Artiklar > Hon drömde om en sommar till fjälls och ...

Hon drömde om en sommar till fjälls och fick en höst på köpet.

Av: äbba

Molnen dansar snabbt över den klarblå himlen och jag hamnar bakom gång på gång. Det finns så mycket att tittta på och det finns så mycket att fundera över. Bakåt syns Snashögarna och den gamla strandlinjen på Getryggen. På höjden framför oss syns den orangefärgade grävmaskinens konturer. Vi tar ett stopp i vindskyddet vid Spåjme, det är skitigt och i var och varannan vrå ligger kvarglömda strumpor och mössor. Men vi har ingen brådska någonstans.

Det är i början av september, solen är på väg ner bakom bergen och framför oss ligger Sylarnas fjällstation vackert inbäddat vid foten av massivet. Leden är stenig och bred efter alla de kängor som vandrat i dessa spår genom alla år. Vinden tar i, det är emellanåt svårt att hålla sig kvar på spängerna och det händer att det blir ett djupdyk i vegetationen utanför leden. Vi har lämnat Storulvån och som så många andra en gång varit, är vi också på väg. Men det är eftermiddag när vi lämnar stationen vid vägens slut och lederna är tomma. Det finns en annan skönhet på fjället om eftermiddagarna och kvällen.

Lyckan rotar sig djupt i hjärtat där under jackan när vinden brassar på än mer och stigningen tar vid. Kvällsljuset tonas ner och molnen drar in för att bara bli fler och fler. Kängorna är klumpiga men ryggsäcken sitter precis som den ska. Sista kilometern är kämpig och bitivs kommer vi ingenstans i vinden som i byarna når storm och regnet som bara slår rakt emot oss. När vi kommer undan ovädret finner jag mig själv sittandes på en stol och kan inget annat än att skratta, känslan är på topp och jag är glad att vara just här just nu.

Det river och sliter under natten och den korta biten till frukosten gör mig alldeles hänförd. Motljuset och molnen som drar över massivet känns som i en tavla, som hämtad ur en saga för länge sedan.

Det är ett lugn som fyller mig och jag bestämmer mig utan större eftertanke för att stanna en natt till. Jag strövar omkring på sluttningarna och insuper känslan. Det finns inte mycket som stör.

 

Medan jag traskar omkring bland sena blåbär och höstfärgade dvärgbjörkssnår försöker jag föreställa mig hur de första vandrarna såg ut när de möttes av dessa fjäll. Jag blir lite sorgsen när jag ser såren i vegetationen och stigar som nöts djupare och djupare ner. Det är komplicerat, samtidigt som jag vill försvara naturen vill jag inte missunna andra, eller mig själv, att få möta allt detta. Jag sjunker ned på stolen vid middagsbordet och i min värld finns just då ingenting annat än allt som bara är just här, just nu.

Under natten har mer nederbörd dragit in och någon har strött riktligt med florsocker över topparna. Jag blir stående på min väg till frukosten igen, det är så fruktansvärt vackert att se de på så nära håll.

Lunchpåsen är nedpackad och jag på väg. Vinden är stilla och tempot är gott när jag börjar, men kängorna börjar kläma, vid vart annat steg knakar och gnislar ryggsäcken.

Sjunger högt för att komma på andra tankar, stannar till när jag ser en rörelse vid kanten av stigen. Det är en lämmel, en väldigt liten som gömmer sig bakom några grässtrån. Lite skrämt låter den sig fotograferas tills den tycker att nu får det vara nog och spänner ut frambenen och börjar skrika. Den gör det så hastigt att den i farten trillar baklänges för att snabbt komma på benen och springa in under närmsta sten. Humöret rycks upp och framme vid Mieskentjakke värmer jag på vatten för en kopp varmt.

Gasköket väsnas och har sig, men tystnaden efteråt när man så får njuta av de man tillagat är alltid lika skön. När jag som bäst tuggar på en leverpastejsmörgås börjar det knaka och knäppa bakom mig. Ett par renar med kalvar kommer lugnt gående förbi och i motljuset kan jag inte mer än att sitta kvar och njuta av tillfället.

Egentligen vill jag inte fortsätta gå, så fruktansvärt arg på kängorna för ena klämmer och gnager. Men inte kan jag bli sittande här hela dagen resonerar jag med mig själv, så med viljestyrka traska jag iväg och jag delar upp biten kvar i etapper, hela tiden i halva bitar. Nu har jag kommit halvvägs mellan Sylarna och Helags men när jag kommer hit har jag gått halvvägs mellan Mieskentjakke och Helags.

