<% if (!$currentUser): %> Logga in <% else: %> Logga ut <% endif %>
Bloggar > Örnsätrarns blogg > Guhkesvágge tur och ...

Guhkesvágge tur och retur från Suorva

I augusti i år kommer jag och några andra gubbar att göra en 10-dagars vandring i Sarek. Jag ville inte vänta så länge och när det stod klart att jag hade tillfälle att ge mig iväg för en kortare tur redan den 10:e juni så gav jag mig av. Den här berättelsen handlar om denna tidiga tur innan den normala vandringssäsongen börjat.

Vill man ta sig in i Sarek utanför säsong så finns det tre startpunkter: Kvikkjokk, Suorvadammen i Stora Sjöfallets nationalpark och parkeringsplatsen vid Sijddoädno 16 km öster om Aktse. Övriga vägar in i Sarek kräver båtskjuts (eller flyg)som inte går utanför säsong. Vid Saltoluokta startar båttrafiken först 17/6, Sitojaure 26/6, Laitaure 23/6 och Ritsem 29/6. Tiderna gäller för 2016.

Den här gången ville jag prova att gå från Suorvadammen eftersom det var väldigt länge sedan jag gick där. I Sareklitteraturen beskrivs vägen söderut mot Sarek som ganska enkel och vara ett relativt lätt sätt att ta sig in till Bielavallda i hjärtat av Sarek. På Utsidan har jag läst och även frågat om vägval eftersom det finns flera olika vägar att ta när man lämnar dammområdet vid Suorva och går in i fjällbjörkskogen. I huvudsak en som går högre upp på fjällsidan och en som går längre ner, se Stigval söderut från Suorva. Båda finns markerade på den senaste Fjällkartan men slutar efter ca 3 km respektive 2 km.

Den enda jokk som lär kunna vara svår att ta sig över är Njavvejågåsj vars vattenflöde kan öka snabbt vid varmt väder eller mycket regn och göra den ovadbar. Den har ett kort och snabbt förlopp så vattenföringen kan också avta snabbt.

Vid den här vandringen hade jag 5 dagar på mig och hade för avsikt att gå ned till Guhkesvágge vilken jag skulle följa en bit not nordväst. Tillbaka samma väg.

Vid varje tur jag gör tycks jag ha glömt något jag skulle ha tagit med. Den här gången blev det Sarekkartan i min GPS. Ni som har läst mina tidigare bloggar för i år vet att jag lagt ner en del arbete på att göra Lantmäteriets Fjällkarta tillgänglig för GPS och Android-mobiler. Jag hade nyligen satt ihop ett urval GPS-kartor för Sarek, Padjelanta och södra halvan av Stora Sjöfallet men glömt att göra det sista steget, att kopiera kartan till GPS:en. Så den här gången fick jag nöja mig med papperskartan som alltid är med och ta upp spåret med GPS:en. Först när jag kom hem kunde jag se på kartan var jag vandrat.

Dag 1. 12/6. Suorva - Njavvejågåsj

Från parkeringsplatsen vid Ritsemvägen och ned till rengärdena är det 4 km vilket tog 1 timme att gå. Asfalt hela vägen förutom sista kilometern där det är grusväg. Så här års är vattennivån i vattenmagasinet som lägst och stränderna ner till vattnet som fulast. En fjällvråk skrek över Jiertásuolojs västra klippbrant. 

Rött spår: dag 1, 12 km, gångtid 4 tim, upp 500 m, ner 220 m. Violett spår: dag 5, 11 km, gångtid 3 tim, upp 140 m, ner 420 m.

Jag hade tänkt välja den övre vägen och skulle då följa skoterspåret genom rengärdet. Jag hittade inte något skoterspår, så jag följde rengärdet längs vägen och sedan  stängslet på utsidan där det vek av in i skogen. Efter några hundra meter så kom jag fram till skoterspåret en bit från rengärdets västra sida. När jag några dagar senare gick åt andra hållet följde jag skoterspåret fram till rengärdet där det finns en bro över en bäck som går alldeles utanför stängslet. Vidare genom rengärdet och kom då ut på vägen mittemot en liten bod åt sjösidan till. Det är alltså vid detta hus man ska vika av åt höger för att komma rätt på skoterspåret när man är på väg söderut. För övrigt så har rengärdet byggts ut rejält så att det nu fortsätter en bra bit längre söderut än vad som märkts ut på kartan.

