Bloggar > Glamping inget för oss
Glamping inget för oss
Vandring kort eller långt, stadsnära eller ödemark. Nyfiket och äventyrligt med folkbildande kunskap. Lika gärna solo som i trevligt sällskap.
Halloweenvandring på Skåneleden
Vita Karin på Snogeholms slott
- Dödsmisshandel i brudklänning
Pigan Karin, slet hårt på Snogeholms slott med att behaga herrskapet.
Men till ingen nytta.
En av adelsmännen beslöt att lura henne till giftermål.
Hemligt möte arrangerades.
Överlycklig sydde Karin en bröllopsklänning av den vita spetsgardinen.
Iklädd klänningen skulle hon möta upp adelsmannen i en mystisk grotta, strax utanför slottsparken.
När Karin kom till grottan lurpassade fem berusade män på henne. Karin blev gruppvåldtagen och sedan krossad mot grottans väggar.
Morgonen därpå hittades Karins livlösa kropp på slottstrappen.
- Insvept i den vita brudklänningen.
Det nuvarande, Snogeholms slott, uppfördes i slutet av 1800 talet.
Nästan omedelbart började gästerna klaga på oförklarliga och skrämmande ljud.
Det var framförallt de manliga gästerna som fick påhälsning.
De skrämmande ljuden kom från pigan Karins ande, som inte fått ro.
Mot Snogeholm strövområde
Vi tar Pågatåget (Skånetrafikens regionaltåg) till Ystad och tågsättet har namnet Vita Karin.
- Plötsligt stannar tåget mellan två stationer. Ur högtalarna kommer jämrande ljud.
Och lika plötsligt upphör ljuden och tåget fortsätter.
- Här är det aldrig någon som kliver av, säger busschauffören och lämnar av oss vid en enslig hållplats.
Vi börjar gå, men viker av för att ta en genväg i skogen. När vi anländer till Snogeholms lägerplats har det redan börjat skymma. Bråttom att sätta upp tält och starta eld.
Farligt att gå vilse
- Knacka inte på pittoreska torp
Lägerplatsen ligger vackert inbäddad i grönskan, som nu antagit höstens färger. Kvällning och dimman rullar in där vi sitter runt lägerelden. Konturerna upplöses och allt blir lite disigt. Är det någon som spanar på oss?
Strövområdet genomkorsas av mindre skogsvägar och det var här mäklaren Louise, mötte sin baneman, i Wallander-deckaren, Den vita lejoninnan.
Louise har kört fel och knackar på dörren till en ensligt belägen Skånelänga.
Ingen svarar.
Plötsligt står en man framför henne med höjd pistol.
- Gode gud, hjälp mig.
Han tänker döda mig, är det sista Louise uppfattar.
På senhösten är vattenposterna vid Skåneleden avstängda. Det blir till att knacka på hos folk.
- Vilken tur jag har. Det lyser i den gamla övergivna skolan...
Krageholmssjön
- Dolt under ytan
Henning Mankell har ofta förlagt handlingarna i Wallander-deckarna till slottslandskapet nordväst om Ystad.
Kulturlandskapet präglas av ädellövskogar och pampiga slott belägna vid insjöar. Det är jordbruksbygd och skiftesreformen har medfört att många gårdar ligger ensligt till.
Mankell har ofta tagit sin inspiration från riktiga mordfall i trakten.
Sommaren 2001 anmäls Julian som försvunnen, från sin gård utanför Ystad.
- Grannarna kontaktar polisen och berättar att det brunnit på gården och att de känt en hemsk lukt.
När polisen gör en brottsplatsundersökning på gården hittar de förkolnade benrester.
-Benresterna tillhörde Julian.
Mordet på Julian är fortfarande ouppklarat och har förts över till Polisens Kalla-fall grupp.
Det är ovanligt varmt för årstiden. Vi är svettiga och ser en inbjudande sjö. Kanske sista baddagen för i år.
Den lummiga Krageholmssjön är skådeplats i flera av Wallander böckerna.-
- Som flaxande eldklot försökte de undkomma sina plågor genom att flyga över Krageholmssjön, står det i boken, Innan frosten.
Linda Wallander (Kurts dotter) upptäcker ett lik vid strandkanten av Krageholmssjön. Hon börjar leta efter spår bland snåren, men glömmer bort att ringa på förstärkning.
- Hon undersöker vassen, omedveten om att mördaren går bakom henne...
Samtidigt som vi vandrar börjar vi leta efter Geo-cach. Till en början går det riktigt bra. Vi hittar snabbt flera stycken. Men vid Rumpnissens bostad, blir det märkligt. Det är en flyktig angivelse och Kicki försvinner snabbt iväg bland träden.
När väntan blir för lång börjar vi ropa efter henne. Inget svar.
