Jag gjorde min första vintertur på 10 år genom Sareks södra gränstrakter mellan den 27:e mars och 5:e april. Den var tänkt att gå genom Änok, Kvikkjokk-Kabla fjällurskog och nedre Njoatsosvágge fram till Goabrekbákte. Där skulle jag ta mig över fjällryggen mellan Tjuolda och Goabrek för att komma till Tjuoldavágge som skulle följas tillbaka till Änok och Kvikkjokk.

Jag hade sett på Youtube att det hade varit mycket svårt att skida genom nedre Njoatsosvágge på grund av lössnö som man sjönk ner i. Man avråddes från att välja den vägen. I andra halvan av mars hade Kvikkjokk en längre period med plusgrader på dagarna och min förhoppning var att det hade bildats skare under nätternas minusgrader.

27:e mars.Dag 1: Kvikkjokk - Njágákjåhkå

Den 27:e mars kom jag på eftermiddagen till parkeringen i Kvikkjokk och kunde skida iväg på ett skoterspår längs den så kallade Traktorvägen som används av Kvikkjokksbor som har fritidshus i Änok som inte är ett skyddat område. Solen går ner 18:30 och jag hann inte längre än till Njágákjåhkå (4½ km) där Traktorvägen slutar. 

Det var hård skare och perfekta förhållanden för att dra pulkan vars packning vägde 32 kg exklusive sin egen och pulkadragets vikt. Dessutom hade jag en ryggsäck på 9 kg. I uppförsbackarna gjorde sig vikten kännbar. Nära tältplatsen fanns en vak i Njágákjåhkå som jag kunde hämta vatten i. Runt tältet fanns stora spår som inte kunde vara gjorda av något annat djur än björn, och det finns gott om björn i Kamajokks naturreservat.

28:e mars.Dag 2: Njágákjåhkå - Njoatsosjåhkå

Jag fick börja dagen med att återvända till Kvikkjokk för att hämta den i bilen kvarglömda mobilen som behövs för att kommunicera via Garmin InReach Mini 2. Dessutom behövs den för att kunna läsa data från min väderstation Kestrel Drop K3. Det blev en extra sträcka på 9 km tur och retur.

Jag följer skoterspåret fram till Gamájåhkå som jag fortsätter på ett tag, men viker av genom en smalare fåra och hamnar på Änojávrres västra sida. Det hade blivit närmare att fortsätta norrut över myrarna, i stället för att följa ett infall att återvända till Gamájåhkå och skida genom dess yviga vindlingar. Strandkanterna var höga och tvärbranta och mer eller mindre omöjliga att ta sig upp på med skidor och pulka.

En fördel med att åka på isen är att vyerna inte skyms av träden. Nästa bild kräver att man tittar noga för att man ska kunna se fjället Tjuolda (1420) som nästan helt smälter ihop med molnen.

Jag viker åter av från Gamájåhkå och in på Standárjåhkå och hamnar på västra sidan av sjön Stuor Tsågak.

Skidar vidare längs Standárjåhkå och passerar Unna Tsågak och hamnar i det stora naturreservatet Kvikkjokk-Kabla fjällurskog. Längs Njoatsosjåhkås östra sida går ett band av myrar som jag följer i en km innan jag tar mig ned för den branta strandkanten och sätter upp tältet några tiotal meter från en vak där jag kan hämta vatten.

Under de 10 dagar jag var ute tältade jag alltid vid ett vattendrag nära en vak och slapp på så sätt den tidsödande processen  med snösmältning.

Mitt kök Optimus Nova tuffade på som tåget och det lät också som ett litet ånglok. Hetvatten förvarades i Thermos King flask på 1,2 liter som håller värmen mycket bra.

Efter mörkrets inbrott när jag befann mig i tältet hörde jag någon skida förbi i riktning nedströms. Eftersom det nästan var fullmåne var det inte helt mörkt.

29:e mars.Dag 3: Vállásjgårttje

Morgontemperatur: -13 grader enligt väderstationen.