Detaljer av min väg runt och igenom det nya renskiljningsområdet. Rött dag1, violett dag 5.

En blåhake gjorde mig sällskap vid en rast.

Efter ytterligare ca 0,5 km kommer i rask takt bro 2 och 3.

Bro nummer tre har fått börja känna på naturens krafter.

Efter ytterligare 1 km fortsätter skoterspåret ner i en svacka vid en myr där det såg riktigt blött och sönderkört ut. Mot höger viker en vältrampad stig av och drar iväg uppför en ås. Jag valde att följa den senare. Det är denna stig som är utsatt på kartan, inte skoterspåret. Här finns alltså ett vägval till att göra trots att jag redan valt att gå den övre vägen. Stigen bär av uppåt och går på kanten av en avsats med fin utsikt över terrängen nedanför.

Här delar sig skotervägen/stigen. En tydlig stig går upp på höjden strax till höger om bildens mitt bakom björkstammen. Den valde jag på vägen söderut. På vägen tillbaka dag 5 kom jag fram på skotervägen till vänster i bild. Där nedanför går skotervägen över ett antal myrar och det är blött och sönderkört. (Förstora bilden så syns stigarna bättre.)

Efter ett tag kom jag in i ett området där björkskogen vräkts omkull av en lavin och jag tappade bort stigen.

Tillbakablick över en del av lavinområdet.

Efter viss vilsenhet valde jag att gå högre upp ovanför skogen. Det var lättare att gå mellan de omkullslagna björkarna än att kliva tvärs över dem. Hade jag haft kartan i GPS:en hade jag kunnat hitta stigen på andra sidan lavinområdet men nu visste jag inte exakt var på kartan jag var. Platsen för lavinområdet syns tydligt i spåret på kartan eftersom det var där jag avvek 90° från stigen på kartan.

Lite senare passerade jag ett område med stora block som var lite besvärligt att passera. Någon bro över jokken som kommer från sjö 945 såg jag inte till men så passerade jag 120 höjdmeter ovanför den.

Efter ett tag syns det pyramidformade Sluggá. Terrängen är lättgången torr rished.

Jag siktade mot att nå Njavvejåggåsj vid 800-metersnivån. När jag kom fram dit verkade den svår att passera och jag följde den en bit uppåt för att leta efter ett vadställe men fann inget. Jokkravinen kantades på högre höjder av 1,5 - 2 m höga lodräta snökanter som gjorde det riskabelt att ta sig ner till själva jokken. För att slippa snökanterna vände jag därför nedåt och sökte mig ner utefter jokken. Efter en stund hittade jag en bra tältplats och bestämde mig för att övernatta där. Som det nu såg ut skulle jag inte kunna komma vidare utan spendera resten av dagarna med att undersöka områdena runt Hállji och Sliehkok. Det definitiva beslutet om att vada eller inte fick anstå till nästa morgon.

Tältplatsen intill Njavvejågåsj.

Dag 2. 13/6. Njavvejågåsj - Guhkesvágge

När jag vaknade hade jag för avsikt att söka mig ner till den skarpa krök som jokken gör ca 300 m väster om sjö 642. Där lär det vara lite lättare att ta sig över. När jag inspekterade Njavvejåggåsj nära tältplatsen fann jag emellertid att det nog skulle gå bra att vada jokken strax bredvid där jag var. Vid rekningen inför vadet var jag lite ovarsam och hamnade på rygg med ryggsäcken i vattnet i en mindre sidofåra. Inga brutna ben men skinnet på höger lillfinger skavdes av och det blödde ordentligt. Efter några plåsterbyten fick jag stopp på den röda vätskan. Ett tillbud som ändå gick bra. Vid vadet en stund senare var jag mer försiktig och kom över på ett säkert sätt utan att byta om från stövlarna. Ca 3 dm djupt.

Rött spår: dag 2, 15 km, gångtid 5,5 tim, upp 350 m, ner 260 m. Ljusblått spår: dag 3, 2 km, gångtid 0,7 tim, upp 60 m, ner 60 m. Violett spår: dag 4, 14 km, gångtid 5 tim, upp 240 m, ner 340 m.

