Bloggar > Fowwes blogg

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Recept på det (ännu mer) kompromisslösa fjällbrödet

I mitt föregående blogg-inlägg hade jag en hög svansföring med mitt kompromisslösa bröd. Så jag kommer väl inte undan ett slags recept.

Vision

Man kan baka utifrån många olika grundidéer. Min vision med detta bröd är att locka fram de smakämnen som finns i själva rågen. Och där finns många! Därför har jag avstått från tillsatser av annat mjöl, liksom från nötter, frön, osv. De smaksättare jag har är få och ingen av dem ska dominera utan ingå i helheten. Förutom den magiska surdegskulturen så använder jag salt, anis och mörk sirap.

Anisen kan bytas ut mot kummin, vilket ger en dovare smak. Den mörka sirapen har aromer som går bra ihop med råg, och sockret gör att brödet passar bättre ihop med exempelvis sill. Rågmjölet i sig innehåller också någon procent sockerarter. En del av sockret förbrukas antagligen vid jäsningen. Gissningsvis hamnar mängden socker på omkring 3 vikt-% i mina färdiga bröd.

Det här med socker får man se upp med när man köper rågbröd i butik. Mängden socker varierar mycket, en del bröd innehåller så mycket som 10% socker. Det är alldeles för mycket för ett matbröd. Bageriet i Lettland hade vissa sorter med över 12%! Många av oss konsumenter är vana vid socker i all möjlig mat. Och producenterna stoppar i det för att sälja mer.

Starten

Först behöver man en start-surdeg (s k surdegsgrund). En sådan kan köpas färdig i vissa matbutiker, annars går den att tillverka själv. Det är ganska enkelt att läsa sig till på Internet hur man gör. Likaså hur man underhåller och förvarar sin surdeg. Om du inte är van så gör det enkelt för dig och köp en för att komma igång och testa.

När man sedan fortsätter med brödbaket är idén att "mata" degen med nytt mjöl i omgångar. Jag tar lika delar rågmjöl och vatten, i allt större mängder (dvs degen fördubblas varje gång). Detta gör jag 3 gånger, sedan är min deg tillräckligt stor. För mig tar ett bröd 2 dagar om startdegen är i fin form. Bageriet i Riga gjorde det på 1 dygn.

Arbetstemperatur

Lämplig arbetstemperatur är något över vanlig rumstemperatur, men det fungerar med 20 grader också. Tar bara lite längre tid. Hinner man inte baka färdigt på kvällen kan man sätta in degen i kylskåpet och ta ut den nästa dag. Då är den kall och behöver lite tid för att komma igång igen. Man ser att surdegen är aktiv genom att den höjer sig. Om degen är lös bildas dessutom synliga bubblor. Och det doftar syrligt och ljuvligt!

Knep. Du kan höja temperaturen utan att det blir varmare i rummet genom att slå kokhett vatten i en öppen kastrull och lägga ett porslinsfat som lock över. Sätt sedan degbunken ovanpå locket och täck över den (men lämna en liten glipa).

Mängder

Start-surdeg, vanligtvis omkring 1 dl

7 dl kallt vatten

Ca 7,5 dl fint rågmjöl

Ca 7,5 dl grovt rågmjöl

2 tsk salt

2 tsk mald anis (eller kummin)

0,5 dl mörk sirap (gärna något mindre)

Vetekli (ej i degen och bara om du ska forma limpor)

Dessa proportioner ger omkring 1,5 kg färdigt bröd. Jag bakar ofta två 1-kiloslimpor och ökar alltså mängden vatten och mjöl. Även något mer salt.

Om man vill vara extremt kompromisslös kan man tillsätta rågkross eller till och med hela rågkorn i degen. Dessa bör i förväg ligga i kallt vatten för att mjukna. (Om någon läsare tycker att denna blötläggning bara är till för "mesar" kan du pröva med torr småsten istället för rågkross. Det använder ju riporna i fjällen för matsmältningens skull så varför inte du? *)

Arbetsgång

Starsurdegen matas på med 1 dl fint rågmjöl och 1 dl vatten första gången. När jag ser att det bubblar och jäser matar jag på med 2 dl fint mjöl och 2 dl vatten. Nästa gång blir det 4 dl mjöl och 4 dl vatten. Nu är alltså tillsatt 7 dl vatten och 7 dl mjöl. Om degen verkar väldigt lös kan man tillsätta ytterligare 1 dl mjöl (fint eller grovt). När jäsningsprocessen har pågått och det bubblar bra kan den avslutande delen sätta igång.

