Bloggar > Fowwes blogg

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

En natt i vindskydd

Så tycks även Lund ha fått en smula vinter. Det har varit dåligt med det tidigare. Så sent som igår var det barmark så långt ögat nådde. Den lilla snö som kom för länge sedan var borta och nästan glömd. Och minusgraderna hade heller inte synts till på länge. Men den senaste veckan var en förbättring på gång. Jag hade otåligt kollat SMHI för att se om det skulle bli kallt nog för lite köldträning.

Det här med att vänja sig vid köld är något som blivit en tradition för mig och min kompis Anders. Vi började med det inför vår första skidtur med tält i fjällen för en del år sedan. Då hade vi under -21 grader i ett öppet vindskydd utanför Lund, ett rekord vi därefter aldrig lyckats slå. Det var väldigt nyttigt att uppleva hur det kändes att hantera sovsäckar, kök och annan utrustning under sådana förhållanden. För att inte tala om klädsel och sin egen kropp.

Nu såg det alltså ut att kunna bli dags igen. Två nätter i rad hade SMHI utlovat -9. Natten mellan igår och idag och mellan idag och imorgon. Den första kanske med chans till tvåsiffrigt. Det vindskydd jag brukar använda ligger dessutom lågt, så det kan bli några grader lägre än annars. Men inte nu, den hårda vinden skulle troligen utjämna alla skillnader mellan områden. Det blåste ca 10 m/s igår kväll. Säkert betydligt mer i byarna.

Det yrde snö i den hårda vinden när jag satte mig i bilen på kvällen. Jag hade hälsat på ett par vänner och omkring kl 23 var jag framme vid skyddet. Min medhavda frystermometer visade att de utlovade nio minusgraderna nätt och jämnt infunnit sig. Det ena vindskyddet hade golvet täckt av snö, men det andra hade hyfsat fri golvyta. Jag rullade ut mina liggunderlag och de två sovsäckarna. Understället jag skulle sova i hade jag redan på mig, så det var bara att ta av jacka, byxor och fleecetröja. En lyxig förenkling som man inte kan göra när man är i skarpt läge, på fjället.

Jag somnade inte omedelbart, vilket jag däremot oftast gör i plusgrader och i tält. Kroppen är ovan vid vinter. Vinden och de yrande snökornen bidrog säkert också. Alltså är träning en god sak, så att kroppen inte glömmer. 

Mobilklockan väckte mig kl 7. Även om det kändes som sömnen inte varit så djup så hade jag sovit ganska bra. Utanför vindskyddet var allting pudrat av ett decimetertjockt lager nyfallen snö. Lite grann hade yrt in och lagt sig på min sovsäck. Det var vinterväder med besked. Och jag hade tvåsiffrigt på termometern, -10 grader. Inte så märkvärdigt för dem som bor längre norrut, men i Skåne får man vara glad för det man får.

En besvärlig sak med vintersovande är kondensen. Utandningsluften blir till vatten och blöter ner sovsäcken. Jag försöker hålla ett hål öppet i sovsäckshuvan för mun och näsa, och den tanken följer mig sömnigt under natten när jag vänder mig och somnar om. Men det blir ganska blött ändå.

Att hålla värmen går däremot bra. Jag använder två sovsäckar som vardera klarar ner till någon minusgrad. Tillsammans bör de klara åtminstone -25. Som liggunderlag har jag två cellplastunderlag från Biltema, 190 x 60 x 1 cm. Det är samma som jag använt vid vintertältning i fjällen, och de klarar sannolikt också -25. Nackdelen med dem är att de är skrymmande. Många skulle nog tycka att de är för hårda att sova på också.

Men det allra besvärligaste på vintern är den smärta i fingrarna som man får av kölden, framför allt när man plockar med sin djupfrysta utrustning. I princip allt man har med sig av mat och utrustning är ju lika kallt som utomhustemperaturen, och det tar bara några ögonblick innan nakna fingrar skriker av smärta. Om man dessutom ska vintertälta och skotta en massa snö är det mycket kyla som händerna ska klara. Så man får naturligtvis skydda dem med handskar. Men tjocka handskar är otympliga, särskilt när det gäller de fina göromålen. Anders och jag använder då supertunna liners. Inte särskilt användbara i blåst och snö, men oumbärliga för vissa andra sysselsättningar. Ofta duger de dessutom under skalhandskarna istället för tjockare liners.

