

Vulkanerna vid Jällabjär
Vi har slagit läger vid Jällabjär, naturreservat. En äldre man berättar att han trots sin uppväxt i trakten, aldrig varit vid naturreservatet.
Det är något vi ofta får höra från Skåningar. En sorts brist på nära naturupplevelser. Vi från Vandring- Skåne, antar oss rollen som ambassadörer och tipsar om våra favoritplatser.
Men tillbaka till principen för ute-nätter.
Du väljer själv nivån av aktivitet, men de flesta kommer till ute-natten av sociala skäl.
Diskussioner och planering av kommande arrangemang eller nostalgiska tillbakablickar.
Jällabjär är känt för sina många vulkaner. Tyvärr var de ju länge sedan och numera återstår endast jordhögar.
Men den vulkaniska bergarten är extremt näringsrik och växtligheten är som Costa Rica. Ibland nästan som en ogenomtränglig vägg av grönska.

Månen i nedan
Den obligatoriska brasan tänds och godsaker plockas fram.
När mörkret sänker sig blir det tillfälle för både skratt och lite allvarligare tongångar. Ja, vi är ju medelålders och har varit med om en del.
Kylan sätter in och vi kurar ihop oss. Jo då, ute-nätter sker året runt och ibland blir det många minusgrader.
Några mindre barn som är ute med sina föräldrar, vill inte sova. Den sprakande elden med sina lågor fångar deras intresse.
Det blev en kall natt och ett stilla regn, strax innan gryning. Frukost och sedan farväl, eller snarare på återseende.

Jag bestämmer mig för att fortsätt på Skåneleden, över Söderåsen mot Kågeröd.
Från Jällabjär tar jag mig på mjuka stigar genom kulturlandskapet till Röstånga. Det gamla stationssamhället vid Söderåsens fot har fått en sorts kulturell renässans. Nyinflyttning har bidragit till nya scener och restaurangutbud.
Mot Kågeröd snirklar jag mig fram på små skogsvägar. Biltrafiken är obetydlig och regnet har rensat luften från pollen.

Mordmysteriet
Den fagra naturen till trots, men jag vill ha True Crime som resesällskap och Söderåsborna gör mig icke besviken.
Stöld, rån, bränder och överlagda mord, återfinns på deras kriminella palett.
Gillastig, upplyser en skylt vid väg. En majdag 1963, ungefär samma väder som idag. Två pojkar som skulle tälta och fiska, hittas döda. Trots att de var goda vänner antar polisen att den äldre av pojkarna slagit ihjäl den yngre med en sten och sedan tagit livet av sig med en kniv.
Obducenten anser att polisen har fel. Inget av mordvapnen hittas och kniven borde ligga bredvid den äldre pojken, ifall han tagit sitt eget liv.
Ytterligare märklig omständighet är att den yngre pojken blivit släpad fler hundra meter och blivit lagd i deras koja. Armarna är placerade över bröstkorgen, som ett ritualmord.
Det spekuleras om en tredje person, den egentliga mördaren. Någon som kunde trakten.
Tittar på bilderna från polisens förundersökning och känner igen grusvägen som jag nyss gått på.

Mordbrännaren
De höga träden skuggar marken, när jag närmar mig det lilla samhället Konga och prästgården som brann upp, 1820.
- Med risk för eget liv lyckades pigorna rädda flera personer från elden, står det i polisens förundersökning.
Branden startade vid Brännvinspannan och fick därvid ett snabbt förlopp.
Misstanken riktas snart mot den murare som hade konstruerat brännvinspannan. Det sades att pannan tillverkades felaktigt, som hämnd för att muraren tvingats till dagsverken åt prästgården.
Ytterligare motiv till branden är att det förvarades en stor summa pengar i prästgården, vid just det tillfället. En av de överlevande berättar om ett försvunnet skrin som innehöll 6000 Daler, en ofantligt stor förmögenhet på den tiden.
Fortsätter mot Kågeröd, på samma smala grusväg där mordbrännaren flydde med sitt byte.
Min ryggsäck är tung, men 6000 daler vägde nog betydligt mer.
Stort tack till Anders Braun, som arrangerade Ute-natten och till alla deltagare. Ses snart igen.
Ett tack till folklivsforskaren, Bengt Nordahl.
Text & Foto: Anders Hermansson
Läs mer:
https://www.fridhem.nl/sob/02-1/branden.htm
https://bilderisyd.se/produkt-tagg/1963/page/52/
https://www.sydsvenskan.se/2023-07-29/basta-vannerna-jan-och-gosta-hittades-doda-mordmysteriet-skakade-skane/
