöras av 4 km längs norra sidan av Gásakjávrre och en sväng på 6 km upp till Stuorra Duvgge

Dags att ta på sig säcken och ge sig av. 2003-06-25 kl. 11:13.Dags att ta på sig säcken och ge sig av.

Framme vid den fina tältplatsen vid sjöns nordvästra hörn kändes det skönt att gå barfota i det korta gräset. Det rinner en liten jokk där som har en fördjupning med sandbotten innan den mynnar i sjön. Vattnet är där hela 10 eller 11 grader vilket är att föredra framför det betydligt kallare glaciärvattnet i Gásakjávrre. Över himlen vandrade underliga moln. Jag tror att dessa var av typen linsformade böljemoln. SMHI skriver:

Altocumulus lenticularus - linsformade böljemoln bildas i samband med de vågor som kan uppkomma i atmosfären i lä av höjder och bergskedjor. De kallas därför också för lävågsmoln.

Tältplatsen dag 2, med badpool och sandstrand. Över himlen vandrar Altocumulus lenticularus. 2003-06-25 kl. 16:51.Tältplatsen dag 2 vid Gásakjávrre. Topp 1663 i bakgrunden.

Efter intagen lunch var det dags för en eftermiddagsutflykt upp på utsiktsberget Stuorra Duvgge vars topp ligger 980 m.ö.h. Man har en strålande utsikt över västra Virihaure och även mot Gásakjávrre.

Panorama över Siergga luokta. 2003-06-25 kl. 19:24.Panorama över Siergga luokta.

Blomma på Stuorra Duvgge. 2003-06-25 kl. 19:55. Utsikt mot sydväst från Stuorra Duvgge. 2003-06-25 kl. 20:56.

26:e juni - dag 3.

Dagens etapp var en 8 km lång sträcka över södra sidan av Jågnåtjårro (1163 m.ö.h.) till en tältplats sydväst om toppen på cirka 1050 meters höjd. Totalt 300 meters stigning. Detta är inte den närmaste vägen runt de stora sjöarna. Min avsikt var att hitta ett basläger för att kunna göra dagsutflykter till bland annat Topp 1462 vid Blåmannsisens norra sida.

Fjällglim. 2003-06-26 kl. 11:32.Fjällglim.

Efter ett par km låg en nyligen dödad renkalv på en snöfläck. Av skadorna - och avsaknaden av djurspår i snön - drog jag slutsatsen att det bara kan ha varit en kungsörn som bragt den lille om livet. De spår som fanns i snön måste ha gjorts av vingar. Förmodligen hörde örnen mig komma och gav sig iväg. 

En nyligen dödad renkalv. Bevisen pekar mot en kungsörn. 2003-06-26 kl. 14:04.En nyligen dödad renkalv. Bevisen pekar mot en kungsörn.

Jågnåtjårro är snarare en platå än ett berg, men utsikten är vidsträckt mot norr och öster.

Utsikt mot öster med fjällen runt västra Sarvesvagge i bakgrunden. 2003-06-26 kl. 14:44.Utsikt mot öster med fjällen runt västra Sarvesvagge i bakgrunden.

Efter tältuppsättning och middag gjorde jag en kvällsutflykt över Jågnåtjårro. Fotograferade blommor och riksrösen.

Utsikt mot sydväst från Jågnåtjårro. 2003-06-26 kl. 20:09. Fjällspira på Jågnåtjårro. 2006-06-26 kl. 20:26. Riksröse 240 C. 2003-06-26 kl. 20:33.

Karta dag 3, 4, 5 och 6.

27:e juni - dag 4.

I dag var det dags för den första längre dagsturen. En sväng runt Kvitvatnet med passage över topparna Gieddoajjve (1153) och Topp 1161 vid västra Messingmalmvatnan. Jag ville främst titta närmare på glaciärsjöarna norr om Blåmannsisen. Totalt blev det 15 km med 400 meter uppför och lika mycket nedför. En lugn och behaglig tur med endast mat, kamera och regnkläder i dagturssäcken. Vattendraget som avvattnar Kvitvatnet - Kvitvasselva - var djupare än vad mina 31 cm höga Lundhagskängor klarade av, så det blev till att ta av sig på fötterna. 

Kvitvasselva - utloppet från Kvitvatnet. 2003-06-27 kl. 12:27Kvitvasselva - utloppet från Kvitvatnet.

Krypljung. 2003-06-27 kl. 12:39. Purpurbräcka på Gieddoajvve. 2003-06-27 kl. 13:52. Nedre Veiskivatnet (793 möh) - fortfarande isbelagd. Sedd från norra sidan av Gieddoajvve.

Det var mycket snö kvar men det var samtidigt varmt. Ingen mygg ännu eftersom det var is på nästan alla sjöar. Man kunde ligga på magen och fotografera blommor ostörd. Väl uppe på Gieddoajvve åt jag lunch och njöt av utsikten. Speciellt Blåmannsisen i söder och Sisovatnet och de spetsiga topparna i väster.

Vy mot söder från Gieddoajvve. En glaciärtunga från Blåmannsisen syns mellan Topp 1462 och Rundvassfjellet. kl. 16:28.Vy mot söder från Gieddoajvve.

Efter lunchen bar det av söderut mot topp 1161 vid västra änden av Messingmalmvatnan. Lättgånget och lagom brant.

Övre Messingmalmvatnan sedd från Topp 1161. 2003-06-27 kl. 18:13.Blåmannsisen dämmer upp Övre Messingmalmvatnan.

Fronten av glaciären var nog upp till 50 meter hög. Hans Pettersson har skrivit en artikel om de jöklahaup (jökellopp) som inträffat i denna sjö. Den finns att läsa i Svenska Fjällklubbens tidskrift Fjället - nummer 1 år 2013. Jag var här 10 år innan artikeln skrevs och kände inte till fenomenet, men jag kunde se att något ovanligt inträffat eftersom bergväggen på andra sidan sjön hade en annan färg från sjöns yta och 20 meter uppåt - trots att sjön inte var reglerad. Mer än 20 meter högre kunde vattnet inte nå eftersom det då rinner ut i östra Messingmalmvatnan. Vattnet kommer då att rinna ut i Virihaure och gynna svenska vattenkraftverk. 

Topp 1462. Man kan se att vattennivån varit 20 meter högre. 2003-06-27 kl. 18:28.Man kan se att vattennivån varit 20 meter högre.

År 2001 var vattennivån så hög att den lyfte upp glaciärtungan. 40 miljoner kubikmeter vatten lyckades smita iväg under isen och ner i vattenmagasinet i Sisovatnet. Norrmännen kunde nu för första gången få ekonomisk fördel av det vatten som trots allt var deras. År 2005 smet vattnet ut under isen igen och därefter har det hänt allt oftare på grund av att glaciärtungan blivit allt tunnare.

Jag passade även på att studera nordsidan av Topp 1462 noga eftersom morgondagens dagstur skulle ta mig till toppen av berget. Vägen tillbaka till tältet var overkligt slät och lättgången. 

