Bloggar > Glamping inget för oss

Glamping inget för oss

Vandring kort eller långt, stadsnära eller ödemark. Nyfiket och äventyrligt med folkbildande kunskap. Lika gärna solo som i trevligt sällskap.

Brösarp- mer än backarna. Placerad på karta

Brösarps backar, på Österlen i
Skåne, är själva sinnebilden för lantlig romantik.

Stand by me

Men backarna är uttjatade. Vi valde bort dem för en promenad på järnvägsspåret och Karin Hoffmans Rundvandringar.

Brösarp Centralststion

Järnvägen mellan Brösarp Centralstation och S:t Olof, lades ned i början av 1970-talet. Återstår gör turisttrafik med ånglok. På hösten går där inga tåg.

Det är vanskligt att vandra på syllarna. Impregneringsmedlet och vätan gör dem såphala.

- när stinsen var kung i samhället och lokförare drömyrket, skriver Föreningen Skånska Järnvägar

 Vi passerar mindre stationssamhällen där järnvägshotellets skylt har bleknat i takt med charterturismens expansion.

Skåne har ca:500 kyrkor som är skyddade enligt lagen om Kulturminne.

Fantasieggande namn som Ravlunda Brenneri.

 Rundvandringar

 Karin Hoffman är en legend inom vandringskretsar genom hennes bokserie, Rundvandringar i Skåne.

Rundvandringar är en kulturgärning och kommer att beskrivas mer utförligt i kommande artiklar.

 Hoffmans rundvandringar är inte som vanliga leder. Det saknas helt skyltar eller någon form av ledmarkering. Vandringsleden finns endast beskrivna i ord. Texten är inte enkel, med ofta förekommande äldre ordval.

Var på din vakt.

Ibland övergår hennes text till rebus. Skulle vi svänga höger eller gå rakt fram.

Det är kul.

Men tillbaka till Rundvandringen. Från S:t Olof vände vi åter mot Brösarp station. På små grusvägar och ännu minde skogsstigar. 

Finns det något mer äkta svenskt, än ett kalhygge?

Attusa, små röda torp i frodigt landskap. Vi blev något trötta mot slutet och kunde inte riktigt uppskatta landskapet.

Vem är det som sätter upp julgranskulor i de skånskaskogarna?

Total sträcka: 33, 5 km varav 13 km på järnväg.

Stort tack till Annika, som tar oss ut på Hoffmans Rundvandringar.

 Text: Anders Hermansson

Foto: Nils Olof Nilsland

Postat 2021-10-04 14:51 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Snogeholm, på Friluftssinglars vis. Placerad på karta

Snogeholms hemligheter

- Det var fest på det skånska slottet i Snogeholm. Avslutningen på en lyckad jakt.

In kliver plötsligt två beväpnade och maskerade män. Med pumphagelgevär avrättas två av middagsgästerna.

Dubbelmördarna flyr på de smala vägarna i Snogeholms strövområde.

Ur ett buskage kommer en traktor med släckta lyktor. Lantbrukaren hinner inte väja för bilen som spetsas mot ett träd.

Kort därefter anländer kommissarie Kurt Wallander till olycksplatsen och drar slutsatsen att mördarna dödades av en berusad lantbrukare på traktor.

Så brutalt inleds Hamiltondeckaren, En medborgare höjd över varje misstanke, av Jan Guillou.

Träd har inga baksidor!

Men, det är endast i deckarvärlden som Snogeholms strövområde drabbas av ond bråd död.

Läskigast är väl slottsfrun, som lär spöka för gästerna.

I verkligheten anses Snogeholms strövområde som den fagraste av platser i Skåne.

- En av de skönaste lunder i haver skådat, skrev Carl von Linné, i dagboken på sin skånska resa.

Även Friluftsinglar vill gå för sig själva!

Snogeholm slott uppfördes i slutet av 1800 talet i fransk barock stil.

I Nils Holgerssons underbara resa beskrivs slottet som en produkt av fredligare tider.

Borta var hotet från krig och röveri. Slottet kunde byggas utan vallgrav och vakttorn.

