Av Tore Jyssum
Vi har nu lärt oss at Šielmmáčohkka är 2004m, och alltså Skandinaviens nordligaste 2000m-topp.
Även svenska alpinister före kriget hade kartor och mätningar som visade höjder över 2000m, men toppen blev sedan nedreglerad på moderna kartor fram till uppgraderingen i 2016.
Normalruten til Šielmmáčohkka är en välkänd orösad vandringsled, kort och grei med start från Nallostugan. Längre men även den oproblematisk, med start från Vistasstugan.
Förstebestigerne H.N.Pallin, Borg Mesch, och tre andra, gick i 1925 från Vistasvaggi upp Siehtagas-glaciären “Takjökeln” till Nordosttoppen “Järntoppen” som han förmodade var högst. Dem gick längs den 500m långa kammen till huvudtoppen där Pallin lämnat kvar sitt kända porträtt på en bronsplakett, som är markerad att var gjuten tio år tidigare.
Turisten som berättar idag, följde året 2023 leden – blå tracking på kartan över – från Nallostugan till toppen, med retur ner till Vistasstugan. Detta är en tur som alla fjäll-frälsta vandrare borde unna sig. Turen er helt utan utmanande branta partier om man följer rekommenderad led. Det er naturligtvis stenigt (norska: ur) i västhällningen uppåt mot sadeln söder om huvudtoppen.
På turen blev vi i synnerhet fascinerad av Kugghjulskammen och tornet Siehtagas.
Vi kan läsa om Tore Rydberg som i 1937 vandrade över Siehtagas-glaciären och tur/retur längs med Kugghjulskamme till Siehtagas, som den gång kallades Sielmatornet.
Sen läste vi den episke berättelsen i STF årsskrift 1943 av G.Santesson, om bestigningen av Siehtagas från Stora Reaiddavaggi: https://runeberg-org/stf/1943/0306.html
Slutsatsen blev att detta kunde upprepas som solotur i motsatt riktning!
Så nu 2024. Turisten var 74år och fann ut att packningen med rep och prylar var för tung för att marschera in från Nikkaluokta. Varför han 7.aug. lät sig flyga från Nikkaluokta till sadeln mellan Šielmmáčohkka 2004m, och sydösttoppen, också kallad sydtoppen, 1897m.
Första destination ville även detta året vara att besöka Šielmmáčohkka 2004m.
Efter retur till sadeln gick han upp till sydösttoppen 1897m.
Avsikten var att undersöka möjligheten att rappellera ner dess östkam mot Kugghjulskammen.
20m under röset på sydösttoppenen finns en liten axel, och 5m under denne en liten avsats som turisten klättrade ner till. Härifrån estimerades en rappell på ca.25m till en sluttande slätt axel, och en följande rappell på ca.20m til nästa lilla axel, och igen 25m ner till storaxeln på östkammen. Härifrån igen to rappeller på ca.20m ned till hacket före Kugghjulskammen. Se bilden. Ska du rigge rappeller neröver denna kammen er det säkrast med 2x60m rep. Turisten hade 60m rep och inte överskott av repslingor eller utrustning for rappellankare på slätt berg. Han gick därför tillbaka över toppen och ner i sadeln mot huvudtoppen igen. Han hade då god möjlighet at granska översta del av Siehtagas-glaciären. Här upptill, med berget i överkant, separerat från glaciären av en bergschrund, var glaciären jämn och snäll. Det var långt ner till första horisontella spricka, och den såg ut till att vara fylld med lösa massor en bit bort mot östkammen från sydösttoppen.
Turisten klättrade från sadelkanten 20m ner, monterade stegjärn, och skrittade upp på toppkanten av glaciären. Denne kunde följas sörover längs med bergschrunden, och sedan nedåt tills där sprickan under var uppfylld. Vidare ner mot hacket mot Kugghjulskammen längs berget var glaciären bra. Uppgången från glaciären till kammen var enklast mellan kugg 1 och 2.
Obs! Vid korsning av glaciären skall man trots denna berättelse gå rätt utrustad med rep och ha flera medresenärer.
En alternativ korsning av Siehtagasglaciären går från kanten av glaciären ner under huvudtoppen 2004m. Hit kommer du ner från eggen NÖ av 2004m, eller ner längs nordkanten av glaciären från nordändan av sadeln mot sydöstra toppen. På glaciären kommer du plant över mot Kugghjulskammens kugg nr.1, men du går parallellt med sprickor!
Turen längs med Kugghjulskammen
Kugg nr.1 kan enklast nås från öster, eller från hacket mot sydösttoppen västerut.
Kugg nr.2 är högsta på kammen före öständen Siehtagas. Enkelt att passera.
Kugg nr.3 är en rygg med flera små höjdpunkter. Enkelt att passera.
Kugg nr.4 är smalare och med två distinkta höjdpunkter, 4a och 4b. Efter några ojämnheter på den vassa kanten går det brant ner österut, men inte värre än lätt klivning ner till den plana översidan av kugg nr.5.
