Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 1970-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig mycket, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitet. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). För en del år sedan gjorde jag en undersökning av Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar resulterade i en bok som är utgiven och finns att köpa. Det har även blivit en tredje fjällbok, en roman med titeln "Otillgänglighetspunkten".

Det har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycktes ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Min profilbild ar tagen av Stefan Andersson, Jokkmokk.

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Skådardag med örnbesök

En måndag i mitten av oktober förvandlas den kalla morgonen till en nästan sommarvarm dag. Jag och min kompis Anders åker med våra kikare till Skanörs Ljung och spanar efter sträckande rovfåglar. Vi blir inte besvikna.

Skanörs Ljung och Falsterbo är skådarlokaler av högsta internationella klass när det gäller sträckande fåglar på hösten. Här passerar alla slags fåglar på väg söderut, både stora och små. Denna dag har vi siktet inställt på ormvråk och hoppas att se många fina "skruvar". Så klart fantiserar vi om ännu mer, men det är inte lätt att förutsäga hur en dag vid Skanör/Falsterbo kommer att bli.

Vi är inte de enda som möter upp denna fina höstdag.Skådare i en lång rad. Anders i orangeröd dunjacka spanar efter fåglar på ingång. Ofta kommer fåglarna från skogskanten i öster och syns först bara som små prickar.

En hel del danskar finns med i raden av skådare. De har vanligtvis  kommit över bron med bil. Man möter ofta danska skådare i den skånska naturen och jag pratar gärna med dem. Våra språk har helt olika namn på vissa fågelarter, men det brukar gå att reda ut. 

Det är gott om ormvråkar i luften. De kommer dock inte på låg höjd utan seglar högt uppe. Samma princip som segelflygplanen - att söka upp varma uppvindar och hålla sig kvar i dem genom att cirkla med utbredda vingar. Så tar de höjd för att göra ett långt glid. Vråkar och örnar föredra att segla istället för att flaxa, särskilt när de ska passera över ett hav. Detta sparar  energi och går dessutom rejält fort. 

Över havsviken i sydost skruvar vråkarna tillsammans i grupper. En  del ansamlingar består av tiotals individer. Vissa så stora som femtio eller kanske hundra. Det är ett härligt skådespel, men tyvärr ganska långt bort. En tubkikare med stark förstoring krävs. Efter hand kommer vråkarna närmare land och närmare oss. 

Kretsande ormvråkar över våra huvuden. Den ljusa näst längst till höger är en s k börringevråk. I Skåne brukar denna variant av ormvråk  förvilla ovana skådare från Mellansverige. En ormvråk kan se ut (nästan) hur som helst!

Plötsligt ropas i ledet att en kungsörn siktats långt borta över Ljungen. Och mycket riktigt, en ung kungsörn närmar sig. Den kommer så nära att jag med mitt måttligt starka teleobjektiv kan få skapliga foton.

Kungsörnen är en imponerande fågel. Stark och vig, och en grym jägare. I fjällen lever hararna farligt, och även en och annan rävunge eller ung ren får sätta livet till. I Skåne är det sannolikt harar, fasaner och liknande som blir middagsmat. Kadaver av djur äter den förstås också.

Därtill är den intelligent. Jag läste en artikel om en ung kungsörn som fick för sig att reta en katt. Örnen hade tagit en rak pinne i klorna, kom glidande osynlig bakom katten och "sköt" pinnen som en missil på katten så att den hoppade högt. Allt dokumenterat med foton.  

Ovan: Det är skillnad på en kungsörn och en ormvråk!

Snart surrar det återigen i skådarledet. Något helt annat närmar sig. Även detta en stor fågel, men med en annan profil än kungsörnens.

Avståndet är långt och luften tät, men det går att se karaktärer. Till skillnad från kungsörnens lyfta vingar så är denna fågels vingar horisontella med hängande hand (handen är den yttersta delen av vingen, från vingknogen). Och skådarna i ledet är överens - en större skrikörn är på ingång!

Att se en stor örn är en upplevelse som nästan alltid gör intryck. Vad nog många inte vet är att i vårt land observeras årligen fyra, fem stora örnarter förutom de två som häckar. Dessa tillfälliga gäster är de bägge skrikörnarna (större och mindre), stäppörn, kejsarörn och ormörn. Skrikörnarna är de som visar sig oftast (och de häckar också på relativt nära håll, på andra sidan Östersjön). 