Plötsligt dyker Kicki upp ur snåren. Vitblek i ansiktet
- Kom, kom, vi måste härifrån.
Hon berättade aldrig vad som fanns i Rumpnissens bo.
Idyllen Bjäresjö
- Slutstation för konsthandlare
En tonårig seriemördare, målar sig groteskt. Måltavlan för sitt dåd är en tvivelaktig konsthandlare, i den lilla orten Bjäresjö.
Konsthandlaren bor på en ensligt belägen Skånegård, vilket har underlättat spaningen.
- Barfota smyger han sig fram med en yxa.
Konsthandlaren hinner inte reagera, innan allt är över.
Vi tar paus och viker av från Skåneleden. Hittar ett övergivet bord med bänk.
Märkligt, någon har staplat stora stenar i ett röse.
Vi tittar närmare och ser att stenarna har uthuggna bokstäver.
Bokstäverna har jämna kanter, vilket betyder att tillverkningen skett i fabrik.
- Magdalena ropar till.
Stenarna bildar hennes namn tillsammans med ordet död.
Vi snubblar runt bland rötterna och når till slut en busshållplats.
- Nej, busschauffören stannar inte, utan vinkar glatt tillbaka...
Stort tack till Nils Olof Nilsland för arrangemang och Skåne Vandring Community samt Friluftssinglar, för ett rysligt, trevligt sällskap.
Text: Anders Hermansson
Foto: Kristina Milotìc och Nils Olof Nilsland
Tips:
Gör din egen Wallander vandring. Utgå från denna guide:
https://www.ystad.se/globalassets/dokument/lou/tillfallig-katalog/wallanderfolder09_se.pdf
(De bästa) Wallander filmerna finns på SVT play:
https://www.svtplay.se/kategori/Wallander
Prolog:
Ystad Tingsrätt. Sveriges, kanske vackraste domstol.
Klåveröd - i friluftssinglars hägn
Klåveröd, det idylliska strövområdet mitt på Söderåsen (det ligger alltså i Skåne). Trots september var där många barnfamiljer som tältade.
Vi norpade snabbt åt oss vindskyddet och tände brasa. Lättare sagt än gjort.
- Såga i trädstammar sura som Wettexdukar.
Härligt läger-häng med god mat och ännu godare dricka. Partylampor och högljudda skratt, som överröstade ungdomarna på andra sidan sjön.
Ett nattligt bad i den närbelägna dammen.
- Kräftorna som bet oss i tårna.
Morgonen kom och det var dags att ta farväl, men först planer på nya vandringar.
Några gick mot Skäralid eller Röstånga.
Jag fortsatte norrut, mot Lia-spökets hemvist.
Ingen vandring utan kulturhistoria
Härlig sensommar värma i fager natur.
Men skenet bedrar. Söderåsen var tidigare ett utkantsområde. På den magra jorden utstjälptes fattiga människor när jordbruket mekaniserades genom skiftesreformerna.
Följer spåren av gamla torpruiner.
Adamstorp, med sitt ålderdomliga kök. Maten lagades direkt över elden på trefot.
- Vilken ohälsosam inomhusluft.
För att minska brandrisken var golvet lagd av kullersten.
- Outslitligt visst, men till priset av kyla. Jag ryser vid tanken.
Vid vägen står ett fallfärdigt torp. Restaureringen avstannade plötsligt. Stora hål i fasaden där vind och vatten har fritt tillträde. Vill undersöka huset men avskräcks när jag ser stöttorna som håller upp taket.
En magnifik hassel tronar framför Trulsatorpet.
Trulsa hade egentligen mycket mark, men det mesta bestod av kärr och ljungbackar.
Vi förknippar Sverige med ändliga skogar, men på 1800-talet var stora ytor kalhyggen. Uppvärmning, kolmilor och svedjebruk, tillsammans med hårt betestryck skapades ett torftigt landskap präglat av ljung och rishedar.
Fattigdom och politiskt förtryck tvingade fram en stor utvandringsvåg från Sverige, till främst USA. Trulsatorpet var inget undantag och två av de fyra barnen tog chansen till ett bättre liv.
Barnen emigrerade till Nordamerika, men hördes aldrig av. När föräldrarna dött efterlystes barnen, men utan resultat.
Lia-spöket knackar på
Vid lägerplatsen Krika Skog, varnar en skylt att vattnet är otjänligt. En vänlig själ har ställt några PET-flaskor vatten till försäljning. Jag kommer åtminstone överleva till morgondagen.
Får ett helt vindskydd för mig själv.
Friluftslyx.
Det är stjärnklart och vindstilla.
Vaknar med ett ryck. Någon har slängt en sten på plåttaket till vindskyddet.
Det är becksvart ute.
Kan det vara Lia-spöket.