Ungefär efter fyra dagar när ingen kunnat påminna dig om att du är du, så börjar denna insikt att spela ut sin roll. Det sägs att människans hjärna började växa och utvecklas snabbare - för någon miljon år sedan - när vi började leva i större grupper. Orsaken var att vi var tvungna att hålla reda på den sociala rangordningen mellan alla individer i gruppen, vilket krävde utökad hjärnkapacitet. Antalet relationer i en grupp beräknas med formeln n(n-1)/2. På en arbetsplats med 20 anställda blir det 20*(20-1)/2 = 190 relationer att hålla reda på. Vid ensamvandringar minskar det antalet till 0. "Vardagsjaget" övergår successivt i den mer anonyma "vandraren", förutsatt att vandringen är så pass väl förberedd att det praktiska kan skötas av reptilhjärnan. 

28:e juni - dag 5.

Äntligen skulle det bli en dagstur till toppen av Topp 1462. För några decennier sedan var nog berget en nunatak - helt omgiven av Blåmannsisen, och det är fortfarande en återvändsgränd, om man inte tänkt ge sig ut på glaciären - vilket man inte gör ensam. Total längd: 17 km med 700 meters total stigning.

Topp 1462 till vänster och Messingtoppen (1270) till höger. 2003-06-28 kl. 14:15.Topp 1462 till vänster och Messingtoppen (1270) till höger.

En nunatak är den spetsiga del av ett berg eller höjd som sticker upp ur en omgivande glaciär. På själva nunataken finns alltså ingen is, utan berget går i dagen. Nunataker har ofta en egen flora och fauna med arter som inte finns i omgivningen. På nunataker i Norges kustfjäll kan vissa härdiga växter och djur ha överlevt den senaste nedisningen. (Bra Böckers lexikon).

På snöfälten strax norr om Messingmalmvatnan såg vandraren purfärska järvspår. Kornsnön som kastats upp bredvid fotavtrycken hade ännu inte börjat smälta trots värmen.

På nordöstra sidan av Messingtoppen finns fortfarande en glaciärrest kvar som var rätt svår att passera nere vid sjön eftersom den var mycket brant. Isen på sjön var inget alternativ eftersom den var murken. Det hade varit bättre att gå högre upp till dess man passerat glaciären. 

Men belöningen blev en otrolig blomsterrikedom inträngd mellan gigantiska snölegor och glaciärrester - mycket oväntat!

Fjällviva till vänster, smalviva till höger, fjällgentiana och fjällviol. 2003-06-28 kl. 14:43.Fjällviva till vänster, smalviva till höger, fjällgentiana och fjällviol.

Mossljung. 2003-06-28 kl. 14:19. Fjällbinka. 2003-06-28 kl. 14:28. Renar vid Messingmalmvatnet. 2003-06-28 kl. 15:19.

Topp 1462. Den var nog en nunatak tills helt nyligen. 2003-06-28 kl. 15:24.Topp 1462. Den var nog en nunatak tills helt nyligen.

Framme vid foten av Topp 1462 blev det genast ordentligt brant, vilket märktes mer eftersom det var en solid och slät klippa man gick på. Dock inga problem förrän strax innan toppen där en klippvägg på tio meter var så brant att det krävde lättare klättring. Utan klätterutrustning fick vandraren placera sin 175 cm långa vandringsstav på strategiska ställen under sig, för att nå nya stödpunkter för händer och fötter. 

Topp 1462. Skönt att vila ut i det fina vädret, enbart omgiven av is. 2003-06-28 kl. 17:12.Topp 1462. Skönt att vila ut i det fina vädret, enbart omgiven av is.

På toppen var det vindstilla och lagom varmt för en lättare klädsel. Berget var omgivet av glaciären utom längs den norra bergskammen där uppstigningen gjorts. Närheten till den 87 km2 stora Blåmannsisen gör att utsikten till stor del består av ett vinterlandskap. 

Utsikt över östra Messingmalmvatnan från Topp 1462. 2003-06-28 kl. 18:23. Västra Messingmalmvatnan och Messingtoppen. Vy från Topp 1462. 2003-06-28 kl. 18:23. Blåmannsisen med Sulitelma i bakgrunden. Vy från Topp 1462. 2003-06-28 kl. 19:24. Vy mot väster från Topp 1462, med sjöarna Rundvatnet och Sisovatnet nedanför glaciären. 2003-06-28 kl. 19:51.

Blåmannsisen är en så kallad platåglaciär och i en helt annan storleksklass än våra svenska glaciärer. Men även den blir tunnare. Det verkar dock inte ske lika snabbt som för andra norska glaciärer. Det varnas för att förtunningen medför en ökad risk för sprickbildning och att delar som förr varit sprickfria nu inte är att lita på. Glaciären är 475 meter tjock i den dalgång som förbinder Leirvatnet med Norddalen i väster. Om isen försvinner så kommer Leirvatnet att rinna ner i Norddalen och inte som nu ner till Virihaure.

Det var lätt att bli sittande på toppen i timmar i det fina vädret. Vid åttatiden började solens reflexer i Atlanten att synas trots att luften innehöll mycket vattenånga. I sydost tornade topparna i Sulitelmamassivet.

Panorama över Blåmannsisen från Topp 1462. 2003-06-28 kl. 19:55.Panorama över Blåmannsisen från Topp 1462.

Vid halvniotiden var det dags att ge sig tillbaka till lägret. Det skulle bli nio eller tio km eftersom vandraren valde att gå ner längs den södra sidan av berget. Den vägen är enklare och inte alls lika brant men med en hel del lösare jord och morän i närheten av glaciären. Det var en mycket hög isvägg där berget mötte glaciären. Temperaturen blev nu mer lik den i ett kylskåp. Berget rundades på den västra sidan varefter återvägen blev densamma som hitvägen. 

På väg ner mot Blåmannsisen längs södra sidan av Topp 1462. 2003-06-28 kl. 20:55.På väg ner mot Blåmannsisen längs södra sidan av Topp 1462.

Ismuren där glaciären och Topp 1462 möts. 2003-06-28 kl. 21:29.Ismuren där glaciären och Topp 1462 möts.

Västra sidan av Topp 1462 fick en overklig färg i ljuset från den lågt stående solen. 2003-06-28 kl. 21:56. På väg tillbaka till Jågnåtjårro nära midnatt. Gásakjávrre till höger. 2003-06-28 kl. 23:24.

Framme vid tältet vid halv-ett tiden. Fötterna måste tvättas och kängorna tas omhand - oavsett tid på dygnet. Fotsalva är också bra. Förebyggande åtgärder har hållit fotproblem borta.

29:e juni - dag 6.

Det blev varmt i tältet i det soliga vädret - alldeles för tidigt med tanke på hur sent det blev i går. Genom att lägga sovsäck och kläder på tältet ordnades lite skugga och svalka. Dagen blev en vilodag eftersom vandraren var lite trött efter gårdagen och inte intresserad av att gå en längre sträcka med tung ryggsäck. Lufsade runt med kameran på Jågnåtjårro och fotograferade en och annan blomma.

