Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Recept på rågbröd (kavring) med anis och sirap

Trots att min gode vän och fjällkompis Anders häromdagen sa att hans mage efter en hel vecka inte hunnit smälta det förra brödet låter jag mig inte förskräckas. Här kommer ytterligare ett recept på rågbröd. Man kan inte låta sin gode väns bortskämda(?) mage hindra de spännande brödexperimenten.

Jag tror att detta bröd är enklare att lyckas med än (det kompromisslösa) kumminbrödet. Inte fullt lika grovt och innehåller flera olika mjölsorter (men både det grova och det fina rågmjölet bör vara gjorda på 100 % fullkorn, se påsarnas innehållsförteckning). Brödet innehåller också en aning sirap. Den mörka sirapen och anisen är en mycket fin kombination som ger en fyllig och aromatisk smak till brödet. Detta bröd passar till de flesta sorters pålägg och mat, även fisk och sill. Brödet kan ätas när det svalnat men är då, som alla rågbröd, klibbigt när man skär i det. Klibbigheten försvinner efter ett par dagar och man kan sedan skära hur tunna skivor som helst.

1. Ingredienser

5 dl kallt vatten 

25 gram jäst               

1½ tsk salt

2 tsk stött anis           

Ca 100 g mörk sirap (ca 0,7 dl)   

5 dl grovt rågmjöl           

2 dl vetemjöl    

Ca 4 dl fint rågmjöl

2. Bakning

Jag bakar i degbunke, för hand, med träslev. Ta lite av vattnet och blanda ut jästen, saltet och den stötta anisen. Tillsätt resten av vattnet samt sirapen. Blanda i det grova rågmjölet och därefter vetemjölet. Ta till sist det fina rågmjölet till lämplig konsistens. Degen är då fast och klibbig (här kommer erfarenheten in). Strö lite mjöl över så att degen inte torkar.

Låt jäsa i kylskåp ½ dag eller över natten. Täck över med bakduk eller skiva för att förhindra uttorkning.

3. Gräddning

Smörj en 1½-liters form ordentligt så att brödet inte fastnar eller spricker under gräddningen. Arbeta lite mer med degen och fördela den sedan i formen med en sked och tryck ner så att den fyller ut i hörnen och i kanterna. Släta till.

Låt jäsa under bakduk 2-3 timmar i rumstemperatur (detta rågbröd jäser något mer än kumminbrödet men inte alls lika mycket som vetedeg).

Ovan: Jäsningen avslutad och brödet redo att ställas in i ugnen. Degen är grå och ganska intetsägande. Men det ändrar gräddningen på! I ugnen jäser brödet lite till, men mot slutet försvinner en del fukt i form av ånga och brödet krymper igen.

Ugnstemp 225-250 grader, ca 1½ timme (enklast att använda stektermometer och ta ut när brödet nått ca 98 grader). Använd nedre halvan av ugnen, sätt formen på galler. Brödet får en torr, mörk skorpa, vilket passar bra på kavring, men håll gräddningen under uppsikt så att det inte blir för bränt ovanpå. Täck i så fall över med folie eller bakpapper.

Ovan: Det färdiga brödet, mörkbrunt och väldoftande. Om formen är välsmord lossnar det från kanterna redan i ugnen.

Ta ut brödet ur formen och låt svalna på galler, i bakduk. När jag bakade senaste gången fick jag ca 925 g färdigt bröd.

Fjäll- och friluftsbruk

Om man inte har något emot att bära en aning tungt i ryggsäcken tror jag detta är ett mycket lämpligt bröd. Det är kompakt och trycks inte ihop som mjukare bröd. Håller länge och möglar inte om man först stoppar det i en grov papperspåse och sedan tar en plastpåse om (man ska alltid undvika plast direkt mot "fuktig" mat som bröd, ost och kött). Till skillnad från bröd som är bakat på vete tappar rågbröd inte smak efter några dagar, och det smakar lika bra efter en vecka eller mer. Att man kan skära mycket tunna skivor gör att det varar länge.

Att försöka baka detta bröd med friluftsköket ute i fält vill jag nog avråda från. Dels är bakningen ganska tidskrävande, dels har man svårigheten att få det genomgräddat. Om gräddningen inte blir tillräcklig blir brödet degigt i mitten och inte särskilt aptitligt. För den som vill grädda bröd i fält så har jag betydligt enklare recept (se etiketten Bakning).

Jag tar gärna emot synpunkter och erfarenheter om rågbröden.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-01-12 22:08   BrittMarie
Ja, jag får väl inventera mitt skafferi och se om jag kan få till ett brödbak...
Förresten, vad får det här brödet för poäng som försvarsvapen mot björn? Något lägre än kavringen gissar jag... ;)
 
Svar 2016-01-13 09:06   fowwe
Du har troligen rätt om försvarsvapen, vetemjölet gör brödet en aning fluffigare. Jag gissar på 8 poäng av 10. Men där du bor finns väl inga björnar? Ett och annat mindre sjöodjur i Vättern och under dina skridskoisar, möjligen. Du behöver väl inte ett lika kraftigt vapen?
 
Svar 2016-01-15 20:27   BrittMarie
Nej, nu är det länge sen jag hörde talas om björn här i trakterna men man vet aldrig när det dyker upp nån... Bäst att vara bredd ;)
Varg däremot syntes i höstas både i och nära tätbebyggda områden runt södra Vätterbygden. Tyvärr har jag inte sett den.
 
2016-01-22 07:49   Thomas Traneving
Vad gott. Ska genast testa receptet!
/Helena
 
Svar 2016-01-24 19:19   fowwe
Lycka till med bakningen! Detta bröd har jag hunnit baka flera gånger efter att jag skrev inlägget och har även gett bort färdiga bröd till vänner och bekanta. De har alla godkänt resultatet så receptet ska absolut fungera.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg