Nu ska det ju sägas med en gång att vi inte representerar samtliga friluftsintresserade invånare i Skåneland.

Dock, är ju vår lilla grupp (så liten är den inte) mycket aktiv, året runt.

Och, utan att skryta har (åtminstone vissa av oss) plöjt igenom samtliga sträckor av Skåneleden. Därför kan den här årskrönikan endast bli ett axplock från vår digra verksamhet. Jag har försökt att fokusera på unika friluftsaktiviteter som ger mersmak.

 

Ett återkommande evenemang där vi sover utomhus, minst en natt varje månad.

När de stora flertalet tältmänniskor går i ide, vaknar vi till liv.

Det är som vi dras mot kyla, blåst och regn.

Att i gryningen kliva ut ur tältet och spana över ett frostnupet Glömslövs backar.

Där kylan gör allt stilla och luften är så där klar och krispig.

Vi ropad, men fick inget svar.

Till slut dyker K upp ur hålet.

Myten säger att den som överlevt Trollhålet på Kullaberg, aldrig blir sig självt igen. Kullaberg är en återkommande favorit och vi utmanade branterna på den farligaste årstiden, vintern. Men vi behöver våghalsiga äventyr som motvikt till fogliga, Brösarps backar.

Ett återkommande evenemang är nattvandringar. Att gå en längre sträcka när det är som mörkast på hösthimlen

För att göra nattvandringen mer utmanande valde vi de förrädiska rasbranterna vid Hilleshögs dalar, norr om Landskrona.

Erosionen hade ätit sig allt närmare leden. Ett felsteg i natten och ...

Våra lägerhäng är så pass populära att många ansluter redan dagen innan evenemanget.

Att mysa framför en sprakande brasa med ljusslinga som inramar vindskyddet.

Pinnbröd och marshmallows dukas upp. Grönsaker läggs på glöden. Porter-ölen får sig en uppvärmning. Snacks i långa banor.

Skratt och sång, men även lite djupare samtal om livets mening, allt under stjärnhimlen.

 

Skåneleden i all ära, men ibland vill vi ha omväxling.

Laxaleden i Blekinge är en återkommande höstfavorit. Vädret är fortfarande milt och badvänligt. Den steniga leden följer Mörrumsån brusande framfart på samma sätt som emigranterna gjorde när de skulle till skeppen i Karlshamn.

Bornholm runt, ön som Sverige bytte mot Skåneland. Vandringsleden går precis längs med kustlinjen. Lägerplatser på stranden och häng runt sprakande eldar. Nostalgiska minnen från den där jorden runt resan du gjorde i 20 årsåldern.

Men blir det inte några konflikter?

 Jo då. Folk har starka åsikter och plötsligt var hela gänget utspridda i fem mindre falanger, alla med egen agenda.

Men framåt kvällen återsamlades vi alla på en ny strand. Karaokesång runt elden inpå småtimmarna.  

När sommaren är fagrast valde vi motsatsen, den lilla ögruppen i nordatlanten.

Klimatet kan bäst beskrivas som en riktigt dålig svensk midsommar och då är det ändå värmebölja enligt invånarna. Fascinerande natur med lodräta klippor mot ett skummande Atlanten. Dimman är förrädisk och gör att landskapet sveps in i ett vitt töcken där ledmarkeringarna upphör.

Problemlösningar;

När vi tvingades bort från vårt hus och var tvungna att skaffa nytt boende, mitt i natten.

Bilen gick sönder. Ringer till uthyrningsfirman för att berätta var vi är. En smal väg någonstans och nu kommer dimman också.

 

Göingeskogarna i all ära, men ibland behöver äventyret vara mer lättillgängligt. Alternativa vandringsupplevelser är en (subkulturell) undergrupp, där vi fokuserar på storstadsmiljöerna kring Öresund. Med god planering kan även stadsvandringar bjuda på både strapatser och upplevelser.

En gåtur längs kysten, från centrum av Köpenhamn till Helsingör. En nätt sträcka på närmare 47 km längs danska Guldkusten. Asfalten känns i vaderna men det uppvägs av det danska hygget.

Baksidan av Köpenhamn. Klev av tåget vid Örestad och utforskade Amager. Det är i utkanten du finner grässlätter och ett annat Christiania. Kanalerna tvingar oss till spännande omvägar.

