Bloggar > Örnsätrarns blogg

Örnsätrarns blogg

Hallmarkshöjden runt och lite till Placerad på karta

Tisdag 15/3. Smedbergstjärn.

Efter drygt tre timmars bilkörning var jag äntligen framme vid Uvbergsbron över Nittälven cirka 2 mil väster om Ställdalen. Min kompis Svante var redan där och vi tänkte under några dagar göra skidturer i området. Klockan hade redan hunnit bli halv elva och det var hög tid för start av vår första skidtur. Jag hann emellertid inte mer än öppna bakluckan förrän jag insåg att jag hade glömt ryggsäcken kvar hemma!

Ryggsäcken innehöll egentligen inte så mycket, bara en liten handyxa, en hopfällbar såg, en kniv, tändstickor och lite sjukvårdsgrejor. Men jag hade ju ingenting att bära min grejor i! I övrigt hade jag med allt jag behövde: en termos med kaffe, vatten, smörgåsar, korv till grillning och ved, men alltså ingenting att bära det i. Tändstickor saknade vi också så någon grillning kunde inte bli av. Svantes ryggsäck var liten och redan full så där fanns inte plats för mina saker. Vad skulle vi göra?

Efter en kort stunds dividerande kom vi på att våra vänner Thyra och Bengt Lundell bor bara 2 mil bort. Kanske kunde vi få låna en ryggsäck av dem? Sagt och gjort. In i bilen igen för en färd till Ställdalen. Ett kort mobilsamtal under vägen bekräftade att visst kunde vi få låna en ryggsäck. De hade flera stycken så det vara bara att välja. Vi fick också låna yxa, såg, kniv och törved. Thyra är ordförande i den mycket livaktiga föreningen Ställdalens Naturstudieklubb och Bengt är en fantastisk naturfotograf och sekreterare i Ställdalens Fotoklubb. Hur vi lärde känna dem berättade jag om i Två pensionärer på vårtur i Bergslagen.

 

Turen dag 1, ca 7 km.

Vi kom tillbaka till Uvbergsbron vid ett-tiden. Eftersom klockan blivit så mycket grillade vi direkt vid vindskyddet där. Dagens utflyktsmål var att ta oss fram och tillbaka till vindskyddet vid sjön Märrjärvi där vi egentligen hade tänkt grilla. Vid två-tiden var vi klara att ge oss iväg söderut. Till en början var skogen tät av storväxta granar och marken nästan snöfri. Första kilometern ner till skogsbilvägen längre söderut måste vi bära skidorna.

 

Svante korsar den lilla bäcken söder om Uvbergsbron.

Väl framme vid skogsbilvägen gick det att åka skidor i slaskig  snö knappt 1 dm djup. Bäst var att åka i de isiga hjulspåren efter en bil som varit uppe och vänt.

 

Slaskigt att åka skidor men det gick.

När vi närmade oss Svarttjärn förstod vi att det skulle hinna mörkna innan vi kom tillbaka till Uvbergsbron om vi fortsatte ända ner till Märrjärvi. Därför kortade vi av turen och tog en fikapaus innan vi återvände till bilarna samma väg som vi kommit.

Spår efter tre vargar följde hela vägen söderut så långt vi åkte. Ibland hade de gjort mindre avstickare men sedan återkommit till vägen. På några ställen hade de rullat runt i snön och lämnat pälstussar efter sig. På Smedbergstjärnen fanns ruskor kvar efter isfiske.

 

En apelsin smakade bra efter skidturen. Sedan blev det till att bära skidorna igen sista biten tillbaka till bilen.

När vi kom fram till vandrarhemmet i Hjulsjö där vi skulle bo hade solen sänkt sig bakom trädtopparna, kylan börjat komma och slasken frysa till is. Vädret hade tidigare varit molnigt på förmiddagen, men soligt och varmare, 6 – 7 °C, under eftermiddagen. Under bilresan hade jag sett ett 40-tal grågäss, ca 60 sångsvanar och strax innan Uvbergsbron en tjäder springande över vägen. Förutom några större hackspettar under skidturen var det väldigt tyst i skogen.