Sägnen om den fattiga torparen som slet hårdast på magraste tegarna. En kropp som tynade bort och försvann. Men, återuppstod som en skrämmande påminnelse om en eländig värld.
Vattnet är slut. Innebär frukost utan kaffe. Dagen kunde börjat bättre.
Pulsar i ett dike fyllt med årsgamla löv. Diket är återstoden av den gamla hålvägen. Hålvägar bildas genom slitage mot marken från människor, djur och nederbörd.
- Det måste ha varit extremt obekvämt att åka på hålvägar, tänker jag.
Djungelfeber
Sprickdalen öppnar upp sig. Går längs med de farliga rasbranterna.
- Jorden glider under mina fötter. Händer och knän skrapas tills blodvite uppstår.
Längst därnere i dalgången porlar Klövabäcken, gömt under lager av urskog.
Urskogen är ett ogenomträngligt myller av levande och döda trädstammar. Ett paradis för insekterna och grunden för biologisk mångfald.
Endast 0,3 % av den totala skogsarealen i Sverige består av urskog. Det vi i allmänhet kallar skog borde egentligen benämnas virkesåkrar.
Mordbrännaren
Kärlekspar som ristade in sina initialer i trädens bark.
Jag närmar mig Dansrestaurangen i Klöva Hallar. Restaurangen tillhörde det kända Turisthotellet, som lockade festsugna från när och fjärran.
Kända artister som Alice Babs avlöstes på 1970-talet av discovågen men allt fick ett abrupt slut.
1977 eldhärjades dansrestaurangen i vad som påstås vara en mordbrand. Endast ruiner återstod av anläggningen. Dock lyckades Hembygdsföreningen restaurera delar av Dansrestaurangen.
Ingen är dömd...men misstankar fanns.
Text & foto: Anders Hermansson
Färöarna Del III: våra tips
Utsikt mot Koltur
Blå timmen
Natten hade varit mild och öm. Tog ett snabbt beslut.
Från Thorshavn, scenic route, väg 50.
Högre upp på fjället. Snöpinnar och skylt som varnar för oplogad vinterväg.
Plötsligt. Framför oss breder den vackraste kvällshimlen. Ön Koltur, badar i blåa nyanser.
Tittar på varandra och konstaterar samfällt. Det är varken dimma eller regn.
Det blir inte bättre än så här...
Mykines, hamnen.
Mykines, byn.
Mykines, fågelskådning.
Så gjorde vi
Enklast är naturligtvis att flyga. Flygplatsen i Thorshavn är liten och gemytlig. Vi ger oss inte in i diskussioner, men båt är ett trevligt alternativ.
Boende hos privatpersoner. Dock, se till att du träffar din hyresvärd vid ankomsten till huset och tar en rejäl pratstund.
Transport på öarna sker enklast med hyrbil. Undvik rundvandringar genom att en i sällskapet möter upp vid slutmålet.
Dranganir, Mykines syns genom hålet.
Mot Mykines i höga vågor.
Strunta i turistguiderna. Fråga hellre din hyresvärd eller ägaren på det lokala caféet. Vi fick så många uppslag att det räckte till flera nya resor.
Allemansrätten existerar inte. Det innebär att många turistattraktioner är avgiftsbelagda. Vissa kallar det ockerpriser, men vi ger oss inte in i den diskussionen.
Färja till Kalsoy. Kan vara timslånga köer. Förbered därför alternativ som; Slaettaratindur (högsta berget) och fiskeläget, Gjogv.
Kläder: ullunderställ, (riktiga) regnbyxor och jackor samt gaiters.
Drönare, ger nya perspektiv.
Stort tack
till alla Skåne-vandrare och Friluftssinglar, som gjorde resan till ett äventyr. Extra tack till arrangören Nils samt Masterchef, Fariba och Sven.
Närmast kanten vinner!
Text: Anders Hermansson
Foto: Mohamad Kafafi & Nils Olof Nilsland
Får har alltid företräde. Det är dödsstraff att skada ett får.
Mykines, byn.
Färöarna Del II: The Bucket list
Lunnefåglar på Mykines
The town at the edge of the world
- Sjömännen som seglade mot Thorshavn, kallade klippväggarna för världens ände.
Thorshavn, stadsparken
Thorshavn, regeringskvarteren, premiärministerns bostad.
Stadsvandring i huvudstaden Thorshavn är väl inget riktigt friluftsliv. Jodå, efter två mil och fyra årstider är det klart godkänt.
Starta vid Tinganes i hamnen och slingra dig fram genom de pittoreska husen i gamla.
-En oansenlig skylt talar om att bakom den gamla trädörren huserar premiärminister.
Färöarna tillhör visserligen Danmark, men är självständigt och utser sin egen motsvarighet till regering.
Önationen stoltserar med världens äldsta parlament. Äldre än grekernas.