- Dock hade dessa herrar fortfarande bemödat sig om att skaffa stora och präktiga bostäder, skrev Selma Lagerlöf.

Är svampen ätlig?

Snogeholm är ett omtyckt strövområde som ägs av Region Skåne och förvaltas av Stiftelsen Skånska Landskap.

Området har flera mysiga lägerplatser med både vindskydd och stugor till uthyrning.

Vi avslutade vandringen med After Hike, men det är en annan historia.

- What happens in Snogeholm, stays in Snogeholm.

 Tack till Emma från Friluftsinglar, för ett trevligt event och alla ni andra naturligtvis.

Vad är det för konstig installation, mitt ute i naturen?

Eventet arrangerades genom gruppen, friluftssinglar.

Friluftssinglar organiserar trevliga arrangemang över hela landet. Vi är ingen förening i traditionell mening utan mer av DIY (Do It Yourself). DIY innebär att det är upp till varje ”medlem” att hitta på saker som kan locka andra.

Vi är öppna för alla och våra aktiviteter läggs upp på Friluftsinglar Facebook sida.

Välkommen till oss!

 Text: Anders Hermansson

Postat 2021-09-12 19:16 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Torekov & Hallands Väderö Placerad på karta

Simmande piraten

Vintern hade precis släppt sitt grepp om Kattegatt och Torekovs fiskarbefolkning välkomnade vårens ankomst.

Men glädjen skulle bli kortvarig.

Mot horisonten avtecknade sig ett skepp som bar den fruktade dödskalle flaggan.

Torekovborna var chanslösa mot piraterna som plundrade byn på allt, inklusive deras kläder.

Piraterna leddes av den fruktade Peder Wessel. En råbarkad sälle som agerade på uppdrag av den danske kungen.

Bakgrunden till sjöröveriet var att Danmark hade förlorat Skåne och ville hämnas nederlaget. Pirater på uppdrag av den danske kungen plundrade och brandskattade den skånska kusten.

Slutligen omringades Peder Wessel på stranden av några svenska soldater. Han drog sitt svärd och högg av handen på en soldat.

I villervallan lyckades han smita och simma ut till sitt skepp, med värjan mellan tänderna.

- Den gang ey, ropade Peder Wessel till soldaterna.

Danske kungen hyllade Peder Wessel för hans gärningar med en adelstitel.

Båstad kommun ville inte vara sämre. De har låtit huvudgatan i Torekov bära hans namn. Sagostunder arrangeraras där barnen får en nyanserad bild av piratkungen.  

Ovigd jord

Vandrarlaget äntrar en gisten gammal skuta som tar oss ut till Hallands Väderö.

Vår arrangör tillika ciceron, Magnus Wärja berättar om smycket i Kattegatt.

- Väderön är Sveriges näst varmaste och soligaste plats.

Dock undviker Magnus Wärja öns mörka historia.  Vilket vi får erfara under hemfärden.

Torekovs befolkning levde på fisket vilket inte gav mycket till övers.

När fartygen gick på grund såg de sin chans att dryga ut inkomsten genom bärgarlön. Att sälja den beslagtagna lasten.

Bärgarlönen blev så lukrativ att befolkningen såg sin chans att bli rika.

Ortsborna släckte fyren på Väderön för att fler skepp skulle förlisa.

Lasten bärgades.

-  Men, besättningen lämnades åt sitt öde i det iskalla vattnet.

Lotsmuseet på Väderön har en diger lista över de skepp som gått på grund vid ön. Listan är lång och går från tak till golv.

Det hände att drunknade sjömän spolades i land på Väderön. Kropparna ansågs bringa olycka och begravdes i ovigd jord på engelska kyrkogården. 

Det sägs att kropparna klev upp från gravarna. Irrade runt och skrämde slag på befolkningen med sitt ylande.

Under hemfärden påminns vi om havets krafter. Skutan dansar på vågorna. Vi sitter oskyddade mot regnet som piskar vår ansikten.

Kapten förbjuder oss att gå under däck.