Idag ändrades förutsättningarna för skidturen eftersom landskapet förändras. Vattenfallen vid Vállásjgårttje tvingar skidåkaren att lämna Njoatsosjåhkås is och söka sig fram på landbacken. Jag har läst flera färdbeskrivningar där man valt att vända i stället för att "kriga" med naturen. 

Eftersom jag saknar erfarenhet av området hade jag valt färdväg enbart med hjälp av kartan och då valt en väg där det fanns myrmarker insprängda i skogen. Att helt undvika skogen var inte möjligt och en 400 meter lång och 40 meter hög skogbeklädd backe måste forceras. För att komma dit vek jag av från Njoatsosjåhkå och följde Vállásjjåhkå fram till den första av två myrar som var lätta att åka på.

Framme vid backen var terrängen bökigare än förväntat med högar av sten och ojämn lutning. Runt de större träden hade snön smält och bildat djupa gropar som pulkan ibland halkade ner i och välte. Jag fick ta av mig skidorna för att få upp ekipaget men sjönk då ner i snön så långt jag var kluven. Räddningen var mina snöskor och jag fick gåendes utan pulka rekognisera efter en framkomlig väg med skidorna under armen.

Jag gick sedan tillbaka efter pulkan som var enklare att dra med snöskor. Processen fick upprepas 3 gånger innan jag kom förbi backen och ut på en mindre myr. Mycket ansträngande och en vettig människa hade valt att vända eller ta sig högre upp på fjället.

Det var heller inte enkelt att ta sig genom den kvarvarande skogsmarken fram till tältplatsen uppströms Vállásjgårttje, men det gick att genomföra utan att slå knut på sig själv. I vilket fall var den här skidturens svåraste moment avklarat.

30:e mars.Dag 4: Sjielmágårttje

Morgontemperatur: -11 grader.

Dag 4 bjöd på ett gediget gråväder. Dagens uppgift var att ta sig förbi Sjielmagårttje som är en serie med vattenfall. Här hade jag tolkat kartan bättre och det blev inga större problem eftersom granskogen ersatts med fjällbjörkskog där inga gropar bildats runt de mycket mindre träden. 

När jag närmade mig Sjielmágårttje lämnade jag isen och fortsatte norr om jokken upp genom ett pass med 50 meters stigning. Det var fullt genomförbart med skare även om det blev besvärligare när ryggsäckens avbärarbälte (som pulkadraget sitter i) gick upp titt som tätt på grund av den större dragkraften i uppförsbackar. Jag fick hålla i pulkadraget med ena handen och staka mig fram med den andra.

På andra sidan passet tog jag mig ner till Njoatsosjåhkå igen och satte upp tältet intill jokken. 

31:a mars.Dag 5: Sjielmágårttje - Goabrekbákte

Morgontemperatur: -9 grader. Jag gick upp och tog några bilder och kröp sedan tillbaka i sovsäcken i väntan på att solen skulle börja värma lite.

Efter frukosten tar jag mig tid att titta närmare på det översta fallet i Sjielmágårttje. En inte helt riskfri sysselsättning vintertid. då klipporna runt fallet kan vara hala.

Sommartid ser fallet ut så här, från andra sidan Njoatsosjåhkå:

Jag fortsätter att följa Njoatsosjåhkå och hoppas kunna nå Goabrekjågåsj innan dagens slut. Därifrån ska övergången till Tjuoldavágge genomföras.

Vid tre ställen fick jag åka väster om jokken för att komma vidare på grund av vattenfall eller uppsprucken is.

Jag fick se två strömstarar som flög mellan de många vakarna i Njoatsosjåhkå. Tyvärr satt inte mitt teleobjektiv på kameran.

Nästa bild visar ett vattenfall i Njoatsosjåhkå där jag inte kom vidare på isen på grund av sprickor. Jag fick göra ännu en tung undanmanöver upp i backen till vänster för att komma vidare. Här fanns skidspår i snön som måste vara minst ett par dagar gamla och de hade försökt att ta sig vidare. En bit av deras väg hade fallit ner i jokken sedan dess.

När jag närmade mig Goabrekbákte tittade Ryggåsberget fram. Här var det också många fjällripor som åt skott från videbuskarna.

