Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

En natt i vindskydd

Så tycks även Lund ha fått en smula vinter. Det har varit dåligt med det tidigare. Så sent som igår var det barmark så långt ögat nådde. Den lilla snö som kom för länge sedan var borta och nästan glömd. Och minusgraderna hade heller inte synts till på länge. Men den senaste veckan var en förbättring på gång. Jag hade otåligt kollat SMHI för att se om det skulle bli kallt nog för lite köldträning.

Det här med att vänja sig vid köld är något som blivit en tradition för mig och min kompis Anders. Vi började med det inför vår första skidtur med tält i fjällen för en del år sedan. Då hade vi under -21 grader i ett öppet vindskydd utanför Lund, ett rekord vi därefter aldrig lyckats slå. Det var väldigt nyttigt att uppleva hur det kändes att hantera sovsäckar, kök och annan utrustning under sådana förhållanden. För att inte tala om klädsel och sin egen kropp.

Skåne: min kalfjälls-simulator

Trots att Skåne är Sveriges sydligaste landskap är det vissa år en utmärkt region att bo i när man ska småträna inför vinterturer i fjällen. Det öppna landskap vi har härnere i sydskåne påminner väldigt mycket om kalfjället. I vinter har vi knappt haft någon snö, men de år som Skåne har varit snötäckt kan vinterblåsten göra utelivet nästan lika tufft som på fjällvidderna. Snön driver precis som i fjällen, och härnere säger man då att det fyker.

Denna helg har det blåst en hel del, men snön är nästan obefintlig. Jag tog vara på möjligheten att köra ut till ett vindskydd sent igår kväll för att få lite välbehövlig träning inför en ny tälttur på skidor i mars. Jag och gode vännen Anders G planerar detta år att skida genom Sarek. Vi har tänkt starta vid Suorva, ta oss genom Rapadalen och fram till Kvikkjokk. En långtur där det kommer att bli något fler nätter än på förra årets tur i Teusadalen (Stora Sjöfallet). Den turen gav mersmak och nu känner vi oss redo för ett nytt vinteräventyr.

Planer om vintertur på skidor

När snön och vinterkylan varje säsong slår till i Skåne vaknar lusten att dra iväg med skidor och pulka någonstans i fjällvärlden. Oftast hinner de första vårtecknen uppenbara sig innan planerna har tagit fast form, och sedan blir det inget mer. Utom i år, tänkte jag. För vintern slog ju till så tidigt. Och om den tänkte stanna ända till mars-april kunde jag ju lika görna göra något ordentligt av den.

Så planer gjordes upp. Och vandrarkompanjonen Anders var inte sämre, utan vi diskuterade inköp av rejäla skidor, pjäxor och annat.

En vit jul i Skåne!

Det har kommit en hel del snö i Skåne sedan förra veckan. För första gången på länge ser det ut att bli en vit jul (åtminstone tror jag det var många år sedan). Under en lång rad av år har kylan dröjt ända till slutet av januari eller ännu längre, men nu är den här.

Jag och min vandrarkompis Anders passade på att ge oss ut till ett rastskydd i helgen. Snö och minusgrader ville vi inte missa. Efter att jobb och ärenden i våra respektive hem var avklarade på lördagen trotsade vi snömodden på vägarna och åkte sent på kvällen ut till Silvåkra, där det finns ett vindskydd.

En natt i vindskydd

Man undrade hur mycket vinter det skulle bli härnere. Men så kom det kallare väder, och i veckan som gick pekade prognoserna på 7-8 nattliga minusgrader och klart väder omkring Lund. Den chansen ville jag inte missa. Det var länge sedan jag tillbringade en kall vinternatt utomhus (nåja, kall efter våra förhållanden).

Jag var inte ute förrän strax före midnatt på fredagskvällen. Vindskyddet ligger vid Krankesjön, och på sommarhalvåret är det mycket folk där. Nu var det förstås helt tomt, och jag väntade inga besök på morgonen heller.