Tältplatsen på sydvästra sidan av Jågnåtjårro. I bakgrunden syns Goádasjoajvve, Litlrago och Ragotjåhkkå. Kl. 12:22.Lägret vid Jågnåtjårro. I bakgrunden Goádasjoajvve, Litlrago, Ragotjåhkkå.

Lappfingerört på Jågnåtjårro. 2003-06-29 kl. 14:14.Lappfingerört på Jågnåtjårro.

30:e juni - dag 7.

Efter fyra nätter på samma plats var det dags att ge sig av. Nästa inplanerade dagstur var en längre vandring över Lappfjellet i södra Rago. För att kunna göra den behövde lägret flyttas ett antal km norrut. Landskapets utformning gör att färdvägen ser ut som ett S. Dagens sträcka blir 12 km. Totalt 250 meter uppför och 400 meter nedför. Packningen har minskat med 5 kg vilket ökar steglängden märkbart. 

Övre Veiskivatnet. 2003-06-30 kl. 09:07. Fjällsippor nära riksröse 240 D. 2003-06-30 kl. 11:00. Riksröse 240 D. Sydligaste punkten i Rago Nasjonalpark ligger här. 2003-06-30 kl. 11:11.

Man fick gå 3 km mot nordost innan det blev överkomligt brant och de 200 metrarna i höjdled ner mot Övre Veiskivatnet (831 möh) kunde avverkas. Sjön passerades på den östra sidan. Sedan följde en stigning på 100 meter upp mot riksröse 240 D som även utgör början av Rago Nasjonalpark på den norska sidan. Härifrån är utsikten fin mot Raddujávrre och västra Virihaure. Här fanns även stora partier med gräs och fjällsippor. De första myggen började märkas av efter flera dagar med högsommarvärme.

För att inte förlora så mycket i höjd på färden norrut följde vandraren bergskammen 1½ km västerut innan det blev nedgång i dalen sydost om Bálggescorru (964 möh). Höjdförlust 160 meter. Därefter hölls riktning rakt norrut fram till Furusteinsfjellets östra sida som fick bli lägerplats. Höjdstigning 100 meter.

Smältvatten översvämmade dalen norr om Radduvárre. 2003-06-30 kl. 16:21.Smältvatten översvämmade dalen norr om Radduvárre.

Från bergryggen mellan Furusteinsfjellet och Radduvárre kunde man se att sandurfältet nedanför - där jokken som avvattnar Rágujiekna drar fram - var översvämmat av smältvatten. Vanligtvis är det en utmärkt tältplats, men nu var det för blött. Den jokken är också ett av de största vaden. Det kan vara mer än knädjupt och upp till 30 meter brett vid det valda vadstället, men det är sandbotten och inte strömt. Dock är vattnet nästan smärtsamt kallt eftersom glaciären ligger endast 2 km uppströms.

1:a juli - dag 8.

Det fantastiska vädret höll i sig. Vandraren skulle - iförd kortbyxor - följa Linnéruta från riksgränsen förbi Flatkjölen och över Lappfjellet. Tillbakavägen skulle gå över Lappfjellets små toppar Rájrretjåhkkå (1150), Luojdotjåhkkå (1169) och Goadásjoajvve (1220). Enligt kartverktygen blev det totalt 27 km med sammanlagt 1050 meters stigning.

Linné genomförde sista delen av sin Lappländska resa längs den så kallade Linnéruta från Virihaures västra strand och över Lappfjellet, för att slutligen komma ner till Tørrfjorden i Norge. Samma rutt användes under andra världskriget av norrmän som flydde undan tyskarna.

Linnés Lappländska resa (Wikipedia).

Att spåra en botanist - om Linnéruta                Bidrag av Hans Fowelin.

Karta dag 8 och 9.

Linnéruta är sparsamt markerad med små rösen som är lätta att missa, speciellt tidigt på säsongen då många rösen kan vara gömda under snön. Landskapet är utformat på ett sätt som gör att man inte kan veta hur det ser ut en halv km längre fram. Plötsligt står man framför ett mindre stup på 5 eller 10 meter som man måste försöka gå runt på lämpligt sätt. En idealisk plats för de som vill leka kurragömma. Man får räkna med att sträckan fram till Flatkjölen tar längre tid än normalt.

Det finns många spår efter inlandsisen och även efter glaciärer i senare tid, med ändmoräner och utspridda stenblock.

Spår efter inlandsisen söder om Rágojiegna. 2003-07-01 kl. 10:31.Spår efter inlandsisen söder om Rágojiegna.

Strax innan Flatkjölen intogs lunchen. Tystnaden accentuerades av porlandet från små jokkar. Under ideala förhållanden avtar den medvetna tankeprocessen successivt för att ersätts av instinktiva handlingar och reaktioner. Hjärnkapaciteten används i stället till att stärka de fem sinnesorganen. De levererar nu en mer distinkt bild av omvärlden. Den friska luften och vandrandet bidrar till att avgifta kroppen och stärka sinnesintrycken ytterligare.

Färden fortsatte längs Linnéruta som nu hela tiden befinner sig mellan 950 och 1050 möh. Utsikten ner mot Litlverivatnet är obeskrivbart vacker. Där det samlats lite jord och sand har fjällsippan slagit rot i täta mattor.

Litlverivatnet ligger 700 meter nedanför Linnéruta på Lappfjellet. 2003-07-01 kl. 15:23.Litlverivatnet ligger 700 meter nedanför Linnéruta på Lappfjellet.

Fjällsippor vid Boadnjásroahtte. 2003-07-01 kl. 15:38.Fjällsippor vid Boadnjásroahtte.

Utsikt från Boadnjasjroahtte mot Litlverivatnet. 2003-07-01 kl. 16:21.Utsikt från Boadnjasjroahtte mot Litlverivatnet.

Strax innan Råggejávrre viker vandraren av från leden med riktning mot Rájrretjåhkkå (1150). Underlaget övergår i hårda snöfält som är lätta att gå på. Några få km västerut störtar fjällkedjan 1000 meter ner mot de norska fjordarna.

Vy mot sydväst från Rájrretjåhkkå. 2003-07-01 kl. 17:38.Vy mot sydväst från Rájrretjåhkkå.

Det har blivit sent och solen speglar sig i Atlantens vatten långt borta i väster. Dags att fortsätta tillbaka österut över Luojdotjåhkkå och Goadásjoajvve.

Utsikt från Rájrretjåhkkå mot väster. I förgrunden Råggejávrre. 2003-07-01 kl. 18:07. På väg ned från Rájrretjåhkkå. 2003-07-01 kl. 18:24. Utsikt mot fjorden Sörfolda från Luojdotjåhkkå. 2003-07-01 kl. 19:17. Vy mot Litlrago och Rágotjåhkkå från Goadásjoajvve. 2003-07-01 kl. 19:56. Vy mot söder från Goadásjoajvve. Den reglerade sjön Luojdojávrre i förgrunden. 2003-07-01 kl. 19:57.

Glaciären Flatkjölen sedd från Goadásjoajvve. 2003-07-01 kl. 20:09.Glaciären Flatkjölen sedd från Goadásjoajvve.

2:a juli - dag 9.