Jag letar upp en plats för tältet i lä av en 4 meter hög kulle för sydvästliga vindar då väderleksrapporten hotat med stormvindar på fjället nästa dag.

1:a april.Dag 6: Storm på fjället

Dag 6 skulle övergången till Tjuoldavágge göras, men nu hade stormvindarna infunnit sig samtidigt som det snöade en hel del.

Tack vare kullen slapp jag de värsta vindarna. Ibland kom plötsliga vindbyar ändå förbi. Jag hade förstärkt mitt Allak 2 så att tältet nu hade black label stänger och dessutom virat linfästena runt respektive stång för att få maximal styrka. Det ingav förtroende att stängerna rörde sig minimalt i vindbyarna och de nedgrävda snöpinnarna satt som gjutna under snön. Jag fick dock nöja mig med att inte skida vidare.

2:a april.Dag 7: Goabrekbákte - Sjielmágårttje

Pulkan sjönk djupt ner i nysnön och att dra den blev mycket mer ansträngande jämfört med när den kan glida fram på hård skare. Jag hade insett att jag aldrig skulle orka ta mig över till Tjuoldavágge under dessa förhållanden varför jag nu var på väg tillbaka genom Njoatsosvágge. Dessutom var det fortfarande hård vind högre upp runt Goabrekbákte.

Efter en timmes pulkadragning tvingades jag stanna och vila. Jag drack en liter varmt vatten och åt rostade pumpakärnor (mycket kalorier och protein), energirika kex och en "protein bar". Därefter gick det bättre, delvis för att mängden nysnö gradvis minskade nedströms Njoatsosjåhkå.

Jag har i alla fall vinden i ryggen. Det är ett riktigt aprilväder med ömsom solsken och ömsom intensiva snöfall som fyller luften med stora snöflingor som spär på snödjupet.  

Den snöbrist som rapporterats från andra delar av Sarek med närområden - exempelvis sträckan från Sáltoluokta till Sitojaurestugorna - fanns inte längs Njoatsosvágge. Snön som föll igår var delvis tösnö som la sig på skare. Efter en kall natt bildas nog ny skare vilket ökar lavinrisken längs fjällsidorna då snön blivit skiktad. Detta gör toppturer mer riskabla, något man får ta i beräkning.

Halvvägs tillbaka till Sjielmágårttje lämnade jag Njoatsosjåhkå för att komma förbi ett hinder. Uppströms Sjielmagårttje var fjällbjörkskogen någorlunda gles och det gick att ta sig fram med pulka utan större problem. Då det var ganska många öppna myrar längs den västra sidan av jokken fortsatte jag över dessa för att få lite andra perspektiv än på uppvägen.

3:e april.Dag 8: Sjielmágårttje - Tjoares

Under natten hade en järv passerat endast 15 meter från tältet vilket färska spårstämplar avslöjade. Den hade gått fram till en vak på Njoatsosjåhkå, förmodligen för att dricka.

Det blev en solig morgon och jag gjorde mig ingen brådska och kom iväg först vid 12-tiden. Jag tog samma väg genom passet norr om Sjielmagårttje som dag 4. Fick åka lite sick-sack i backen ner mot Njoatsosjåhkå för att hålla pulkan under kontroll.

Därefter höll jag mig på isen, förutom att jag tog en genväg över land för att unvika en av Njoatsosjåhkås vindlingar. 

Vid början av Vállásjgårttje såg jag en pegel för mätning av vattendjup. Bloggaren Tor Tuorda (Kvikkjokk) har skrivit om pegeln i ett inlägg från november 2021:

https://kvikkjokk.nu/skrot-i-laponia/

Svenska staten planerade att bygga en kraftverksdamm i nedre Njoatsosvágge och pegeln användes för att mäta variationer i vattendjup och vattenmängd. Pegeln användes fram till 1980-talet av forskare vid Uppsala universitet.

