Stockholm- från kaj & kajak

Årstaviken var tidigare stadens huvudvattentäkt. Men trots fortsatta föroreningar från industrier och vägar flockas badande vid de lummiga stränderna.

Tjuvarnas gråstensborg

- För ni kan få så mycke prygel som helst här utan att nån får veta de, berättade fången, Frasse Gyllenhjelm.

En trygg inledning är att runda Reimersholme.

Reimersholme är mest känt för sin spritfabrik som tillverkade föregångaren till både Renat brännvin och Absolut vodka. Alkoholkonsumtionen var ett gissel för stadens befolkning och som mest fanns det en krog per vart 83:e invånare. Staten önskade stävja intaget genom att kontrollera försäljningen och bildade sedermera Systembolaget.

Dags att ta långa turen runt Kungsholmen.

Vi passerar Västerbron och skummet yr på Riddarfjärden när vi närmar oss Stadshuset och inloppet till Klara sjö.

Kungsholmen är en ö som begränsas av en kanal på dess östra och norra sida. Karlbergs slott är världens näst äldsta militär akademi.

Pilträden böjer sig över de paddlande och du känner dig förflyttad till Amazonas regnskog.

Ulvsundasjön och Hornsbergstrand innebär byig vind och höga vågor. Något som lockar både vattenskoter och sjöpolisen.

På höger hand ligger den ön, Lilla Essingen. Lilla Essingen hade två världsberömda industrier, Electrolux dammsugare och Primus gaskök, för oss friluftsmänniskor.

Text & foto: Anders Hermansson

Artikeln var ursprungligen publicerad hos Friluftssinglar, facebook grupp, augusti 2020.

Ven- mer än Tycho Brahe

Ven

Det är i döden som livet berättas

Dövstumsystrarna

Orostider

Söderåsen- folkbildningsvandring

Hemomkring vandring på Söderåsen

– Myten om det röda torpet med vita knutar

Hemomkring vandring är ett begrepp inom friluftsvärlden, där du utforskar din omgivning med lika nyfiket sinne som det vore Annapurna.

Corona pandemin har förändrat fritids mönstret mot regionala naturupplevelser. I Skåne har de klassiska åsarna fått ett stort uppsving av turistande närboende.

Tingvalla, Åstorp, barnens naturskola

Som folkbildare vill jag använda åsarna som ett klassrum enligt devisen: förstå dagens samhälle genom att lära av historien. De skånska åsarna är även allmängiltiga i förståelsen av äldre tiders fattigdom.

Metoden är att vandra Söderåsen och insupa kunskap från skyltar som vid kulturminnesmärken. Hur var levnadsförhållanden i forna tider.

Skyltarna är oftast uppsatta av traktens hembygdsföreningar och innehåller detaljerade berättelser om traktens invånare.

Det är ingen munter läsning som möter mig vid torparruinerna.

Det bistra klimatet tillsammans med eländiga torp och ännu sämre backstugor, ger vittnesbörd av kyla och fukt in i märgen.

– Flyttblocket fungerade även som långsida till torpet. Hur kallt och fuktigt var det inte när vatten rann längs med stenväggen, berättar skylten.

Jag fantiserar om att kondensen i tältet är vattnet som rinner längs med stenväggen och börjar samtidigt huttra i min sovsäck.

Dejebäcken, där snapphanar gömde sig

Gör socialrealism barnvänligt med rollspel. Klättra ned till botten av ravinerna och lek, likt de snapphanar som gömde sig under trädkronorna. Berätta sägnen om den modiga snapphaneflickan som försvarade sin heder, genom att knuffa ned en svensk soldat utför stupet. Halvvägs ner fastnade hans hjälm på en trädgren, därav namnet Kopparhatten.

Hålvägar, äldre tiders motorväg.

Söderåsens fattigdom berodde på flera faktorer som sammanföll med industrijordbrukets framväxt på 1800 talet. Det mekaniserade jordbruket krävde större arealer som medförde att byarna splittrades, det så kallade skiftet. De tidigare småbrukarna i byarna drevs mot utmarkerna på de skånska åsarna.