En vilodag var inplanerad, men myggen hade blivit så påflugen att ingen vila infann sig. Vandraren tog sitt pick och pack och gick mot högre höjder i hopp om att det där skulle vara myggfritt. Efter 200 meters brant stigning nåddes Rágojiegna och myggen började tunnas ut. Glaciärkanten följdes norrut och sjön vid den numera avsnörda glaciärresten passerades på norra sidan. På 1140 meters höjd hade myggen givit upp eller blåst bort och där fanns en tältplats på första parkett med utsikt mot de stora sjöarna.

Sandurfältet sydöst om Rágojiegna. 2003-07-02 kl. 16:06.Sandurfältet sydöst om Rágojiegna.

Glaciärsjön sydost om Rágotjåhkkå. 2003-07-02 kl. 17:25.Glaciärsjön sydost om Rágotjåhkkå.

Efter välförtjänt middag bar det åter av mot högre höjder - närmare bestämt 1312 meter och toppen av Rágotjåhkkå. På vägen upp passerades stora fält med isranunkel som lyste som små lampor i midnattssolen. Värmen hade fyllt luften med vattenånga och bilderna blev inte så tydliga som på kallare dagar. Det blir en speciell frid på fjälltoppar när vinden mojnat. Virihaure och Vastenjaure i öster - Sörfolda och Atlanten i väster.

Vy mot Virihaure från Rágotjåhkkå. 2003-07-02 kl. 21:57. Vy mot Vastenjaure från Rágotjåhkkå. 2003-07-02 kl. 22:41. Gasskatjåhkkå (1517) sedd från Rágotjåhkkå. 2003-07-02 kl. 22:53.

Vy mot Litlrago och Lappfjellet från toppen av Rágotjåhkkå 2003-07-02 kl. 22:09.Vy mot Litlrago och Lappfjellet från toppen av Rágotjåhkkå.

Från toppen var det halvannan kilometer till tältet. Vandraren gick i sakta mak tillbaka uppfylld av en märklig blandning av eufori och vemod.

3:e juli - dag 10.

Eftersom gårdagens vilodag uteblev fick det bli en halv vilodag i dag. I den medförda vattenhinken (10 liter) tvättades kläder. Hinken är även bra om man måste gå 100 meter eller mer för att hämta vatten. 

Sedan vandraren upprepade gånger blivit påmind om att han var en "dinosaurie" som tog med vattenhinkar av plast och fyrmanstält på 5,1 kg på ensamvandringar, så har han gjort vissa avkall på bekvämligheten. Kanske inte så mycket för att åter bli tagen på allvar - som på grund av stigande vikt och ålder. 

Tvättstuga på Rágotjåhkkå. 2003-07-03 kl. 11:33. Tvättstuga på Rágotjåhkkå.

Värmen från solen och den svaga vinden torkade kläderna snabbt. Lägret bröts och kosan styrdes mot nordost, längs bergsryggen som är en förlängning av Rágotjåhkkå. Utsikten mot Rago var väl värd ansträngningen att ta denna omväg. Dessutom behövde inte jokken från Rágojiegna vadas.

Karta dag 10, 11, 12 och 13.

På väg norrut över Rágotjåhkkå. 2003-07-03 kl. 16:09.På väg norrut över Rágotjåhkkå - smältvattenpool.

Panorama över östra Rago / västra Padjelanta. 2003-07-03 kl. 16:35.Panorama över östra Rago / västra Padjelanta.

Efter 7 kilometers flanerande från en upphöjd position - med vackra vyer åt öster och väster så sattes tältet åter upp 100 meter ovanför Rástesjávrasj. Platsen valdes för att slippa myggen som brukar trivas nere vid sjön och för utsiktens skull. Snötoppen ser ut som om det vore det äldsta berget på Jorden. Ödsligt, kargt och sargat av otaliga istider. Vandraren har valt avskildheten - och den känslan blir som starkast i närheten av detta berg.

Tältplatsen dag 10 med Snötoppen i bakgrunden. 2003-07-03 kl. 22:29.Känslan av avskildhet blir som starkast i närheten av Snötoppen.

4:e juli - dag 11.

Alldeles intill tältplatsen fanns flera parallella rännor i öst-västlig riktning, där smältvattnet från gångna istider karvat sig ner i urberget. Dagens etapp bestod av två delar. Först en kort vandring på 4 km till Guovddelisjávrásj, och därefter en utflykt (9 km fram och åter) till den udda monoliten Topp 903 som ligger inklämd mellan Snötoppen och Guovddelistjåhkkå, och som utgör stoppkloss för Trolldalen i Rago.

Ränna från istiden sydväst om Rástesjávrásj. 2003-07-04 kl. 8:40.Ränna från istiden sydväst om Rástesjávrásj.

Tältplats dag 11, nära Guovddelisjávrásj. 2003-07-04 kl. 15:22.Tältplats dag 11, nära Guovddelisjávrásj.

Guovddelisjávrásj spärrar i princip vägen mot Topp 903. Vandraren fick krypa uppför den branta sluttningen norr om sjön ett antal meter innan det var möjligt att fortsätta västerut. 

Fjällkäringtand med Snötoppen i bakgrunden. 2003-07-04 kl. 18:41.Fjällkäringtand med Snötoppen i bakgrunden.

Därefter blev det ett sick-sackande mellan småsjöar och småstup innan man stod vid foten av den underliga och renskrapade monoliten Topp 903. Påminner lite om Ayers Rock - med den skillnaden att den är grå och omgiven av högre toppar. Ingen klättring behövs för att ta sig upp de 200 metrarna till toppen, men det är stundtals rätt brant. Om det nyss regnat bör man nog avstå. 

Att ta sig upp från Trolldalen - mellan Snötoppen och Topp 903 kan vara möjligt under optimala förhållanden, men det är nog ett gränsfall.

Sjö som rinner ner i Trolldalen. 2003-07-04 kl. 18:09. Monoliten topp 903. 2003-07-04 kl. 18:44. Övre Trolldalen sedd från topp 903. 2003-07-04 kl. 19:28. Vy mot öster från Topp 903. 2003-07-04 kl. 19:40.

Nära tältplatsen fanns långa och kanske 4 meter djupa rännor nedgrävda i urberget där vattnet från Guovddelisjávrásj rann vidare mot Vastenjaure. Där fanns även rester av jättegrytor med diametrar på minst fem meter.

5:e juli - dag 12.

Nu var det slut på de inplanerade dagsturerna. Ur ett upplevelseperspektiv blev det första dagen av återfärden till civilisationen, vilket betonades av ett väderomslag - efter 10 dagar med solsken. Vandringen skulle följa Guovddelisjåhkå mot nordost, runda Guovddelisvárre och korsa Hurrejåhkå. Därefter en kännbar stigning på drygt 200 meter uppför Vielggisbáktes västra brant och sedan gå rakt österut till de första småsjöarna i Guovdoajvejávrátja. Totalt 12 km med drygt 300 meters stigning och knappt 200 meter nedför. Det duggregnade till och från hela dagen.

Dagens sträcka innehåller även tre av vandringens fyra vad som i stort sätt alltid kräver skoavtagning.

