Användarnamn: Örnsätrarn

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Paddling, Foto, Resor

Mer på profilsidan


Fyra gubbar i Sarek(1) - Hur hittar man en kvarglömd kameraväska i Sarek?

Var är min kameraväska? Har någon sett min kameraväska? Var f...n är min kameraväska? Var i h...e är min kameraväska?

Jag befann mig i Guohpervágges östra del tillsammans med tre andra gubbar. Det var sent på eftermiddagen, vi hade precis rastat färdigt och skulle gå en liten bit till innan vi slog läger. Jag skulle just sätta på mig ryggsäcken och hänga kameraväskan runt halsen då jag upptäckte att jag inte kunde hitta den. Inte fanns den i ryggsäcken där jag ibland förvarade den då det regnat. Paniken började sprida sig. När hade jag använt kameran sist? Hade jag tagit av mig den vid vår förra rast? När hade vi förresten vår senaste rast? Jag frågade mina kompisar men de hade ingen aning. Vi brukade vara mycket noga med att se oss omkring vid varje rast så att vi inte skulle glömma någonting. Men min kamera hittade vi inte.

Det blev till att försöka rannsaka sitt minne men det gick dåligt. Jag var ganska säker på att jag haft kameran vid lunchen några timmar och en dryg 1/2-mil tidigare. Jag beslutade mig omedelbart för att vända om till lunchplatsen och se om den fanns där. Två av mina kompisar följde med och en stannade kvar vid vår packning som vi lämnade.

På grund av att det varit blött på många ställen hade jag och mina kompisar gått rätt utspridda då vi haft olika skodon som gjort att vi var olika känsliga för vått underlag. Jag hade gått längst ner där det var blötast eftersom jag tyckte att det enklast att gå där. Nu spred vi också ut oss för att kunna täcka så stort område som möjligt i letandet. Efter ett par timmar var vi tillbaka vid lunchplatsen. Ingen kameraväska där. Men här hade jag absolut haft den så någonstans på vägen måste den finnas. Det gällde bara att hitta den.

Jag tog då fram min GPS som jag haft i fickan för att logga turen. Ställde in den på hög upplösning och började följa min tidigare väg genom dalen. Jag kunde nu följa den med bara någon meters felmarginal. Och där, plötsligt låg kameraväskan i gräset framför mig på en sandbank vid en liten bäck. Det gick nu upp för mig hur det hade gått till när jag glömt kameran. Där jag hade gått var det mer lättgånget än för mina kamrater som gick högre upp på dalsidan. Jag hade stannat vid bäcken för att dricka och vänta på kompisarna så att de inte kom alltför långt efter. Jag drack ur händerna ståendes i den lilla bäcken. För att kameran, som hängde runt halsen, inte skulle doppa i vattnet hade jag tagit av mig den och lagt den på stranden. Sedan hade jag helt sonika gått därifrån utan att ta upp kameran igen. Vilken glädje att hitta den! De återstående kilometrarna tillbaka till vår ensamme väntande kompis gick jag med lätta steg trots att dagens etapp hade blivit 1 mil längre än vad den annars skulle ha blivit.

Här i gräset låg min kameraväska. Jag hade lagt av mig den när jag skulle dricka vatten för att den inte skulle doppa i vattnet. Foto Hans Pettersson.

Senare på kvällen firades det med extra rökig skotsk single malt whisky. Vi sa att det var tur i oturen att det var jag som bar GPSen som förlagt kameraväskan. Hade det varit någon av de andra hade det varit betydligt besvärligare. Skål!

Hade jag inte hittat kameraväskan hade jag nog inte skrivit om oss fyra gubbar på vandring i Sarek. Jag hade helt säkert inte haft några egna bilder att visa. Nu tycks det i alla fall kunna bli några avsnitt i bloggen.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-08-27 09:05   Håkan Friberg
Haha! Nästan samma sak drabbade ju mig vid Norra Storfjället i år. Skillnaden var bara att för mig gällde det mobilfodralet med mobil, bankkort, körkort och kontanter. Även mina grejer kom till rätta.
 
2016-08-27 14:10   Akka
Vi börjar vara i den åldern när man kanske borde använda"senilsnöre"
på grejerna.
 
