
- Spänning på himmaplan
Därför ska du vandra i totalt mörker.
Sinnen skärps och du rör dig långsamt för att inte snubbla. Konturer suddas ut i takt med att tröttheten tilltar. En grå-grön lågpixlad omgivning gör det svårt att orientera sig. Allt förstärkt av att vi gick helt allena, lite läskigt.
Mörkervandring kan omvandla även den mest välbekanta sträcka till en utmaning.
För att göra nattäventyret mer utmanande valde vi Glömslövs backar, norr om Landskrona. Sträckan går precis bredvid höga rasbranter, som stupar rakt ned mot Öresund. En utmanande sträcka enligt Skåneledens beskrivning.
Ett felsteg i natten
Erosionen har medfört att havet äter sig allt närmare vandringsleden. Lägg därtill branta backar och du är långt ifrån platt-Skåne. Vi valde att gå från Landskrona till Helsingborg. Det innebar att vi redan var rejält trötta redan innan vi nådde fram till de farliga rasbranterna.
Tidpunkten var vald då månen var i nedan och himlen följaktligen som mörkast.
Att stå på rumpan
Det är en häftig upplevelse att gå i dunklet längs Öresund och skymta ljusen från Köpenhamns bodegor på andra sidan.
Svarttallens matta bark smälter ihop med bakgrunden och det är nära att du krockar med trädet,
Glumslövs hala backar blir en utmaning.
- Nu har jag åkt på rumpan redan två gånger, säger Filly.
Området har fått sitt namn efter jätten Glums, en arg bondehövding. Han är begravd någonstans på sluttningarna men brukar skrämma människorna så att de ramlar utför stupen.
- Jag försvarar mig med mina vandrarstavar, fortsätter Filly.
Vargtimmen
Kylan sveper in från havet och skapar markfrost. Det blir förrädiskt halt.
Löven döljer effektivt rötter och stenar. Pannlampa hjälper föga och plötsligt har de orangea markeringarna upphört.
- Vi har gått vilse, stönar Mange.
Irrar runt bland de förrädiska mullvadshålen och vassa buskarna.
- Här är markeringarna, ropar Mange glatt.
Mörkret är en stressfaktor som gör dig trött snabbare. Du blinkar med ögonen för att fokusera, men till ingen nytta.
Viktigt med paus och vatten, även på vintern.
Inte ge upp nu.
Samtalen blir alltmer sporadiska. Tar på mig en tunn dunjacka som ger värme och extra energi.
Äntligen, där framme skymtar Knutpunkten och vi gör sällskap medtidningsbuden.
Står upp på tåget hem för att inte somna.
Tips:
Vi valde att gå Skåneleden (SL 5.
Etapp 7 och 8) från Landskrona tillHelsingborg.
Den vackraste delen av sträckan är vid Glumslövs backar och Hilleshögs dalar.
Text: Anders Hermansson
Foto: Nils Olof Nilsland