Vid norra och södra sidan om mitt vadställe finns stålstänger utplacerade både på norra och södra sidan av jokken för att markera vägen för snöskotertrafiken upp och nedför fjället. Jag följde markeringarna några hundra meter uppför fjället på södra sidan. Sedan upphörde de och jag fick söka mig fram på egen hand. Terrängen är lättgången med torra rishedar ibland avbrutna av lågt vide och mindre blötmarker. Bitvis hittade jag stigar att gå på men de försvann av och till.

Sluggá från Njavvebuollda.

Under vandringen över Njavvebuollda förändras vyn mot söder kraftigt. Först ser man bara lite av de högsta topparna i Ähparmassivet men sedan framträder de mer och mer för att slutligen visa sig i hela sin mäktighet. Jag blev mycket imponerad, de var till och med mäktigare än vad jag mindes från mina tidigare vandringar för länge sedan. Snön på massivet kanske bidrog till det. Annars var det inte så mycket snö där jag gick. Bara enstaka snöfält under 1000-metersnivån.

Ähparmassivet syns alltmer på vägen söderut. Bilden är från tillbakavägen dag 4 då jag hade ett särdeles fint väder och helt vindstilla.

På sträckan sydost om Njirávbuollda gick jag 40-50 höjdmeter onödigt högt upp. Det är bättre att gå lite längre ner som jag gjorde på tillbakavägen. Åt det hållet är stigarna lättare att följa. Vid Nienndo smalnar dalgången och stigen blir tydlig.

Jag passerade Sluggájåhkå där den utgår från Njirávjågåsj. Det var onödigt högt upp med en del stenskravel.

Kvällens lägerplats blev nära stigen vid en av Alep Niendojågåsjs armar.

Min tältplats vid Alep Niendojågåsj. Bierikbákte 1789 och Vuojnesvárasj 1006 i bakgrunden.

Utsikt mot Ähpar från min tältplats.

Dag 3. 14/6. Bron över Guhkesvákkjåhkå

Det här var dagen då jag skulle gå en bit upp i Guhkesvágge. Vädret gjorde dock att turen endast blev att gå fram och tillbaka till bron över Guhkesvákkjåhkå från min tältplats. När jag kom fram till bron blåste det frisk nordvästlig kuling uppe från Guhkesvágge medförande den ena snöbyn efter den andra. Jag mätte upp 13 m/s  och kornsnön i byarna bet ordentligt i ansiktet. Åt andra håll var sikten god och molnigheten varierade omkring topparna. Jag nöjde mig därför med denna korta dagstur och satt ett tag bakom en sten och betraktade främst Ähparmassivet.

Snöbyar i Guhkesvágge.

Snöbyar längs bergssidorna i Guhkesvágge.

Kornsnö och vattendroppar på kameralinsen gick inte att undvika vid fotografering mot vinden.

Ähparmassivet från bron över Guhkesvákkjåhkå.

Bierikbákte i Ähparmassivet från bron över Guhkesvákkjåhkå.

Sarektjåhkkås Stortopp och Nordtopp från bron över Guhkesvákkjåhkå.

Kornsnö på tältduken.

Snöbyarna och blåsten tilltog under kvällen och natten och det blev kallt. Jag behövde använda både dunjacka och dunväst i sovsäcken för att kunna sova ordentligt. Fram på småtimmarna blev det sedan plötsligt helt lugnt men kylan var kvar.

Dag 4. 15/6. Guhkesvágge - Njavvejågåsj

På morgonen var marken täckt av frost och tältet var delvis täckt av ett fastfruset ispansar. Den måste ha bildats av den regnblandade snö som föll kvällen innan. Annars fastnar inte snö på tältduken i den vind som rådde kvällen innan.

Det var underligt att komma ut ur tältet och känna att det var helt vindstilla. Det var också helt molnfritt även om det så småningom bildades en del cumulus humilis, vackertvädersmoln. Den här dagen blev vädret helt fantastiskt med en temperatur på 10-15°C. De tidigare dagarna hade temperaturen legat på 5-10°C och med en vind om 5-7 m/s förutom dag 3 då det blåste mer.

Åt det här hållet, dvs norrut, gick det mycket lättare att följa stigen än på vägen söderut. I området öster om Njavvebuollda är stigen otydlig och jag gick onödigt högt upp fram till Njavvejågåsj. Det hade varit något bättre att gå där jag gick på väg söderut. Men hela sträckan är lättgången och exakt var man går har inte så stor betydelse. De sista hundratalen metrar fram till Njavvejågåsj hade jag nytta av de stålstänger som markerar skoterleden. Alldeles intill jokkens södra sida fann jag en lämplig tältplats i skydd av en klippavsats. Vadet väntade jag med till nästa dag.

