I början av sommaren 2024 så satt jag och funderade för mig själv att det vore kul med att få göra en vandring under sommaren eller hösten. Jag hade året innan haft så otroligt mycket andra projekt vilket hade gjort att jag inte hade tid över att åka på någon längre vandringsresa.  Jag hade även samma år dragit på mig en skada i ländryggen vilket gjorde att jag hade konstant ryggvärk.

I alla fall så lät jag tanken gro under ett par dagars tid, tidigare hade jag varit i kontakt med min käre kompanjon Tomas och han hade sagt att han kunde vara eventuellt intresserad av att göra en vandring. Tomas och jag har vandrat ett par gånger tillsammans och vi har ofta väldigt kul ihop, skillnaden mellan oss är att jag föredrar att gå i oledad terräng och han gillar mera att gå efter led.  Efter att låtit tankarna sätta sig  så bestämde jag mig för att ringa ett spontant samtal till Tomas och han var genast på! Han sa tidigt in i samtalet att även Rasmus, en bekant till honom, gärna ville hänga på. Efter att ha pratat ett par minuters tid så bestämde vi oss genast för att ha ett möte under dom kommande veckorna där vi skulle lägga upp eventuellt vilken national park samt rutt vi skulle gå.

Efter någon vecka så träffades vi hemma hos Tomas över en kopp kaffe och började se vad vi hade för alternativ. Eftersom jag föredrar att gå oledat så förslog jag Urho Kekkonen national park samt att vi hade bara 7-8 dagar på oss att göra vandringen med bilresa inräknat. Både Tomas och Rasmus var nöjda med förslaget och efter lite planerande så hade vi planerat ihop en eventuell rutt  som landade på drygt 70 kilometer. Vandringen beslöt vi oss att göra i slutet av September för att kunna få se höstfärgerna i Lappland samt att se så få andra vandrare som möjligt.

24.09.2024 

Så steg jag upp tidigt i vanlig ordning och började bege mig in till stan för att möta upp både Tomas och Rasmus. Det var en grå och mulen September morgon och jag hade gått och lagt mig kvällen innan alltför sent mest för att packningen hade tagit lite väl länge. Efter en bilfärd på ca 20 minuter så var jag framme hos Tomas. Rasmus var redan där och vi började småprata lite när vi packade in grejor i Rasmus bil och kort därpå så kom även Tomas med sina grejer och till sist var vi äntligen på väg. Vi körde under dagens gång utan några längre pauser för vi ville komma fram så fort som möjligt när vi hade bokat en stuga i Saariselkä. Efter många timmar i bil så var vi äntligen framme vid stugan kl 21:00 på kvällen. Stugan var i utomordentligt skick och vi hade alla eget rum med otroligt sköna sängar. Efter att ha packat upp och gjort oss i ordning så satte vi på bastun i stugan och badade ett skönt bastubad och satt och småpratade i ett par timmars tid innan vi kröp till sängs.

 Kan varmt rekommendera denna stugby i Saariselkä vid namnet Arctic Log Cabins. Stugorna var fräscha och hade enormt sköna sängar.

En bild från insidan av stugan.

25.10.2024

Dag 1 Aittajärvi-Jyrkkävaara 10.8km

Morgonen därpå vaknade vi i lugn och ro. Eftersom vi hade hyrt stuga så pass nära våran utgångspunkt så behövde vi inte stressa men vi var ändå relativt tidiga iväg. Vi bestämde oss för att åka in till Ivalo för att proviantera dom sista sakerna och äta lunch där. Efteråt så började vi bege oss till startplatsen av våran vandring. Våran startplats skulle vara vid parkeringsplatsen  Aittajärvi, vilket är en av dom mera vanligare platserna att starta på för att ta sig in i parken.