- Transportstyrelsen anser det är en fara ifall båten måste överges, lyder svaret från styrman.

Kaptenen som hade bråttom hem till eurovision, glömde att räkna antalet passagerarna.

Ett par turister som missade avgången, blir kvar ute på ön.

I skymning har jag öppnat

Vi överlever båtfärden och installerar oss på lägerplatsen.

Vindskydd ockuperas. Tält reses och tarp spännes.

Lägerelden värmer våra kalla kroppar under natthimlen dit stadsljuset inte når.

Diskussionen blir djupare och omfamnar existentiella spörsmål från våra långa liv.

Det kan vara både med-och motgångar. Men det är berättelser ur verkliga livet.

Plötslig är det midnatt och vi har inte ens hunnit lyssna till resultatet av Eurovision.

Vilken befrielse.

För de flesta deltagare är den sociala samvaron det viktigaste under ett vandringsevent.

Regnet anländer och var och kryper in till sitt.

Den motvillige monarken

I blickfånget för dagens Torekov ståtar villorna med de enorma glaspartierna.

Dock gapar många kåkar tomma under stora delar av året. Den lokale ICA handlaren har ett anpassat sortiment vilket förgyller vår tillvaro vid lägerplatsen.

Hugh Grant och Bertil Hult med familj tillhör societeten. Men, likt piraterna på Väderön är befolkningen måna om sin integritet.

- Vi vill vara ifred, snäser en gråhårig kvinna i sliten badrock och Marimekko handduk, på väg till traditionsenliga morgondoppet.

Vara ifred ville även de politiker som klubbade igenom Torekov uppgörelsen.

Torekovuppgörelsen föregick den nya grundlagen från 1974 om landets framtida statsskick. Skulle Sverige bli en republik eller fortsätta vara statschef. Uppgörelsen blev en kompromiss. Landet skulle fortsätta som monarki men kungens makt skulle enbart vara ceremoniell.

Ja, äldre är inte den svenska demokratin.

I Torekov var det på vippen att vår kung kunde ha blivit en vanlig kändis som hade tvingats gråta ut i TV 4 efter sina fadäser.

Safety first

Det hade regnet hela natten och gjort klipporna förrädiskt hala.

En av vandrarna hade redan skadat benet med blodvite som följd.

Beslut ska fattas. Vi avstyr vidare vandring.

Det finns ingen anledning att utsätta sig för faran att falla ned i ravin eller orsaka benbrott.

Stort tack till Magnus Wärja för arrangemanget och trevliga berättelser.

Tack till det lilla, men mycket intresseväckande lotsmuseet på Väderön.

Vill du vandra i grupp med ett härligt gäng. Kort eller långt.

Vi känner till de bästa lägerplatserna.

Bli då medlem i någon av Skånes vandringsgrupper/
Community på facebook.

Grupperna lägger kontinuerligt upp nya evenemang, även för nytillkomna.

Vi ses på stigarna!

Text och foto: Anders Hermansson

Postat 2021-05-24 22:34 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Ven- mer än Tycho Brahe

Ven

Det är i döden som livet berättas

Vill du förstå Ven och dess befolkning: 
vandra till S:t Ibbs kyrka och läs inskriptionerna på vittrade gravstenar där yrken och familjebildning var de viktigaste sociala markörerna.
Gravstenarnas kortfattade berättelser blir en utmärkt plats för djupare diskussioner med barn och ett tillfälle att ge uppskov åt glasskioskens frestelser.
Många yrken kittlar fantasin. Vad kunde inte en skeppare eller styrman berätta vid hemkomsten från långväga seglatser till fjärran länder.
Men, varför saknas yrkestitlar på de gravar som barnen besöker, nu för tiden.
Vad kommer det att stå på gravstenarna i framtiden. Här vilar influencern XX eller melloprofilen XY.
Jordbruket var huvudsysselsättning för många Venbor och som ladufogde var du chef över stora gårdar med många anställda.
Men de människor som var en förutsättning för samhällets utveckling, levde och dog i anonymitet.
- Tegelarbetarnas kvinnor vandrade över ön varje dag för att lämna mat till sina män, pigor och drängar som var en förutsättning för lantbrukets expansion, skriver S:t Ibbs församling.
Flera äldre gravar har fåt skylten ”Återlämnad grav”. Det innebär att gravstenen tas bort för att fyllas med nya urnor från avlidna personer.
Återigen kommer glömda livsöden att gömmas under gräsets ojämna yta.