Guovddelisjåhkå. Här kan man ofta klara sig med 30 cm höga kängor om man går på västra sidan av jokken, men inte alltid. Inget svårt vad.

På väg förbi Guovddelisvárre. 2003-07-05 kl. 12:55.På väg förbi Guovddelisvárre.

Hurrejåhkå. Vattnet är ganska djupt i början av juli, men måttligt strömt. Det finns en plats med stora stenblock på botten och där man kan klara sig med Hillebergs vadaröverdrag som går upp till knäna. Dessa lämnas numera hemma på grund av vikten på 450 gram.

Jokken från Báktegiesjjávrásj (736). Ett normalt år vadar man jokken utan problem, men vattnet är strömt och forsar upp mot knäna. Här fick vandraren och hans kamrat vända i början av juli år 2000, då det var ovanligt sen snösmältning. Vi kom då från andra hållet. Det var is kvar på sjön och emellanåt kom det meterstora och tjocka isflak i det starkt strömmande vattnet som skulle kunna bryta benen på en vadare – eller knuffa honom nedför vattenfallet inte långt från vadstället. I värsta fall kan man komma förbi genom att gå norr om sjön – eller upp mot Hurrevárre. 

Vadning av jokken från Báktegiesjávrásj (736). 2003-07-05 kl. 14:37.Vadning av jokken från Báktegiesjávrásj.

6:e juli - dag 13.

Dagens etapp gick förbi Árranoajvve och på sydsidan av Svártinjunjes - fram till norra sidan av sjön Gievgesjávrásj (736). 15 km med totalt 200 meter uppför och lika mycket nedför. Vädret är inledningsvis bra för att mot eftermiddagen mulna på.

Man kan även välja att gå mot sydsidan av Arajávrre  - vilket blir mindre stigning, men man missar då en del av utsikten mot Vastenjaure.

Panorama över Vastenjaure från Vielggisbákte. 2003-07-06 kl. 11:27.Panorama över Vastenjaure från Vielggisbákte.

På Vielggisbakte växer det mycket blommor. Det beror nog på kalkavlagringarna som här och där ligger som tjocka vita band högst upp i sluttningen. Att ha en vilodag här för att titta närmare på floran och utsikten kan rekommenderas. 

Kalkavlagringar vid östra delen av Vielggisbákte. 2003-07-06 kl. 14:46.Kalkavlagringar vid östra delen av Vielggisbákte.

Vid Gievgesjávrásj sätter vandraren upp sin lägerplats, eftersom han av erfarenhet vet att man får gå ytterligare 10 km för att hitta en annan lämplig tältplats med rinnande vatten.

7:e juli - dag 14.

17 km med totalt 250 meter uppför och lika mycket nedför. Vädret är inledningsvis bra för att mot eftermiddagen mulna på och mot kvällen återigen klarna upp. 

Karta dag 14 och 15.

Tältplatsen vid Gievgesjávrásj. 2003-07-07 kl. 9:38.Tältplatsen vid Gievgesjávrásj. 

Det är lättgånget de första 5 km. Från Njunnjása Dujbbe (742) är det 3 km och 200 meter nedför till Sáluhávrre sameläger. Underlaget är till stor del småbulligt och med en del lägre ris, så man måste ha koll på var man sätter fötterna. Från samelägret går det en stig fram till de två broarna över Vuojatädno. Ön i Vuojatädno är en lämplig rastplats. I juli år 2000 var det så mycket vatten att det gick över den andra brons brofundament.

Efter lunchen fortsatte färden på Padjelantaledens upptrampade stigar, vilket blir ett paradigmskifte för hur man upplever vandrandet. Autopiloten tog nu över och den del av medvetandet som kontinuerligt söker bästa gångväg i oledad terräng gick i träda. 

Vid högsta punkten på leden öster om Vastenjaure sattes nattlägret upp. Molnen skingrades och vinden mojnade. På andra sidan sjön såg Rágotjåhkkå ut att ligga mycket långt bort, trots att kartan säger att det bara är 35 km fågelvägen. Landskapets lugn låter saker och ting falla på rätt plats. 

Tältplats öster om Vastenjaure, nära Padjelantaleden. 2003-07-07 kl. 20:08.Tältplats öster om Vastenjaure, nära Padjelantaleden.

8:e juli - dag 15.

I dag blev det Padjelantaleden fram till Arasluoktastugorna. Totalt 18 km med 400 meter stigning och 600 meter nedför. Planeringsmässigt är det för den här vandringen en transportsträcka, men den bjuder på många sevärdheter.

Klipporna vid Låddejåhkå är ett naturens konstverk. Här borde man spendera mer tid med kameran. Även rauken nära Boarkka är fascinerande. En gammal samisk kultplats sägs den ha varit. Fjällpiparen var vänlig nog att posera. Den pipare man oftast ser är annars ljungpiparen. Utsikten ner mot Arasluokta och Viriaure är en av Padjelantaledens höjdpunkter

Låddejåhkå. 2003-07-08 kl. 12:21.Låddejåhkå.

Rauk nära Boarkka. 2003-07-08 kl. 13:24.Rauk nära Boarkka.

Fjällpipare. 2003-07-08 kl. 13:48.Fjällpipare.

Vy ned mot Miellädno. 2003-07-08 kl. 13:52.Vy ned mot Miellädno.

Tältet sätts upp nära Arasluoktastugorna. När vandraren går in i stugan så möter han för första gången på 14 dygn andra människor. Det blir ytterligare ett paradigmskifte när den tyste och på alla punkter "självförsörjande" vandraren stiger åt sidan, för att ge plats åt det "vardagsjag" som vanligtvis sköter den mentala och psykosociala ruljansen. 

Efter att inte ha pratat på lång tid blev det lite berusande att dela erfarenheter under muntra former med andra bergstokiga. Men munlädret var så otränat att det stundtals drabbades av funktionsnedsättande mjölksyra - med sämre artikulation som följd.

9:e juli - dag 16.

Sista sträckan går till Staloluokta vilket blir 12 km. Det duggar av och till så sjumilastövlarna får bestämma takten.

Djidderjávrre, Virihaure och Vastejaure. 2003-07-09 kl. 10:27.Djidderjávrre, Virihaure och Vastejaure.

Staloluokta nåddes tidigt och med hjälp av telefonen på fjällstationen kunde en plats bokas på dagens helikoptertur till Kvikkjokk. Fjällstationen har även en ryggsäcksvåg som angav vikten till 30 kg efter avslutad vandring. Tolv år och 20000 kr senare väger säcken 28 kg första dagen på en 14 dagars vandring. 

På väg ner för landning i Kvikkjokk och vardagen. 2003-07-09 kl. 13:53.På väg ner för landning i Kvikkjokk och vardagen.

Att på någon timme återvända till vardagen, från en lång ensamvandring, kanske kan liknas vid att stiga upp för snabbt till ytan från en djupdykning i havet. En viss tryckutjämning är att föredra - till exempel en extra dag på fjällstationen i Staloluokta. Efter avfärden med bil från Kvikkjokk tycker man att det går rasande fort fram redan vid 50 km/h, och man undrar vilket tempo passar mig bäst?