Vid kl 13 så var vi vid parkeringen, där så gjorde vi oss i ordning och efter en stund så var vi på väg. Redan efter ca 500 meter så når man ett bredare vattendrag som man är tvungen att vada över. Just detta vad är markerat med små orange plattor som är utsatta i vattnet med jämna mellanrum. Väl över på andra sidan så började vi ta oss vidare. Efter att vi hade traskat på en bra stund så kom vi fram till en rastplats vid sjön Kotajärvi, jag var i mina egna tankar och tänkte på hur underbart det skulle vara att få vila axlarna ett tag. Plötsligt så hör jag en röst lite längre bak som säger att vi måste stanna, det är  Tomas. Vi tar av oss ryggsäckarna vid rastplatsen och Tomas säger att han har glömt sin fleecetröja. Han kollar snabbt igenom sin utrusning och konstaterar att tröjan inte är med, vi funderade lite på vad vi har för alternativ och kommer till snabb insikt att han är illa tvungen att gå tillbaka till bilen efter tröjan vilket blir ca 4 km extra för Tomas. Men han hade inte några andra alternativ än att gå efter tröjan. Utan tröja skulle det bli mera eller mindre olidligt att göra vandringen eller rent utav farligt under denna årstid. I alla fall så begav sig Tomas tillbaka utan ryggsäck för att göra dom extra kilometrarna lättare. Eftersom vi nu visste att det troligen skulle bli en längre paus så beslöt vi oss för att göra upp en mysig brasa, det var ypperligt tillfälle att koka en kopp kaffe. Rasmus och jag satt och småpratade en bra stund och efter en stund så fick vi besök utav två stycken lavskrikor som var nyfikna, jag var snabbt upp med kameran och knäppte ett par bilder. Efter drygt en timme så kom Tomas tillbaka lunkande och nu hade han tröjan med sig. Vi stannade ytterligare en stund för att Tomas skulle få vila sig.

Så började vi igen ta oss vidare på våran färd och efter en stunds vandrande så började vi fundera på att gena över den planerade rutten när vi hade tappat lite tid. Rasmus och jag tog en titt på kartan för att konstatera att vi kunde vinna lite tid, ganska så snabbt vek vi av från leden och började gå i oledad terräng och efter en stund så möttes vi av ett otroligt djupt vattendrag. Jag blev överraskad hur djupt vattendraget var, det var troligen mellan 1-2 meter djupt. Vi kollade igen på kartan och konstaterade att vi hade kommit för högt uppströms. Vi började följa floden och hittade ganska så snabbt ett lämpligt vadställe. Vadet gjordes utan några större utmaningar och väl över på andra sidan så tog vi en kortare paus. Vi var alla glada att få vara ute på äventyr. Ganska så snabbt så insåg vi att vi var illa tvungna att fortsätta, det hade börjat skymma och regnet hade blivit kraftigare och vi hade även 2-3 kilometer kvar innan vi var framme i Jyrkkävaara ödestuga.

Efter ytterligare någon timme så var vi framme i Jyrkkävaara. Vi var alla mer eller mindre dränkta från topp till tå och jag märkte att humöret inte var på topp bland alla oss i gruppen men vi bestämde att genast ändå sätta upp våra tält. Dagen hade varit väldigt utmanade för oss så vi bestämde att göra en enkel middag samt så var klockan redan mycket. Vi satt under kvällens gång och tog igen oss inne i ödestugan för att senare krypa till sängs i våra tält.

Vid den röda pilen lämnande vi bilen vid parkeringen.

Allra första vadet på vandringen, detta vad har små orange markeringar vart det är mest lämpligt att ta sig över.

På med strumporna igen.

Här tog Rasmus och jag en längre paus vid sjön Kotajärvi när Tomas gick tillbaka till bilen för att hämta sin kvarglömda fleecetröja.

Här fick vi även besök av ett par lavskrikor.

Skägglav.

Sjön Kotajärvi  i bakgrunden.

Den röda linjen är där vi genade. Vi missbedömde terrängen lite, vilket gjorde att vi kom lite för högt uppströms. Detta gjorde att vi kom till ett ställe där det  var för djupt att vada. Vi följde ån nedströms för att sedan hitta en mera lämplig plats att ta sig över på.

Rasmus var otroligt glad efter ännu ett lyckat vad.

Herr Dahlgren såg  också nöjd ut.

Här gjorde vi dagens sista vad. Klockan var redan 17:30 här och mörkret och regnet hade gjort sig påmint vilket gjorde att vi fick vandra resten av dagen i en rask takt när vi ännu hade en bit kvar.

Resterande kvällen så försökte vi samla krafter till morgondagen. Vi var alla väldigt slitna av dagens etapp.

26.09.2024

Dag 2 Jyrkkävaara-Muorravaarakka 15.6km.