Ta först undan ca 1 dl surdeg från degen till nästa bak i framtiden. Sedan tillsätts salt, anis och sirap samt det mjöl som behövs till degen. Degen blir väldigt klibbig och tung när du blandar den. Om du tänker baka i form (rekommenderas de första gångerna) är mängden mjöl inte så väldigt noga.

Smörj formen med matfett och tryck ner degen ordentligt. Släta till ovansidan med en våt kniv och låta jäsa någon timme tills den höjer sig ca 50%. Grädda i ca 210 grader i 40 – 45 min (observera att tiden kan variera). Använd helst en ugnstermometer och ta ut brödet när det är 96-98 grader (om brödet riskerar att bli bränt så sänk temperaturen eller täck över). Ta ur brödet ur formen och låt svalna på galler under bakduk.

Mästarprovet: limpor

Om du ska forma limpor är det trixigare. För att bröden inte ska sjunka ihop vid gräddningen måste du blanda i lagom mycket mjöl i degen (och hur mycket detta är kan jag inte beskriva, det måste du upptäcka själv ;-). Degen är som sagt klibbig och suger åt sig mer mjöl än man kanske tror. Det är viktigt att blanda noga, inget löst och torrt mjöl får synas någonstans. Det är arbetsamt och man tränar sina armmuskler på kuppen. När degen är av rätt konsistens slätar du till den (utan att mjöla) och så ska den jäsa i omkring 2 timmar. Täck över med en skiva. När den höjt sig omkring 50% är det färdigt. Den är då fylld av jäsbubblor.

Doppa händerna i kallt vatten. Dela degen i två delar och forma en oval klump. Tryck klumpen lätt på det utspridda vetekliet så att kliet täcker undersidan (denna åtgärd förhindrar att brödet bränner fast på plåten). Sedan formar du limpan med våta händer, en aning för hög och smal. Men degen ska inte knådas, för då pressas jäsbubblorna ut. Du placerar limpan på plåten och snyggar till formen. Gör sedan på samma sätt med den andra deghalvan. In med plåten i ugnen och grädda direkt. Temperatur och tid som ovan.

Låt de gräddade limporna svalna på galler under bakduk. Om du inte vill ha en hård skorpa kan du svepa en plastpåse tätt om dem efter någon timme (låter vansinnigt, men med detta bröd går det faktiskt). Jag gillar fast skorpa så jag lägger de färdiga bröden i en papperspåse det första dygnet.

Rågbrödet kan användas på många sätt, inte bara de traditionella. Det är fantastiskt gott med ädla ostar, oliver och portvin. I Lettland har det blivit populärt att sälja brödet i små bitar som friterats. Man äter det som snacks till öl. 

Till sist

*) För att inte riskera att blir stämd av någon läsares jurist så förklarar jag härmed att de två meningarna inom parentesen vid stjärnan var ett skämt. Människor ska inte äta småsten.

Postat 2017-03-09 02:11 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Recept på rågbröd (kavring) med anis och sirap

Trots att min gode vän och fjällkompis Anders häromdagen sa att hans mage efter en hel vecka inte hunnit smälta det förra brödet låter jag mig inte förskräckas. Här kommer ytterligare ett recept på rågbröd. Man kan inte låta sin gode väns bortskämda(?) mage hindra de spännande brödexperimenten.

Jag tror att detta bröd är enklare att lyckas med än (det kompromisslösa) kumminbrödet. Inte fullt lika grovt och innehåller flera olika mjölsorter (men både det grova och det fina rågmjölet bör vara gjorda på 100 % fullkorn, se påsarnas innehållsförteckning). Brödet innehåller också en aning sirap. Den mörka sirapen och anisen är en mycket fin kombination som ger en fyllig och aromatisk smak till brödet. Detta bröd passar till de flesta sorters pålägg och mat, även fisk och sill. Brödet kan ätas när det svalnat men är då, som alla rågbröd, klibbigt när man skär i det. Klibbigheten försvinner efter ett par dagar och man kan sedan skära hur tunna skivor som helst.

1. Ingredienser

5 dl kallt vatten 

25 gram jäst               

1½ tsk salt

2 tsk stött anis           

Ca 100 g mörk sirap (ca 0,7 dl)   

5 dl grovt rågmjöl           

2 dl vetemjöl    

Ca 4 dl fint rågmjöl

2. Bakning

Jag bakar i degbunke, för hand, med träslev. Ta lite av vattnet och blanda ut jästen, saltet och den stötta anisen. Tillsätt resten av vattnet samt sirapen. Blanda i det grova rågmjölet och därefter vetemjölet. Ta till sist det fina rågmjölet till lämplig konsistens. Degen är då fast och klibbig (här kommer erfarenheten in). Strö lite mjöl över så att degen inte torkar.