Framför oss tronar en stor sopförbränningsanläggning, med namnet Copenhill. Längs fasaden löper en konstgjord skidbacke.  Från toppen av kraftvärmeverket får du enastående utsikt över staden och Öresund. Nedanför finns Europas högsta klättervägg.

Klimatet och topografin begränsar dock skidåkningen i Skåne. För att imponera i backarna besökte vi därför skidorterna, Grövelsjön, Idre och Isaberg.

Följ med på våra äventyr. Vi finns på facebookgrupperna; Vandringsbloggen Skåne respektive Friluftssinglar.

Sist men inte minst, ett stort tack till alla härliga medvandrare. Ses igen 2023.

Därför ska du vandra i totalt mörker.

Sinnen skärps och du rör dig långsamt för att inte snubbla. Konturer suddas ut i takt med att tröttheten tilltar. En grå-grön lågpixlad omgivning gör det svårt att orientera sig. Allt förstärkt av att vi gick helt allena, lite läskigt.

Mörkervandring kan omvandla även den mest välbekanta sträcka till en utmaning.  

För att göra nattäventyret mer utmanande valde vi Glömslövs backar, norr om Landskrona. Sträckan går precis bredvid höga rasbranter, som stupar rakt ned mot Öresund. En utmanande sträcka enligt Skåneledens beskrivning.

Erosionen har medfört att havet äter sig allt närmare vandringsleden. Lägg därtill branta backar och du är långt ifrån platt-Skåne. Vi valde att gå från Landskrona till Helsingborg. Det innebar att vi redan var rejält trötta redan innan vi nådde fram till de farliga rasbranterna.

Tidpunkten var vald då månen var i nedan och himlen följaktligen som mörkast.

Det är en häftig upplevelse att gå i dunklet längs Öresund och skymta ljusen från Köpenhamns bodegor på andra sidan.

Svarttallens matta bark smälter ihop med bakgrunden och det är nära att du krockar med trädet,

Glumslövs hala backar blir en utmaning.

Området har fått sitt namn efter jätten Glums, en arg bondehövding. Han är begravd någonstans på sluttningarna men brukar skrämma människorna så att de ramlar utför stupen.

Kylan sveper in från havet och skapar markfrost. Det blir förrädiskt halt.

Löven döljer effektivt rötter och stenar. Pannlampa hjälper föga och plötsligt har de orangea markeringarna upphört.

Irrar runt bland de förrädiska mullvadshålen och vassa buskarna.

- Här är markeringarna, ropar Mange glatt.
Mörkret är en stressfaktor som gör dig trött snabbare. Du blinkar med ögonen för att fokusera, men till ingen nytta.

Viktigt med paus och vatten, även på vintern.

Inte ge upp nu.

Samtalen blir alltmer sporadiska. Tar på mig en tunn dunjacka som ger värme och extra energi.

Äntligen, där framme skymtar Knutpunkten och vi gör sällskap medtidningsbuden.

Står upp på tåget hem för att inte somna.

Tips:

Vi valde att gå Skåneleden (SL 5. Etapp 7 och 8) från Landskrona tillHelsingborg.

Den vackraste delen av sträckan är vid Glumslövs backar och Hilleshögs dalar.

Det är vandringar som lockar även de ”skogsovana”.
Enkelheten att bara kunna sticka ut, kan även locka in dem till mer våghalsiga tältäventyr. Men som med allt frilufsande handlar det om planering, för att skapa det där lilla extra. I vårt fall blev det en rejäl överraskning.

Ok, det är långt ifrån utmanande fjällexpeditioner. Men för de flesta frilustsentusiaster blir det mest spännande, BANFF filmfestivaler. Det viktiga är ju att komma ut i naturen och få en positiv upplevelse tillsammans med andra likasinnade. Även vi hardcore vandrare kan behöva vila upp oss ibland. 

Hur gör vi den stadsnära vandring utmanande för både kropp och själ. Det handlar som vanligt om planering och att hitta ett guldkorn. Inte alltid så lätt om det är en välbekant sträcka.

Vi bestämde oss för en rundvandring. Från Malmö centralstation, söderut, längs med stranden mot brofästet (Öresundsbron, alltså). Bunkeflo Strandängar med målet Kalkbrottet. Den sammanlagda sträckan blir sisådär 27 km och är klart godkänt.

Från starten vid Centralstationen när vi strax Ribersborgsstranden.

Det blåser (nästan) alltid hårt vid Öresund. Vinden smakar salt och sanden och saltstänkta vindar gör peeling mot ansiktet.