Efter dom få timmarna jag lyckades sova så vaknade jag upp relativt pigg. Dom andra två var också snabbt uppe efter mig, Tomas var lite smått bekymrad när han fått problem med sin häl- sporre. Troligen så hade dagen innan varit slitsam för honom men som jag förstod det, lättade det när han började röra på sig. Vi började så småningom luffa i väg och vädret var relativt bra under förmiddagen, vi hade någorlunda friska vindar. Redan efter ca 4 kilometer så kom vi till en mindre å som vi snabbt tog oss över som inte var något större problem för nån av oss men ganska så tätt inpå så gjorde regnet sig påmind. Vi gick ytterligare ett par kilometer för att komma till en mindre insjö. Hungern hade gjort sig påmind och vi bestämde oss för att äta lunch, lyckligtvis hade regnet avtagit så det var mera behagligt att ta en längre paus med en kopp kaffe efter maten. Resten utav dagen försökte vi hålla ett hårt tempo när vädret inte riktigt var på vår sida samt att vi hade många kilometer kvar.

Efter mycket om och men var vi äntligen framme vid ödestugan, vi gjorde det sedvanliga att byta om till torra kläder och därefter sätta upp våra tält.  Just vid Muorravaarakka så finns det gott om fina tältplatser. När alla våra sysslor var gjorda så började vi fundera på vad vi skulle kalasa på på kvällen, vi var alla otroligt sugna på att äta entrecote som vi hade släpat med oss plus så ville Tomas och Rasmus bli av med lite vikt från sina packningar. Sagt och gjort så började vi undersöka om ödestugan skulle kunna ha någon bättre stekpanna och visst hade den det! En alldeles utmärkt gjutjärnspanna. Efter en stund så hade vi gjort upp eld vid ett skärmskydd som låg vid ån. Eftersom både Tomas och Rasmus är utbildade och jobbar som kockar så fick dom äran att göra denna gourmet måltid som bestod av entrecote med pulvermos samt en redig klick bearnaisesås. Detta sköljdes givetvis ner med rödvin och whiskey. Efter denna måltid mådde vi som kungar! Även fast vi hade haft tidigare en otroligt jobbig dagsvandring bakom oss så var det som bort blåst, resten av kväll satt vi ute under vindskyddet och bara njöt.

Första tältnatten vid Muorravaarakka.

Dagens första vad.

Terräng utefter leden.

Dags för lunch.

Magisk bild tagen av Rasmus! Här gjorde vi lunch vid en mindre sjö och det hade precis slutat regna.

Delikatesserna uppradade.

Hungriga vandrare.

A la carte kock herr Dahlgren i sitt rätta element.

Entrecote i gjutjärnspannan.

Festmåltid i vildmarken.

27.09.2024

Dag 3 Muorravaarakka-Sokosti-Luirojärvi 14.5 km.

Natten var lite kallare än natten innan. När jag kom utanför tältduken så var vädret betydligt bättre, solen tittade fram och det var en otroligt vacker morgon. Både Tomas och Rasmus var snabba med att plocka ihop sina grejer denna morgon och runt 10 tiden så hade vi vadat över till andra sidan. Vi hade suttit och lite planerat kvällen innan hur vi skulle lägga upp dagen och vi kom ganska så snabbt fram till att vi inte skulle klara av att se alla punkter som vi ville egentligen, tiden skulle bli för knapp. Både Tomas och Rasmus var mest intresserade av att korsa fjället och skulle vi hinna bestiga Sokosti så skulle det vara en bonus för oss alla. Stigen från Muorravaarakka är klar och tydlig med en lätt stigning ända tills vi kom fram till foten av berget Suppu-Kotavaara. Där så gick det brant uppför och för oss alla så steg pulsen kraftigt. Efter en stund så planade terrängen ut och det blev betydligt lättare. Vi tog en kortare paus men vi fortsatte rätt så omgående när jag visste om att det fanns en mindre skreva lite längre fram som kunde ge oss skydd för vind när det började vankas lunch. Samtidigt när vi satt och åt så hörde vi av oss till nära och kära när vi hade väldigt bra mottagning. När maten var avnjuten och matsupen var intagen så började vi bege oss vidare med siktet inställt på Sokostis topp, eftersom tid fanns för en topp- bestigning. Vi gick i raska steg när vi inte ville spilla tid men vi hade alla ett problem och det var att vattnet började ta slut för oss. Då vi började bestiga ryggen av Sokosti så tyckte jag att jag såg något som glänste i en mindre bergsskreva och mycket riktigt när vi kom närmare så var det rinnande vatten. När vi hade fyllt på våra vattenbehållare så tog vi oss vidare. Uppe på ryggen så blåste det rejält och vi gick med raska steg och efter bra stund så kom vi fram till väderstationen som ligger ett stenkast bort från Sokosti topp vi stannade en stund för att se oss runt lite. Vi begav oss vidare ganska så snabbt mot toppen. Väl uppe på toppen så knäppte vi ett par bilder men vi beslöt oss ganska så snabbt att ta oss ner till Luirojärvi när klockan redan var runt 16:30 mest för att vi hade tänkt basta nere vid sjön. Nedstigningen av Sokosti gick väldigt snabbt och utan några större problem.