Svar 2016-08-31 18:15   Örnsätrarn
Jag har tidigare använt "senilsnöre" till glasögonen på vandring men fästena gick sönder. Den här gången gick det bra utan men jag borde fixa till ett nytt då jag tappat glasögonen förr. Kameraväskan har ju redan den typen av "senilsnöre" (axelrem) men jag kanske skulle behöva fästa den vid kläderna på något sätt så att jag inte kan gå ifrån den utan att märka det. Fast då kanske jag glömmer klädesplagget ...
 
2016-08-27 16:36   Skogstoka
Ibland har man bara sån tur när man har otur på sin tur... :)
Ser fram emot fortsatt läsning.
 
2016-08-28 20:23   dHANScan
Lycka till att din stora expertis inom GPS och kartor även fant användning på detta sätt. Härlig beskrivning av ett område många passerar i mitten av Sarek
 
2016-08-29 11:20   Onesport
Haha, underbart!
Det blir fort tjatigt att höra om vandringar som har genomförts som om det vore en "NavySeals-operation", med kirurgisk precision i varje moment.
Frustrationen och paniken när man tappat bort något, och glädjen och lättnaden när man hittar det - allt finns med i berättelsen.
Tack!
 

Läs mer i bloggen

I Sarek 50 år efter första gången.

Min kompis Hasse och jag gjorde vår första Sarekvandring i augusti 1968. Vi var då nyblivna studenter och det var vår första fjällvandring över huvud taget. De följande åren gjorde vi ett flertal Sarekvandringar. Därefter blev det ett uppehåll tills vi båda blev pensionärer. Då återupptog vi våra Sarekvandringar och har i några år planerat att göra en "jubileumsvandring" år 2018 för att fira att det var 50 år efter vår första. Ungefär tre veckor innan vår planerade vandring i augusti meddelade Hasse att han inte kunde följa med eftersom en familjemedlem drabbats av allvarlig sjukdom. Han skulle inte kunna glädjas åt turen och istället ha tankarna på annat håll. Vår tur skulle behöva skjutas på framtiden. Det var ett ledsamt besked och under en tid visste jag inte hur jag skulle göra. Skulle jag göra en tur ensam? Det skulle absolut inte bli detsamma när Hasse inte var med, men å andra sidan har jag gjort ett antal soloturer i Sarekområdet under senare år.

Nåväl, efter velande hit och dit bestämde jag mig för att åka upp till Kvikkjokk för att där bestämma om jag skulle vandra eller inte. Dit är det alltid roligt att komma.

En pensionärs problem i Pårek(2)

Dag 2, 19/6, fortsättning.

Jag låg alltså i vattnet efter att ha ramlat vid vadning av Boarekjåhkå vid Boarekjávrres östra ände. Jag låg på höger sida mellan stenar och bara mitt huvud och vänster axel låg över vattnet. Även ryggsäcken täcktes av vattnet. Höger knä gjorde rejält ont. Strax intill låg is kvar i gölarna så temperaturen i vattnet var därefter.

En pensionärs problem i Pårek(1)

Jag startade bilresan upp mot Kvikkjokk 14 juni. I år (2017) skulle den få ta 4 dagar istället för 2 som den brukar. Vanligtvis åker jag E45 upp genom Norrlands inland, den ger mig en så skön vildmarkskänsla och får mig att tänka på Canada. Men nu skulle jag göra en avstickare in till Gäddede, Stora Blåsjön, Ankarede, Stekenjokk och Fatmomakke. Där hade jag inte varit på 30 år och eftersom de gjort stort intryck på mig då så ville jag återse dem. På vägen upp mot Stekenjokk fick jag en försmak av hur sen våren var i de västra fjälltrakterna. Sjön Leipikvattnet på 468 m höjd var till hälften istäckt och när jag kom högre upp var det snö nästan överallt, bara i vissa sydlägen var det snöfritt. Det här fick mig att undra över hur det skulle bli att vandra i Sarek några dagar senare. Jag hade noga följt med i väder- och snörapporterna och visste att våren var sen i år, men också att det var stora skillnader mellan de västra och de östra delarna av fjällkedjan. Inte särskilt sent i öster, men mycket sent och mycket snö i väster. Jag skulle gå i de östra delarna så förhoppningsvis var det ganska snöfritt där.

Vid Stekenjokkvägen väster om Gelvenåhkoe.