Att sjunka ner en decimeter i finkornig sand omväxlande med hård asfalt gör gott åt vadmuskeln .Det är egentligen en konstgjord strand vi vandrar på. Ribersborgstranden anlades för 100 år sedan och sanden har transporterats dit. För att öka den biologiska mångfalden låter man numera gräset växa fritt och skapa sig en ängsmiljö.

Vi fikar på en av bryggorna, som pekar ut mot Köpenhamn, tvärs över sundet.

Martin (en av deltagarna) börjar plötsligt berätta en anekdot från sin barndom i Malmö.

På samma brygga där vi nu fikar, fiskade Martin och en kompis, när de var barn.

- Plötsligt fick vi en pistol på kroken, berättar Martin.
Pistolen fungerade dock inte, men kompisens mamma lämnade in den till polisen. Långt senare fick hon svaret från polisen att pistolen tillhört den kända diskuskastaren, Ricky Bruch. Huruvida Martins historia är sann, vågar jag inte uttala mig om. Däremot stämmer det att Ricky Bruch satt på bryggan med en pistol. Ricky kontaktade media och berättade att han var deprimerad och skulle ta sitt liv. Historien slutade väl eftersom Ricky försökte använda en trasig startpistol.

Passerar förbi det gamla fiskeläget Limhamn som numera är ett fashionabelt bostadsområde. Det sades att Malmöborna var uppväxta på sillen. Vilken enahanda kost. Sandstranden övergår till sprängsten när Öresundsbron tornar upp sig framför oss. Brofästet är som ett högt berg (med Malmö mått, alltså). Ett konstruerat kulturlandskap av dumpat avfall med ibland oklart innehåll. Ett övergivet stenigt stäpplandskap. När naturen får vara ifred skapas snåriga buskage med hemliga gångar. Ett eldorado för fågelskådare. Söder om brofästet breder Bunkeflo strandängar ut sig. Skyddade våtmarker med ett intensivt djurliv.

Vänder åter in mot staden och vårt slutmål, Limhamns Kalkbrott .Kalkbrottet, kallas i folkmun för Malmös Grand Canyon och är en helt unik plats. Det forna dagbrottet är numera ett naturreservat och kalkmiljöerna är boplats för sällsynta djur och växter. Där tidigare dånet och dammet från kalkbrytningen vilar nu tystnaden. Det gamla dagbrottet har blivit boplats för över 200 arter av djur och växter, därav många sällsynta. Rovfåglarna tycker att dagbrottet ser ut som ett fjäll uppifrån och övernattar gärna.

I botten av dagbrottet bor den grönfläckiga paddan och längs rasbranterna finns över 450 olika arter av skalbaggar tillsammans med Kustflicksländan. Brottet har en viktig kulturhistoria som grunden till Skånska Cementgjuteriet (Skanska). Cementgjuteriet som mer än något annat påverkat arkitekturen i landet. Fascinerande hur djur och växter kan återta ett rejält slitet industrilandskap och skapa sig ett hem.

Naturen runt knuten går att finna även i storstadsområden.

Vi följde Skåneleden, SL 5, Öresund och etapp 17.

Finns det överhuvudtaget någon natur att tala om eller är det endast asfalt och betong?

Även frilufsare önskar ibland lite omväxling, mot allt det gröna. Och det går alldeles utmärkt att finna natur i storstäders närhet. Vandringen kan bli både spännande och strapatsrik.

Det handlar som vanligt om god planering och att hitta de där guldkornen.

Sen är det aldrig fel att fylla ut vandringen med en och annan skröna.

Och ja, det går även att undvika asfalt. Det blir lite omvägar men så mycket skönare för fötterna och vaderna. Dessutom har stadsnära vandring den fördelen att det är enkelt och tillgängligt. Blir du trött av någon anledning är det bara att knata ett kort stycke till allmänna kommunikationer. Nog med övertalning, nu sätter vi igång.

Vi vänder de kända turiststråken ryggen och väljer de mindre kända utmarkerna runt huvudstaden.

Tar tåget från Malmö, men stiger av vid Örestad station.
Stadsdelen Örestad skulle (förhoppningsvis) hjälpa Köpenhamn ur 1980-talets ekonomiska depression. Vi trasslar inte in oss politiska krumbukter utan konstaterar att Örestad med dess megalitiska byggnader skulle bli det nya internationella fönstret.

För att skapa en levande stadsdel blandades kontor med bostäder och universitet.