Ett vanligt gaskök är inte det mest optimala på vintern, det brinner dåligt. Men ett spindelkök (fotot ovan) som kan "vätskematas" genom att gasbehållaren vänds upp och ner duger i ett vindskydd. Det kan också vara nödvändigt att försiktigt värma behållaren, till exempel genom att man trycker ihop sina ben omkring den och värmer med lårmusklerna. Men vätskematning kan ge en plötslig och ojämn förbränning, så detta bör man träna under säkra förhållanden.

Jag hade för säkerhets skull tagit vatten med mig i en plastflaska till frukostteet, istället för att lita till snösmältning. Men i tio minusgrader hinner vattnet ofta frysa. Lösningen blir att redan på kvällen fylla kitteln med vatten. Lätt att tina upp på morgonen, och sedan kan det ljumma vattnet användas för att tina vattnet i flaskan.

Jag var inte ensam i vindskyddet, vissa stunder höll en rödhake mig sällskap. Den hoppade omkring och letade efter någonting på brädgolvet. Jag delade med mig av ost och knäckebröd som den villigt stoppade i sig. En småvessla dök också upp på marken nedanför men vände direkt.

Snön föll hela morgonen och jag började undra om jag skulle kunna ta mig med bilen från P-platsen upp till landsvägen. Att det kunde vara storskaligt trafikkaos i Skåne hade jag inte ägnat många tankar åt, men de dök upp nu. Plötsligt hördes dämpat motorbuller. En lätt lastbil stannade en bit ifrån vindskyddet och ut steg några män med stora sopborstar i händerna. 

- Så ni ska städa här?! sa jag förvånat.

- Vi ska sopa gången ut till gömslet, sa de.

Gömslet är en liten byggnad som ligger utanför vassbältet i Krankesjön. Det är ett populärt besöksställe för att se ut över vattenytan och de fåglar som rör sig på sjön. Ut till gömslet går man på en slags gångbro av träplankor. Varför den skulle skottas i detta snöväder där alla människor höll sig någon annanstans är en gåta. Men för mig innebar det att de kört upp ett spår så att jag kunde komma fram med bilen. Därefter gick det att ta sig vidare till Lund. På vägen hindrades jag av en bil som glidit ner i diket och som vinschades upp av en bärgningsbil. Damen som kört var omskakad men oskadd. Och bärgningskillarna sa att de just då hade 30(!) uppdrag på kö.

Sammanfattningsvis så fick jag min natt med vinterträning. Om det blir någon skidtur i fjällen detta år är inte säkert, men en utenatt under vinterförhållanden är aldrig fel. Med en varm sovsäck och lämpliga kläder är det varken farligt eller särskilt besvärligt, även om man får utstå lite obehag.

Att man av så gott som alla bekanta och alla man råkar möta blir betraktad som en halvgalning får man med glatt humör bjuda på. 

Postat 2018-02-28 17:45 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Skåne: min kalfjälls-simulator

Trots att Skåne är Sveriges sydligaste landskap är det vissa år en utmärkt region att bo i när man ska småträna inför vinterturer i fjällen. Det öppna landskap vi har härnere i sydskåne påminner väldigt mycket om kalfjället. I vinter har vi knappt haft någon snö, men de år som Skåne har varit snötäckt kan vinterblåsten göra utelivet nästan lika tufft som på fjällvidderna. Snön driver precis som i fjällen, och härnere säger man då att det fyker.

Denna helg har det blåst en hel del, men snön är nästan obefintlig. Jag tog vara på möjligheten att köra ut till ett vindskydd sent igår kväll för att få lite välbehövlig träning inför en ny tälttur på skidor i mars. Jag och gode vännen Anders G planerar detta år att skida genom Sarek. Vi har tänkt starta vid Suorva, ta oss genom Rapadalen och fram till Kvikkjokk. En långtur där det kommer att bli något fler nätter än på förra årets tur i Teusadalen (Stora Sjöfallet). Den turen gav mersmak och nu känner vi oss redo för ett nytt vinteräventyr.

Jag sov gott i vindskyddet i natt. Ett par minusgrader och en svag bris i ansiktet (buskarna tog det mesta av vinden). Den nya syntetsovsäcken höll värmen, den ska bli yttersovsäck på skidturen, och innanför ska jag ha min sommarsovsäck med dun.

För två år sedan hade vi en period med rejäl kyla, det var en bra träning inför vinterfjäll. Anders och jag mätte upp minst 21 minusgrader en natt när vi sov i samma vindskydd som jag använde igår. Vi lärde oss mycket den övernattningen om vilken utrustning som behövs och hur viktigt det är med bra rutiner.

Att stiga upp ur säcken i morse krävde ett tydligt beslut. Kroppen hade gått ner på sparlåga och det tar tid att få upp värmen. Jag tog en timslång promenad för att ordna det. Därefter åkte jag förbi Vombs ängar och tittade på gässen som hukade i vinden.

Foto: Vitkindade gäss i den kalla blåsten på Vombs ängar.

Frukost åt jag i skogen där det är lä. "Fattigmans rock", lär man ju ha sagt förr i tiden. Jag kokade tevatten och åt mina frukostmackor med spansk delikatesskorv. En korvbit innehåll ett hagel. Hmm, så mycket för den delikatessen. Kan det ha varit vildsvinskött i den?

Som sällskap vid frukosten hade jag flockar av kungsfåglar och gråsiskor. Kungsfåglarna såg mig inte där jag satt lutad mot en tallstam, de höll nästan på att flyga rakt på mig när det bytte träd och skulle till granen bakom mig. I den lärkdunge jag satt i har vi under vintern haft bändelkorsnäbbar som rara gäster. Just detta år är de väldigt talrika, och så är det även på många andra ställen i landet.

Foto: En bändelkorsnäbb äter lärkkottar i Vombs fure. Detta är en utfärgad hane.

Det var en väldigt skön och rofylld stund i skogen. Jag bor visserligen i staden men njuter mest av naturen. Stadstillvaron är en praktisk sak, det som gör att jag trivs med livet är att ibland få vara i naturen. Och att tänka på den, drömma om den, skriva om den. Det är inte nödvändigt att vara där hela tiden. Men det är nödvändigt att inte vara ifrån den för länge.

Postat 2012-01-29 21:45 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Planer om vintertur på skidor

När snön och vinterkylan varje säsong slår till i Skåne vaknar lusten att dra iväg med skidor och pulka någonstans i fjällvärlden. Oftast hinner de första vårtecknen uppenbara sig innan planerna har tagit fast form, och sedan blir det inget mer. Utom i år, tänkte jag. För vintern slog ju till så tidigt. Och om den tänkte stanna ända till mars-april kunde jag ju lika görna göra något ordentligt av den.

Så planer gjordes upp. Och vandrarkompanjonen Anders var inte sämre, utan vi diskuterade inköp av rejäla skidor, pjäxor och annat.

Sen kom vårtecknen. Ovanligt tidigt i år faktiskt. Det var frestande att låta vinterplanerna vila ända tills nästa säsong, och njuta av våren istället. Men så ska det inte bli. Nu är det bestämt att vi åker.

Dessvärre hade det ju varit bra med lite riktig träning innan vi ger sig av. Att man ser att skidor och pjäxor passar och fungerar som man tror. Att pulkan är rätt utrustad med lite hemmagjorda draglinor och bromsar. Att det fungerar med tältuppsättningen. Att man i det stora hela trivs med de dagliga rutinerna i snön.

För närvarande är snön långt borta från oss, och den kanske inte återvänder innan vi far. Så det får bli som det blir med den saken. Vi får träna specialkunskaperna direkt på plats och förkovra oss i förväg hemmavid så gott det går. Is, snö och kyla har vi ju haft i Sarek på sommaren också. Och en gång var jag med och tillverkade en snöbivack på fjället som vi sov i.

Men det är klart, vinterfjäll är kallare än sommarfjäll och kan bli mycket tuffare. Vi är medvetna om det. Och vi funderade väldigt mycket innan vi hittade ett område vi tyckte var både intressant, storslaget och samtidigt lämpligt att träna i.

Att skida genom Sarek var uteslutet. Och Padjelanta ligger väldigt långt bort. Jämtland kanske, men där saknar vi lokalkännedom och erfarenhet av kommunikationerna. Så var finns ett lämpligt område?

Då kom jag på att Anders Nordvall i sin blogg här på Utsidan skrivit om Kallaktjåkkå. Visserligen som sommaräventyr, men det verkade vara väldigt lämpligt även på vintern för såna som vi. Intressant och vackert. Lätt att komma till. Inget extremt lavinområde. Stugor och leder i relativ närhet om vi tycker att tältlivet blir för jobbigt. 