Carl von Linné kallade utmarkerna på de skånska åsarna för arabiska stenöknar, föga lämpade för jordbruk.

Söderåsens sluttningar gör det svårt för växtligheten.

Vandringsleden går längs med stenmurarna som omgärdade de små odlingslotterna, lyckor kallade.

Med ryggsäcken fylld av snacks och stretande uppför backarna vid Lierna, känner jag släktskap med Liaspöket.

– Liaspöket var smeknamnet på den torpare som slet hårdast på ”den mest vanlottade marken i socken”, berättar sägnen.

Vid botten av Söderåsens raviner finns det rester av urskog. 

De ensamma torparna

Skiftet innebär även att byarnas sociala gemenskap upphörde. När byarnas småbrukare flyttade upp på åsarna kom samtidigt ensamheten. Torpen låg ödsligt till och den enda kommunikationen var de undermåliga ”hålvägarna”.

– Trots den branta lutningen var hålvägen välanvänd och hade mejslat sig ner flera meter i marken, något som ger dagens vandrare både mjölksyra och andnöd.

Torparens medelålder var låg. Det dagliga slitet, tillsammans med näringsfattig kost och sjukdomar, gjorde livet kort för männen. För de änkorna återstod en tillvaro som inhysehjon, längst ned på den sociala hierarkin och helt utlämnad för godtycke av husets ägare.

– Ruinen berättar om en torparfamilj där änkan plötsligt blev inhysehjon i sitt tidigare egna torp, på grund av ny ägare.

Söderåsen är en bergsrygg och ger ett bistert inlandsklimat med kyla, vilket gjorde sig påmint i de oisolerade och dragiga torpen. Den enda värmekällan var öppna eldstäder som i vissa fall låg direkt på marken. Eldstaden brann oavbrutet men innebar samtidigt en allvarlig brandfara.

En företagsam torpare hade insett faran med öppna eldstäder och ersatt det ”varma” trägolvet med ett lager kullerstenar. Jag tänker på den uppoffring torparens familj hade gjort och att på dessa kullerstenar försöka skapa ett normalt liv.

Elden värmer nu som då

Orsaken till torparens fattigdom var det feodala systemet med dagsverken. Dagsverken var den arrendeavgift som torparfamiljen skulle utge till markägaren, som därigenom fick gratis arbetskraft. Jaktslottet Wrams Gunnarstorp hade många dagsverkare. De byggde bland annat den tre kilometer höga stenmur som omgärdade slottets hjorthägn. Skåneleden löper parallellt med stenmuren och jag tänker om det inte hade varit enklare att uppföra en gärdsgård. Men då hade slottet fått samma typ av staket som inhägnade torpens små kohagar.

Wrams Gunnarstorp, muren längs med hjorthägnet verkar aldrig ta slut

Fattigaste av de fattiga

Befolkningsökningen på 1800 talet innebar samtidigt att andelen fattiga ökade snabbt. Många av de fattiga kom att tillhöra den växande underklassen, backstugusittarna. Till skillnad mot torpet var backstugan oftast i sämre skick och saknade odlingslott.

– Backstugan Rallate låg på Söderåsens nordsluttning och påminde om en jordkällare. Bäcken rann rakt igenom stugan! Praktiskt när man skulle diska…

Många backstugusittare var ensamstående kvinnor eller änkor som hade en kärv tillvaro.

– Grassa Johannas hus var en koja, inte större än ett klädskåp och byggt av granris. Johanna försörjde sig som kringvandrande tvätterska under namnet, Åsakärringen.

Backstugusittaren var visserligen fattig men hade en fördel gentemot torparen, då den arbetade mot lön och därmed undgick dagsverken. Dock sågs inte det relativt fria livet som lönearbetare med blida ögon av myndigheterna.

Dåtida polisen varnade för att backstugusittarna var kriminella som gjorde landsbygden farlig.

