Det töar - men hur länge?

Det har töat ett par dagar i sydvästra Skåne. Den salta snömodden i stan har runnit bort, men det känns inte som någon större förlust. Värre är det med åkrar och fält där jag hoppas att man så småningom kan åka skidor. Nu är det tunt med snö och ganska geggigt på många ställen.

Jag gav mig ut ett par timmar på den lilla gång- och cykelväg som jag brukar jogga på under sommarhalvåret. Den är ca 3 km lång och halva biten plogas inte på vintern. När första snön kommer blåser den igen och fylls av snödrivor. I mitt närområde är denna lilla vindpinade väg den sträcka som brukar töa upp senast på våren.

Jodå, vägen var full av snö, dock smältande. Jag fick pulsa vid sidan om, i åkerkanten. Där gör vinden att snön inte ligger kvar.

Inledningen på denna snövinter har verkligen varit ovanlig. Under många år har hösten dröjt sig kvar hela december, ofta halva januari också. De ökända skånska snöovädren brukar sedan slå till efter nyår eller i februari. Jag kan inte minnas att vi har så här tidig vinter under de år jag bott här.

Vanligtvis brukar vi fågelskådare brukar kunna glädja oss åt massor av gäss, änder och rovfåglar under hela höstperioden. Men nu flyr fåglarna. Idag såg jag ett par vilsna ormvråkar, annars ser man mest de tättingar som har bestämt sig för stanna kvar och trotsa vintern i närheten av människans boningar. De får det lite lättare när det blir plusgrader.

Men det verkar vara kallare väder på gång igen. Vi får väl se om det når ända hit ner.