Så det är dit vi siktar. Om inte folk alldeles bestämt avråder från det. I så fall har vi ju alltid lederna och stugorna att falla tillbaka på. Det som vi har som fasta punkter är: börja i Vakkotavare och sluta i Ritsem. Eller tvärtom. Möjligheten finns också att välja vilken som helst av platserna som både start- och slutpunkt. 7-8 dygn har vi på oss.

Detaljplan ska utformas. Jag kommer nog att ställa en fråga i forumet om saken, och är naturligtvis tacksam för alla kommentarer här i bloggen.

Till sist har jag ambitionen att skriva en artikel här på Utsidan när vi kommer hem om hur resan gick. Om jag inte har förfrusit alla mina fingrar. Men det tänkte jag på alla sätt undvika.

Fotot: Uteträningen har pågått en tid. I natt tog jag dubbla sovsäckar med till vindskyddet i Silvåkra och sov i stjärnklart väder. 6 minusgrader var ganska snällt, det blir säkert kallare på fjället. Frukosten i förmiddagssolen var härlig. Visserligen gör den friska luften att man får bistra anletsdrag, men det kan jag ju ha nytta av min dagliga gärning som lärare. Resten av dagen ägnades åt fågelskådande.  

Postat 2011-02-12 22:56 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

En vit jul i Skåne!

Vindskydd och lägereld

Det har kommit en hel del snö i Skåne sedan förra veckan. För första gången på länge ser det ut att bli en vit jul (åtminstone tror jag det var många år sedan). Under en lång rad av år har kylan dröjt ända till slutet av januari eller ännu längre, men nu är den här.

Jag och min vandrarkompis Anders passade på att ge oss ut till ett rastskydd i helgen. Snö och minusgrader ville vi inte missa. Efter att jobb och ärenden i våra respektive hem var avklarade på lördagen trotsade vi snömodden på vägarna och åkte sent på kvällen ut till Silvåkra, där det finns ett vindskydd.

Utsikten på morgonen, inifrån vindskyddet.

Där satt vi och åt varm korv och tog en öl. Trots att jag personligen inte är någon förespråkare av lägereld gav jag med mig när Anders ville få till en. Och jag erkänner: Det var faktiskt riktigt trevligt att ha elden i närheten. Sprakande men knappast värmande.

För att få upp värmen efter någon timme tog vi en liten språngmarsch. Snön knarrade, och då bör det väl ha varit 8-9 minusgrader. Kallare än så blev det nog inte.

Söndagsmorgon. En rörande syn.

Så småningom kröp vi ner i våra dunsäckar. Vi körde dubbla säckar, dvs tunna säckar nerstoppade i våra gamla Caravan Arctic (som vid det här laget har sett sina bästa dagar efter flera tvättar). Kallt om näsan men annars väldigt varmt och gott ända tills det var dags att krypa ur dem.

Frukost i snöfallet.

På morgonen var det ännu mer vitt överallt. Krankesjön hade frusit till sedan tidigare och det var inte många fåglar i närheten. En koltrast dök upp och tyckte att det var vår plikt att ge honom lite av vår frukost.

På hemvägen var vägarna rätt så igensnöade. Snöröjarna gjorde vad de kunde, men på nyheterna talade man om det sedvanliga snökaoset i Skånetrafiken. Vi hade dock inga problem att ta oss hem.

Ett vindskydd av standardtyp. Men den gamla pumpen är fin!

Julen närmar sig

Nu går det med full fart mot jul. Jag har svårt att förlika mig med all denna stress och inköpshysteri, men jag är medveten om att jag inte kan låta bli att delta om än på ganska låg nivå. Några julpresenter vill jag ge till de närmaste.

Det stör mig att vi alla prackas på en ganska ytlig jul. Jag förstår att handlarna vill sälja, de har ju sitt levebröd liksom jag har mitt. Men jul borde vara mer än bara ledighet, god mat och materiella ting. Som en liten protest gick jag ner i källaren och letade rätt på en gammal julkrubba. Jag minns inte när den användes senast och jag har ingen aning om varifrån den kommer, men den fanns i en av lådorna med julsaker.

Så nu står den på min 40-talsbyrå som en påminnelse om vad julen egentligen handlar om. Åtminstone enligt mitt sätt att se. Naturligtvis är jag medveten om att vårt nutida julfirande är en ganska komplex historia, en slags blandning av olika traditioner och kulturyttringar. Mina (vuxna) barn tycker antagligen att jag är ganska mossig, men det tyckte de nog redan innan så det gör ingen skillnad.