För den som planerar en tur

När jag gjorde kartorna över vandringen – till artikeln – använde jag de kartverktyg för beräkning av sträckors längd som Lantmäteriet tillhandahåller. Verktygen klarar inte av att mäta den förlängning av sträckan som uppstår på grund av höjdskillnader i terrängen (högst 2 % extra!) och man har heller ingen möjlighet att ta med alla extra svängar runt diverse hinder. Den verkliga sträckan blir nog minst 10 % längre än den som anges nedan. Undviker man att gå över Jågnåtjårro och Rágotjåhkkå blir sträckan cirka 10 % kortare och med 400 meter mindre i höjdled.

  • Med tung ryggsäck: 12 dagar, 119 km, 2700 m stigning.
  • Med dagtursäck: 8 turer, 89 km, 3100 m stigning.

Ett snitt på 14 km per dygn. På Padjelantaleden blev det cirka 18 km per dag. Utanför lederna uppskattar jag att man – med samma ansträngning – bara kommer 70 % av den sträcka man klarar på lederna. Den enda detaljplanering jag gjorde var de fyra längre dagsturerna. Med en lättare packning än min (och med mindre tid till fotografering) kan man säkert ta sig runt sjöarna på 6 till 7 dagar den närmaste vägen (16 till 18 km per dag). Men den största behållningen ligger i dagsturerna. 

År 2002 gjorde jag en nästan identisk vandring som var en eller två dagar längre. Där ingick dessa dagsutflykter:

  • Leirvassfjellet för att titta på Blåmannsisen.
  • Messingtoppen.
  • Topp 1462.
  • Litlrago.
  • Guovddelistjåhkkå.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-03-10 11:52   fowwe
Spännande läsning om dessa sällan besökta områden! Någon gång vill jag besöka dem ordentligt, så denna artikel blir sparad med stort tack för att du ville berätta. Det finns många saker jag skulle vilja kommentera, men på grund av förestående skidresa till fjällen så får det vänta. Den där vägen som Linné färdades verkar väl känd på den norska sidan (vet du om det är så?), men på den svenska sidan vet jag att den diskuterats, t ex här:
https://biodiverse.wordpress.com/2009/05/21/att-spara-en-botanist/

Hälsningar Hans F
 
Svar 2016-03-10 12:29   hansnydahl
Tack Hans - dels för att du hade uthålligheten att ta dig igenom en alldeles för lång artikel och dels för länken angående Linnés färdväg - har inte sett den förut. Jag har ingen information angående norrmännens kunskaper om Linnéruta, men de har ju använt densamma betydligt senare än Linné. Ska se om jag kan hitta något vad det lider.

Jag har läst dina artiklar om Sulitelmaområdet med stor behållning. Var där själv åren 2001, 2005 och 2009. Det kommer nog några rader från mej med om Sulitelma. Min första skidtur vintertid - någonsin, kommer att bli av nu i april. Man måste ju få chans att ta vinterbilder i Padjelanta medans man kan ta sig fram för egen maskin.

Lycka till med din skidresa!
 
Svar 2016-03-10 14:45   fowwe
Mjae, vad jag vet har jag inte skrivit mycket om Sulitelma ;-). Det bör ha varit någon annan. Majjen kanske, han har berättat om sina resor dit. Men det finns andra också. Äras den som äras bör...
 
Svar 2016-03-10 15:36   hansnydahl
Ber om ursäkt - jag har ett sifferminne på bekostnad av minne för namn. Det är Håkan Friberg som skrivit om Sulitelma.
 
2016-03-10 12:16   UteMats
Underbar läsning och riktigt fina bilder, som väcker fjällsuget med råge. Tack!
 
Svar 2016-03-10 12:38   hansnydahl
Tack Mats! Man behöver inte skrämmas av det antal dagar jag var ute. Om man skippar dagsutflykterna är det inte mer än 11 mil att gå runt tillbaka till Stalo - från Duvggeluokta. Jag var ute riskabelt tidigt år 2003. I augusti är vaden inget man behöver bekymra sig för och myggen brukar vara borta.
I år kommer jag nog att återvända med en proffsigare kamera än 2003.
 
2016-03-10 13:06   dako
Väldigt fina bilder. Jag tror att du har lyckats få med både fjällviva och smalviva på samma bild. "Fjällsmörblomman" tror jag är lappfingerört.
mvh Daniel Koch
 
Svar 2016-03-10 13:13   hansnydahl
Tusen tack för blomsterupplysningarna! Tur att Linné slapp se min okunskap. Kollade även upp Smalvivan i Nordisk Fjällflora av Örjan Nilsson. Det är alltid upplyftande att lära sig något nytt! Jag ska ändra i bildtexterna.
 
Svar 2016-06-12 22:37   dako
Bilden med vivorna. Är den tagen rakt söder om Messingtoppen? Sugen på att söka upp den härliga växtplatsen.
 
2016-03-10 15:11   Stadan
Tack! Spännande. Gick i dessa trakter 2012 i augusti, men avslutade i Ritsem. Letade förgäves efter grusnarven på Unna Duvgge, men hittade mycket annat kul botaniskt där.
 
Svar 2016-03-10 15:58   hansnydahl
Hur var vädret? Sjäv kom jag aldrig iväg det året. Jag gissar att vaden var oproblematiska i augusti? År 1998 gick jag med två kamrater från Duvggeluokta till Ritsem via Kutjaure och Vájsáluokta. Men jag tror att det varit intressantare att avsluta genom nordligaste Padjelanta - förbi Stibok och sedan genom Vuossevagge.
 
Svar 2016-03-21 13:12   Stadan
Vädret i aug 2012 var strålande sol och över 20 grader, varmaste perioden det året. Funderar i år på nordvästra Padjelanta. Såg du https://youtu.be/t33n0llKgh8 ?
 
Svar 2016-03-22 19:05   hansnydahl
Synd att jag var tvungen att jobba i augusti 2012. Kom inte iväg eftersom det bara regnade i juli det året.
http://www.smhi.se/nyhetsarkiv/vadret-sommaren-2012-en-sammanfattning-1.24705
Filmen var fantastisk - tack! Blankis på Akkajaure och Vastenjaure låter exklusivt. Korta dagar bara... Även jag funderar på ett besök i NV Padjelanta - den enda del jag inte besökt. Snön ligger tydligen kvar länge där...
 
2016-03-10 17:50   jannej
Svenska Scoutförbundet Fjällrajd började vandra i dessa trakter i början av 80-talet. Mer att läsa om detta fantastiska fjällområde finner ni t.ex. här
http://home.swipnet.se/~w-50499/fjallrajd.html
 
Svar 2016-03-10 18:15   hansnydahl
Tack för länken! Intressant vägval. Det måste ha varit brant sista biten upp mot Ragujiegna. Som tur är så är glaciären på det hela taget sprickfri - gick där år 2000. Utsikten från Topp 1550 över Skagmadalen och Blåmannsisen är fantastisk. Måste påpeka att jag var "Vargunge" i början på 60-talet :-)
 
2016-03-10 19:30   paerl
Tack för ännu en underbar artikel. Jag funderar på att ta en tur i de där trakterna framåt sensommaren, och den här texten tillsammans med den du skrev för ett tag sedan om Rago ger verkligen inspiration och ideer!
 