Onsdag 16/3. Hallmarkshöjden runt

Efter gårdagens tur insåg vi att det var för lite snö nere i Nittälvsdalen för skidåkning. Vi bestämde oss därför för att ta oss upp till höjderna på dalgångens östra sida och göra en tur uppe i Djupdalshöjdens naturreservat . Det ligger på en nivå runt 400 möh, 200 m högre än dalbotten, så där räknade vi med att det borde vara mer snö, vilket det också var. Jag har tidigare berättat om ett par besök i reservatet i En pensionärs vedermödor i Djupdalshöjden och Helgdagskväll i timmerkojan.

 

Turen dag 2, 10 km.

Den normala vägen in i reservatet utgår från parkeringsplatsen vid reservatets västra ände. Där börjar också ledmarkeringarna in i reservatet. Skogen är tät där och med tanke på rådande snöförhållanden valde vi att i stället starta dagens tur 2 km längre norrut där det finns en skogsbilväg som går rakt österut. Vägen var oplogad men där den börjar fanns plats att parkera bilen. Av spåren att döma lastas snöskotrar av och på här för att köra på vägen upp till en snöskoterklubbs stuga vilken ligger alldeles i den norra kanten av berget Djupdalshöjden. På terrängkartan finns en vägbom utsatt men av den såg vi ingenting.

 

Vägen österut norr om reservatet.

När vi tagit oss uppför stigningen och vägen börjar gå utför igen svängde vi 90 grader mot söder mellan de små reservatsbitarna och passerade Martjärnen. I det här området, Martjärnsmossen, hade snöskoteråkarna haft lekstuga, i huvudsak dock utanför reservatet i vilket det är förbjudet att köra skoter.

 

Här svängde vi söderut då det fanns en lucka i skogsplanteringen där det var gott om snö.

Vädret var strålande, inte ett moln och ca 10 °C. Halvvägs mellan Martjärnsmossen och Älgtjärnsmossen var det dags för fikapaus. Vi njöt i fulla drag av att bara sitta i solen.

 

Här sitter jag själv och pöser i solen.

 

Jaktstugan vid Älgtjärnsmossen var låst.

För att grilla tog vi oss ner till reservatets södra gräns där vi vek av västerut. Vi hittade en lämplig grillplats strax utanför reservatet. Då hade vi tagit oss halvvägs runt Hallmarkshöjden. Skogen sydväst om Hallmarkshöjden är tät och det är rätt brant uppför så vi åkte ut till den relativt nya skogsbilvägen söder om höjden. Där fanns det gott om snö och det var enklare att ta sig uppför där än i skogen. Till vår stora förvåning träffade vi på en annan skidåkande pensionär. Under vintern använde han vägen som träningsrunda då den inte plogades, snön kom tidigt där och låg kvar länge.

Vår egen tur fortsatte norrut över Trågmossen som ligger väldigt fint mellan berget Kullen och Hallmarkshöjden.

 

Snöskoterväg över Trågmossen.

Tyvärr verkar Trågmossen vara något av en passage för snöskotrar tvärs igenom naturreservatet då många skoterspår syntes i snön. Likadant var det på Martjärnsmossen norr om Hallmarkshöjden. Det går förstås mycket lättare att köra på myrarna inom reservatet än att köra i skogen utanför.

När vi återkommit till vårt eget skidspår och slutit slingan runt Hallmarkshöjden var det dags för en sista kaffepaus. Solen stod lågt över skogen, skuggorna blev långa och det var inte längre lika varmt. Under hela dagen hade vi inte sett några färska spår av djur. Knappt några fåglar heller. Det hade varit mycket tyst och det som stört tystnaden var ljuden från våra skidor. Först vid 7-tiden kom vi tillbaka till vandrarhemmet och då var det ganska mörkt.

 

Martjärnsmossen sent på eftermiddagen.

 

Solförmörkelse.

