Regnet tilltog och det blev folktomt i Mörtfors. Vi var ensamma i byns Badhus. Resten av vandringsgänget skulle komma sent på natten.
Plötsligt knackade det på dörren.
Utanför stod en vithårig äldre dam som med ett leende välkomnade oss till Mörtfors.
- Jag har bott här i hela mitt liv och nu ska ni får höra hiskeliga historier, sade hon.
11 o´clock tick tock
Skånevandrarna är ute på sin traditionsenliga Kristihimmelsfärdstur som denna gång är förlagd till Ostkustleden, norr om Oskarshamn.
Det är en utmanande led som sträcker sig genom både urskog och skärgårdens klipphällar. Men det bästa är de små röda torpen där du kan övernatta. Varje etapp på Ostkustleden slutar (eller börjar) vid en övernattningsstuga. Rätt fantastiskt faktiskt, men det går naturligtvis att även sätta upp sitt tält vid stugorna.
Stugorna är urcharmiga. Visst, lite slitna men vem bryr sig när regnet står som spön i backen. Sängar, inte Hästens men funktionella liksom köken. Men bäst av allt är vardagsrummen. Som att kliva rätt in i 1960 talet. Tidstrogna tapeter soffa och lampa. En Kulturgärning av rang!
Södergök är Dödergök
Vi startade vid Mörtfors, den idylliska bruksorten invid Marströmmens forsar. Den gråhåriga damen berättade om byns storhetstid med koppargruvan.
- Vår Dansbana drog folk långväga ifrån, sade hon.
Efter en natt i byns Badhus drog vi vidare mot nästa etappmål, Stjärneberg. Leden är rödmarkerad vilket innebar krävande, men det var en understatement. Småbruten terräng där stigen var översållad av fallna träd. Det var så pass många vindskadade träd att vi tappade räkningen. Dessutom fick vi oräkneliga skrapsår och spruckna sömmar.
När inlandsisen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan polerades klipporna blanka. Vackert men farligt halt när det regnar, fick vi erfara.
Hålvik, en tidigare utskeppningshamn för sten. När ni hör att stenvaror var den största exportsuccén, kan ni tänka er hur marken är beskaffad.
Det som jag särskilt uppskattar med Ostkustleden är dess fokus på kulturhistoria. En vandring under flera dagar kan lätt bli enahanda och då blir berättelser över människors livsvillkor ett intressant avbräck.
Dock ska det sägas (med emfas) att Skånevandrarna bidrar med trevligt sällskap och gott humör.
Leden fortsätter på bergsryggar med vidunderlig utsikt över Misterhult Skärgård.
Ett Gravröse. Hisnande tanke att vi går på samma mark långt senare.
Fantastiskt vad Ostkustborna kunde åstadkomma samtidigt som folk redan hade byggt pyramider!!
Etappmål Stjärneberg består av flera små hus och har en svart skinnsoffa. Här fanns både el och belysning. En sprakande brasa i den öppna spisen och livet blir inte bättre.
"Sannerligen, här ska inte lämnas sten på sten.
- Allt ska rivas ner."
Från Stjärneberg mot Lilla Laxemar.
Området är präglat av stenbrytning och de stora högarna av Skrotsten, andrasorteringen som inte gick att sälja.
Bussviken var en stor utskeppningshamn. Jag tänker på hur formgjuten betong och asfalt utkonkurrerade stenhuggerierna, där folk hade slitit.
Sen kom regnet. Började i liten skala och fortsatte hela dagen. Extra trist eftersom det var den längsta etappen på 22 km och utsikten mot havet gick omintet.
Det blir en tyst gång med endast ljudet av prassliga regnkläder.
Äntligen framme vid Lilla Laxemar. Snabbt igång med kakelugnen och torka kläder. Någon berättar om den fantastiska uppfinningen Torklina i tält, eller är det enbart ett snöre. Ja, friluftsmarknaden vimlar av mirakelprodukter.
Jävlar ropar någon som fått brännhål i sina sockor efter att ha hängt för nära elden. Ja, brandtåliga sockor borde någon uppfinna.
Vandra i Anden
Från Lilla Laxemar mot Hällveberg.
Ser en äldre dam tråckla sig igenom ett nedfällt träd medan den lilla hunden kilar under.
- Vad kul att ni är ända från Skåne, det behövs verkligen fler som trampar upp leden, säger hon.
Ostkustleden invigdes 1977 och går genom ett fantastiskt och mycket varierat landskap. Finast är vid havet, tycker vi.