Kugg nr.5 är bred och plan, med en brant klippa ner mot öster. Här rappellerade turisten ner östkammen 30m, de sista metrarna som frirappell.
Klättrande upp motsatt väg blir något ut från kammen i en av flankerna.
Alternativt kan Kugg nr.5 passeras på avsatsen i sydsidan, för man klättrar upp till översidan.
Etter Kugg nr.5 följer en “Giant’s Causeway” bort mot Kugg nr.6
Kugg nr.6 är enkel, och är avslutad av en vacker Rödknul.
Så går man ner i sadeln mot Siehtagas, och upp den fina kanten till toppen.
Utsikten härifrån er fantastisk med Vistasvaggi över 1000höjdmeter under, Stuor Reaiddávággi med Nállu, och Siehtagasglaciären på andra sidan.
Turen ner från Siehtagas
Precis öster om toppunkten finns et plan, här kallad “fotbollsplanet”. Nordöst på planet ruver en stor klippa. Ner till planet och klippan er det enklast att småkliva ute på nordostkanten. Från under “husklippan” går man brant ner nordost och ut på torn nr.1.
I nordöstkanten från torn nr.1 kommer man ner till torn nr.2 med sitt rös ute på spetsen. Här följer et 25m stup ner till et smalt hack. Från en avsats (“Torget”) like under spetsen, rappellerade turisten ner i hacket.
Klättringen upp motsatt väg beskrives av Santesson:
Fem meter upp I väggen fann Billing en liten list, som var den enda tänkbara förankringsplatsen i hela stupet. …. Billing placerade nu Hammarsten på denna plats, slog i en bult och gav sig själv iväg uppåt. …. På för oss osynliga fästen hängde Billing däruppe och arbetade sig smidigt oavbrutet uppåt. …. I snabb följd avverkade han de sista svåra meterna och hävde sig upp på en riktig balkong …. Billing döpte den till “Torget”.
Torn nr.3 igenkänns med en vit sten i fronten, och passeras i norra kanten med enkel vandring ner “Takåsen” - citat Santesson - , mot torn nr.4.
Torn nr.4 rundes ner mot höger (söder) genom att gå ner den röda grusrännan före spetsen, och ta sig in i hacket under. Så kommer man raskt upp på torn nr.5.
Torn nr.5, - “Kupolen” - efter Santesson.
Från den plana toppen med sina två rösen går man ner i södra kanten och vänder nordost ner en väldefinierad ränna som följs 30m tills man står på ett repos, en rund avsats, där rännan störtar utför och blir den vertikala ”kamin” som Santesson & Co också försökte sig på, några dagar innan sin bestigning.
Här traverserer man mot höger i överkant av ett igenkännligt block med två öron, “Musse Pigg” /”Mikke Mus”. Efter 8m ser man ner på ett spetsigt block i et hörn, perfekt till slyngefäste. Härifrån är det 5m rappell ner till en vid röd avsats. Du kan mellanlanda på avsatsen som turisten gjorde denna dag, men har du 30m rappelmöjlighet, kan du fortsätta direkt ner till det lägre rappellfästet efter 25m. Detta är en block som fastnat i ett dieder (inne i ett långt smalt hörn), på södra sidan av rappellriktningen. Rappellpunkterna med sina repslingor är markerade på bilden under.
Efter nya 25m rappell står du ner på “plan” mark.
Så läs berättelsen från 1943! Du blir förvånad över det de utförde.
Och så har naturligtvis senare generationer svenske fjällentusiaster gått upp samma och parallella vägar. Det borde existera flera nyare beskrivningar från detta Sveriges historiska “Northern playground”, - konferera W.C.Slingsby’s begrepp, använt om Norge.
----
Färden ner den långa tungan til leden i Stuor Reaiddávággi och så till Vistasstugan, tog resten av kvällen.
Dagen efter kunde stugvärden Tove uppmana till denna berättelse. Och så hoppas vi at stadig fler upptäcker denna nordligaste 2000m-toppen i Skandinavien. Här är flotte omgivningar med mera lugn än söder om Nikaluokta. Och toppen kan alltså ge den utmaning man önskar.
Med tack för svensk-norsk språkhjelp, til Marie-Louise Jamtfjell
Artiklar om flär svenske 2000m-toppar, av samme författare:
Porte- och Palkattjåkka:
https://www.utsidan.se/cldoc/en-apriltur-vintersolo.htm
Akka:
https://peakbook.org/tour/602202/Akka+travers.+Sen+sommertur+ble+full+vinter.html
Sarek:
https://www.utsidan.se/cldoc/sarek-en-solotravers-over-sma-och.htm
Kebnekaise och Tarfala:
https://www.utsidan.se/cldoc/en-solotravers-over-sma-och-stora.htm
Artikeln blir ochså publicerad på Peakbook.no
