Bloggar > Majjens blogg > Drömdalarna Gorsa & Kärke. ...

Drömdalarna Gorsa & Kärke. Abisko - för sista gången? 4

Först: Datorn har kraschat vilket gör att delarna i denna vandringsberättelse kommer med en viss oregelbundenhet.

Genom att följa de små sjöarna mellan topparna 1223 och 1300 norrut, kommer man fram till det ultimata området för nedstigning i Gorsavagge. Men då menar jag inte den lättaste platsen att ta sig ner, för den hittar man längre österut, där den föreslagna färdvägen från Abiskojaure till Gorsavagge är utritad på kartan. Nej, det jag pratar om är det vackraste området.

Först öppnar sig dalgången österut... 

(Gorsavaggestugan syns tv.)


...och när man sänkt sig ner ett par hundra meter så öppnar den sig västerut...

Detta är den vackraste plats jag känner till. Att stå uppe på Darfalcorru och blicka ut över Kebnekaisemassivet är kanske mer dramatiskt och utsikten från Skierfe är... ovanlig och mäktig, men ingen plats jag känner till är mer inbjudande än just denna.

Man siktar ner mot stugan, men får vara beredd på att man tvingas svänga längre västerut då och då.

Ingenstans i den svenska fjällvärlden finns ett halare vad än det vid Gorsavaggestugan. Det är varken djupt eller strömt, men fyllt av stenar med såphalt glaciärslam.

Vi slog läger bara ett par hundra meter väster om stugan. Bilden gör sannerligen inte platsen rättvisa.

Vi vaknade i solgass. Inte bra. Vi skulle vandra längst in i Gorsavaggi och sedan höja oss 600 meter precis väster om Guoblacorru. Under den stigningen har man oftast inte tillgång till vare sig vatten eller skugga. Jokken ligger svåråtkomlig nere i en ravin.

Bajimus Gorsajavri i bakgrunden


När man kommit en bit upp i slänten öppnar sig Gorsajökeln med dess hajtänder.

De allra sista höjdmetrarna är besvärligast, men när man väl kommer upp blir man rikligt belönad. Den namnlösa sjön - ofta delvis istäckt - och den vackra jokken som rinner över och runt härliga stenhällar, inbjuder till lunchpaus och kanske ett bad. Man är VARM när man kommer upp.

Efter lunch var det dags att söka sig mot Gearggevaggi (i fortsättningen Kärkevagge). På min första vandring i dessa trakter slumpade det sig så att jag gjorde ett vägval som ledde mig fram till vad som måste vara en av de häftigaste platserna för att titta ner i Kärkevagge. Om man lyckas välja "den rätta vägen" så kommer man fram till en fyrkantig sten - cirka en kubikmeter stor. Precis bakom den börjar sydbranten ner i vaggen. Utsikten kommer mycket plötsligt och man blir helt förstummad av allt det vackra och storslagna.

Flera gånger sedan dess har jag letat efter samma väg utan att finna den... förrän nu! Nyckeln ligger i att hålla höjd. Det är lockande att ta närmaste vägen till vaggen, men då kommer utsikten sakta krypande närmare och man hinner vänja sig. Om man istället tar en lite omväg och försöker hålla 1320-metersnivån mot VSV så väntar en fantastisk överraskning.

Här planerar Fotografen och Skribenten nedfärden. De står strax till höger om den sten man ska sikta mot. Detta blogginläggs positionering gäller den ungefärliga platsen för stenen.

På min första vandring i dessa fjäll hade jag bestämt mig för att ta mig ner i Kärkevagge. Det lyckades, men blev den mest dramatiska upplevelsen jag haft i de svenska fjällen. Ni kan läsa om den nedstigningen här.

Ända sedan dess har jag varit fast besluten att göra nedstigningen igen - men på ett säkert sätt. Vid tre tillfällen har jag stått på kanten och funderat över om jag skulle ta mig ner, men samtliga gånger har vädret satt käppar i hjulet. Detta är inget man ger sig på i dimma eller regnväder.

Men i år fanns inga hinder - och vi lyckades.

Nyckeln till framgång är att man gör nedstigningen i två långa etapper. Den första delen handlar om att gå på skrå på sjöns östra sida, från vaggens sydöstra spets ner mot den bergsknalle som finns rakt norr om sjöns nordöstra spets. Hör börjar del två i och med att man gör "helt om" och sänker sig vidare söderut.

Bergsknallen syns tydligt på kartan. På bilden nedan syns den snett upp till höger om sjöns högra vik.

På bilden nedan syns bergsknallen i bildens högerkant. När man sänker sig ner mot knallen ska man inte sikta på dess topp utan på basen. På bilden nedan ser man tydligt det grönområde som man sickar och sackar sig igenom ner till sjön.

När man har tagit på sig ryggsäcken och är i färd med att starta nedstigningen så ser det ut som om man får svårigheter på en gång. Till höger syns nämligen en mycket stenig ravin. Den innebär dock inga stora problem om man bara håller ordentlig höjd. Man ska vara så långt från kanten att man inte ser sjön.

När man sänkt sig så här långt ska man sikta rakt mot bergknallens bas. "Rakt mot" innebär dock inte att man slipper sick-sackande.

MÅNGA människor vandrar in i Kärkevagge på någon av de båda stigarna norrifrån. Relativt få står nog och tittar ner i vaggen från sydost. Ännu färre är givetvis de som dessutom få njuta av att befinna sig "in beteween". Att det var väl värt de trötta knäna var såväl Skribenten som Fotografen överens om. Utsikten och nedstigningen ner i Kärkevagge var denna vandrings höjdpunkt.

Nere i dalgången valde vi snart att lämna stigen och söka oss ner till jokken. Den följde vi till strax norr om forskningsstationen, där vi slog upp vårt tält.