Varför stadsnära?
Det är vandringar som lockar även de ”skogsovana”.
Enkelheten att bara kunna sticka ut, kan även locka in dem till mer våghalsiga tältäventyr. Men som med allt frilufsande handlar det om planering, för att skapa det där lilla extra. I vårt fall blev det en rejäl överraskning.
Ok, det är långt ifrån utmanande fjällexpeditioner. Men för de flesta frilustsentusiaster blir det mest spännande, BANFF filmfestivaler. Det viktiga är ju att komma ut i naturen och få en positiv upplevelse tillsammans med andra likasinnade. Även vi hardcore vandrare kan behöva vila upp oss ibland.
Utmanande
Hur gör vi den stadsnära vandring utmanande för både kropp och själ. Det handlar som vanligt om planering och att hitta ett guldkorn. Inte alltid så lätt om det är en välbekant sträcka.
Sträckan
Vi bestämde oss för en rundvandring. Från Malmö centralstation, söderut, längs med stranden mot brofästet (Öresundsbron, alltså). Bunkeflo Strandängar med målet Kalkbrottet. Den sammanlagda sträckan blir sisådär 27 km och är klart godkänt.
Från starten vid Centralstationen när vi strax Ribersborgsstranden.
Det blåser (nästan) alltid hårt vid Öresund. Vinden smakar salt och sanden och saltstänkta vindar gör peeling mot ansiktet.
- Det är skönt att höstsolen värmer
Gå på sanddynerna
Att sjunka ner en decimeter i finkornig sand omväxlande med hård asfalt gör gott åt vadmuskeln .Det är egentligen en konstgjord strand vi vandrar på. Ribersborgstranden anlades för 100 år sedan och sanden har transporterats dit. För att öka den biologiska mångfalden låter man numera gräset växa fritt och skapa sig en
ängsmiljö.
- Ja ja ja, det blev några onödiga fika stopp också. Det är största problemet med stadsnära vandringar.
Måste folk äta hela tiden?
Ricky Bruch pistol
Vi fikar på en av bryggorna, som pekar ut mot Köpenhamn, tvärs över sundet.
Martin (en av deltagarna) börjar plötsligt berätta en anekdot från sin barndom i Malmö.
På samma brygga där vi nu fikar, fiskade Martin och en kompis, när de var barn.
- Plötsligt fick vi en pistol på kroken, berättar Martin.
Pistolen fungerade dock inte, men kompisens mamma lämnade in den till polisen. Långt senare fick hon svaret från polisen att pistolen tillhört den kända diskuskastaren, Ricky Bruch. Huruvida Martins historia är sann, vågar jag inte uttala mig om. Däremot stämmer det att Ricky Bruch satt på bryggan med en pistol. Ricky kontaktade media och berättade att han var deprimerad och skulle ta sitt liv. Historien slutade väl eftersom Ricky försökte använda en trasig startpistol.
Brofästet
Passerar förbi det gamla fiskeläget Limhamn som numera är ett fashionabelt bostadsområde. Det sades att Malmöborna var uppväxta på sillen. Vilken enahanda kost. Sandstranden övergår till sprängsten när Öresundsbron tornar upp sig framför oss. Brofästet är som ett högt berg (med Malmö mått, alltså). Ett konstruerat kulturlandskap av dumpat avfall med ibland oklart innehåll. Ett övergivet stenigt stäpplandskap. När naturen får vara ifred skapas snåriga buskage med hemliga gångar. Ett eldorado för fågelskådare. Söder om brofästet breder Bunkeflo strandängar ut sig. Skyddade våtmarker med ett intensivt djurliv.
Grand Canyon
Vänder åter in mot staden och vårt slutmål,
Limhamns Kalkbrott .Kalkbrottet, kallas i folkmun för Malmös Grand Canyon och är en helt unik plats. Det forna dagbrottet är numera ett naturreservat och kalkmiljöerna är boplats för sällsynta djur och växter. Där tidigare dånet och dammet från kalkbrytningen vilar nu tystnaden. Det gamla dagbrottet har blivit boplats för över 200 arter av djur och växter, därav många sällsynta. Rovfåglarna tycker att dagbrottet ser ut som ett fjäll uppifrån och övernattar gärna.
- En berguv har sitt bo i ett gammalt cementrör.
I botten av dagbrottet bor den grönfläckiga paddan och längs rasbranterna finns över 450 olika arter av skalbaggar tillsammans med Kustflicksländan. Brottet har en viktig kulturhistoria som grunden till Skånska Cementgjuteriet (Skanska). Cementgjuteriet som mer än något annat påverkat arkitekturen i landet. Fascinerande hur djur och växter kan återta ett rejält slitet industrilandskap och skapa sig ett hem.
Naturen runt knuten går att finna även i storstadsområden.
Vi följde Skåneleden, SL 5, Öresund och
etapp 17.
Text & foto: Anders Hermansson

Varför vandra stadsnära?
Finns det överhuvudtaget någon natur att tala om eller är det endast asfalt och betong?
Även frilufsare önskar ibland lite omväxling, mot allt det gröna. Och det går alldeles utmärkt att finna natur i storstäders närhet. Vandringen kan bli både spännande och strapatsrik.
Det handlar som vanligt om god planering och att hitta de där guldkornen.
Sen är det aldrig fel att fylla ut vandringen med en och annan skröna.
Och ja, det går även att undvika asfalt. Det blir lite omvägar men så mycket skönare för fötterna och vaderna. Dessutom har stadsnära vandring den fördelen att det är enkelt och tillgängligt. Blir du trött av någon anledning är det bara att knata ett kort stycke till allmänna kommunikationer. Nog med övertalning, nu sätter vi igång.
Utkantsområdet
Vi vänder de kända turiststråken ryggen och väljer de mindre kända utmarkerna runt huvudstaden.
Tar tåget från Malmö, men stiger av vid Örestad station.
Stadsdelen Örestad skulle (förhoppningsvis) hjälpa Köpenhamn ur 1980-talets ekonomiska depression. Vi trasslar inte in oss politiska krumbukter utan konstaterar att Örestad med dess megalitiska byggnader skulle bli det nya internationella fönstret.
För att skapa en levande stadsdel blandades kontor med bostäder och universitet.
För att mjuka upp betongen anlades kanaler, som tog tillvara regnvattnet. Visserligen gör kanaler Örestad hemtrevligt, men motorvägar och viadukter förtar tyvärr intrycket.
Vi hastar förbi Örestad och befinner oss plötsligt i en tätskog. Går på smal stig dit inte solljuset når.
Växtligheten tätnar.
Men lika plötsligt upphör skogen och vi tvingas passera några motorvägsviadukter.