Skogen beskrevs i äldre tider som farlig plats

Backstugusittarnas rykte förändrade knappast bilden av Söderåsen vars låga anseende bland annat berodde på ökända landsvägskrogar. En av tillhållen var krogen Rallate, belägen i en vulkankägla. Namnet Rallate, kommer från att gästerna ”ramlade in” på krogen.

Från mitten av 1800 talet blev backstugusittarna fler än torparna och bidrog därigenom till den moderniseringsprocess som utmanande den lutheranska arbetslinjen på de skånska herresäten.

Adelns motdrag blev den nationalromantiska identiteten med vurmen för naturen i centrum. I verkligheten var Sverige under 1800 talet till stora delar ett kalhygge och Söderåsen utgjorde inget undantag. Nationalromantiken förändrar även bilden av torparna, som strävsamma par framför en prydlig röd stuga omgiven av åkervall.

Kalhygge vid Krika skog. I slutet på 1800-talet bestod Söderåsen främst av ris och ljunghedar.

Industrialismen skapade en burgen medelklass som vill tillbringa fritiden i den ”rena” naturen. Söderåsen får en järnvägslinje med tillhörande turisthotell och restauranger.

Söderåsen blir tillgänglig alla

När moderniseringen utvidgades mot de breda folklagren följde reglerad arbetstid och den nya uppfinningen semester. På Söderåsen uppförs festplatser dit städernas arbetarklass tillbringar sin fritid. På klippbranterna vid Klöva Hallar byggs en dansrestaurang i tre våningar, dit cyklar folk långväga för att se stjärnor uppträda.

Klöva Hallar, dansrestaurangen invigs och gästerna ristar in sina namn. 

Med andra världskriget upphör de sista resterna av den feodala arbetsordningen i Sverige. Dagsverkare och statare blir antingen lantarbetare eller flyttar in till de växande städerna. Många torp säljs som ved under kriget eller överges och blir till ruiner. Det är tack vare hembygdsföreningarnas flit som ruineras historia kan berättas för omvärlden.

Kulturen moderniseras. Nattklubbar under discoeran konkurrerar ut de ålderdomliga dansbanorna. Av festplatserna återstår kärlekshälsningar inkarvade i barken på bokträden. Järnvägslinjen revs upp och dansrestaurangen brinner ner 1977.

Dagens friluftsmänniskor har slängt klassbakgrunden för individualismen som den nya markören. Vid Skäralids sprickdalar sammanstrålar de olika typerna av vandrare.

De med gemyt i blicken som vandrar tre rätters middag, endast bärandes fika. Fnyses på av hard-core typerna som anser att allt under 10 mil och 30 kilo är en promenad. Gruppen vandra fjäderlätt är introverta och diskuterar nyttan av att slipa bort ett hundradels gram på tandborsten. Tuffast anser de som sover i hängmatta under bar himmel och lagar mat på en ombyggd bestickkorg från IKEA.

Men på Söderåsen är historiens gång obeveklig. Likt torparnas upphörande kommer även hard-core vandrarna att utmanas av moderniseringen. Nästa år kommer återigen en järnvägsstation att öppnas, mitt på Söderåsen och skogarna fyllas av gemyt vandrare

Text & foto: Anders Hermansson

Artikeln ursprungligen publicerad på visitsoderasen.se i maj 2020.

Kyhl strand- i Wallanders spår

Lägerplats Kyhls strand

Tills vi alla dör

Bondsonen vankade fram och tillbaka längs Kyhls strand med en beslutsam min. I handen höll han ett brev stämplat med en C 4, danske kungens sigill.

Återigen läste han erbjudandet att strida för den danske kungen och blev arg.

- Knycklade ihop pappret och slängde det i havet vid Kyhl Strand.

Visserligen var han arg på den svenske kungen och adeln som plågade hans by. Men, den danske kungen och bundsförvanter hos biskopar var knappast bättre.

Ynglingen fattade ett ödesdigert beslut utan återvändo.

Han skulle skapa en armé för småfolket som skulle ledas av honom själv.

Att beslutet skulle leda in i döden förstod han mycket väl. Förräderi mot Karl XI slutade i galgen, i bästa fall.

