- Spänning på himmaplan
Därför ska du vandra i totalt mörker.
Sinnen skärps och du rör dig långsamt för att inte snubbla. Konturer suddas ut i takt med att tröttheten tilltar. En grå-grön lågpixlad omgivning gör det svårt att orientera sig. Allt förstärkt av att vi gick helt allena, lite läskigt.
Mörkervandring kan omvandla även den mest välbekanta sträcka till en utmaning.
För att göra nattäventyret mer utmanande valde vi Glömslövs backar, norr om Landskrona. Sträckan går precis bredvid höga rasbranter, som stupar rakt ned mot Öresund. En utmanande sträcka enligt Skåneledens beskrivning.
Ett felsteg i natten
Erosionen har medfört att havet äter sig allt närmare vandringsleden. Lägg därtill branta backar och du är långt ifrån platt-Skåne. Vi valde att gå från Landskrona till Helsingborg. Det innebar att vi redan var rejält trötta redan innan vi nådde fram till de farliga rasbranterna.
Tidpunkten var vald då månen var i nedan och himlen följaktligen som mörkast.
Att stå på rumpan
Det är en häftig upplevelse att gå i dunklet längs Öresund och skymta ljusen från Köpenhamns bodegor på andra sidan.
Svarttallens matta bark smälter ihop med bakgrunden och det är nära att du krockar med trädet,
Glumslövs hala backar blir en utmaning.
- Nu har jag åkt på rumpan redan två gånger, säger Filly.
Området har fått sitt namn efter jätten Glums, en arg bondehövding. Han är begravd någonstans på sluttningarna men brukar skrämma människorna så att de ramlar utför stupen.
- Jag försvarar mig med mina vandrarstavar, fortsätter Filly.
Vargtimmen
Kylan sveper in från havet och skapar markfrost. Det blir förrädiskt halt.
Löven döljer effektivt rötter och stenar. Pannlampa hjälper föga och plötsligt har de orangea markeringarna upphört.
- Vi har gått vilse, stönar Mange.
Irrar runt bland de förrädiska mullvadshålen och vassa buskarna.
- Här är markeringarna, ropar Mange glatt.
Mörkret är en stressfaktor som gör dig trött snabbare. Du blinkar med ögonen för att fokusera, men till ingen nytta.
Mörkret är en stressfaktor som gör dig trött snabbare. Du blinkar med ögonen för att fokusera, men till ingen nytta.
Viktigt med paus och vatten, även på vintern.
Inte ge upp nu.
Samtalen blir alltmer sporadiska. Tar på mig en tunn dunjacka som ger värme och extra energi.
Äntligen, där framme skymtar Knutpunkten och vi gör sällskap medtidningsbuden.
Står upp på tåget hem för att inte somna.
Tips:
Den vackraste delen av sträckan är vid Glumslövs backar och Hilleshögs dalar.
Text: Anders Hermansson
Foto: Nils Olof Nilsland
Det är en väldigt tilltalande sträcka mellan Landskrona och Helsingborg. Jag har inte gått hela men ganska stora delar av den. Ganska brant på sina ställen som du beskriver. Det där med mörkret är en utmaning. Och så frostkyla med isbildning på det.
Detta var ett nytt sätt att lägga upp sin vandring på...
Håller med, Hilleshögs dalar, men även andra delar är trevliga.