Jag vet inte om djur-stallen såg ut så här på den tiden, men man kan  anta att bekvämligheten inte var särskilt hög. Det slår mig att detta kan ha varit ett slags friluftliv, fast påtvingat. Att genomföra en förlossning under dessa omständigheter kan inte ha varit helt enkelt.

Ett annat slags julfirande.

Så funderar jag innan det mest intensiva julstöket har brutit ut. Det kommer väl nu den 23:e. Jag försöker förtränga det så gott det går. Just nu ser jag istället fram emot fler kalla nätter utomhus i Skåne.

Postat 2009-12-23 01:26 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

En natt i vindskydd Placerad på karta

Man undrade hur mycket vinter det skulle bli härnere. Men så kom det kallare väder, och i veckan som gick pekade prognoserna på 7-8 nattliga minusgrader och klart väder omkring Lund. Den chansen ville jag inte missa. Det var länge sedan jag tillbringade en kall vinternatt utomhus (nåja, kall efter våra förhållanden).

Jag var inte ute förrän strax före midnatt på fredagskvällen. Vindskyddet ligger vid Krankesjön, och på sommarhalvåret är det mycket folk där. Nu var det förstås helt tomt, och jag väntade inga besök på morgonen heller.

Eftersom jag köpte en ny lätt sovsäck i somras så kunde jag använda den ihop med min gamla ärevördiga Caravan Arctic som väger dubbelt så mycket. Det fungerade fint och värmen kom genast när jag krupit ner i dubbelsäcken.

Sen gällde det att somna skönt också. Jag sover nästan aldrig med mössa, men det hade jag på mig nu. Det var lite störande. Ännu mer störande är att jag inte gillar att somna på rygg. Men att vrida och vända på sig när man har slutit till kokongen är inte så lätt. Fast det lyckades ändå, med min mjuka fleecetröja som en slags huvudkudde.

Jag slumrade så småningom in. Det kändes lite ovant, och då sover man inte lika gott som vid mildare väder. Jag vaknade till ibland och undrade om jag hade sovit överhuvudtaget. En gång blev jag väckt av en råbock som förde oväsen utanför.

Men till slut sov jag gott, och det dröjde tills tidigt på morgonen innan jag kände att jag började bli lite småkall. Dessutom hade ett annat problem dykt upp. Utandningsluften hade under natten kondenserat efterhand, så det närmaste tyget på sovsäcken var lite vått. Inget stort problem, men jag har i nuläget ingen idé om hur man åtgärdar sådant i framtiden.

Jag kunde sova vidare ett par timmar till. Vid sjutiden hade det ljusnat, och då kände jag ingen lust att sova vidare. Nu var det dags att besöka en buske och därefter förbereda frukost. Första åtgärden var att värma upp gasbehållaren i sovsäcken en kvart. Jag tog fram all min stela frukostmat, och med uppvärmd gas var det lätt att koka vatten till té. Vattnet hade inte frusit, men för säkerhets skull hade jag tagit med en extra termos med uppvärmt vatten. Frukosten smakade härligt, men gissa om allt pulande med bara fingrar fick händerna att kännas som isbitar. Det blev uppvärmning av händerna i omgångar.

Kylan ger andra problem också som inte är lätta att komma tillrätta med. Mina två digitalkameror tappar ofelbart batterikraft, likaså mobiltelefonen. Ingen katastrof för bara en natt, men hur gör man vid en längre tur utan kontakt med civilisationen?

Nöjd med natten packade jag in grejorna i bilen. Termometern visade då -5 jämfört med -7 då jag gick och la mig. Dagen blev sedan helt underbar och klar, och det blev både promenerande i skogen och fågelskådande på alla möjliga ställen runt Vombs ängar.

En av min drömresor är att göra en vintertur i Sarek. Men det lär väl inte bli det närmaste året i alla fall. Och jag behöver träna på många fler moment innan jag känner mig redo för det.

 PS. Nästa dag hade jag egentligen inte tänkt vara ute, hade andra planer. Men denna sköna norrlandsuggla dök upp på andra sidan Krankesjön, så när jag fick veta det så stack jag direkt.

Hökuggla

Postat 2009-02-15 20:40 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!