Låt jäsa i kylskåp ½ dag eller över natten. Täck över med bakduk eller skiva för att förhindra uttorkning.

3. Gräddning

Smörj en 1½-liters form ordentligt så att brödet inte fastnar eller spricker under gräddningen. Arbeta lite mer med degen och fördela den sedan i formen med en sked och tryck ner så att den fyller ut i hörnen och i kanterna. Släta till.

Låt jäsa under bakduk 2-3 timmar i rumstemperatur (detta rågbröd jäser något mer än kumminbrödet men inte alls lika mycket som vetedeg).

Ovan: Jäsningen avslutad och brödet redo att ställas in i ugnen. Degen är grå och ganska intetsägande. Men det ändrar gräddningen på! I ugnen jäser brödet lite till, men mot slutet försvinner en del fukt i form av ånga och brödet krymper igen.

Ugnstemp 225-250 grader, ca 1½ timme (enklast att använda stektermometer och ta ut när brödet nått ca 98 grader). Använd nedre halvan av ugnen, sätt formen på galler. Brödet får en torr, mörk skorpa, vilket passar bra på kavring, men håll gräddningen under uppsikt så att det inte blir för bränt ovanpå. Täck i så fall över med folie eller bakpapper.

Ovan: Det färdiga brödet, mörkbrunt och väldoftande. Om formen är välsmord lossnar det från kanterna redan i ugnen.

Ta ut brödet ur formen och låt svalna på galler, i bakduk. När jag bakade senaste gången fick jag ca 925 g färdigt bröd.

Fjäll- och friluftsbruk

Om man inte har något emot att bära en aning tungt i ryggsäcken tror jag detta är ett mycket lämpligt bröd. Det är kompakt och trycks inte ihop som mjukare bröd. Håller länge och möglar inte om man först stoppar det i en grov papperspåse och sedan tar en plastpåse om (man ska alltid undvika plast direkt mot "fuktig" mat som bröd, ost och kött). Till skillnad från bröd som är bakat på vete tappar rågbröd inte smak efter några dagar, och det smakar lika bra efter en vecka eller mer. Att man kan skära mycket tunna skivor gör att det varar länge.

Att försöka baka detta bröd med friluftsköket ute i fält vill jag nog avråda från. Dels är bakningen ganska tidskrävande, dels har man svårigheten att få det genomgräddat. Om gräddningen inte blir tillräcklig blir brödet degigt i mitten och inte särskilt aptitligt. För den som vill grädda bröd i fält så har jag betydligt enklare recept (se etiketten Bakning).

Jag tar gärna emot synpunkter och erfarenheter om rågbröden.

Postat 2016-01-12 10:33 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Recept på det kompromisslösa brödet

Det man har lovat glömmer man ofta att hålla. Så det är kul att någon gång bättra på sin statistik över nyårslöften jag faktiskt hållit. Här kommer receptet på ett smakrikt rågbröd, av en typ som nuförtiden är nästan omöjligt att köpa i butik.

Grovt rågbröd med kummin (kavring)

Kummin går mycket bra ihop med råg, och detta blir ett kompakt bröd med en ganska dov och tung smak. Bakat utan tillsatt socker och med mjöl från enbart råg. Under helgerna fann vi att det passade bra till exempelvis skivad julskinka, leverpastej och olika former av dessertost. Inte riktigt lika bra till sill och salt lax, vilket förvånade mig. Ännu otestat i fjällen, dock. Tar man med det där tror jag man bör förvara det i en grov papperspåse som man i sin tur stoppar ner i en plastpåse.

1. Blötläggning

2,5 dl kallt vatten

2 dl rågkross

2 tsk salt

Blötlägg i kallt vatten ca 3-4 timmar. Gärna mer.

2. Bakning

3,5 dl kallt vatten

25 gram jäst

3 tsk stött kummin

Ca 8 dl grovt rågmjöl

Jag bakar i degbunke, för hand, med träslev. Börja med att lösa upp jästen i lite av det kalla vattnet. Tillsätt sedan resten av vattnet. Blanda i det blötlagda rågkrosset samt övriga ingredienser, men ta inte allt mjölet på en gång utan håll koll på konsistensen. Rågdeg blir klibbigare och mycket stabilare än vetedeg. Man får bedöma när degen fått lagom konsistens. Här kommer erfarenheten in.