Torsdag 17/3. Kaljoxadalens och Nittälvsbrännans naturreservat

På grund av bristen på snö bestämde vi oss för att vandra den här dagen istället för att åka skidor. Valet föll på en lättare tur på stigar i Kaljoxadalens och Nittälvsbrännans naturreservat. Vi startade vid Dansarbacken, passerade Eskils koja och Utterbäcken, följde sedan stigen norrut till bron över Nittälven i Nittälvsbrännans naturreservat. Uppe vid bron var det besvärligt då marken runt omkring svämmats över och en isskorpa bildats. Vattnet under hade sedan runnit bort och stora isflak hängde i luften stöttade av trädens rotsystem och andra ojämnheter. Här var det osäkert att ta sig fram då isen brast i stora sjok. Efter att ha nått fram till bron vände vi då besvärligheterna tycktes fortsätta än värre på andra sidan älven.

 

Turen dag 3. 8 km.

 

Rast vid Eskils koja vid NittälvenRast utanför Eskils koja, Nittälven nedanför.

 

 

Eskils koja.Eskils koja.

 

Svante vid UtterbäckenSmal trädstam över Utterbäcken. Svante ville inte gå över Utterbäcken på trädstammen så jag fick gå tillbaka och vi gick upp till bron vid vägen. Det är nästan 1 m djupt vid sidan av stammen så det vore inte roligt att ramla i.

 

 

Översvämningsis i skogen med håligheter inunder.

 

Bron över Nittälven i Nittälvsbrännans reservat.

 

Älven norrut från bron.

 

Älven söderut från bron.

 

Tyvärr störs våra intryck från Kaljoxadalens reservat av fyrhjulskörning och en bilvägsdragning fram till Eskils koja. Tallskogen på älvens västra sida är gles och marken plan som ett salsgolv även om den täcks av ljung, blåbärs- och lingonris. Det är mycket lätt att köra fyrhjuling hur som helst här och även göra bilvägar. Vi har svårt att förstå att det måste köras med fordon då det bara är 600 m lättgången stig från den markerade parkeringen till kojan. Går man genaste sträckan från vägen är det mindre än 300 m. Den informella parkeringen vid Eskils koja rymmer nu åtminstone 4 bilar. Tillsammans stör det vildmarksstämningen i området.

 

Stigen fram till Eskils koja är nu tvåfilig då den används av fyrhjulingar.

 

Fyrhjulingar kör lite hur som helst i reservatet.

 

Bilvägen fram till Eskils koja.

 

Väginfarten till Eskils koja.

 

Halva den informella parkeringsplatsen vid Eskils koja.

 

Fredag 18/3. Hemresa

En kallfront hade passerat under natten. Temperaturen sjönk med 10 grader och vädret var inte lika skönt längre. Efter en sen morgon åkte vi till Thyra och Bengt, lämnade tillbaka ryggsäcken och tackade för lånet. Vi bjöds på kaffe med bröd och en stunds gemytligt samtal. Sedan vidtog resan hem för Svante och mig var och en åt sitt håll. Nästa tur är tänkt att bli i Härjedalen i mitten av april.

Kartmaterialet kommer från Lantmäteriet.

Postat 2016-03-27 13:47 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Årets vintertur till Bergslagen - 2015 Placerad på karta

Min kompis Svante och jag har sedan flera decennier försökt att träffas två gånger om året för en helgtur tillsammans. Det brukar bli en hösttur och en vinter/vår och resmålet brukar vara någon plats i Bergslagen. Den ligger inte alltför långt bort för någon av oss eftersom han bor i Vänersborg och jag i Uppsala. Resan tar ca 3 timmar med bil. Med Bergslagen menar jag här Nittälvsdalen, Kindlahöjden, Svartälven och trakterna kring Säfsen och Fredriksberg. Andra destinationer har också förekommit. Aktiviteterna har varit friluftsliv, vandring, kanoting, skidåkning och lite fågelskådning. Ibland har vi tältat, ibland övernattat i slagbodar, vandrarhem eller hyrt någon stuga. Vår första tur till Nittälvsdalen gjorde vi hösten 1967, några månader efter att jag tagit körkort. Vi bodde då båda i Västerås.

