Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Jag är inte helt nöjd med sommarens fjällvandring 3

Jag går här och mår ganska gott. Sent igår kväll kom jag på vad det var för problem med mitt bankkort (se del 1 och 2) vilket gjorde att jag kunde sova mycket gott och länge. Nattens tältplats gick inte heller av för hackor. Jag slog upp tältet inom synhåll från den kåta som ligger strax nordväst om den punkt där Måskoesjåhke korsar leden mellan Umasjö och Syterstugan. På andra sidan jokken tornde Norra Storfjället upp sig.

Vädret är lite lurigt. Det ser ut att kunna bli lite regnskurar, så jag har fäst regnskyddet längst ner på ryggsäcken så att det går snabbt att dra upp det.

Stigen jag går på är mestadels lättfunnen och lättvandrad. Då och då förlorar den sig ut i våtmarker. Då får jag leta min egen väg, men snart nog kommer jag upp på torrare mark och då står det inte på förrän fötterna trampar stig igen.

Jag tar det mycket lugnt. Ofta stannar jag för att njuta av omgivningarna. Det händer också att jag stannar bara för att jag ser en sten som ser ut att ha lagom sitthöjd. Någon enstaka gång stannar jag till för att ta ett foto. Som till exempel när jag stöter på ett ovanligt praktfullt renhorn.

Det är inte så ofta jag hittar renhorn av denna storlek. När det sker så är det aldrig nära en led. De horn som hamnar där plockas väl snart upp av någon vandrare. Detta horn ligger mycket riktigt på ett ställe där stigen letat sig ut i en våtmark och försvunnit.

Dagens mål är att komma nära Viterskalstugan. Tanken är att under morgondagen ta mig upp i Viterskalet för att hitta en tältplats så långt in som möjligt. Därifrån har jag sedan tänkt göra en kamvandring.  Först på tur stod dock Syterstugan som jag når efter drygt fem kilometers vandring.

När jag vandrar har jag vissa rutiner för att göra livet enklare. En banal sådan är att jag alltid har mobilen i den lilla ytterfickan längst ner på vänster sida på min Matrix. Den har resårstängning. Där vilar den säkert och är samtidigt lätt att få tag på. Därför blir jag MYCKET förvånad när jag på Syterstugans veranda upptäcker att fickan är tom. Hur är det möjligt? Jag känner mig i det närmaste 100 procent säker på att jag inte glömt den någonstans. Att mobilen skulle ha ramlat ur fickan känns inte heller sannolikt, men något av dessa alternativ måste ha hänt.

Jag försöker dra mig till minnes när jag använde mobilen senast. Det var ju när jag fotograferade det stora renhornet och det var ju alldeles i början av dagens vandring. Cirka fem kilometer bort.

Stugvärden försöker komma med en del råd. Jag lyssnar och ratar dem ett efter ett. Det är ingen mening med att leta igenom hela ryggsäcken. Chansen är noll att jag skulle ha stoppat den i någon annan ficka. Jag måste trots allt ha glömt den eller också har mobilen ramlat ur fickan, hur osannolikt jag än tycker att det är.

Jag försöker hålla mig så lugn som möjligt. En borttappad mobil är väl inte hela världen? Jo! Det är nämligen så att i mobilfodralet finns också STF-kort, körkort, bankkort och alla de kontanter jag tagit ut - ett antal tusenlappar. (Se del 1 och 2.)

Så jag är MYCKET nervös när jag börjar vandra tillbaka i mina egna fotspår. Ryggsäcken lämnar jag i stugvärdens förvar och sedan bär det iväg.

Jag anstränger mig att komma ihåg alla ställen jag stannat på. Dessa platser letar jag igenom mycket noga. Dessutom letar jag runt alla andra stenar som ser ut att ha bekväm sitthöjd. Men... ingenting. 

Så småningom närmar jag mig det område där jag funnit renhornet. Det ligger ju någonstans i våtmarkerna och alltså i stiglös terräng. Kommer jag att hitta det?

Det tar mig en avsevärd tid att leta igenom hela detta våtområde, men till sist ger det resultat. Därborta ligger verkligen renhornet. Jag känner mig nu helt säker på att jag kommer att hitta min mobil strax intill - men icke!

Jag känner mig som förlamad. Utan något egentligt hopp vandrar jag sakta tillbaka mot Syterstugan. Jag när ett mycket litet hopp att jag ska upptäcka min mobil, men jag fortsätter att gå runt alla tänkbara rastplatser - och en del otänkbara.

Stugvärden möter mig på verandan. Han ser på min uppsyn att jag inte hittat mobilen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag rätar upp ryggsäcken och förklarar för honom att mobilen ALLTID ligger i den här fickan med resår, varpå jag sticker ner handen och... hittar mobilen! Hur är det möjligt??

Det visar sig att mobilen faktiskt inte ligger i sin ficka. Men den ligger innanför en resår. Jag har av misstag tagit regnskyddets resår för fickans!

Att försöka beskriva de känslor som sköljde över mig i den stunden är omöjligt. Jag kände ett stort behov att få prata, så jag stannade ett par timmar på Syterstugans veranda och hade ett mycket intressant samtal med stugvärden Stefan, som visade sig komma från ett litet samhälle strax utanför Örebro. Det visade sig också att vi hade en del gemensamma bekanta.

Och den fortsatta vandringen? Hur blev den? Inte som jag hoppats. Mitt krånglande med först bankkort och sedan mobil sög lite musten ur mig. Dessutom gjorde vädret allt för att förhindra en kamvandring. Vädret vann.

Blev då INGENTING under denna vandring så som jag hoppats? Jodå. Nu har jag beklagat mig tillräckligt. Nästa gång jag sätter mig vid datorn blir det roligare.