Dövstumsystrarna

En särskild gravsten fångar mitt intresse.
Dövstumsystrarna Bengtsson, står det skrivet på en sten vid ingången till kyrkogården.
Vilka var dessa systrar vars enda egenskap var deras dövhet, eller lyte som det kallades på 1800 talet.
Varför fick de ligga i en egen grav och inte hos sin familj.
Systrarna hade ytterligare två nära släktingar som även de var dövstumma. Det är en berättelse om tragik och kusinäktenskap. En dövstumskola anlades på ön och en av dess lärare var en släkting till journalisten Göran Skytte.
Skytte har i boken, Brev från tystnade, skildrat de dövas villkor i Sverige under 1800 talet på ett ömsint sätt.

Orostider

Den medeltida kyrkan är belägen högt, med en bedårande utsikt. Kyrkan hade även en utsatt position och raserades delvis under de många krigen mellan Sverige och Danmark.
Ingången till kyrkan sker genom vapenrummet. I vapenrummet avväpnades församlingens medlemmar innan gudstjänsten.
Jo, diskussionen om alltför många vapen på drift i samhället är inte något nytt påfund.
Vägnätet på ön förändrades i samband med skiftesreformen för jordbruket på 1800 talet. Skiftet innebar att byarna splittrades och gårdarna placerades ut ensligt på ön, långt från närmsta granne.
Det måste ha blivit ensamt när bylivet och grannarna försvann.
Skiftesreformen innebar att fler människor behövdes inom jordbruket och Vens befolkning ökade.
Samtidigt växte städerna och behovet av tegel. Ven hade utmärkt lera och flera tegelbruk etablerades på ön.
Minnen av tegelbruken finns längs med stränderna. Här ligger färggranna tegelstenar som slipats mjuka av vädrets makter.
Text & foto: Anders Hermansson
Stort tack till S:t Ibb församling och Lunds stift, för dess redogörelse över öns socioekonomiska historia.
Artikeln var ursprungligen publicerad på Hemesterguiden Skåne- facebook sida, augusti 2020.

Postat 2021-05-07 17:33 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Söderåsen- folkbildningsvandring

Hemomkring vandring på Söderåsen

– Myten om det röda torpet med vita knutar

Hemomkring vandring är ett begrepp inom friluftsvärlden, där du utforskar din omgivning med lika nyfiket sinne som det vore Annapurna.

Corona pandemin har förändrat fritids mönstret mot regionala naturupplevelser. I Skåne har de klassiska åsarna fått ett stort uppsving av turistande närboende.

Tingvalla, Åstorp, barnens naturskola

Som folkbildare vill jag använda åsarna som ett klassrum enligt devisen: förstå dagens samhälle genom att lära av historien. De skånska åsarna är även allmängiltiga i förståelsen av äldre tiders fattigdom.

Metoden är att vandra Söderåsen och insupa kunskap från skyltar som vid kulturminnesmärken. Hur var levnadsförhållanden i forna tider.

Skyltarna är oftast uppsatta av traktens hembygdsföreningar och innehåller detaljerade berättelser om traktens invånare.

Det är ingen munter läsning som möter mig vid torparruinerna.

Det bistra klimatet tillsammans med eländiga torp och ännu sämre backstugor, ger vittnesbörd av kyla och fukt in i märgen.

– Flyttblocket fungerade även som långsida till torpet. Hur kallt och fuktigt var det inte när vatten rann längs med stenväggen, berättar skylten.

Jag fantiserar om att kondensen i tältet är vattnet som rinner längs med stenväggen och börjar samtidigt huttra i min sovsäck.