Vad han däremot inte kunde förutse var att hans gerillaarmé skulle få ett romantiskt skimmer av äventyrslystnad ända in i våra dagar.

De kom att kallas Snapphanar och han själv inneha rollen som en mytisk ledargestalt.

Banketröja

Samtidigt i en annan del av Borrby.

En tillsyningsman håller ett brev hårt i sin hand.

Tillsyningsmannen är känd för sina hårda nypor mot de anställda och går under öknamnet Banketröja.

Brevet bär sigill av Karl XI och innehåller en befallning.

Som Överkrigskommissarie skall han rensa skåneland från snapphanar med alla tillgängliga medel. Ingen pardon ska ges åt de bönder som stöder terroristerna.

Till belöning skall Banketröja givas adlig ätt inklusive ett märkligt efternamn.

Tillsyningsmannen ges namnet Ehrenflycht och bondsonen tar namnet Lille Mads. Snart skall deras vägar korsas med dödlig utgång.

Grogrund för snapphanar

Allmogen plågades under sina översåtar från Borrby kungsgård.

Kungsgården var ett hin av hån mot bönder och för höga skatter.

- Adelsmannen sköt mot en av sina bönder men blev friad enligt kunglig nåd.

Adeln gavs rätt att skipa rättvisa mot bönderna enligt hals och handrätt.

Hals och handrätt innebar att adelsmännen agerade både polis- åklagar samt domare. Det blev oftast stränga straff även för lindriga brott vilka inkluderade både avrättning och stympning.

Som gränsland mellan Sverige och Danmark medförde krigen oerhörda umbäranden för allmogen. Lägg till dagsverken åt antigen adeln eller kyrkan. Toppa med tvångsutskrivningar till krig i fjärran land.

Det behövdes inte mycket övertalning från snapphanarnas sida.

Brända jordens taktik

Danske kungen ville få revansch efter freden i Roskilde då skåneland förlorades. Strategin var att använda snapphanar och friskyttar som gerillaförband mot den svenska armén som då skulle vara uppbundna på två fronter.

Kriget inleddes med att danska örlogsfartyg patrullerade kusten och plundrade Österlen samtidigt som snapphanarna låg i bakhåll för den svenska armén.

Snapphanarna delade med sig av byten till allmogen och fick gengäld inkvartering under vintern.

Snapphanepräster

- Från ingenstans dök snapphanarna upp och plundrade den svenska kolonnen.

Generalen som lyckats undkomma besöker några dagar senare prästen på Österlen.

Prästen anklagas för att vara i maskopi med snapphanarna eftersom bytet delats ut till traktens bönder.

Generalen kräver 1000 riksdaler i böter av prästen. Annars ska socknen straffas med eld och brand

- och inget barn skall förskonas

Etnisk rensning

Kriget mot snapphanarna kan jämföras med en modern form av etnisk rensning.

Etnisk rensning innebär brutala metoder.

Värsta straffet var att spetsas levande.

En glödgad järnstång fördes in mellan ryggraden och huden.

Spetsade snapphanar sattes upp längs de skånska vägarna för androm till varnagel.

Det berättas rysliga historier om snapphanar som levde flera dagar efter att ha blivit spetsade.

 Snapphanarna gav igen, med råge.

En svensk kavallerist tillfångatogs av snapphanarna.

- ryttaren stektes över elden tills han blev både brun och svart. Därefter vidtog stegling varpå en bonde högg av handen.

Snapphanarna släppte sedan ryttaren fri, med orden:

- Hälsa den svenska generalen var vi gör med hans soldater.

Lille Mads dagar är räknade

Banketröja blev med sin bas på Österlen en beryktad snapphanejägare.

Dock lyckades han inte fånga Lille Mads som gäckade den svenska armèn med snillrika bakhåll och stöd från bönderna.

Lille Mads dagar var räknade. Banketröja hade fått ett tips och jagade honom från Borrby till Sövdesjön. Han infångades och avrättades.