Postat 2016-08-08 13:21 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Jag är inte helt nöjd med sommarens fjällvandring 2

Om man kör bil upp till fjällen måste man planera tankningarna. Plötsligt kan det vara mycket långt mellan mackarna. Det hade jag gjort. Jag visste att det började sina i tanken, men hade ju inte långt kvar till Tärnaby där jag tänkte tanka.

Sagt och gjort. Jag svängde in på macken och stoppade in mitt bankomatkort. Kortläsaren tolkade helt riktigt mitt kort som ett Mastercard och bad mig slå in koden. Vilket jag gjorde.

... "Kontot är tomt."...

Äsch! Jag tog ut kortet och gnuggade det mot min skjorta och började om igen.

... "Kontot är tomt."...

Men vad i h.....? Ett tredje försök med samma resultat. Äh! Jag oroade mig inte. Jag visste ju att det fanns pengar på kontot. Det var ju inte snustorrt i tanken så jag bestämde mig för att fortsätta till Hemavan. Det var väl kortläsaren som var ur funktion. (...)

Svänger in på macken i Hemavan. Stoppar in kortet. Knappar in koden.

... "Kontot är tomt." ...

Men... hur ska jag göra nu? Jag går in i den lilla butiken som hör ihop med macken och berättar om mitt problem. Killen bakom disken ber mig sätta in kortet i hans kortläsare.

... "Kontot är tomt." ...

Jag bedyrade att det fanns minst 30 000 på mitt konto. Han trodde mig... kanske...

- Har du råkat ut för skimming?

Hmm? Det måste ju i så fall ha skett på den senaste macken jag tankade... Får se... var var det någonstans...? Samtidigt började tankar dyka upp som: Hur ska jag komma hem?

- Det finns ju en bankomat en bit bort. Du kan ju prova där?

- Men... det går ju ändå inte att tanka med kontanter här...

- Om du kan fixa kontanter så kan jag tanka på mitt kort och sen kan du ge kontanter till mig.

Ängel! Men... utan något större hopp åkte jag vidare till bankomaten och provade. Och...DET LYCKADES! Jag plockade ut rejält många tusenlappar. Detta kan ju vara sista gången jag kan få ut några pengar. Sedan återvände jag till killen i butiken.

- Det är helt otroligt, men jag har glömt min plånbok hemma så jag har inget kort. Jag bor fyra mil härifrån...

Efter en stunds funderande:

- Jag ska ställa bilen i Umasjö för att göra en fjällvandring därifrån. Det är ju inte så långt så bensinen borde räcka dit och tillbaka hit. Jobbar du om en vecka? Kan jag få utnyttja ditt erbjudande då?

Det lovade han.

Men... tänk om jag verkligen HAR råkat ut för skimming? Borde jag inte göra något nu? Nej, jag bestämde mig för att inte oroa Livskamraten med detta och jag VILLE verkligen ut till fjälls.

Kanske var det dumt? Detta påverkade mig MYCKET de första dagarna innan jag kom på vad det var jag råkat ut för. Så här var det:

Jag har ett Mastercard med två konton - dels ett vanligt bankkonto och dels ett kreditkonto på 50000 kronor. Under alla de år jag haft kortet har jag aldrig varit i närheten av att komma upp till dessa 50000. Men i år hade jag varit nere på Naturbokhandeln på Öland och köpt en tubkikare och två handkikare.

Den summa pengar som detta kostade hade jag ordnat med överföring från bankkontot till kreditkontot den 30 juni men denna dag var den 28 juni. Sista gången jag tankade hade jag uppenbarligen kommit över gränsen på de 50000. När jag satte in kortet i bankomaten togs ju pengarna från bankkontot och där fanns ju pengar.

När jag äntligen förstod hur allt hängde ihop var det en stor lättnad. Nu hade jag koll på allt. Mobilen låg säkert på sitt givna ställe: I vänster ytterficka så att jag lätt kunde få tag på den om jag hittade något som var värt att fotografera. I samma fodral låg också körkort, bankkort, STF-kort och de kontanter jag tagit ut i Hemavan.

Eller...?

Postat 2016-07-08 10:58 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Jag är inte helt nöjd med sommarens fjällvandring 1

Lika bra att skriva det på en gång:

Jag är inte helt nöjd med sommarens fjällvandring.

Detta och ytterligare ett blogginlägg ska försöka förklara varför. Sedan - när jag har fått ur mig det här - tror jag att jag kan skriva om vandringen med lite klarare blick.

Så här är det:

1) Mina fysiska förberedelser har varit under all kritik. Ryggont, knäont och tunga förkylningar har gjort att jag inte kunnat vara ute på sedvanlig vintertur i februari. Inte heller blev det någon fjälltur under påsken. Jag har inte heller kunnat(?) fysträna som jag brukar 2-3 gånger i veckan. Jag känner mig som en soffpotatis.

2) Eftersom det var fråga om en vandring på hög höjd så planerade jag att genomföra den så sent som möjligt, kanske första veckan i augusti. På grund av olika omständigheter blev jag tvungen att prioritera om. Det innebar att min vandring skulle genomföras strax efter midsommar istället.

3) Från början var detta tänkt att vara en vandring tillsammans med Livskamraten, och den skulle äga rum runt Sulitelma och de sydligaste delarena av Padjelanta. Nu blev det tyvärr så att hon hade känningar av reumatism, och på ett ganska tidigt stadium gjorde hon klart för mig att hon inte skulle klara av någon fjällvandring i år. Därför bytte jag område till Norra Storfjället eftersom jag tänkt på detta område ett par år, men insett att det inte skulle passa Livskamraten.

Jag pausar här. Nästa del ska handla om ekonomi, väder och ytterligare lite om bristande fysik.

Postat 2016-07-06 13:33 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!