Stadsparken är även landets största planterade skog och fylld med statyer.
Avsluta gärna på mysiga puben Mikkeller eller färgglada Sirkus.
Sörvagsvatn, farliga klippor. Närmast kanten vinner.
The Black Beach
- Skulle möta kamraterna på toppen av berget.
Ropade. Men, fick svar från tre italienska damer som inte hade mött några.
Jag blev orolig, hade de gått vilse.
Samtidigt kom dimman inrullande och allt blev sockervadd.
Saksun, Black Beach, lagun.
The Black Beach är namnet på sandstranden vid byn Saksun.
Den svartfärgade sanden kompletterar de mörka bergväggarna i lagunen.
Från Saksun tog vi leden mot Tjörnuvik. Höga toppar och kylig dimma. Lätt att gå vilse. Avsluta gärna med våfflor hemma i köket hos det gamla paret.
Traelanipa. Från klippan slängdes trälar ned i havet.
Kalsoy
- I know what awaits. Death surely looms.
This stone will be a testament to my strength”
Citatet kommer från pigan Marjun som blev gravid utanför äktenskapet. En situation som var förknippat med dödsstraff. Marjun bevisade sin styrka genom att lyfta en sten på 278 kilo. Med en hand.
Döden är ett återkommande tema på Färöarna och märks tydligt på ön Kalsoy. Längst ut på den vindpinade nordspetsen, Kallur lighthouse, står gravstenen över filmhjälten James Bond. Det var på Kalsoy som Bond dog, i den senaste filmen, No time to die.
Kalsoy, Kallur Lighthouse. James Bond grav.
Sälkvinnan. Sägnen berättar om en vacker varelse, en människa med ett sälskinnsfodral. Hon tillfångatogs av en fiskare och hölls fången mot sin vilja. Lyckades rymma, men tvingades lämna kvar sina barn. Fiskaren hämnades genom att döda alla sälar.
Kalsoy, Sälkvinnan från Mikkladur
Mykines
-Stormig båtfärd satte den grånade kapten på prov. Passagerarna föll omkull och kräktes.
För de som inte lider av sjösjuka bjuder båtfärden till Mykines på unika vyer från havssidan.
Ön har en stor koloni av Lunnefåglar, i princip tama. Bredvid kolonin finns ett monument över avlidna Mykinesbor. Många män dog när de fångade fåglarna på de branta klipporna. Lunnefåglarna verkar medvetna om att de numera är skyddade och gillar att posera framför kameran.
På väg till Mykines. Dranganir
Text: Anders Hermansson
Foto: Nils Olof Nilsland
Gjogv. Monument över drunknade sjömän med namnen bakom.
Färöarna Del I:
50 nyanser av dimma
- Stannade till för att rätta till kläderna. Plötsligt kom dimman och vandringsleden försvann. Ropade efter mina kompisar, men rösten ekade tomt mellan bergväggarna.
Snubblar över en sten med texten Liksteinur. Obehagligt.
Postmans trail, är en legendarisk led på Färöarna. Namnet kommer från den tappre brevbärare som tvingades gå över bergskammen till byn Gàsadalur. Skylten, Liksteinur hedrar de som bar döda kroppar över berget.
Definitionen av grönt
Frodiga mjuka kullar av den grönaste gräset och vassa klippor. Men ingenting däremellan.
Jo, förresten, emellanåt finns där små planterade skogsdungar som får kämpa mot vind och betande får.
Dramatiska naturen kompletteras av Färöarnas spännande kulturhistoria. Ett hårt liv och ond bråd död för både människor och andeväsen.
Det är dagsvandringar som gäller. Men, låt er inte nedslås av längden. Krävande är ordet. Brant uppför och ännu brantare nedför. Lägg därtill en ansenlig mängd smala leriga stigar som blir livsfarliga när det regnar. Och regnar gör det jämt, förutom när det är dimma eller storm. Fast det regnar då också, men vertikalt.
Definitionen av vattenfall
Regnet ändrar karaktär på öarna. Det tunna jordtäcket har svårt att hålla vatten.
Ur varenda skreva sprutar det formligen vatten och bildar ett vitt skummande raseri som försöker spola bort vägarna.
Men lika fort återgår forsarna till små bäckar igen.
Definitionen av statyer
Det finns en missuppfattning att Färöarna endast befolkas av väderbitna sjömän som muttrar enstavigt. Tvärtom. Här bor mängder av kulturarbetare och akademiker som satt sin prägel på önationen. Minsta by har en märklig staty som får din fantasi att skena. Ett trevligt avbrott och ett roligt diskussionsämne.
Ett stort tack till alla kamrater som följde med på denna fantastiska resa. Extra tack till Nils för arrangemang och Faribas samt Svens, kokkonst.
Text: Anders HermanssonFoto: Nils Olof Nilsland
