Ännu har inte den där höga krispiga höstluften infunnit sig. Sensommarvärmen dröjer sig kvar.

Vågar någon bada månne?

Vi är på Frostavallen Strövområde strax nordväst om Höör.

Och vi, det är Skåne Vandrings-community som traditionsenligt träffas en gång per månad för att övernatta utomhus. 

På vägen från Höör station passerade vi Skånes mittpunkt. De flesta människor förknippar Skåne med Söderslätt eller de befolkningstäta västra delarna. Men, Skåne är så mycket mer och trakterna kring Höör är ett typsnitt av landskapet. Skogar och sjöar med insprängd jordbruksmark omslutna av mossbeklädda stenmurar.

En trött snok slingrar sig makligt över vägen. En farlig plats för ormar. Längden talar om att det är en hona. Dagen därpå såg jag en överkörd snok.

Utenatten är opretentiös eftersom dess syfte är att locka folk ut i naturen, med förhoppning att stanna längre än enbart över dagen. 

Vissa kommer med bilar, andra har vandrat kort eller långt. 

Några nytillkomna dyker upp. De har hört ryktesvägen om stimmiga lägerhäng kring brasans sken.

Tält reses och mat plockas fram. 

Den obligatoriska brasan tänds och mörkret omsluter oss.

Någon har tagit med ljusslingor, trivsamt.

Det här är första utenatten efter sommarens och vi får höra berättelser från när och fjärran. 

Ett gäng hade bestigit höga toppar i Albanien. Som i ett Tintin äventyr. Tyvärr drabbades gruppen av magåkommor, men shit happens.

Skottlandsgruppen gick West Highland Way. En riktig långvandring och för att göra det tuffare bodde vi i tält, för att trotsa vädergudarna.

Den södra delen av Kreta är mindre exploaterad med väglösa byar. När vi sov på stranden var det som att förflyttas till ungdomens tågluff, berättar en kvinna. 

Det var en speciell känsla att sitta på planet i mina vandringskängor tillsammans med charterturisterna i sina sneakers, fortsätter hon och vi håller med.

Naturligtvis innehöll vår Skottlandsresa även boende på Kick Ass, som taget från 70-talets hippie era. Vi höjde medelåldern markant men hade samtidigt gått längre än de flesta av ungdomarna.  

Utenätterna är till för den som gillar social gemenskap, men många av oss är även inbitna solovandrare. 

Pilgrimsvandringar, även kallade Caminos, är populärt. Att gå långa sträckor och bli utlämnad åt sina egna tankar är ett mentalt styrkeprov. Men det är på natten som Caminos lever upp till sitt rykte som ...

Pionjär inom Pilgrimsvandringen var den tidigare generalsekreteraren i Förenta nationerna, Dag Hammarskjöld.

Inför svåra beslut i FN brukade Hammarskjöld vandra kring Kebnekaise. Tidigare i höstas presenterade Regeringen deras Kulturkanon och ett av bidragen som fanns med på listan var Dag Hammarksjölds diktsamling, Vägmärken. Lite otippat.

Plötsligt tar Dansken (i sällskapet) fram en tårta och bjuder laget runt. Det är hans födelsedag och vi sjunger och hurrar högljutt. Några campare som bor bredvid undrar vad vi håller på med. 

Vi är alla överens om att det går alldeles utmärkt att kombinera solovandringar med sociala aktiviteter. 

En kvinna som vandrat i Vålådalen berättar att du umgås med fler

personer om du solovandrar, än tvärtom. 

Utenätterna blir som en resetidning eller som tv-programmet, tv programmet, När och fjärran, tänker jag.

Radioprogram om Dag Hammarskjöld och hans bok, Vägmärken.