Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Recept på det kompromisslösa brödet

Det man har lovat glömmer man ofta att hålla. Så det är kul att någon gång bättra på sin statistik över nyårslöften jag faktiskt hållit. Här kommer receptet på ett smakrikt rågbröd, av en typ som nuförtiden är nästan omöjligt att köpa i butik.

Grovt rågbröd med kummin (kavring)

Kummin går mycket bra ihop med råg, och detta blir ett kompakt bröd med en ganska dov och tung smak. Bakat utan tillsatt socker och med mjöl från enbart råg. Under helgerna fann vi att det passade bra till exempelvis skivad julskinka, leverpastej och olika former av dessertost. Inte riktigt lika bra till sill och salt lax, vilket förvånade mig. Ännu otestat i fjällen, dock. Tar man med det där tror jag man bör förvara det i en grov papperspåse som man i sin tur stoppar ner i en plastpåse.

1. Blötläggning

2,5 dl kallt vatten

2 dl rågkross

2 tsk salt

Blötlägg i kallt vatten ca 3-4 timmar. Gärna mer.

2. Bakning

3,5 dl kallt vatten

25 gram jäst

3 tsk stött kummin

Ca 8 dl grovt rågmjöl

Jag bakar i degbunke, för hand, med träslev. Börja med att lösa upp jästen i lite av det kalla vattnet. Tillsätt sedan resten av vattnet. Blanda i det blötlagda rågkrosset samt övriga ingredienser, men ta inte allt mjölet på en gång utan håll koll på konsistensen. Rågdeg blir klibbigare och mycket stabilare än vetedeg. Man får bedöma när degen fått lagom konsistens. Här kommer erfarenheten in.

Låt kalljäsa i kylen ½ dag eller över natten innan den fylls i en 1½-liters form.

3. Gräddning

Smörj formen ordentligt så att brödet inte fastnar och spricker under gräddningen.

Fördela degen i formen med en sked och tryck ner den så att den fyller ut i hörnen och kanterna. Men kan om man vill mjöla degen ovanpå, men jag tycker det blir bäst att låta bli. Utan mjöl får man en torr, mörk skorpa på brödet, vilket passar bra på kavring.

Låt jäsa under bakduk 2-3 timmar i rumstemperatur (detta rågbröd jäser inte upp särskilt mycket).

Ugnstemp 225-250 grader, ca 1½ timme (enklast att använda stektermometer och ta ut när brödet nått 98-100 grader). Använd nedre halvan av ugnen. Håll under uppsikt så att det inte blir för bränt ovanpå. Täck i så fall med bakpapper eller folie.

Ta ut brödet ur formen och låt svalna på galler, i bakduk.



Brödet – liksom alla grova rågbröd – vinner på att vila ett dygn innan man äter (men det går bra att äta samma dag också). Svårt att skära när det är färskt, rågen sätter sig fast på kniven och man får skölja den med vatten och torka torrt efter att ha skurit några skivor. En stor, välslipad kockkniv är bra att skära med.

Vid all matbrödsbakning är erfarenheten mycket viktigare än att följa ett recept slaviskt för att lyckas. Och den skaffar man sig förstås efterhand! Jag tar gärna emot kommentarer, frågor och erfarenheter från er som ger er i kast med detta bakprojekt. 

Om allt går som jag hoppas ska jag i framtiden lägga ut ett recept på ytterligare ett rågbröd. Mindre kompromisslöst och som passar till annan mat.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-01-06 08:17   äventyrssugen
Tack. Detta ska jag testa.
 
2016-01-06 15:19   Håkan Friberg
Spännande. Finns med på att-göra-listan.
 
2016-01-06 21:19   Örnsätrarn
Tack för recept och beskrivning! Kommer att prova på det om några dagar. Jag har inte så stor erfarenhet av brödbak så jag kanske behöver göra det fler gånger innan det blir bra.
 
Svar 2016-01-10 23:56   fowwe
Jag tror att nästa recept jag lägger ut kan vara enklare att lyckas med. Håller fortfarande på och finslipar receptet, men inte så länge till tror jag.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.