Vädrets makter hade varit med oss - igen.

Positioneringen gäller den ungefärliga platsen för den perfekta utsiktplatsen.

Inlagt 2011-08-21 12:23 | Läst 13596 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2011-08-21 15:31   thegedd
Spännande läsning och fina bilder (som vanligt). Och skönt att nedgången gick smidigare denna gång. Kunde ju ha gått riktigt illa....
 
Svar 2011-08-21 19:21   Håkan Friberg
Tack Jesper. Jag var allt lite bättre påläst den här gången... tack vare Utsidan, faktiskt :-)
 
2011-08-21 16:57   dHANScan
Fin beskrivning och bilder från en troligen näst efter Sarek vacker plats. Bra att inte drömmen kraschade och att du hittade en annan dator att skriva på
 
Svar 2011-08-21 19:27   Håkan Friberg
Det är svårt att jämföra fjällområden, eller i varje fall att betygssätta dem. Sarek och Abiskoalperna erbjuder så olika typer av vandring. Abisko ligger nära kollektivtrafik - på gott och ont - och naturen inbjuder till att snirkla fram, att klättra upp och klättra ner. Små förflyttningar kan medföra dramatiskt nya vyer. Med Sarek ligger en del av tjusningen (tycker jag) att det faktiskt är lite svåråtkomligt. De fantastiska dalgångarna och högslätterna inbjuder till långvandring. Nu var det ganska länge sedan jag var där - 2005 - så det dröjer nog inte så länge innan jag är där igen.
 
2011-08-21 17:02   Bulingen
Mycket trevlig läsning och många fina bilder. Det var en suveränt pedagogisk beskrivning av hur nerstigningen till Kärkevagge "bör" göras. Tack för det! Den måste jag absolut testa någon gång!
 
Svar 2011-08-21 19:29   Håkan Friberg
Tack Lars. Jag hoppas att du får möjlighet en dag... och du... jag har inte glömt min "skuld" till dig. :-)
 
2011-08-21 18:44   shifts
Måste verkligen understryka det majjen skriver om både utsikten i, och nedstigningen till, Kärkevagge. Jag är den i texten som benämns som "Skribenten" och det där var nog den mäktigaste vy jag haft nöjet att uppleva i fjällen. Det tog verkligen andan ur mig (det lilla jag hade kvar).
 
Svar 2011-08-21 19:32   Håkan Friberg
Mmmm... Jag tror att vi alla tre blev lite "pånyttfödda" under färden ner...
:-) Trots att det var jobbigt fylldes depåerna på.
 
2011-08-29 20:40   fowwe
Njutbart och upplivande att följa er på er fortsatta vandring. Dramatiska passager som den här nedstigningen tilltalar mig verkligen. En del som vandrar har dock viss höjdskräck och undviker pirriga branter. Vad tror du de som t ex avstår från den branta Gaskasvágge i Sarek skulle tycka om detta? För läskigt?
 
Svar 2011-08-29 21:03   Håkan Friberg
Jag har ingen personlig erfarenhet av Sareks Gaskavagge. Jag har däremot vandrat alla passen i trepassleden i Kebnekajse. Ingen av dessa lutningar kan jämföras med Kärkevagge. Lider man av svindel tror jag att denna nerfart är mycket skrämmande. Inte egentligen för själva lutningen, utan för att man inte ser säkert var man bör gå. Man ser inte botten. Jag har gjort en nerfart i Sarek som möjligen kan jämföras. Från Snavvajavrre gick jag mot nordost och sedan brant ner i Pastavagge öster om Bielatjåhkkå, via sjön 1141.
En svårare nedfärd tyckte jag att passet 1544 från Luottolahko till Lullihavagge var. Stenigt.
 
2011-08-29 21:00   OBD
Som vanligt fantastiskt bra och intressant läsning. Håller med Lars Östlin, verkligen pedagogiskt beskrivet. Man hissnar ju av att bara titta på bilderna. Måste vara än häftigare att vara där. Ingenting överträffar ju verkligheten. Men en sådan nedstigning är nog inte något som jag ska ge mig på.
 
Svar 2011-08-29 21:56   Håkan Friberg
Även själva utsikten ner är givetvis helt fantastisk. Nedstigningen är bara lite grädde på moset. Har man lust till en kort fjälltur har jag svårt att tänka mig en med mer innehåll än Abisko-Gorsavagge-utsikt ner i Kärkevagge-Låktatjåkkastugan-Harpasset-Latnjavagge-Frippes fall-Linbanan ner till Abisko.
 
2011-09-06 15:41   BrittMarie
Kärkevagge har jag kvar på min "besökslista" men jag tror inte jag ska närma mig dalen uppifrån, trots din fina beskrivning av nedstigningen!
 
Svar 2011-09-06 17:15   Håkan Friberg
I så fall - och detta är att betrakta som ett oerhört seriöst tips :-) - så tycker jag att du ska planera en vandring där du får både och: Både en vandring där nere och utsikten uppifrån.
 
2011-09-06 20:38   BrittMarie
Efter att ha beundrat bilderna här känns det lätt att ta fasta på ditt tips!
 
2012-06-07 15:38   magkar80
Härlig läsning! Sista tältplatsen, var ligger den, Verkar perfekt som basläger när grabben på 1 år ska ut på sin första fjälltur.
 
Svar 2012-06-07 20:20   Håkan Friberg
Hej Magnus! Tack för din kommentar. Jag har svårt att tänka mig en mer spännande plats för ett litet barn att få sin första introduktion till fjällvärlden.
Om ett litet tag skickar jag dig info om hur du tar dig dit. Jag använder meddelande-funktionen.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Position


Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in