Dejebäcken, där snapphanar gömde sig

Gör socialrealism barnvänligt med rollspel. Klättra ned till botten av ravinerna och lek, likt de snapphanar som gömde sig under trädkronorna. Berätta sägnen om den modiga snapphaneflickan som försvarade sin heder, genom att knuffa ned en svensk soldat utför stupet. Halvvägs ner fastnade hans hjälm på en trädgren, därav namnet Kopparhatten.

Hålvägar, äldre tiders motorväg.

Söderåsens fattigdom berodde på flera faktorer som sammanföll med industrijordbrukets framväxt på 1800 talet. Det mekaniserade jordbruket krävde större arealer som medförde att byarna splittrades, det så kallade skiftet. De tidigare småbrukarna i byarna drevs mot utmarkerna på de skånska åsarna.

Carl von Linné kallade utmarkerna på de skånska åsarna för arabiska stenöknar, föga lämpade för jordbruk.

Söderåsens sluttningar gör det svårt för växtligheten.

Vandringsleden går längs med stenmurarna som omgärdade de små odlingslotterna, lyckor kallade.

Med ryggsäcken fylld av snacks och stretande uppför backarna vid Lierna, känner jag släktskap med Liaspöket.

– Liaspöket var smeknamnet på den torpare som slet hårdast på ”den mest vanlottade marken i socken”, berättar sägnen.

Vid botten av Söderåsens raviner finns det rester av urskog. 

De ensamma torparna

Skiftet innebär även att byarnas sociala gemenskap upphörde. När byarnas småbrukare flyttade upp på åsarna kom samtidigt ensamheten. Torpen låg ödsligt till och den enda kommunikationen var de undermåliga ”hålvägarna”.

– Trots den branta lutningen var hålvägen välanvänd och hade mejslat sig ner flera meter i marken, något som ger dagens vandrare både mjölksyra och andnöd.

Torparens medelålder var låg. Det dagliga slitet, tillsammans med näringsfattig kost och sjukdomar, gjorde livet kort för männen. För de änkorna återstod en tillvaro som inhysehjon, längst ned på den sociala hierarkin och helt utlämnad för godtycke av husets ägare.

– Ruinen berättar om en torparfamilj där änkan plötsligt blev inhysehjon i sitt tidigare egna torp, på grund av ny ägare.

Söderåsen är en bergsrygg och ger ett bistert inlandsklimat med kyla, vilket gjorde sig påmint i de oisolerade och dragiga torpen. Den enda värmekällan var öppna eldstäder som i vissa fall låg direkt på marken. Eldstaden brann oavbrutet men innebar samtidigt en allvarlig brandfara.

En företagsam torpare hade insett faran med öppna eldstäder och ersatt det ”varma” trägolvet med ett lager kullerstenar. Jag tänker på den uppoffring torparens familj hade gjort och att på dessa kullerstenar försöka skapa ett normalt liv.

Elden värmer nu som då

Orsaken till torparens fattigdom var det feodala systemet med dagsverken. Dagsverken var den arrendeavgift som torparfamiljen skulle utge till markägaren, som därigenom fick gratis arbetskraft. Jaktslottet Wrams Gunnarstorp hade många dagsverkare. De byggde bland annat den tre kilometer höga stenmur som omgärdade slottets hjorthägn. Skåneleden löper parallellt med stenmuren och jag tänker om det inte hade varit enklare att uppföra en gärdsgård. Men då hade slottet fått samma typ av staket som inhägnade torpens små kohagar.

Wrams Gunnarstorp, muren längs med hjorthägnet verkar aldrig ta slut

Fattigaste av de fattiga

Befolkningsökningen på 1800 talet innebar samtidigt att andelen fattiga ökade snabbt. Många av de fattiga kom att tillhöra den växande underklassen, backstugusittarna. Till skillnad mot torpet var backstugan oftast i sämre skick och saknade odlingslott.