Svar 2016-03-10 20:28   hansnydahl
Den bästa sporren till att skriva artiklar är ju om någon blir inspirerad. Jag har tidigare tittat på dina fina bilder från några av det digra antal vandringar du dokumenterat på din sajt. Det är nog många som får inspiration där och värdefulla råd med bl.a. packlistor. Du har även varit i Rago. De flesta av mina vandringar gjordes före 2003 - innan digitalkameran - och det blir ett jobb av gargantuanska mått att digitalisera det. Även jag har tänkt återvända till västra padjelanta på sensommaren. Om vi snubblar på varandra blir du den första människan jag mött under de 5 vandringar jag gjort där.
 
2016-03-10 21:50   dHANScan
Istämmer med dako att blomman är en fingerört (Potentilla), inte en smörblomma (Ranunculus). Till art hade jag för lite kännedom för et artsnamn. Men du har redan ordnat detta.
Som andra redan påpekad istämmar jag att du har har skrivit en fantastisk uppsats. Inte för lång - värd att invänta. I mitt tycke/kännedom är den redan 13 år gamla bildteknik lyckats dig väldigt bra.
Trakten väster om Stalo har jag aldrig vandrat i, och mellan Stalo och Kvikkjokk har jag bara vandrat, aldrig flygat. Det gäller att ta sig bra tid. En tyng ryggsäck gör sitt till att detta ordnas av sig själva.
 
Svar 2016-03-11 08:20   hansnydahl
Tack! När det gäller packningens vikt så får man väga den extra komforten av till exempel ett större tält mot den ökade vikten. Om man gör flera dagsturer är en tung ryggsäck inte lika besvärande eftersom man inte bär den varje dag, och den blir ju lättare allteftersom. Efter många goda råd från en vandrare med mycket erfarenhet av utrustning och längre vandringar - Stefan Biderman - så har jag nu lyckats få ner vikten till strax under 30 kg för en två veckors tur. Och då är 3 kg kamerautrustning. Min okunskap på det botaniska området borde ju leda till att min fjällflora togs med - men den väger ju 400 gram. Kanske kommer det snart en lättare digital flora...
 
2016-03-11 11:24   OBD
Fantastiskt intressant läsning! "Fjällsuget" ökade avsevärt, även om jag vet att jag aldrig kommer att vandra i dessa trakter. Du skriver så det går bara inte att sluta läsa när man börjat. Dina bilder tycker jag är mycket fina och kompletterar texten på ett utmärkt sätt.
Tack för att du tog dig tid att dela med dig av en fantastisk tur!
 
Svar 2016-03-11 12:15   hansnydahl
Tack för dina uppmuntrande ord! Jag har funderat mycket på hur man med ord ska kunna beskriva det som man upplever under ensamvandringar. Det är ju inte heller så att den ena vandringen är den andra lik. Att man är i god fysisk form underlättar, eftersom man då inte oroar sig för att man ska råka ut för det ena eller det andra. Det finns vissa saker som jag ännu inte kommit på hur man ska förmedla - med bibehållen trovärdighet. Som t.ex. oväntade röster och andra ljudupplevelser, som ibland dyker upp efter att "vardagsbruset" tystnat i huvudet. Jag vet att inuiterna har sagt något om fenomenet. Får ta del av det först...

Att gå från Duvggeluokta och vidare mot Linnéruta över Lappfjellet ner till E6 vid Törrfjorden är bara 43 km - om man vill göra en kortare tur.
 
2016-03-13 18:34   Håkan Friberg
Oj vilken lockande text! Du beskriver ett område som säkert lockar många men som ändå inte besöks så ofta. Jag har under flera år tänkt att jag ska planera en rejäl tur "väster om de stora sjöarna". Din berättelse och dina bilder har definitivt gjort att denna dröm kommit ett steg närmare. Det kommer inte att ske i år, men nästa...?
Hoppas!
Tack!
 
Svar 2016-03-13 19:15   hansnydahl
Tack så mycket! Det är alltid spännande att ge sig ut där man inte vet vad som ska komma bakom nästa hörn, och där vägval och tältplats inte är spikade på förhand. Man har färre "begränsningar" vid val av väg än vad man har i Sareks dalar - av naturliga skäl.
Jag har haft stor behållning av dina artiklar om Sulitelma. Kommer väl att skriva nåt om området själv vad det lider. Besteg Suliskongen år 2005 och Sorjostjåhkkå år 2001. Har fortfarande inte varit söder om Sulitelma - kanske blir det nästa år.
 
2016-03-14 21:48   LottaH
Det var verkligen skoj att läsa om ett område jag bara besökt en gång, i mitten på 80-talet. Vi hade inte lika fint väder som du, men jag minns fortfarande Sareks toppar inramade av en hel regnbåge... Då fanns det fortfarande bro över "Tuki"- nuvarande Duvgge-jåhkkå, även om den inte var där kartan visade, utan hade flyttats ett stycke upp utom synhåll - vi var på väg upp mot glaciären för att se om vi skulle kunna gå över på tungan när vi hittade den. Vandringen avslutades med att vi stod och vinkade mitt emot Stalo, och lyckligtvis blev hämtade av en same (då hade vi känt på vadet över Sorjusjåkkå, men vänt halvvägs över). Och sedan hela vägen ner i Tarradalen. Vi hade inte så tunga ryggsäckar, men i stället en hälsosam hunger när vi kom ner :-).
 
Svar 2016-03-15 07:47   hansnydahl
Tack Lotta! Kul att höra från någon som vandrat i samma område. Vart började ni den vandringen? Bron över Duggejåhkå försvann tydligen våren 1998. Jag gjorde min första vandring med 2 kamrater i slutet av juli 1998 och vi var tvungna att ordna båtskjuts från Stalo. Även jag har stått mitt emot Stalo (år 2001) och väntat på att bli sedd. Gjorde först upp eld utan att det hjälpte. Tog sedan min röda skaljacka och fäste den på vandringsstaven. Vevade på med denna flagga ett bra tag innan jag blev sedd av en vandrare som stod och väntade på helikoptern – han varskodde en båtägare som då hämtade mig.
 
Svar 2016-03-15 20:25   LottaH
Hej Hans!
Vi gick in norrifrån - jag har något minne av ett ganska risigt vägval...
men att vi kompenserades av att få se en kungsörn slå ett byte på inte alltför långt avstånd!
Du får mig att fundera på att ta en ny tur i området, tack för det!
 