Låt kalljäsa i kylen ½ dag eller över natten innan den fylls i en 1½-liters form.

3. Gräddning

Smörj formen ordentligt så att brödet inte fastnar och spricker under gräddningen.

Fördela degen i formen med en sked och tryck ner den så att den fyller ut i hörnen och kanterna. Men kan om man vill mjöla degen ovanpå, men jag tycker det blir bäst att låta bli. Utan mjöl får man en torr, mörk skorpa på brödet, vilket passar bra på kavring.

Låt jäsa under bakduk 2-3 timmar i rumstemperatur (detta rågbröd jäser inte upp särskilt mycket).

Ugnstemp 225-250 grader, ca 1½ timme (enklast att använda stektermometer och ta ut när brödet nått 98-100 grader). Använd nedre halvan av ugnen. Håll under uppsikt så att det inte blir för bränt ovanpå. Täck i så fall med bakpapper eller folie.

Ta ut brödet ur formen och låt svalna på galler, i bakduk.



Brödet – liksom alla grova rågbröd – vinner på att vila ett dygn innan man äter (men det går bra att äta samma dag också). Svårt att skära när det är färskt, rågen sätter sig fast på kniven och man får skölja den med vatten och torka torrt efter att ha skurit några skivor. En stor, välslipad kockkniv är bra att skära med.

Vid all matbrödsbakning är erfarenheten mycket viktigare än att följa ett recept slaviskt för att lyckas. Och den skaffar man sig förstås efterhand! Jag tar gärna emot kommentarer, frågor och erfarenheter från er som ger er i kast med detta bakprojekt. 

Om allt går som jag hoppas ska jag i framtiden lägga ut ett recept på ytterligare ett rågbröd. Mindre kompromisslöst och som passar till annan mat.

Postat 2016-01-05 13:33 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Fjällbrödet utan kompromisser

Det som skrivs om friluftsliv handlar förvånansvärt mycket om mat och recept. Jag vill inte vara sämre utan bidrar härmed med något som fyller ett tomrum i de flesta fjällvandrares matlista.

Det handlar om bröd. Och inte vilket bröd som helst utan om en typ som blir allt svårare att få tag i. Till och med i brödlandet Skåne, där butikerna numera översvämmas av färdigskivade, ljusa och fluffiga brödsorter. Med eller utan surdeg. Var finns den svarta, hårda kavringen? Och där man själv får bestämma hur tjocka eller tunna skivor man vill ha? Jag bara frågar.

Då får man göra det själv. Men att baka rågbröd kräver övning. Jag har övat, och nu - tada! - kan jag presentera ett bröd som bakas av 100 % råg och rågkross. Inte ett dammkorn vete ens. Kryddat med stött kummin och en aning mörk sirap (men sirapen ska nog uteslutas vid mitt nästa försök).

Brödet gräddas i en avlång form. Har tyvärr inte testat än att baka det på fjället, men det går bra hemma innan man åker. Brödet håller sig utan problem under hela turen. Även om den skulle vara lång.

Brödet, nyss taget ur ugnen.

Att skära en skiva är ett oslagbart test av knivens kvalité och skärpa.

Fakta om brödet (siffror på en skala 0-10)

Andel rågmjöl: 10
Andel annan mjölsort: 0
Smak i skorpan: 10
Fluffighet: 0
Vikt/volymförhållande: 10
Träning för käkar och mun: 10
Skonsamhet mot ömtåliga tänder: 0
Hållbarhet: 10
Lämplighet som försvarsvapen mot björnattack: 10

Brödet avnjutes med fördel under snöstorm i högt belägen blockterräng.

PS

Nu ska jag ut och köpa en musfälla. Det har kommit in en mus i mitt kök och som gömmer sig bakom kylen. Och jag bor på 3:e våningen i en HSB-lägenhet! Ur led är tiden. Eller nåt.

PS2, söndag

Musen fångades mitt i natten med fälla. En fälla med ost och en med en bit nybakat bröd. Jag behöver väl inte säga vilken fälla den föredrog...

Postat 2015-12-19 14:30 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Det eviga problemet med gaskök i kyla

Alla som använt gaskök i minusgrader vet att effekten sjunker drastiskt när behållaren blir kall. Jag ser detta som en utmaning och har beslutat att göra något åt det. I varje fall försöka.

Problemet

Gasbehållaren blir alltså kall på vintern. Det blir den på sommaren också, men då tillför den omgivande luften ny värme, och köket fungerar tillfredsställande. Men på vintern är det svårare. Luften är så kall att temperaturen inte räcker för att hålla uppe gastrycket. Och ju tommare burken blir desto värre är det.