Banketröja återfinns endast i Riddarhusets magasin över brutna adelssköldar.

Lille Mads däremot blev vår mest kända gerillaledare och alla turistbyråer i södra Sverige tävlar om sina snapphanemarker.

Epilog

Kyhl strand nutid

Anlände till lägerplatsen först vid skymning.

Frågar efter vatten men ingen öppnar.

Plötsligt.

En äldre man öppnar dörren och fyller min vattendunk.

Jag tackar.

Men mannen låter mig inte gå innan jag hört historien om när Kyhl strand blev inspelningsplats för Wallander med Kenneth Branagh som den vemodige kommissarien.

Mannen berättar medryckande om hur Branagh jagar skurken kring den gamla dansrestaurangen.

Samtliga byggnader är intakta men rejält nedslita. Det ger ett kusligt intryck när mörkret lägger sig över vår lägerplats vid Kyhl strand.

Text: Anders Hermansson

Stort tack till Torbjörn och Björn för trevligt sällskap, mat och utmärkt musikval.

Tack till grannen för spännande historia.

Ven- smugglarnästet

Ven-smugglarnästet

Operation Goldfinger

- Januarikvällen var så där rå och fuktig som det lätt blir när du bor mitt i Öresund. Därför tyckte öbon på Ven att det var märkligt att en öppen RIB båt plötsligt angjorde Kyrkviken. Personerna uppträdde märkligt och lastade in stora väskor i en väntande bil.

När öbon larmade polisen visste han inte att det var upptakten till en av de största smuggelfallen i Europa som fick kodnamnet Operation Goldfinger.

   En yngling transporterade väskorna i en bil, över Ven mot färjan till Landskrona.

I Landskrona hamn greps ynglingen samtidigt som Kustbevakningens fartyg prejade RIB båten, utanför Ven.

   Det var en synnerligen avancerad plan där de misstänkta hade valt den kulturhistoriska smuggelrutten framför Öresundsbron. Dock gick planen om intet efter rådigt ingripande av en Venbo.

Smugglarnästet

Att smugglarna har det svårt nuförtiden beror på att lokalbefolkningen står på lagens sida. Annat var det under smugglarnas glansdagar i början på 1800 talet när de fick logistiskt och moraliskt stöd av kustbefolkningen.

Ven hade ett utmärkt geografiskt läge mellan stormakterna och blev ett ökänt smugglarnäste. Tillsammans med sjörövare och kapare kunde de gömma sig vid grundet Disken norr om Ven och där invänta sina offer.

- Tulltjänstemännen hade fått tips om en större leverans från Ven och planerade för att gripa smugglarna i Landskrona hamn.

När tulltjänstemännen ska gripa smugglarna upptäcker de sin numerära underlägsenhet. Smugglarna låter tulltjänstemännen smaka både knytnävar och påkar och drar sedan segerrusiga genom Landskrona.

Men även om tulltjänstemännen lyckades gripa och beslagta godset, har de fortfarande en fientligt inställd lokalbefolkning emot sig.

Landskrona är en av många skånska kuststäder som utsätts för upplopp när invånarna attackerar polis och tull. Syftet med upploppen är helt enkelt att att ta tillbaka det beslagtagna godset och använde det själva. 

Statens svar på smuggling och upplopp blev allt högre tulltaxor. Resultatet av statens åtgärder mot smugglingen blev det motsatta.  Fler invånare började istället engagera sig i den kriminella verksamheten.

Det beräknas att för åtråvärda varor bestod en tredjedel av insmugglat gods.

Allmänhetens stöd

När smugglingen antog proportioner behövdes en större marknad för avsättningen. Svaret fanns hos köpmännen som växlade om till att erbjuda smuggelvaror.

- Enligt sägnen voro alla av Helsingborgs köpmän inbegripna med smuggelvaror. Förutom de två som var laglydiga.

När en så pass stor del av befolkningen blev indragen i smugglingen utmanades rättsapparaten och det blev ett krig mot tullverket. För att vinna gehör hos allmänheten skapades en romantisk bild av smugglarna som rättrådiga mot den giriga staten.