2016-05-24 09:55   karlerland
Imponerande tur som resulterat i en spännande text med vackra bilder. För mig är det fullkomligt ofattbart att någon frivilligt kan ge sig iväg på en flera veckor lång ensamtur med över 40 kg på ryggen. Men du skröt lite: på min karta är Jåggnatjårro "bara" 1157 m, inte 1163 som du skrev. :)
 
Svar 2016-05-24 13:56   hansnydahl
Tack för återkopplingen!
Visst var det tungt, men jag gick bara 12 mil med storsäcken. 9 mil hade jag en dagturssäck som kanske vägde 5 kg. Numera väger packningen runt 28 kg när jag ger mig iväg. I dag har jag förstått att det nästan blivit en religion att bära så lite som möjligt. Men man ska ju även trivas när man slagit läger. På gymmen späker sig folk som om dom hade 40 kg på ryggen. Kanske att det är mer accepterat om man måste betala för nöjet :-)
Kul att du försöker skriva mej på näsan med höjden av Jåggnatjårro. Det ger mig en förevändning att damma av mina besserwisser-talanger. Mycket riktigt så är höjden av berget 1157 meter på den SVENSKA sidan. Om du tittar på den NORSKA kartan så ser du att berget på andra sidan gränsen når den imponerande höjden av 1163 meter. Se länk:

http://www.norgeskart.no/?_ga=1.213040084.1759530545.1425890086#11/551510/7470394/+fjelltopper/+Fotrute
 
2018-01-15 16:47   Småtärna
Hej, det är visserligen bara januari, men fjälldrömmandet inför sommaren går redan på högvarv. Jag försöker därför leta upp alla turbeskrivningar om västra Padjelanta, ett område som står högt på önskelistan.

Tack för en enastående fin turbeskrivning och alla sagolikt vackra bilder, inte minst blomsterfotona. Jag uppskattar att det är så lätt att följa med på kartan och alla detaljer och reflektioner.

Detsamma gäller din text "Från Stalo till Vaisa den långa vägen". Jag ser att du övergått till compact living.
/Cecilia
 
Svar 2018-01-17 16:26   hansnydahl
Tack! Det är glädjande när det man skriver kommer till användning. Även här har förberedelserna inför sommaren börjat. Torkar grönsaker och vegetarisk korv bland annat. Måste få upp det dagliga kaloriintaget till över 3500 kCal så att jag inte går ner 2 kg per veckas vandring. Det blir ohållbart när man tänkt göra 2 vandringar á 14 dagar.

När det gäller västra Padjelanta så är mängden snö och sen eller tidig vår helt avgörande för NÄR man kan ge sig dit. 2015 och 2017 var ju sommaren extremt sen i dessa trakter - och båda åren var bland de snörikaste sedan mätningarna började. År 2003 gav jag mig ut redan den 24:e juni, vilket var omöjligt både 2015 och 2017. År 2015 gick jag in i västra Padjelanta från Rago i Norge redan den 19:e juni, men fick vända omgående då allt var snötäckt över 700 meters höjd - och det var snö som man ibland sjönk ner med hela benet i, och fick kämpa för att komma på benen igen. År 2017 gjorde jag en till sväng i Rago och tog mig även in i Padjelanta en dag - den 10:e juli. Även då var det för mycket snö, men den var hårdare och höll att gå på. Man hade säkert kunnat hitta någon blöt tältplats, men sjöar och vattendrag var täckta av is och snö. Vid månadsskiftet juli/augusti var det ok att vandra men det var mycket snö kvar och man fick leta lite längre efter bra vadställen. Normalår ska det gå att ge sig ut efter Midsommar, men säkrast är att vänta till andra halvan av juli.

Ja - mitt Keron 4 GT på 5,3 kg får stanna hemma numera. Jag har märkt att jag blir en sämre fotograf om jag bär för tungt. I år har tältvikten gått ner till 1,24 kg - har skaffat ett Vaude Hogan SUL 1-2P som ändå är rymligt för en person.
Hoppas du kommer iväg till västra Padjelanta - du slipper garanterat "trängas" med andra vandrare - jag har då aldrig mött någon där.
 
Svar 2018-01-18 22:23   Småtärna
Ja tidpunkten kan en fundera över. Blomsterprakt eller snöfritt, det är frågan.
Får väl se framåt april när det finns lite info om årets snömängder - generellt sett.
En bra kaloriförstärkare är kokospulver, från asiatiska affärer. Om man gillar kokos, vill säga. Funkar jättar i grytor med kyckling och/eller grönsaker.
Cecilia
 
Svar 2018-01-20 08:06   hansnydahl
Man behöver inte vänta till dess det blir snöfritt. Blomningen blir ofta försenad i västra Padjelanta när sommaren är sen. Förra året gjorde jag även en tur genom NV Padjelanta (3:e - 16:e september) och fjällsippan blommade fortfarande - till min stora förvåning. Men andra tidiga arter som fjällviva hade nog blommat färdigt. Men man behöver ju inte vänta till september :-)

Om man ska gå tidigare eller senare beror nog på hur van vadare man är. Även när det är mycket vatten kan man ta sig igenom området, men man måste tänka på att det kan vara is kvar på sjöarna - och om man har otur så kan det komma små isflak i jokkarna. Har bara råkat ut för det en gång under alla år, så sannolikheten är väl inte så stor för att det ska hända.

Tack för tipset med kokos. Köpte en påse i går och noterade att 100 gram innehåller 634 kCal och 62 % fett. Det blir en exotisk lunch med kokos, rotmos, torkad vegetarisk korv och findus ärter (Ebba)!
 
2020-08-21 15:10   kajhaj
Läser med förtjusning dina artiklar om och om igen. Tack för att du skriver så detaljerat kring vägval och vad. Padjelanta i norr och väster är enastående. Sommarens tur tillbringades norr om Vastenjaure. Din artikel om den gömda dalen inspirerar till nästa års tur i Padjelanta. Tack!
 
Svar 2020-08-21 20:40   hansnydahl
Tack för uppskattningen!
Det är ett fantastiskt område som ligger i västra Padjelanta - från Sulitelma i söder till berget Tjårok i norr. Jag gjorde nyss (25:e juli - 6:e augusti) en vandring rätt lik den som artikeln handlar om, men med en annan dragning. Fotograferade 8 riksrösen - norrmännen vill ju inte släppa in oss, så det gäller att hålla reda på gränsen :-)
 
2022-12-31 14:03   EirikSvare
Takk for at du delte denne reisen😊 Jeg har gjenopplevd turen din nå i svartvinteren. Liker beskrivelsen og de vakre bildene og oversiktskart. Når jeg selv noen få ganger har kommet fra vest og inn til grensefjellene - i Sulitelma, Sørfold eller Rago, så har jeg alltid ønsket å gå litt videre. Alltid tenkt at man skulle hatt flere dager, og ikke bare helgetur. Veldig inspirerende å lese! Neste sommer tenker jeg😊
 

Läs mer

Efter långa diskussioner kring ämnet avgifter och allemansrätt kommer här en sammanfattning av tråden och även en omröstning. Vad tycker du i frågan?

Att bygga broar

Common Values United jobbar för att öppna upp den svenska naturen för "barn från tredje kulturen". 7 kommentarer
Tävla om ett exemplar av ”Barnens fjällbok – En handbok för unga fjällvandrare”.
Glaciärvandring, klättring och balansgång längs en smal kam. Att ta sig till Sveriges två högsta toppar är inget för den höjdrädda. 4 kommentarer
Föreningen Hej främling och STF arrangerade förra helgen en fjällvandring för att ge fler möjlighet att må bra och hitta nya vänner.