Det är höst på fjället, här har de flesta dvärgbjörkarna redan låtit sina löv dansa iväg med vindarna. Det känns som att jag aldrig kommer närmre. Balanserar över den lilla plankan som någon sunt lagt över en av jokkarna och på andra sidan sjunker jag ner på marken, nära att vilja ge upp. Men jag kommer fram till Helags tillslut, som med sin vänlighet välkomnar mig.

Ensam har blivit två och vi traskar inte iväg förrens det nästan vankas lunch dagen därpå. Jag är nu ute på nya stigar och möter vyer jag inte tidigare mött. Vidderna är vänliga och jag är återigen på gott humör men jag sackar hela tiden efter lite, men Krustjärnen ligger vackert beläget och en paus i lä finner jag mig i. 
Kängorna de vill aldrig sluta klämma, det är en skön känsla att få dra av sockarna och stoppa ner fötterna i de kalla och strömmande vattnet. Mycket tycks ha fallit från skyarna den senate tiden för det är bitvis djupt när vi korsar Ljungan, och sanden kittlar mot fotsulorna den sista biten upp till vindskyddet. Vi fortsätter och vandrar så på toppen av en lång rullstensås in mot Holkendurrie, samtalsämnet kretsar mycket om stenar och korvsjöar.

Morgonen därpå vaknar jag utav att ett par ögon stillsamt tittar på mig, vi äter frukost i kråkbärsriset och låter morgonstrålarna smeka våra kinder. Kokkaffet väcker goda minnen och med det vandrar vi snart ut ur dalen, ner mot Gåsån.

Vi säger hejdå över en lunch och jag vandra återigen ensam över fjället. Vid Tjallingen möter jag grusvägen och den omslutande björskogen som i motljuset bär en av de vackraste höstskruder jag skådat. När jag via hängbron över Handölan sakta börjar närma mig Storulvån tar jag av mig kängorna. Ben och fötter är trötta och leran kittlar när den sipprar upp mellan tårna.

    

Det dröjer inte mer än fem dagar innan jag är på tur igen. Återigen är jag på väg mot Sylarna men nu är det förmiddag och på fötterna har jag löparskorna och passande ryggsäck därtill. Det är sol när jag lämnar Storulvån, vid Spåjme tar vinden i och de sista kilometrarna faller snö på tvären. Det är bra fart under sulorna och det strömmar musik i baktakt ur lurarna. Ivrig av säsongens första snöfall trillar jag än en gång in hos vännera på Sylarna. Det är en bra dag som förflyter och dagen därpå är jag, inte helt otippat, på väg mot Helags.

Snön yr omkring i dimman första biten och på vidderna har mycket hänt på en vecka där träden nu lyser som små solar nere vid Mieskentjakke. Jag springer inte längre utan trampar på i behaglig takt.

På avstånd syns snön på både Helags och Sylarna, vädret är härligt friskt och jag tar en paus i lä bakom vindsäcken. Det är inte svårt att vara lycklig när man mår som man mår och det dröjer inte länge innan jag står och trampar av mig skorna utanför huvudbyggnaden på Helags. Många är gästerna och det finns inte en ledig bädd i någon av stugorna.

Morgonen därpå lätta dimmolnen långsamt från grytan uppe i massivet och solen sträckte ut sina långa morgonstrålar och börja sakta tina upp de frostade spängerna. Kanske säsongens vackraste väder och vi traskade upp med toppen i sikte. Men vi kom inte långt innan vi tänkte om och gick på upptäcktsfärd i stället. Vi tog oss upp mot glaciären, en och annan lämmel sågs springa över det tunna istäcket på vattensamlingarna.

Här uppe höll kylan sig kvar men i den vindstilla tillvaron värmde solen ordentligt. Mycket att titta på och inte många meter högre upp stötte jag på de första små snödreven.

Utan stress och utan några måsten släpptes kreativiteten lös och årets första snögubbe på den här sidan av sommaren såg dagens ljus. Istället för toppen följde vi renstängslet neråt och njöt till fullo av vyerna. Snö, is, sten, utsikter och solsken i en salig blandning. Till kvällen serverades helgrillad ren under den samiska aftonen och sent om natten dansa norrskenet vackert över landskapet.

Tidigt om morgonen gav jag mig iväg från Helags. Dimmigt och vinden låg till en början i ryggen och pressar.

 

Men så står jag tillslut ensam på fjället, lämlarna trycker under spänger, till och med renarna håller sig på avstånd. Vinden slår in från sidan och får det iskalla regnet att svida i ansiktet. Löparskorna är genomsura, fötterna trötta och utsikterna dåliga. Det är en smal lite stig som tar mig förbi Miesjhketjahke och Holke, vidare utefter Gåsån. Det är nu mitten av september, Jämtlandsfjällen börjar sakta men säkert att slicka sina sår efter sommarens aktiviteter på dess vida vidder. Vädret är som alltid oberäkneligt och emellanåt dansar snöflingor förbi i vinden. I det karga och bistra känner jag en lycka skära genom mig och en enorm vänlighet.