- Bilden av män som slet vid kusten i kyla och storm.

För männen som smugglade 200 år senare var förhållandena detsamma.

- Först hade däcken hade frusit fast och sedan var de tvungna att transportera en tung båttrailer hala vägar genom Sverige och Danmark.

När smugglingen minskade under 1900 talet var det många som skämdes över sina laglösa ättlingar. Det var inget man skröt om längre.

S:t Ibbs kyrka

Den medeltida kyrkan som tronar ovanför Kyrkviken.

Det var här, nedanför oss, som smugglarna anlände i RIB båt en snöig januarikväll.

Vi solar oss i värmen och slumrar till. Väcks av ljudet när ett danskt pensionärspar plötsligt får mycket brått att lämna hamnen. De hinner inte dra upp fendrarna innan de lämnar kyrkviken i högsta fart.

S:t Ibbs kyrka har en fantasieggande kykogård. Gravarna är gamla och många har fått skylten återlämnad grav.

Dövstumsystrarnas grav får inte längre några blommor. Deras grav vittnar om en tid då samhället selekterade människor mindre önskvärda.

En liten motorbåt närmar sig Kyrkviken i hög fart. Båten vänder om när den får syn på Kustbevakningens stora fartyg.

Smugglaren som blev tullchef

Kustbevakningsföreståndaren över Skåne, Peter Reinhardt, växte upp på Kungsgården i Ven. Kungsgården fungerade som bas för smugglingsoperationerna till fastlandet och Reinhardt var bland de skickligaste att gäcka lagen.

   När straffet för smuggling höjdes avsevärt valde Reinhardt att byta bana och hans tidigare kunskaper kom väl till pass som chef över både tull och kustbevakning.

Reinhardts hårdföra metoder från den kriminella världen överförde han till sitt nya yrke och startade krig mot smugglarna.

- med sabeln högg han av händer och en smugglare som försökte fly blev skjuten i ändalykten.

Reinhardts bryska metoder gav honom många hämndlystna fiender.

En ljummen sommarkväll träffas han av en lönnmördares kulor i sitt hem vid Borstahusen.

-Med blodet rinnande stapplar han genom huset till sin fr och viskar i hennes öra namnet på sin baneman.

Lönnmördaren skall ha varit en av Landskronas mer kända köpmän.

 Korruptionen

Tullverket har alltid haft för få anställda gentemot den långa kustlinjen och de många öarna. Respektlös befolkning, låga löner och hotfulla situationer blev ett lätt byte för korruption.

Det skämtas friskt om tullare som tullar av den beslagtagna spriten.

- Vid mitten av 1800 talet försvinner spårlöst en tulltjänsteman. I vattnet hittas endast hans mössa.

Samtidigt upptäcker Tullverket att han har försnillat 18 000 riksdaler från kassakistan. Summan var 10 årslöner och motsvarar närmare 4 miljoner kronor i dagens penningvärde.

Dagens smuggling rör främst knark, vapen och trafficking. Det är inte alldagliga konsumtionsvaror därför saknas forna tiders folkliga stöd. Smugglingen med RIB båten misslyckades eftersom en Ven-bo tjallade till polisen. Det hade inte hänt på 1800 talet då befolkningen höll tyst och gud nåde den som hjälpte polisen.

Stödet till dagens smugglare återfinns på Flashback forum. Anonyma användare på Flashback hyllar RIB båtbesättningen för sin uppfinningsrikedom att använda Ven som bas.

Det blåser upp till kuling när vi lämnar Ven. Plötsligt dyker Kustbevakningens plan upp och girar på låg höjd över Ven-färjan. Flygplanet följer båten under överfarten till Landskrona. Misstänksamheten börjar sprida sig bland passagerarna.

 Stort tack till Världshistoria för att de sätter in smugglingen i ett historiskt och ekonomiskt sammanhang.

Ännu större tack till Annika & Magnus samt Flisan för trevligt sällskap.

Text: Anders Hermansson

Foto: Nils Olof Nilsland