När jag vandrade ner från berget gången innan så tog det betydligt längre tid dels för att jag hade problem med mina knän när jag hade överansträngt dom med min tunga packning. Nere vid läger- området så finns det ett flertal stugor som vandrare kan använda och stugan som vi passerade var ledig. Vi kom ganska så snabbt överens om att eftersom stugan var ledig så skulle vi passa på att sova i den denna natt, sagt och gjort så började vi göra oss hemma stadda för natten. Eftersom det var relativt ljust ute ännu så beslöt vi oss för att utforska läger området.  Efter att gått runt mer eller mindre i hela området så var vi ensamma förutom en annan man som var i våran ålder, vilket kändes underligt när just denna plats i UKK anses vara nationalparkens pärla. När Luirojärvi läger- område har bastu så hjälptes vi åt så vi kunde få bada bastu ganska så omgående. När allt var i ordning i bastun så traskade vi tillbaka mot stugan vår. Denna kväll så gjorde vi grillkorv i stugan och sedan som efterrätt blev det plättar med Nutella. När vi hade låtit maten sätta sig så begav vi oss till bastun igen. I bastun hade vi sällskap också av mannen vi mötte tidigare på läger området. Vi satt och utbytte lite information, efter en stund så avlägsnade han sig men erbjöd sig att låna ut sin lampa som han hade med sig i bastun vilket vi tackade för. Vi fortsatte en stund till och njöt utav bastandet och det blev även ett dopp i sjön Luirojärvi för mig. Utöver denna lyx så hade vi två öl per man som vi kunde fukta våra torra strupar med.

När vi hade bastat klart så gick vi in till mannens stuga som vi träffade tidigare för att återlämna lampan som vi fått låna, vi tackade för lånet för att sedan bege oss till våran stuga. Efteråt satt vi och småpratade en stund inpå kvällen men vi tog ändå en tidig kväll.

Underbar morgon i Muorravaarakka! här finns det gott om fina tältplatser och jag valde samma plats som jag hade gången innan.

Tomas njuter och tar in miljön medan han avnjuter vakuumförpackad pizza slice. I bakgrunden studerar Rasmus kartan.

Tomas och jag var illa tvungna att pausa.

Jag själv i bild uppför Suppu-kotavaara.

Lunchdags igen.

Ren uppe på kalfjället.

Studerande av kartan igen vid närheten av toppen Riitelmäpäät.

Nu är mitt minne inte helt hundra men kommer jag ihåg rätt så var det här på kartan som jag fann ett mindre vattendrag. Det fanns inget utmärkt på kartan men gör någon en likande bestigning utav Sokosti så kan det ju vara trevligt att veta.

Väderstationen strax in till toppen.

Tomas på väg mot toppen.

Rasmus uppe på Sokosti topp.

Jag och Rasmus.

Även Tomas hamnade på bild uppe på toppen.

Bild ner mot sjön Luirojärvi.

Dahlgren kockar plättar.

28.09.2024

Dag 4. Luirojärvi-Sarvijoki 14.2km

Vi hade alla sovit gott under natten. Vi började göra oss i ordning för dagens äventyr. I samband med att jag åt frukost så beställde jag en väderleksrapport på min Garmin inreach och efter lång stund så fick vi svar att vi skulle få vind och regn idag. Vi började traska iväg och dagens första etapp gick genom lågland så vi märkte knappt av någon vind men däremot så regnade det en hel del, enligt min mening så fanns det inget speciellt att se på första sträckan, det mest intressanta vi såg var ett par fritidshus/jaktstugor. Efter att ha gått en bra stund så kom vi fram till ett större vattendrag som vi var tvungna att vada över för att sedan komma till ett skärmskydd som vi hade planerat att äta lunch vid. Vi var alla ganska så blöta så vi bytte till torrare kläder när vi hade gjort upp en brasa. Vi tog en lång välförtjänt paus när vi hade aningar om att vädret skulle var betydligt sämre uppe på kalfjället som vi var tvungna att passera.

Efter våra magar var mättade så började vi ta oss vidare. Och efter en rask vandring upp mot kalfjället så var vi äntligen uppe. Då vi kom upp på kammen på berget så insåg jag ganska snabbt att vädret var väldigt dåligt och förutom regn och kraftig vind hade vi även tidvis dålig sikt av dimma, jag sa till Tomas och Rasmus att vi skulle gå så vi hade varandra inom synbart räckhåll när vädret var så dåligt. I början utav dalen så tog vi skydd av bergskammen men vartefter vi gick under dagen så märkte vi att vi hade mera lä ner i dalen. Vi knatade på bra under hela dagen och gjorde om och kortade av rutten ett par gånger för att vinna lite tid. Vi nådde fram till ödestugan i relativt god tid och förutom oss så var det bara två tjejer som gjorde mat i stugan. Vi satte upp alla kläder på tork och vi beslöt oss att ta natt i stugan när vädret var så pass dåligt samt så var vi väldigt frusna från dagens etapp. En stund efter att vi hade ätit så började det trilla in lite folk vart efter och när det hade gått en stund till så var alla britsar fulla i stugan.

En av stugorna som finns vid sjön Luirojärvi.

Dagens första vad för Tomas.

Likaså för Rasmus.

Välbehövlig lunchpaus vid ett skärmskydd/laavu innan vi började ta oss uppför Pälkkimäpää.

Tyvärr blev det väldigt få bilder denna dag när vädret var så pass dåligt men vi tyckte alla att det var en händelserik dag trots vädret. Bilden är tagen inifrån ödestugan i Sarvijoki.

29.09.2024

Dag 5 Sarvijoki-Kahlaamo 10.8 km.

Jag vaknade denna morgon när det fortfarande var mörkt ute. Vi sov uppe på britsarna som låg högre upp vilket gjorde att vi hade ganska varmt som påverkade nattsömnen, nackdelen med att sova med så här mycket människor på liten yta gör att min sömn påverkas. Jag låg och vände mig en stund men jag kom till ganska snabb insikt att jag inte kommer få mera sömn så jag beslöt mig för att gå upp och göra mig i ordning. När jag kliver ut genom dörren så till min förvåning så möts jag av att snö. Efteråt så går jag in igen och tittar på en serie med hörlurarna inkopplade givetvis för att inte störa dom andra. Efter någon timme så börjar folk vakna till och även Tomas och Rasmus. Vi börjar göra oss klara efter en stund och tar oss ut igen. Denna stuga ligger skyddad ner i otroligt vacker dal och vi hade en vacker morgon med den första snön som låg på marken. Vi beslöt oss för att ta lite höjd metrar genom att ta oss upp på Kaarnepää östra sida för att sedan ta oss vidare genom att försöka gå på högre höjd där det var flackare terräng. Planen var bra men vi hamnade stundvis gå i väldigt blockig terräng. Till sist valde vi att ta oss ner mot leden igen för att vandra dom få sista kilometerna till parkering där vi hade bilen.

När vi var framme vid bilen så bytte vi snabbt om till lite mera bekväma skor för att sedan börja leta oss mot civilisationen. Vi alla var utsvultna när vi hade hoppat över dagens lunch så vi bestämde oss för att styra riktningen mot Saariselkä för att få i oss lite mat. Efter en bra stund i bilen så hittade vi en restaurang där det blev att beställa in varsin hamburgare som vi avnjöt.

Efter en del diskuterande inom gruppen så kom vi fram till att vi skulle ta in på hotellet som vi tidigare hade ätit på när vi var på väg hit vilket var Hotell Sodankylä. Och efter ytterligare ett par timmar i bil var vi framme i Sodankylä. Här så blev det ett välförtjänt bastu bad. Efteråt gick vi ut på stan för en bit pizza. Vi var alla trötta och slitna efter resan så det blev en tidig kväll för att krypa till kojs. 

Årets första snö för oss! I bakgrunden syns Sarvijoki ödestuga.

Rasmus och Tomas vid stugan.

En sliten vandrare.

Vid Hotellet i Sodankylä.

Rutten landade på drygt 70 kilometer.

Dagen efter när vi körde hem så började vi smida planer för kommande säsong. Vi var alla nöjda med vandringen trots att vädret tidvis var krävande.