Trött, med lera och vemod upp till knäna återvänder jag till Storulvån med bara några dagar kvar av säsongen.

50 mil hit och dit har jag ränt över fjället för att själv få upptäcka mina egna små smultronställen. Vissa väldigt nära, andra likt Helags, mil bort. I alla de möten jag haft med människor och med fjället har jag kunnat lära mig någonting. Den vänlighet man möts av på fjället bland andra likasinnade är vacker och det är vackert att få följa variationerna i vegetationen från tidig sommar till höst. Det är för mig själv jag bevisat att ett avdraget korsband inte behöver sätta stopp för några drömmar och man behöver inte vara någon veteran eller ett proffs för att finna storheten med fjället.

För fjällen får man vara sig själv och dra lärdom av sina egna snedsteg, men man får även glädjas åt dess vackra utsikter och njuta av de små ting som lätt glöms bort i det stora vilda.

 Av allt som hänt under dessa månader är det bara de turer som aldrig blev av som jag skulle kunna ångra...

 

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2011-10-14 10:21   Minnatur
Betygsätt gärna: 5
Väldigt vacker beskrivning av höstvandring när den är som bäst... TACK!
 
Svar 2011-10-31 12:20   äbba
Ja, hösten är fantastisk! Tack för din kommentar!
 
2011-10-14 10:45   Anette Grinde
Härligt. Ränn på!

A..
 
Svar 2011-11-02 12:19   äbba
Tack! Nu byter jag löparskor mot skidor och laddar för en vit och vacker vinter,
 
2011-10-14 11:01   äventyrssugen
Betygsätt gärna: 5
Underbara bilder, både de fotograferade och de som lockas fram av din text. Mer sånt.
 
Svar 2011-10-31 12:22   äbba
Då har jag lyckats! Det glädjer mig att det uppskattas. Tack!
 
2011-10-14 11:09   AJB
Betygsätt gärna: 5
Fint fortalt og herlige bilder som forsterker inntrykket!
Takk for at du deler!
 
Svar 2011-11-02 12:20   äbba
Tack för att du läser!
 
2011-10-14 12:03   BrittMarie
Bra text och fina bilder!
 
Svar 2011-11-02 12:21   äbba
Det är svårt att inte bli inspirerad av fjällvärlden. Tack så mycket!
 
2011-10-14 14:04   Thomas Traneving
Vilka vackra bilder!
/H
 
Svar 2011-11-02 12:21   äbba
Åh, tack för fin kommentar!
 
2011-10-14 14:21   PZON_390
Betygsätt gärna: 5
En av dom bättre berättelserna på länge !!

Tack för attt jag fick läsa den !!

Vad synd att man sitter på ett hotell i Phoenix, AZ utskickad på jobb ! Jag vill vara i fjällen, vara där nu med min hund !! Hoppas på en tidig säsong 2012 och att mitt inre korsband i vänster knä mår lite bättre då !!
 
Svar 2011-10-31 12:19   äbba
Det glädjer mig oerhört att höra. På något sätt är det ibland skönt att få drömma sig bort i andras berättelser när man själv är långt från möjligheten. Jag har lärt mig att skador inte ska sätta några hinder, det finns alltid en möjlighet att göra det man vill.

Phoenix låter inte heller så tokigt.
 
2011-10-14 15:48   Håkan Friberg
Vad gott med en berättelse av delvis nytt snitt.
Jag älskar "känslopjunk" :-)
Kul med en ny skribent också.
Av bilderna gillar jag bäst det svartvita självporträttet. det andas samma... vemod(?)... som texten.
Meeera!
 
Svar 2011-10-31 12:24   äbba
Vemod kanske är den känslan som är svårast att beskriva med få ord, men det är precis vad jag kände när jag skrev ner detta. Tack för din underbara kommentar, det värmer!
 
2011-10-14 16:40   såg
Betygsätt gärna: 5
snygga bilder o härlig text att läsa
 
Svar 2011-11-02 12:22   äbba
Tack för att du tog dig tid att läsa!
 
2011-10-14 17:17   OBD
Betygsätt gärna: 5
Mycket bra skrivet och fina bilder som förstärker berättelsen. Hoppas du kommer med flera berättelser från fjällvärlden.
 
Svar 2011-10-31 12:26   äbba
Tack! Det är lycka som sipprar fram när jag hör att det som skrivits uppskattas. Jag hoppas att folk också fortsätter att dela med sig av sina små som stora äventyr.
 