För att mjuka upp betongen anlades kanaler, som tog tillvara regnvattnet. Visserligen gör kanaler Örestad hemtrevligt, men motorvägar och viadukter förtar tyvärr intrycket.

Vi hastar förbi Örestad och befinner oss plötsligt i en tätskog. Går på smal stig dit inte solljuset når. 

Växtligheten tätnar.

Men lika plötsligt upphör skogen och vi tvingas passera några motorvägsviadukter.

Vi går på Amager Faelled, det tidigare militära övningsområdet som ombildats till ett uppskattande naturreservat. Ett kuperat stäpplandskap med insprängda våtmarker och små sjöar. Här stortrivs vadare och grodor.
Amager faelled, har även en betydligt mörkare historia som gammal avrättningsplats.

Men när dödsstraffet avskaffades användes ängarna till avstjälpningsplats för invånarnas latriner. Det nya namnet blev Lortön.

Det ger en lite surrealistisk känsla av att vandra på naturreservatet och samtidigt se skorstenar torna upp sig runt omkring.

En svart granitpelare sticker upp ur buskaget. Konstverket heter Kaerleksöen, och avbildar kvinnotorson, från nu levande människor.

Det kommer några regndroppar och vi tar skydd under ett färgat glastak.

Taket ska symbolisera de fyra elementen och ger ett märkligt eko.

Mer kanaler.

Det tidigare gamla hamnkvarteren har omvandlats till chica bostäder och kontor.

Över vattnet slingar sig de uppseendeväckande broarna. Gångbroarna ska föra tankarna till sjöormar, skräckinjagande havsmonster som skrämde slag på forna tiders sjömän.

- Några modiga kastar sig i det kylslagna vattnet.

Multinationella företag visar sin ekonomiska styrka i det som många kallar brutalism.

Störst av dem alla är, Sorte Diamant.

Den oregelbundna kuben i absolut svart granit och inhyser nationalbiblioteket.

Christiania är ett sorts självstyrande stadsdel i de gamla militärkasernerna på Christianshavn. ”Fristaten” är mest känd för sin öppna droghandel, men vi ska leta upp de mer genuina invånarna som sägs bo längs med lummiga kanaler.

Hastar förbi turistiga Pusherstreet. Passerar broar och plötsligt upphör sorlet från turisterna.

- Ett UFO har landat i vassruggen. Det märkliga glashuset smälter bra in mot strandkanten.

Fantasifulla hus kantar kanalen. Växtligheten har fått härja fritt sedan 1970 talet och ger ett mer än lummigt intryck.

Den vita röken härrör från Köpenhamns nya avfallsförbränningsanläggning, ARC, Amager Resource Center.

Det futuristiska kraftvärmeverket är mest känd för sin skidbacke.

En brant backe leder upp till toppen med hänförande utsikt över huvudstaden. Dessutom helt gratis.

Från toppen och längs med fasaden har det anlagts en skidbacke i konstgräs.

För att skapa illusionen av att du befinner dig ovanför molnen, släpps det ut kondensånga i backen.

Längs med fasaden har det anlagts Europas högsta klättervägg. 85 meter rakt upp mot himlen.

Holmen, ytterligare kanaler som bildar små öar och där de gamla skutorna blivit trendiga hus.

Noma, den världsberömda restaurangen med lika höga priser som små portioner. Inget för oss hungriga vandrare.

Nej, vi fortsätter ut mot Refshalvöen, även kallad Reffen. På Reffen finns Copenhagen street food. Mat från hela världen till bästa utsikten.

Operahuset, ett av världens dyraste. Har lika många våningar under som över markplan. Operans märkliga tak som sticker ut 32 meter över vattnet. Utan stöttning.

Kraftfulla skeppsmagasin ombyggda till exklusiva bostäder med industriell känsla. Skeppsvarv och industri gifter sig med nordiska trät. Jo då, några tackel och tåg återfinns som rekvisita. Fler svängda broar för enbart gående och cyklister.

Dags att vända hemåt! Tvingas ta genvägen över turiststråken Nyhavn och Ströget mot Hovedbangården.

Stort tack för trevligt sällskap från den, Alternativa vandringsgruppen (inom Skåne Vandring Community.

Ps: Ja, naturligtvis är det tillåtet att vandra direkt till Copenhill, eftersom det är häftigast.

Text: Anders Hermansson

Foto: Andreas Andersson och Line Ryan