Ovan: Stilstudier av den större skrikörnen. Det enkla, ljusa "kommat"  vid vingknogen är ett bra kännetecken. Likaså att främre delen av vingen (undre handtäckarna) är mörkare än bakre halvan (undersidan av handpennorna). Det finns även en mindre art av skrikörn, den skiljer sig från den större på dessa detaljer.

Det börjar snart bli dags att tänka på hemfärden. Vi tycker att vi haft en fin och händelsrik dag, bättre än vi vågat hoppas. Men ännu är det inte riktigt slut. Ovanför våra huvuden har de bägge örnarna en överraskning ät oss - de cirklar tillsammans! 

På fotot ses tydligt storleksordningen. Skrikörnens längdmått är ca 80 % av kungsörnens, både ifråga om kropp och vingar. En stor kungsörn kan ha en vingbredd på upp till 2,25 m, medan skrikörnen knappast kommer över 1,8 m. Men det är imponerande nog. 

De som räknar fåglar vid Falsterbo en halvmil närmare Danmark rapporterar denna dag betydligt över 2000 sträckande ormvråkar på Artportalen (såg jag senare).  De flesta av dessa bör ha passerat oss. Innan vi sätter oss i bilen ser vi också en del vråkar som vänder österut igen. Om vädret är bra kommer de säkert göra ett nytt försök kommande dag.  

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2025-10-16 20:41   BrittMarie
Intressant och lärorik läsning! Visste inte att ormvråkar kan samla ihop sej i så stora flockar. Här hemma i norra Småland kan man se upp till ett tiotal, fler har jag nog inte sett. Och örnarterna förutom kungs- och havsörn kände jag förstås inte heller till...
 
Svar 2025-10-16 23:41   fowwe
Tack, BrittMarie! Skanör/Falstersbo fungerar verkligen som en "tratt" som samlar ihop fåglarna på en mycket liten yta. Många små, utspridda flockar från olika håll blir plötsligt en stor med 100 individer. Åker man omkring i Skånes inland undrar man var alla kom ifrån ...
 
2025-10-16 22:06   Akka
Måste vara en häftig upplevelse att se så många rovfåglar på en gånc
 
Svar 2025-10-16 23:43   fowwe
Ja, verkligen! Alla de där kretsande vråkarna var en lika stor upplevelse som att se den sällsynta örnen. Ett skådespel man kan titta länge på.
 

Läs mer i bloggen

Sarekfärd med många möten (3)

Efter den vilsamma helgen i Alkavare hoppades jag att fem dagar skulle räcka för att ta mig till Kvikkjokk. Planen var att gå via stugorna i Duottar där stugvärden Hilde hade gjort en utställning om Otillgänglighetspunkten. Den utställningen ville jag se. Därefter var planeringen inte helt färdig. Och så var det väderleken. Vad den hade i beredskap hade jag ingen aning om.

Utsidankompisen Hans N hade redan hunnit ge sig av, mot nya toppar som skulle bestigas med kameran i högsta hugg. Det var väldigt roligt att vi haft så gott om tid att umgås och utbyta tankar.

Övernattning med en objuden gäst

Väderleksprognosen hade utlovat hela tio minugrader utanför Lund. Som vanligt var jag skeptisk och misstänkte att SMHI inte skulle hålla sitt löfte. Men jag ville inte missa möjligheten till en kall natt i vindskydd.

Framme vid vindskyddet bredde jag ut dubbla liggunderlag och dubbla sovsäckar. Sedan skulle det värmas wienerkorv till kvällsmat. Tog fram mitt enkla sommarkök och vanlig Primusgas. Det gick överraskande enkelt att värma vatten och jag kollade på termometern. Den visade bara minus TVÅ! Ja, jag hade det på känn. Hela kvällen hade känts alldeles för varm. Jag skrev ett meddelande till en av mina vänner och klagade. 

Sarekfärd med många möten (2)

Det snöpliga missödet i slutet av den fjärde vandringsdagen blev en slags avslutning av turens första etapp. Nu väntade fortsättningen – en färd som skulle ta mig genom Sarek till Alkavare och den stundande kyrkhelgen.

Så långt var allt gott och väl, men hur var det med den medfarna foten? Jo, faktiskt inte i mycket sämre skick än när jag somnade på kvällen. Den högra, yttre ankeln var dock mörk och svullen. Det var väl den som tagit den värsta smällen vid fallet. Själva fotleden gjorde inte så ont, men var istället dekorerad med många olika färger. Den smärtade i vissa lägen och var säkert försvagad. Jag kunde nog fortsätta min vandring, men särskilt fort skulle det inte gå.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips