Från parkeringen strax bortanför Suorvadammen är det 500 meter att gå innan man kommer till ingången till det avspärrade dammområdet. De första 4 kilometrarna förbi Suorvadammen är väl inte så inspirerande, men det är asfaltväg som man passerar snabbt.
Gjorde min första längre fjällvandring i september 1979. Det var en ensamvandring i Sarek. De följande 18 åren (ofta ensam - ibland med vänner) var det Sarek och Kebnekajsefjällen som lockade. Förmodligen för att det var där dom högsta topparna fanns. Först 1998 fick jag upp ögonen för västra Padjelanta och Rago och gjorde en vandring söder, väster och norr om Virihaure och Vastenjaure. Den vidsträckta utsikten, avsaknaden av leder och glaciärlandskapet fick mig att återkomma år efter år. Jag var ute i 17 dagar under en vandring utan att se en människa annat än första och sista dagen. Man kunde gå i sina "penséer" dag ut och dag in och bara "vara sig själv" - ja, till och med förlora sig själv i nuet, då det öppna landskapet ger en känsla av frihet, upprymdhet och samhörighet med naturen. Från topp 1663 på norska gränsen kan man se Lofoten 170 km bort. Det är längre än om man kunde se Gävle från Kaknästornet i Stockholm...
Användarnamn: hansnydahlIntressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Litteratur, Navigering, Bär & svamp, Foto, Svenska urskogar, istidsformationer.
Etiketter:
Suorva till Skanátjåhkkå
Jag vandrar från Suorva till Alep Niendojågåsj svämkägla där jag slår läger för att nästa dag göra en dagsutflykt till toppen av Skanátjåhkkå - en topp som jag länge velat besöka.
Ähpár 1902 och 2024.
Axel Hamberg tog ett foto av Ähpár från toppen av Vuojnestjåhkkå den 18:e augusti år 1902. 122 år senare tog jag ett foto från samma plats av samma motiv. Det är tydligt att klimatförändringarna har orsakat stora förändringar i landskapsbilden.
Den 6:e augusti 2024 gick även jag upp på den 1968 meter höga toppen av Vuojnestjåhkkå och fotograferade samma motiv.
Höstvandring runt Boarddemassivet (4)
Det sista avsnittet av höstvandringen. Vädret blev sämre även om jag nästan helt slapp regn. Molnen gick lågt och de planerade toppturerna längs vägen var utsiktslösa i dubbel bemärkelse och ställdes in. Men det går att få intressanta bilder även i sådant väder.
Första dagen av återfärden till Kvikkjokk. Om vädret tillät skulle jag slå läger på Luohttoláhko för att dagen därpå gå upp på någon av de närliggande topparna. Den som låg närmast till hands var någon av Tvillingryggen, Lulijtjåhkkå, Luohttotjåhkkå eller Ryggåsberget. I annat fall tänkte jag fortsätta mot 1200-meters hyllan ovanför Loamebuollda.