Min tältplats på södra sidan Njavvejågåsj.

Dag 5. 16/6. Njavvejågåsj - Suorva

På morgonen vadade jag Njavvejågåsj nära tältplatsen. Där finns ett ställe där botten är ganska jämn med mindre stenar på botten om än inte grus. Vattendjupet var ca 3 dm och det gick bra i stövlarna.

På vägen söderut dag 1 hade jag tappat bort stigen i lavinområdet med björkar. Eftersom jag nu hade stålstänger som markerade var skoterleden gick ner i skogen så bestämde jag mig för att följa den. Väl nere i björkskogen följer leden ett tag den lilla bäck som rinner norrut mot Jiertajávrre. Där är det lite blött på några ställen. Fram till bron går sedan en tydlig stig över fina moränbackar. Efter bron följde jag skoterleden och missade att gångstigen (även kartans) inte följer skoterleden utan går högre upp på en avsats. Mitt violetta spår visar alltså i detta område var skoterleden går. Den är mycket blöt och sönderkörd. Hade jag haft kartbilden i min GPS så hade jag kunnat hitta den utritade stigen och följa den upp till mitt röda spår norrifrån. När jag gick i skoterspåret så förstod jag inte att jag inte gick på kartans utritade stig. Det såg jag först när jag kom hem.

Bro nummer 4 (kartans södra bro) sedd söderut. När man går norrut behöver man här hålla koll på var gångstigen lämnar skoterspåret åt vänster. Jag missade gångstigen och följde skoterspåret som går över blöta myrar. Notera att kartan norr om bro 4 alltså inte visar skoterspåret utan gångstigen.

Hjortronen hade börjat blomma på myrarna i skogen redan en vecka innan midsommar.

Längs skoterspåret fann jag tomma bensindunkar, oljeflaskor och ett bilbatteri. Jag tog inte med mig något av dem.

När jag kom fram till det ställe där jag hittade skoterspåret dag 1 fortsatte jag på skoterspåret och kom så fram till bro 1 och följde spåret genom renskiljningsområdet. Jag fick på det viset se var jag skulle ha tagit av dag 1 för att komma rätt på skoterspåret.

När jag parkerade min bil vid Suorvaparkeringen dag 1 var min bil ensam. När jag nu kom tillbaka till parkeringen fanns där en bil till. Så helt ensam var jag inte. Någonstans i fjällterrängen så fanns det troligen minst en till vandrare, en som jag inte mött.

Vägen hem gick via en övernattning i Kvikkjokks Fjällstation som öppnade samma dag. Fantastiskt ställe. Roligt var det också att få göra lite båtturer med båtförare Björn och resonera med honom.

Inför den här vandringen hade jag införskaffat en InReach nöd- och textsändare. Varje dag skickade jag ett "Allt väl"-meddelande till familj och vänner. Jag har för avsikt att skriva mer om den när jag använt den lite mer.

Tips om vägval

På väg söderut

Gå vägen fram till dess att du har boden på vänster sida. Vik av åt höger in på den vägstump som leder fram till skoterspåret. Följ det förbi bro 1, 2 och 3 och vidare fram till den lilla bäck där gångstigen viker av uppför en ås medan skoterspåret går ned till vänster. När du kommer till lavinområdet gå rakt över och försök hitta stigen igen på andra sidan. (Jag gick fel här). Då har du inte långt kvar till bro 4. Sedan är det bara att följa skoterspåret över mestadels torra moränbackar. Ovanför skogsgränsen, följ stålstavarna som markerar skoterspåret. Markeringarna tar slut några hundra meter efter passagen av Njavvejåggåsj. Resten av vägen ner till bron över Guhkesvákkjåhkå är lättgången och vägvalet ger sig i stort sett av sig själv. Bäst är att gå  på höjden 820 m ± 20 m ungefär som de sydligaste alternativen av mitt röda och violetta spår.

På väg norrut

Som för vägen söderut upp till Njavvejåggåsj. Följ sedan stålstängerna ner i skogen och följ där skoterspåret ner till och över bro 4. Tag av åt vänster in på gångstigen, gå ej i skoterspåret då det är blött. När du kommer till lavinområdet gå rakt över och leta upp stigen på andra sidan. Följ stigen till skoterspåret som du sedan följer ned till vägen.