Årets vintertur gjorde vi ovanligt tidigt, 19-23 januari. Det berodde på att vi nu sedan knappt ett år är pensionärer båda två och ville göra ytterligare en tur till området när det blir vår. Vi bokade boende i Gillersklacks stugby utanför Kopparberg och den här gången blev det hela 4 nätter, söndag - torsdag, eftersom vi nu är fria att disponera vår tid själva och inte är hänvisade till bara en helg. Målet var att skida över ett antal myrar/mossar i Nittälvsdalen och dess närhet. SM-veckan i skidor pågick samtidigt i Tiveden. 

Söndag 19 januari. Svante väljer att åka tåg från Vänersborg upp till Ställdalen istället för att åka bil. Jag möter honom vid tåget och vi tar oss till den restaurang i Kopparberg där vi åt vid förra årets tur. Restaurangen var nu nerlagd som mycket i Kopparberg, men vi lyckades i alla fall få tag på var sin pizza. Kvällen förflöt sedan i stugan med öl, diskussion av världsläget etc och sång. Sängdags strax efter 02.

Måndag 20 januari. Vi är inte direkt pigga på morgonen men kommer iväg vid 10-tiden. Målet är Nittenmossens naturreservat på gränsen mellan Dalarna och Västmanland. Mossen omges av sjöar som utgör Nittälvens upprinningsområde. Temperaturen är 2-3 grader plus och snön som faller är blöt och vi anar ett riktigt klabbföre.

På vägen dit passerar vi ett antal andra naturreservat, men vi stannar bara till vid Djupdalshöjdens naturreservat. Snön som fallit de senaste dagarna har varit mycket blöt och fastnat på allt. Träden är tyngda av snön. Det är mycket vackert.Informationstavla vid Djupdalshöjdens naturrservatInformationstavlan vid Djupdalshöjdens naturreservat.

Vägskyltar vid Djupdalshöjdens naturreservatSkyltningen är mycket tydlig under snön. Visst ser det lockande ut!

Vid vår tur till Nittälvsdalen våren 2014 var Djupdalshöjden ett av de tilltänkta målen, men på grund av uselt väder en av dagarna kom vi inte dit. Den här gången åker vi vidare då vi tror att den lösa och blöta snön tillsammans med det kuperade landskapet i reservatet skulle bli för jobbigt för oss. Håkan Friberg har förtjänstfullt beskrivit turer i reservatet här på Utsidan, se tex Födelsedag i Djupdalshöjden.

Väl framme vid Nittenmossen besannas omedelbart vår misstanke om att det skulle bli tungåkt. Båda har vi vallningsfria turskidor men glidet är obefintligt. Snön är djup och lös och vi sjunker djupt ner. Efter ett tag, när mina skidor blivit riktigt blöta, har jag ett minst 1 dm tjockt snölager som fastnat under skidorna. Det måste jag lyfta vid varje steg. Det hjälper inte att ta bort snön för vid nästa steg är det likadant igen. Min kompis har lite nyare skidor och har det något bättre. Jag har aldrig varit med om något liknande klabbföre, inte ens när man var liten och åkte på helt ovallade trävita skidor. Vi går en tur på ca 3 timmar innan vi är nöjda. Det blev dock inte särskilt lång sträcka.

I Nittenmossens utkantI kanten av Nittenmossen. Längre ut fanns blöthål där vatten trängde upp i våra skidspår.

Informationstavla om Nittenmossens naturreservatInformationstavlan vid parkeringen till Nittenmossens naturreservat.

På vägen tillbaka till Gillersklack stannar vi till några timmar vid Uvbergsbron vid Nittälven. Där finns slagbodar och medan mörkret sänker sig grillar vi korv.

Korvgrillning

Väl tillbaka i stugan igen i Gillersklack blir det mer öl, diskussioner och sång till in på småtimmarna.

