Dag 10 fortsatte i samma spår - mycket varmt och molnfri himmel. Nästa bild visar Nordtoppen (till vänster) och Stortoppen (i mitten) - vy från tältplatsen på Sareklåbddå med ett 200 mm objektiv. Till höger toppen 1853.
Gjorde min första längre fjällvandring i september 1979. Det var en ensamvandring i Sarek. De följande 18 åren (ofta ensam - ibland med vänner) var det Sarek och Kebnekajsefjällen som lockade. Förmodligen för att det var där dom högsta topparna fanns. Först 1998 fick jag upp ögonen för västra Padjelanta och Rago och gjorde en vandring söder, väster och norr om Virihaure och Vastenjaure. Den vidsträckta utsikten, avsaknaden av leder och glaciärlandskapet fick mig att återkomma år efter år. Jag var ute i 17 dagar under en vandring utan att se en människa annat än första och sista dagen. Man kunde gå i sina "penséer" dag ut och dag in och bara "vara sig själv" - ja, till och med förlora sig själv i nuet, då det öppna landskapet ger en känsla av frihet, upprymdhet och samhörighet med naturen. Från topp 1663 på norska gränsen kan man se Lofoten 170 km bort. Det är längre än om man kunde se Gävle från Kaknästornet i Stockholm...
Användarnamn: hansnydahlIntressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Litteratur, Navigering, Bär & svamp, Foto, Svenska urskogar, istidsformationer.
Etiketter:
Sarekvandring i extrem värme. Dag 10, 11 och 12.
Passerar de tre sista stora jokkarna i Guhkesvágge och fortsätter förbi Tjievratjåhkkå och genom Vuosskelvágge tillbaka till Suorva. Uppförsbackarna blir tunga i värmen men jag belönas med att få se en jaktfalk och en fjällpipare.