Amager halshug
- Öppna fält och vassa buskar breder ut sig så långt ögat når.
Vi går på Amager Faelled, det tidigare militära övningsområdet som ombildats till ett uppskattande naturreservat. Ett kuperat stäpplandskap med insprängda våtmarker och små sjöar. Här stortrivs vadare och grodor.
Amager faelled, har även en betydligt mörkare historia som gammal avrättningsplats.
Men när dödsstraffet avskaffades användes ängarna till avstjälpningsplats för invånarnas latriner. Det nya namnet blev Lortön.
Det ger en lite surrealistisk känsla av att vandra på naturreservatet och samtidigt se skorstenar torna upp sig runt omkring.
En svart granitpelare sticker upp ur buskaget. Konstverket heter Kaerleksöen, och avbildar kvinnotorson, från nu levande människor.
Det kommer några regndroppar och vi tar skydd under ett färgat glastak.
Taket ska symbolisera de fyra elementen och ger ett märkligt eko.
Mer kanaler.
Det tidigare gamla hamnkvarteren har omvandlats till chica bostäder och kontor.
Över vattnet slingar sig de uppseendeväckande broarna. Gångbroarna ska föra tankarna till sjöormar, skräckinjagande havsmonster som skrämde slag på forna tiders sjömän.
- Några modiga kastar sig i det kylslagna vattnet.
Multinationella företag visar sin ekonomiska styrka i det som många kallar brutalism.
Störst av dem alla är, Sorte Diamant.
Den oregelbundna kuben i absolut svart granit och inhyser nationalbiblioteket.
Christiania
- bortom drogdimman

Christiania är ett sorts självstyrande stadsdel i de gamla militärkasernerna på Christianshavn. ”Fristaten” är mest känd för sin öppna droghandel, men vi ska leta upp de mer genuina invånarna som sägs bo längs med lummiga kanaler.
Hastar förbi turistiga Pusherstreet. Passerar broar och plötsligt upphör sorlet från turisterna.
- Ett UFO har landat i vassruggen. Det märkliga glashuset smälter bra in mot strandkanten.
Fantasifulla hus kantar kanalen. Växtligheten har fått härja fritt sedan 1970 talet och ger ett mer än lummigt intryck.
- Fakirskolen, upplyser en skylt på en gammal militärkasern.
Stigen slingar sig mot havet och röken från skorstenar, vårt nästa mål.
Den vita röken härrör från Köpenhamns nya avfallsförbränningsanläggning, ARC, Amager Resource Center.
Sopförbränning måste ju ändå vara totala motsatsen till friluftsliv?
Copenhill
- Skidåkning på soptipp

Det futuristiska kraftvärmeverket är mest känd för sin skidbacke.
En brant backe leder upp till toppen med hänförande utsikt över huvudstaden. Dessutom helt gratis.
Från toppen och längs med fasaden har det anlagts en skidbacke i konstgräs.
För att skapa illusionen av att du befinner dig ovanför molnen, släpps det ut kondensånga i backen.
- Några klättrare dinglar på utsidan
Längs med fasaden har det anlagts Europas högsta klättervägg. 85 meter rakt upp mot himlen.
Nordens Venedig

Holmen, ytterligare kanaler som bildar små öar och där de gamla skutorna blivit trendiga hus.
Noma, den världsberömda restaurangen med lika höga priser som små portioner. Inget för oss hungriga vandrare.
Nej, vi fortsätter ut mot Refshalvöen, även kallad Reffen. På Reffen finns Copenhagen street food. Mat från hela världen till bästa utsikten.
Operahuset, ett av världens dyraste. Har lika många våningar under som över markplan. Operans märkliga tak som sticker ut 32 meter över vattnet. Utan stöttning.
Kraftfulla skeppsmagasin ombyggda till exklusiva bostäder med industriell känsla. Skeppsvarv och industri gifter sig med nordiska trät. Jo då, några tackel och tåg återfinns som rekvisita. Fler svängda broar för enbart gående och cyklister.
Dags att vända hemåt! Tvingas ta genvägen över turiststråken Nyhavn och Ströget mot Hovedbangården.
Stort tack för trevligt sällskap från den, Alternativa vandringsgruppen (inom Skåne Vandring Community.
Ps: Ja, naturligtvis är det tillåtet att vandra direkt till Copenhill, eftersom det är häftigast.
Text: Anders Hermansson
Foto: Andreas Andersson och Line Ryan