Tisdag 21 januari. Vädret är strålande. Solsken från klar himmel och några minusgrader. Kan inte vara bättre. Men det kunde vi vara. Vi kommer i alla fall iväg på förmiddagen och tar oss till startpunkten för dagens skidtur. Den här gången är det att skida ner till Römyren med start strax väster om Kolbron vid Nittälven. Vid myren ska det finnas ett rastställe som används för fågelskådning och vi vill söka upp det för att senare i vår åka dit. När vi ska skida iväg upptäcker vi att vi glömt kartan i stugan. Vi får klara oss utan den, vi har ju varit i området många gånger förr, om än inte gjort exakt den tur vi ska göra nu. Skulle vi komma fel så kan vi ju alltid följa vårt spår tillbaka till bilen.

Där vi startar går en ca 15m bred och 800m lång rak oplogad väg genom skogen. Den var tidigare start- och landningsbana för flygplan som användes vid skogsgödsling. Då vi passerade en gång för många år sedan fanns det ett stort upplag av konstgödsel vid sidan av banan.Startbanan för flygplan i bakgrunden.Startplatsen vid flygrakan.

Vi skidar på den oplogade flygrakan och upptäcker nästan omedelbart mycket tydliga spår av varg. Efter flygrakan fortsätter vi på vägen i ytterligare 3km till dess slut. Vargspåren följer oss hela tiden med vissa mindre avbrott. Vi ser också några spår av hare, räv och älg. Inga spår av människor.

Tassavryck av vargTassavtryck av varg, 8-9 cm stort.

Spår av vargSpår av varg, ca 70cm mellan avtrycken.

Solen lyser, men den står så lågt så här i januari att det mest är trädens toppar som får direkt sol. Där smälter snön och blöter tallarnas stammar. Ibland rasar den ner i form av fina pudermoln som skimrar i motljuset.Paus i motlusTill skillnad mot dagen före är det bra glid trots att vi får göra spåret själva. Men ibland behövs en paus.

Vi hittar inte stigen in till raststället och det finns inte någon skylt. Hade vi haft kartan hade vi kunnat hitta rätt eftersom vi vet var på kartan det ska ligga. När vägen tar slut tar vi oss ut på myren och äter lite frukt.RömyrenRömyren. På eftermiddagen börjar dimmorna lägga sig över myren.

Det börjar bli sent på eftermiddagen och vi vänder åter till bilen. Längs vägen vi skidat har vi sett helt ny märkning på träden som anger att området utgör ett naturreservat. Det finns dock ingen informationstavla uppsatt än och Römyren finns ännu inte med på Länsstyrelsen lista över naturreservat. Men det kommer väl.

KaggabäckenDet är ordentligt med vatten i Kaggabäcken.

Väl tillbaka till bilen tar vi vägen längs Nittälvens västra sida från Kolbron upp till Uvbergsbron. Vägen är inte plogad efter det senaste snöfallet och det är knappt vi tar oss fram. Vid Uvbergsbron blir det åter en kväll med korvgrillning innan vi återvänder till stugan. Nu är vi trötta och lägger oss i mer normal tid.

Onsdag 22 januari. Snöfall och plusgrader igen. Men nu blåser det ordentligt också och det bildas drivor på vägen utanför stugan. Vi blir sittande inne och ser på SM i skidor i Tiveden. På eftermiddagen går vi upp till badet i centralanläggningen och kopplar av. Kvällen avslutas med besök i anläggningens restaurang.

Torsdag 23 januari. Det är fortfarande plusgrader, snöfall och blåst. Vi städar stugan och packar ihop våra pinaler inför hemresan. Det är dåligt plogat vid stugan och vi kör fast i en driva. Skottning. Vi beslutar oss för att inte åka skidor idag. Äter mat på en lunchrestaurang i Kopparberg innan jag lämnar av Svante vid tåget i Ställdalen. Jag besöker min 96-åriga mor i Västerås på hemvägen och får god mat. Hemresan till Uppsala tog en timme extra på grund av det dåliga väglaget.

Våra planer nu den 9 april är att återvända till Römyren för fågelskådning i slutet av denna månad.  Vidare blir det kanoting på Svartälven och besök vid Västeråsmossen. Då blir vi uteliggare och inte några mesiga stugsittare.

Postat 2015-04-09 02:18 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

 

Logga in