Referens: Kartmaterialet kommer från Lantmäteriet.

Inlagt 2016-07-22 00:41 | Läst 9559 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-07-22 23:35   fowwe
Ja, det här var ju en genomgång som heter duga! Så noga har väl aldrig denna infartsväg till Sarek behandlats tidigare. Helt lätt verkar det inte vara att navigera rätt i det här området även om man har en instruktion. Men det du här skrivit kommer säkert att bli till nytta.
De där stålstavarna såg jag förra året när vårt gäng gick vid midsommartiden. Då var det ju mycket vinterkänsla, och vi gick över Njavvejåggåsj på en rejäl snöbrygga. Jokken under bryggan var både stor och strid vid den tiden.
Förresten, du skriver att du mätte vindhastigheten. Har du en vindmätare med på dina turer?
 
Svar 2016-07-26 23:23   Örnsätrarn
Jag försökte göra det här rätt så noga eftersom det har diskuterats flera olika alternativ och stigarna och broarna har varierat mellan olika kartor. Det är inte helt lätt att navigera här om man inte hittar skoterleden. Den har man bra nytta av även om man väljer att följa den hela vägen. Det blir då en bit som blir blöt när man inte går på hyllan utefter gångstigen. Skotervägen kanske blir torrare senare på sommaren än när jag gick där i mitten av juni. Men även gångstigen som finns på kartan är svår att följa på grund av lavinområdet.

Ja, jag har en vindmätare med mig nu för tiden. När det inte blåser så mycket använder jag den inte. Jag har själv svårt att avgöra hur mycket det blåser och jag tror att många andra har det också. Därför blir nog uppskattningar av vindhastigheter ofta överdrivna eftersom folk i allmänhet inte har någon bra referens. Ofta sägs nog slarvigt att det stormar även när det bara frisk eller hård vind.
 
2016-07-23 21:34   snurte
Kan bara instämma! Någon gång i framtiden kommer jag säkert gå denna väg och då kommer den här texten vara till stor hjälp. Tack för underhållande och informativ text!
 
2016-07-23 22:34   OBD
Mycket bra och nyttig text. Dessutom väldigt informativa och fina bilder.
Jag har aldrig gått där. De gånger jag börjat i Suorva har jag efter rengärdet gått mot väster upp mot Sliehkkojavrre.
Ska bli intressant att läsa vad du tycker om InReach. Min vandringpartner informerade för några dagar sedan att hon köpt en InReach SE. Vi åker upp till Sarek i början av augusti, så efter c:a en månad bör jag ha egen erfarenhet av InReach.
(Blåhaken är underbar!)
 
Svar 2016-07-26 23:31   Örnsätrarn
Det kommer att bli intressant att höra vad ni tycker om InReach SE. Jag har som sagt inte använt den så mycket än och kommer troligen bara att använda de grundläggande funktionerbna. Mest tänkt som nödsändare.
 
2016-07-25 11:02   Tobbe C
Mycket bra och detaljerad vägvalsbeskrivining, stort tack för det! Utsikten mot Ähpar i försommarskrud måste ha varit hänförande! Var för två år sedan ute på en liten solotur på andra sidan om Sjöfallsdalen med start den 10:e juni. Panoramavyn mot Sarek var den gången helt magisk.

Själv har jag numera alltid en PLB liggandes i benfickan när jag är ute på tur men det går inte att skicka några meddelanden med den.
 
Svar 2016-07-26 23:34   Örnsätrarn
En ren PLB var det jag hade i tankarna först men sedan när jag läste om InReach SE så fick det bli den. De här apparaterna kommer nog att utvecklas mycket de närmaste åren.
 
2016-07-27 19:13   Tom Bombadill
Är det mycket vide där stigen passerar norr om renvaktarstugan? Ser så ut på kartan, men tänker att man borde kunna passera sydost om detta på det flacka området kring 800 m ö h.
 
Svar 2016-07-27 20:21   Örnsätrarn
Nej, det är inte mycket vide om man håller höjden 820-840 möh. Det vide som finns är ganska lågt, når kanske lite över knäna och är dessutom inte tätt. När jag gick där hade videt bara börjat få blad så det var lätt att se marken. Sydost om stugan, jag var inte fram till den, och öster om den finns ett av de besvärligaste blockområdena i Sarek så där vill man inte gå om man inte måste.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in

Tips!

<% if (false): %> <% endif %>