Största problemet med leden är de överallt nedfallna träden. Vissa delar är igenvuxna och markeringarna behöver förbättras.
- Vid ett ställe fick vi kliva genom taggtråd, inte OK!!
Torrfodret har gjort sitt och vi tar sikte på pizzerian i Figeholm. Idylliskt och lite sömnigt samhälle som vaknar upp när ett dussin slitna vandrare kliver in.
Små skogsvägar och slutligen en knappt skönjbar stig tar oss till det ensliga torpet, Hällveberg. Lågt i tak och utan el ger det ett skumt intryck.
Ända fram till 1940 – talet bodde det fortfarande människor i enkla torp.
Extremt stenig mark där våra tältpinnar får stöd av tegelpannor. Hur kan någon ha odlat här.
Mörkehålet
Jag fortsätter på den inslagna vägen att sova inomhus.
- Är du inte rädd för spöken, frågar H?
Berättelsen om Mörkehålet;
Den unga familjen hade varit i Döderhultsvik (Oskarshamn) och handlat varor. I den mörka skogen blev hästen skrämd och skenade. Vagnen välte varvid det minsta barnet ramlade av och dog.
Vid midnatt går mamman genom skogen och ropar efter sitt barn.
Jag trotsar mamma-spöket och lägger mig i 1970-tals soffan med det brunorange mönstret. Att somna i den ensliga stugan till eldens sken är Bras-tv som bäst.
Produktplacering
Tar farväl av Hällveberg och trampar våra platta fötter mot Lilla Hycklinge.
Vid Kulturreservatet Stensjöby, får du som gillar Röda stugor och Gärdsgårdar sitt lystmäte.
Möter en äldre man som renoverar de gamla gärdsgårdarna.
- Den här byn är som en lisa för själen, säger han.
I Stensjöby tar vi en lång fika på Tilias Kafé. Inredningen andas tidigt 1900 - tal med dåtida kafferep. Utbudet är nostalgi med Rio Cola, Silvia kaka och Sillamacka.
Riktigt kaffe i mängder ger mig energi och jag hamnar framför gruppen. Plötsligt svänger leden in i skogen. Resten av gruppen fortsätter som om inget hänt.
- Jag ropar allt högre och till slut vänder gruppen om.
- Jag trodde det var markägaren som ropade, säger L.
En förtrollad tjärn med röda näckrosor får L att förlora uppmärksamheten för en sekund.
L, snubblar till och faller handlöst men fångas upp av sin vandringsstav, som dock bryts av.
H, kliver fram och föreslår byte till Black Diamonds.
- Black Diamonds, tål att fallas över, säger H.
Situationen ovan är ett typexempel på hur produktplacering inom segmentet friluftsvaror ser ut i verkligheten. Mycket av våra samtal handlar just om prylar, vilka är bäst och mest prisvärda eftersom vi använder prylarna under extrema förhållanden eller lång tid.
Tar vemodigt farväl och folk åker hem med minnen från både Bibeln och Harlequin samt lite småbus (ni som, ni vet).
Stort tack till arrangören Sven och Hanna samt alla deltagare som höll ett gott humör trots strapatserna.
Ännu större tack till Döderhults Naturskyddsförening som upplåter stugorna åt vandrarna (och till en billig penning dessutom).
Text & Foto: Anders Hermansson
Jag har bott på Pensionatet i Mörtfors ett par gånger faktiskt. Det var liv och rörelse då. Dom kunde på den tiden det begav sig, duka upp en litet, men prisvärt smörgåsbord. Detta var på åttiotalet…Jag var inbjuden ett par år senare till älgjakt hos en kompis på Odensviholm längre upp i Tjust-trakten. Vid besök då på nittiotalet fick jag reda på att det skulle stänga. Vissa platser, ja dom minns man på ett alldeles speciellt sätt. Mörtfors en ovanlig plats faktiskt.
Annars stort tack för dina alltid så läsvärda texter här.
Tack själv. Roligt att du bodde på Pensionatet och din historia om den lilla byn Mörtfors. Fantastisk kulturbygd!
Härligt! Jag har 2 etapper kvar av Ostkustleden (3 o 4) som jag tänkte ta till sommaren. Det som jag har märkt är väl den bitvis dåliga markeringen, utan gpx fil blir det svårt. Stugorna är ju fantastiska.
Tyvärr är markeringarna bitvis dåliga, jag gick fel flera gånger. Däremot är stugorna helt fantastiska med sin charmiga inredning.