Skanörs Ljung och Falsterbo är skådarlokaler av högsta internationella klass när det gäller sträckande fåglar på hösten. Här passerar alla slags fåglar på väg söderut, både stora och små. Denna dag har vi siktet inställt på ormvråk och hoppas att se många fina "skruvar". Så klart fantiserar vi om ännu mer, men det är inte lätt att förutsäga hur en dag vid Skanör/Falsterbo kommer att bli.
Vi är inte de enda som möter upp denna fina höstdag.
Skådare i en lång rad. Anders i orangeröd dunjacka spanar efter fåglar på ingång. Ofta kommer fåglarna från skogskanten i öster och syns först bara som små prickar.
En hel del danskar finns med i raden av skådare. De har vanligtvis kommit över bron med bil. Man möter ofta danska skådare i den skånska naturen och jag pratar gärna med dem. Våra språk har helt olika namn på vissa fågelarter, men det brukar gå att reda ut.
Det är gott om ormvråkar i luften. De kommer dock inte på låg höjd utan seglar högt uppe. Samma princip som segelflygplanen - att söka upp varma uppvindar och hålla sig kvar i dem genom att cirkla med utbredda vingar. Så tar de höjd för att göra ett långt glid. Vråkar och örnar föredra att segla istället för att flaxa, särskilt när de ska passera över ett hav. Detta sparar energi och går dessutom rejält fort.
Över havsviken i sydost skruvar vråkarna tillsammans i grupper. En del ansamlingar består av tiotals individer. Vissa så stora som femtio eller kanske hundra. Det är ett härligt skådespel, men tyvärr ganska långt bort. En tubkikare med stark förstoring krävs. Efter hand kommer vråkarna närmare land och närmare oss.
Kretsande ormvråkar över våra huvuden. Den ljusa näst längst till höger är en s k börringevråk. I Skåne brukar denna variant av ormvråk förvilla ovana skådare från Mellansverige. En ormvråk kan se ut (nästan) hur som helst!
Plötsligt ropas i ledet att en kungsörn siktats långt borta över Ljungen. Och mycket riktigt, en ung kungsörn närmar sig. Den kommer så nära att jag med mitt måttligt starka teleobjektiv kan få skapliga foton.
Kungsörnen är en imponerande fågel. Stark och vig, och en grym jägare. I fjällen lever hararna farligt, och även en och annan rävunge eller ung ren får sätta livet till. I Skåne är det sannolikt harar, fasaner och liknande som blir middagsmat. Kadaver av djur äter den förstås också.
Därtill är den intelligent. Jag läste en artikel om en ung kungsörn som fick för sig att reta en katt. Örnen hade tagit en rak pinne i klorna, kom glidande osynlig bakom katten och "sköt" pinnen som en missil på katten så att den hoppade högt. Allt dokumenterat med foton.
Ovan: Det är skillnad på en kungsörn och en ormvråk!
Snart surrar det återigen i skådarledet. Något helt annat närmar sig. Även detta en stor fågel, men med en annan profil än kungsörnens.
Avståndet är långt och luften tät, men det går att se karaktärer. Till skillnad från kungsörnens lyfta vingar så är denna fågels vingar horisontella med hängande hand (handen är den yttersta delen av vingen, från vingknogen). Och skådarna i ledet är överens - en större skrikörn är på ingång!
Att se en stor örn är en upplevelse som nästan alltid gör intryck. Vad nog många inte vet är att i vårt land observeras årligen fyra, fem stora örnarter förutom de två som häckar. Dessa tillfälliga gäster är de bägge skrikörnarna (större och mindre), stäppörn, kejsarörn och ormörn. Skrikörnarna är de som visar sig oftast (och de häckar också på relativt nära håll, på andra sidan Östersjön).
Ovan: Stilstudier av den större skrikörnen. Det enkla, ljusa "kommat" vid vingknogen är ett bra kännetecken. Likaså att främre delen av vingen (undre handtäckarna) är mörkare än bakre halvan (undersidan av handpennorna). Det finns även en mindre art av skrikörn, den skiljer sig från den större på dessa detaljer.
Det börjar snart bli dags att tänka på hemfärden. Vi tycker att vi haft en fin och händelsrik dag, bättre än vi vågat hoppas. Men ännu är det inte riktigt slut. Ovanför våra huvuden har de bägge örnarna en överraskning ät oss - de cirklar tillsammans!
På fotot ses tydligt storleksordningen. Skrikörnens längdmått är ca 80 % av kungsörnens, både ifråga om kropp och vingar. En stor kungsörn kan ha en vingbredd på upp till 2,25 m, medan skrikörnen knappast kommer över 1,8 m. Men det är imponerande nog.
De som räknar fåglar vid Falsterbo en halvmil närmare Danmark rapporterar denna dag betydligt över 2000 sträckande ormvråkar på Artportalen (såg jag senare). De flesta av dessa bör ha passerat oss. Innan vi sätter oss i bilen ser vi också en del vråkar som vänder österut igen. Om vädret är bra kommer de säkert göra ett nytt försök kommande dag.