2011-10-14 17:47   päeng
Fantastiskt bra berättelse, fick mig att vilja packa och dra iväg på stört! Gillar att du inte tar så allvarligt på det hela utan låter lusten och infallen styra vandringen. Vandra på och kom med mer berättelser.
Pär
 
Svar 2011-10-31 12:28   äbba
Underbart! Det är precis så det ska vara, att man dras med i berättelsen och genom det lockas av att göra någonting eget utav det. Tack för fin kommentar!
 
2011-10-14 20:38   (avslutat medlemskap)
Betygsätt gärna: 5
Vackert jag blir rörd fina bilder som skapar längtan till det vackra

"Jag älskar inte människan mindre, men naturen mer."
Lord Byron
 
Svar 2011-11-02 12:25   äbba
Vad kul att du uppskatta det! Ja, han var sann med sinda ord den där Lord Byron.
 
2011-10-15 01:01   Semper Fidelis
Betygsätt gärna: 4
Vackert..! Gillar verkligen tonen av vemod och förgänglighet som du förmedlar i ord och bild... Forsätt så... / D
 
Svar 2011-11-02 12:26   äbba
Tack för vackra ord och härlig uppmuntran!
 
2011-10-15 11:25   thegedd
Fina bilder och intressant läsning....
 
Svar 2011-11-02 12:27   äbba
Kul att du läser. Tack!
 
2011-10-15 13:00   oscarsundholm
Intressant och välskriven artikel, kommer genast att tänka på Dag Hammarskjöld. I sin ansökan till Svenska Fjällklubben skrev han 1934 har "som regel strövat omkring utan bestämda mål". Din stil är melankolisk och väldigt träffande, likt Winnerbäcks låtar, och jag kan inte annat säga än att jag gillar det.
 
2011-10-15 15:57   Clasanc
Du har verkligen hittat rythmen! Härliga bilder till en väldigt vacker text!
Clas
 
2011-10-15 20:14   fowwe
Stämningsfulla, mustiga bilder som väcker även min längtan tillbaka till fjällen. Jag njuter av din text och ditt sätt att berätta. Och det här du skriver på slutet om att inte behöva vara veteran för att finna fjällets storhet är väldigt träffande. Tänk om fler vågade pröva den tesen!
 
Svar 2011-10-31 12:33   äbba
Ja, tänk om fler vågade. Vågade lämna tryggheten de funnit i staden och pröva sina vingar och upptäcka vart vi en gång i tiden kom ifrån... Tack för din värmande kommentar!
 
2011-10-15 20:34   sofiah
Betygsätt gärna: 4
Härlig berättelse som väl beskriver det vackra och lite vemodiga som jag tycker att hösten är.
 
Svar 2011-11-02 12:28   äbba
Tack! Det är någonting alldelse speciellt med höst och verkligen i fjällmiljö, speciellt när högsäsongen lagt sig och det är fler svampplockare i fjällbjörksogen än på kalfjället.
 
2011-10-15 20:56   brigas
Fina bilder,behaglig rytm i orden.Söt lämmel,gillade din snögumma också.Nya turer och texter emotses,kanske med skönare skodon på fötterna då
 
Svar 2011-10-31 12:29   äbba
Vilken fantastisk kommentar, tack!
 
2011-10-17 10:05   bluegoose
Betygsätt gärna: 5
Underbart skrivet. Tack!
 
2011-10-18 11:35   sagoskog
Vacker skildring över de fjäll och den "sommar" jag såväl känner igen mig i. Du skriver målande!
 
2011-10-23 18:02   skogsfia
Jättefint skrivet! Jag känner väl igen den känsla som du beskriver och som ofta intar en när man är i naturen, en blandning av lycka och vemod. Mycket fina foton också.
 
Svar 2011-10-31 12:15   äbba
Det finna med naturen är att den erbjuder någonting för alla och det är lätt att bli bortskämd. Tack för din fina kommentar!
 
2011-10-26 21:58   Solway
Betygsätt gärna: 5
Väldigt vacker skrivet och fina bilder. Kan meddela att det var mycket fint att gå upp på Getryggen 15 oktober. Vindstilla på toppen.
 
Svar 2011-10-31 12:14   äbba
Tack! Det glädjer mig att höra, Getryggen bjuder på vackra utsikter.
 
2011-10-28 16:07   Elsy Hammarlund
Betygsätt gärna: 5
Underbar berättelse och sköna bilder. Kändes så levande.
 
2011-11-11 17:46   seobserver
Betygsätt gärna: 4
Görbra text och härliga bilder. Tack för att du delar med dig.
 
2011-11-23 10:44   Erik Westberg
Fint skrivet och härliga stämningsfulla bilder! Det finns verkligen inget bättre än fjällen om hösten. Längtar redan till nästa år!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Kartan >Position

 

Logga in

Tips!