Jag ville ta mig förbi Vállásjgårttje innan jag slog läger. Eftersom jag hade haft stora problem att ta mig förbi vattenfallen på uppvägen tänkte jag inte ta samma väg nu på nervägen. Jag hade fått rådet av Björn Andersson att försöka följa ett gammalt renstängsel som passerade väster om fallen. Jag lyckades hitta några kvarvarande stolpar och följde dessa tills de försvann och fick fortsätta navigera genom skogen på egen hand. Platsen var bättre än den på uppvägen eftersom träden stod lite glesare. 

Det tog lite tid att ta sig ner säkert då pulkan tryckte på och jag ramlade vid ett tillfälle utan blessyrer. Efter att ha tagit mig nedför backen forsatte jag på Njoatsosjåhkås is till dess jag fann en öppning i skogen där jag kunde slå läger.

Sommartid ser platsen ut så här om man istället tittar åt öster.

4:e april.Dag 9: Tjoares - Änok

Jag hade inget bestämt slutmål för dagen, annat än att jag skulle fortsätta mot Kvikkjokk. Genom att undvika Gamájåhkå så slapp jag dess tidsödande vindlingar och fick en betydligt kortare färdväg genom Änok. 

I kartan står "BS väg" för Björn Sarstads väg som den återgivits av Hans Fowelin. Jag hade egentligen tänkt ta den vägen men min väg fungerade också bra.

Strax söder om tältplatsen låg en stor myr som jag tog mig till för att få bättre skare och enklare skidåkning. På myren fanns fler rester av det gamla renstängslet som jag dokumenterade med kameran. Vad jag då inte visste var att Björn Andersson fotograferat samma stängsel från samma plats 44 år tidigare och att stängslet då fortfarande var i bruk.

I Topografiska kartan (Lantmäteriet) från september 1969 är renstängslet utsatt och det går från vattenfallen vid Sjielmagårttje ner till Kvikkjokk.

Sjielmagårttje var felaktigt placerad i kartan av Lantmäteriet, vilket ändrades efter ett påpekande av Björn Andersson. Den del av stängslet som syns i bilderna är markerat med rött i kartan.

Fram till Änok gick färden genom naturreservatet Kvikkjokk-Kabla fjällurskog över myrar och relativt gles tallskog som jag ser fram emot att besöka igen i augusti. 

Jag återvände ett tag till Njoatsosjåhkås is och passerade en vacker pool med en botten av slätslipade klipphällar.

När myrmarkerna återkom lämnade jag Njoatsosjåhkå för att få en kortare väg till västra Änok.

Jag var strax framme vid Tjuoldajåhkå som jag följde fram till Änok där jag fortsatte över myren Måhkkålajiegge. I gråvädret var det lite entonigt att skida över den långa sjön Måhkkålajávrásj. Ett älgtorn hade satts ur bruk av ett fallande träd - naturens hämd.

Fortsättningen går över Fiellok som markerats som en myr på kartan, men som mer liknar en sjö. Jag följer utloppet från Fiellok som är en slingrande kanal med höga kanter som mynnar i Gamájåhkå. Framme vid Nágákjåhkå slår jag upp tältet på samma plats som dag 1.

5:e april.Dag 10: Kvikkjokk

Sista dagen följer jag skoterspåret på Traktorvägen fram till parkeringen i Kvikkjokk. Det tar en timme att lasta in pulka, skidor och ryggsäck i bilen samt byta till rena kläder. Sovsäck och dunjacka packas upp för att de inte ska behöva ligga komprimerade onödigt länge. 

Jag är mycket nöjd med vinterturen även om den planerade övergången till Tjuoldavágge inte kunde genomföras på grund av vädret. Det går att variera vägvalet även om man åker tillbaka genom samma dalgångar. De praktiska sysslorna med uppsättning av tält, hantera kondens och använda fotogenkök utan sotbildning fungerade utmärkt även om de tar klart mer tid än under sommarhalvåret. Detta blir mer uppenbart då dagarna också är kortare. 

Det jag inte klarade av var att äta tillräckligt mycket för att ha energi nog att vara ute i 14 dagar, men 10 dagar gick bra. Det fungerade också att dra pulkan när förhållandena var besvärliga även om det var ansträngande. Att skaffa sig god kondition är en säkerhetsåtgärd när man tänker ge sig ut ensam.