Om man inte ska koka särskilt stora mängder kan det räcka att ta behållaren med i sovsäcken så att den värms upp. Det gör jag själv ofta vid enstaka vinterövernattningar. Den uppvärmda burken kan sedan hålla trycket uppe vid lågan en liten stund.

Men vid längre användning drar den expanderande gasen inne i burken snabbt värmen ur densamma och den blir väldigt kall. (Samma princip gäller när vatten avdunstar till ånga. Ångbildningsvärmen sänker temperaturen i det vatten som är kvar i vätskeform.) 

En vanlig metod, t ex när sovsäcksvärmen i burken förbrukats, är att värma sin gasbehållare med händerna. (Det finns även andra metoder som är mer drastiska. Och mer eller mindre farliga. Och som i värsta fall kan leda till okontrollerad låga eller till och med explosion. Sådana metoder har jag undvikit att experimentera med.) Problemet med handvärmning är att händerna blir extremt kalla redan efter en liten stund.

En genial(?) idé

Mitt tankespår har varit att hitta en metod där man använder sig av samma princip som vid handvärmning men att man ersätter händerna med något slags material. Det idealiska vore ett material som leder värme bra, är lätt att värma upp och som sluter tätt till burkens botten eller sidor. Mina verkstadsresurser är inte stora nog för att jag ska kunna tillverka något av metall, så jag har nöjt mig med ett helt annat och enklare material.

Och materialet är s k plastelina, dvs modell-lera för leksaksbruk! 

 

Man kan lugnt påstå att damerna i leksaffären hade roligt när jag ställde en rad frågor om materialets egenskaper. Till slut var jag tvungen att tala om vad jag skulle ha det till och då hade de roligt en stund till. Men jag skäms inte det minsta, utan tar förpackningens åldersrekommendation (3+) som en hedersbeteckning.

Nåväl. Efter ett förtest med leran i frysen under en natt kunde jag konstatera att materialet visserligen stelnade men var lätt att tina upp igen. Och då fungerade det som vanligt.

Test i halvskarpt läge

Sedan kom ett skarpare test i morse när jag efter en natt i vindskydd skulle koka tevatten. Jag hade inte haft leran i sovsäcken utan ville testa att värma det med köket. Jag la det på en bit aluminium som jag klippt ur en vanlig pajform för att inte bränna vid leran i kastullen (leran tål nämligen inte hög värme, det är väl någon slags plastmaterial).

Gasburken var förstås kall, så som startvärmning var det händerna som gällde, annars slocknade lågan. När leran blivit ljummen plattade jag till den och höll fast den med händerna på gasbehållaren. Och se, lågan blev stabil och vattnet kokade upp ganska bra. Trots att burken i det närmaste var tom.

Så här såg det ut (fotot är naturligtvis taget i min studio i köket):

Ganska fort blev leran kall där den låg emot burkens hölje, men då knådade jag snabbt om den och kunde utnyttja den värme som fanns kvar i klumpen.

Det sista fotot (nedan) visar alla delar i mitt experiment, inklusive den aluminiumbit jag använd för att skydda leran från att skadas av värmen. (Man får se till att man inte överhettar kastrullen också när man värmer den för den är ju torr.)

När leran inte används kan den lämpligen förvaras i en plastpåse. Den torkar annars. Normalt är den lite klibbig. Samt luktar karamell. Jag har också tänkt att ha fler klumpar med. Då kan man värma den andra medan den första används.

Sammanfattning

Hur nöjd blev jag? Svar: Jag blev nog halvnöjd. Det fanns en del värme i lerklumpen, tillräckligt för att öka lågan så att det märktes. Utan lerklumpen hade jag fått kyla ner mina händer rejält istället. Dock var effektökningen inte väldigt stor, och jag kan inte säga hur effektivt det hade varit om utetemperaturen varit lägre. Nu var den bara -2 grader. Och med en bitande kall vind. 

En sak är jag väldigt nöjd med: detta är en ofarlig metod. I varje fall kan jag inte se någon direkt risk med att använda den.

Kanske kommer tuffare test att visa att det fungerar även i stark kyla. Eller att det inte fungerar alls. Risken är förstås att jag då sällar mig till den skara uppfinnare som anses som tokiga drömmare. Men inte ens Leonardo lyckades realisera alla sina geniala idéer!

Postat 2011-02-26 22:57 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista 

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!