– Backstugan Rallate låg på Söderåsens nordsluttning och påminde om en jordkällare. Bäcken rann rakt igenom stugan! Praktiskt när man skulle diska…

Många backstugusittare var ensamstående kvinnor eller änkor som hade en kärv tillvaro.

– Grassa Johannas hus var en koja, inte större än ett klädskåp och byggt av granris. Johanna försörjde sig som kringvandrande tvätterska under namnet, Åsakärringen.

Backstugusittaren var visserligen fattig men hade en fördel gentemot torparen, då den arbetade mot lön och därmed undgick dagsverken. Dock sågs inte det relativt fria livet som lönearbetare med blida ögon av myndigheterna.

Dåtida polisen varnade för att backstugusittarna var kriminella som gjorde landsbygden farlig.

Skogen beskrevs i äldre tider som farlig plats

Backstugusittarnas rykte förändrade knappast bilden av Söderåsen vars låga anseende bland annat berodde på ökända landsvägskrogar. En av tillhållen var krogen Rallate, belägen i en vulkankägla. Namnet Rallate, kommer från att gästerna ”ramlade in” på krogen.

Från mitten av 1800 talet blev backstugusittarna fler än torparna och bidrog därigenom till den moderniseringsprocess som utmanande den lutheranska arbetslinjen på de skånska herresäten.

Adelns motdrag blev den nationalromantiska identiteten med vurmen för naturen i centrum. I verkligheten var Sverige under 1800 talet till stora delar ett kalhygge och Söderåsen utgjorde inget undantag. Nationalromantiken förändrar även bilden av torparna, som strävsamma par framför en prydlig röd stuga omgiven av åkervall.

Kalhygge vid Krika skog. I slutet på 1800-talet bestod Söderåsen främst av ris och ljunghedar.

Industrialismen skapade en burgen medelklass som vill tillbringa fritiden i den ”rena” naturen. Söderåsen får en järnvägslinje med tillhörande turisthotell och restauranger.

Söderåsen blir tillgänglig alla

När moderniseringen utvidgades mot de breda folklagren följde reglerad arbetstid och den nya uppfinningen semester. På Söderåsen uppförs festplatser dit städernas arbetarklass tillbringar sin fritid. På klippbranterna vid Klöva Hallar byggs en dansrestaurang i tre våningar, dit cyklar folk långväga för att se stjärnor uppträda.

Klöva Hallar, dansrestaurangen invigs och gästerna ristar in sina namn. 

Med andra världskriget upphör de sista resterna av den feodala arbetsordningen i Sverige. Dagsverkare och statare blir antingen lantarbetare eller flyttar in till de växande städerna. Många torp säljs som ved under kriget eller överges och blir till ruiner. Det är tack vare hembygdsföreningarnas flit som ruineras historia kan berättas för omvärlden.

Kulturen moderniseras. Nattklubbar under discoeran konkurrerar ut de ålderdomliga dansbanorna. Av festplatserna återstår kärlekshälsningar inkarvade i barken på bokträden. Järnvägslinjen revs upp och dansrestaurangen brinner ner 1977.

Dagens friluftsmänniskor har slängt klassbakgrunden för individualismen som den nya markören. Vid Skäralids sprickdalar sammanstrålar de olika typerna av vandrare.

De med gemyt i blicken som vandrar tre rätters middag, endast bärandes fika. Fnyses på av hard-core typerna som anser att allt under 10 mil och 30 kilo är en promenad. Gruppen vandra fjäderlätt är introverta och diskuterar nyttan av att slipa bort ett hundradels gram på tandborsten. Tuffast anser de som sover i hängmatta under bar himmel och lagar mat på en ombyggd bestickkorg från IKEA.

Men på Söderåsen är historiens gång obeveklig. Likt torparnas upphörande kommer även hard-core vandrarna att utmanas av moderniseringen. Nästa år kommer återigen en järnvägsstation att öppnas, mitt på Söderåsen och skogarna fyllas av gemyt vandrare

Text & foto: Anders Hermansson

Artikeln ursprungligen publicerad på visitsoderasen.se i maj 2020.

Postat 2021-05-07 11:03 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista 

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook