Bloggar > Örnsätrarns blogg

Örnsätrarns blogg

En pensionärs problem i Pårek(2) Placerad på karta

Dag 2, 19/6, fortsättning.

Jag låg alltså i vattnet efter att ha ramlat vid vadning av Boarekjåhkå vid Boarekjávrres östra ände. Jag låg på höger sida mellan stenar och bara mitt huvud och vänster axel låg över vattnet. Även ryggsäcken täcktes av vattnet. Höger knä gjorde rejält ont. Strax intill låg is kvar i gölarna så temperaturen i vattnet var därefter.

Det 50 m breda vadet över Böarekjåhkå sett från norra sidan.

Den första reaktionen efter fallet var instinktivt att genast försöka resa mig. Men det gick inte. Vattentrycket på ryggsäcken och att jag låg på sidan och bara kunde trycka ifrån med högerarmen gjorde att det blev för tungt. Efter några djupa andetag lugnade jag mig och övervägde situationen. Inga ben var brutna och belastningen vid resningsförsöket orsakade inte några extra smärtor trots att knäet värkte. Så långt var allt gott och väl.

Innan jag började vada hade jag lossat midjebältet men trots några försök fick jag inte av mig ryggsäcken. Jag skulle behövt hjälp av högerarmen men den låg under mig. Sakta började jag istället vrida mig över på magen i små steg. Efter en stund kunde jag använda båda händerna för att skjuta ifrån så att jag kunde resa mig. Eftersom jag var dyblöt behövde jag inte längre söka efter en väg över stenarna för att få ett mindre djupt vad. Istället gick jag 10 m uppströms och ut i gruset där det var djupare (8-9 dm) men betydligt lättare att gå. Jag hade ingen tanke på att vända tillbaka till södra sidan varifrån jag kom, utan gick över till norra sidan trots att det var längre.

Så här i efterhand kan jag se från min GPS-logg att jag låg ca 3 minuter i vattnet och att det tog 4 minuter till för att komma iland. GPS:en låg i byxorna högst upp i ryggsäcken och klarade att bestämma positionen trots att den låg i vattnet. Efteråt har jag förvånats över att vattnet inte alls kändes så kallt när jag väl ramlat i. Samma iakttagelse har jag gjort tidigare då jag vält med kanot ett antal gånger i kallt vatten.

Väl uppe på land igen såg jag mig om efter en plats lämplig för att byta kläder. Marken efter vadet är blöt och spången fortsätter. Jag följde den in mellan videsnåren men hann inte längre än 30 m innan jag upptäckte nästa problem. En 3 m bred, djup och dyig kanal. Bron, som ska finnas där, har brutits sönder av isen och bitar av den låg spridda på stränderna. Kanalen kändes bottenlös och trots att jag var genomblöt hade jag ingen lust att gå i vattnet igen. Jag befann mig alltså på en ö mellan kanalen och vadstället. Ön var vattensjuk och låg knappt över vattnet. Hur skulle jag ta mig vidare?

Bron över kanalen hade brutits sönder av is och snö och var borta.

Brons delar låg sönderbrutna runtomkring. En regel hopspikad av två stycken 2-tum-4 som jag hittade var precis så lång att den räckte tvärs över mellan kanalens kanter. Men den enbart skulle inte duga att gå på eftersom den mer eller mindre flöt i båda ändar. Genom att samla ihop sönderbrutna delar av bron kunde jag kasta ihop en tillfällig bro där vissa delar tjänstgjorde som flytunderlag för andra delar. Med några snabba kliv kunde jag ta mig över utan att den hopkastade bron rämnade eller sjönk. Jag var över. Puh!

Min bro av ihopkastade sönderbrutna delar från den tidigare bron.

Efter ytterligare 100 m på spången nådde jag lite högre mark och en sten att sitta på för att kunna byta om bekvämt. Först av med stövlar och regnbyxor. Mitt högra knä och skenben var helt nedblodade men efter avtorkning så visade det sig att såret inte var så stort men djupt då det fortfarande flödade. Dubbla plåster och leukoplast på. De enda blöta klädesplaggen som jag behövde byta var kalsongerna och undertröjan som jag gick i. Efter klädbyte, urtorkning av stövlarna, tillbaks med de torra sulorna och mina torra dubbla sockor i stövlarna var jag åter i samma skick som innan vadet så när som på knäet. Allt i min packning var torrt, vilket jag tillskriver mitt något egna sätt att packa. Jag bär nämligen min utrustning i några drybags som jag spänner fast direkt på ryggsäcksramen. Hade jag använt originalsäcken på ramen hade det mesta varit genomsurt. Dessutom hade säcken då blivit mycket tyngre och gjort det ännu svårare att resa sig upp ur vattnet..

Min packning bestående av flera drybags fastspända på ramen. Inte så snyggt kanske, men effektivt och praktiskt.

Målet var nu att så fort som möjligt hitta en lägerplats för att kunna vila och ta det lugnt. Efter knappt ett par km på stigen kom jag vid sex-tiden fram till en lämplig tältplats strax väster om samelägret. Värken i knäet hade jag inte känt av så mycket förrän jag vid matlagningen skulle ställa mig på knä. Då smärtade det till ordentligt och alla rörelser i och utanför tältet fick sedan utföras utan stöd från mitt högra knä. Mina plåster var genomblodade och byttes på kvällen. De blöta plaggen hängdes upp i en björk och stövlarna ställdes upp för torkning i en svag vind i kvällssolen. Innan sovdags var allt torrt.

Min tältplats väster om samevistet. Tjievrra, tv, och Boarektjåhkkå,th, i bakgrunden.

Dag 3. 20/6.

Natten hade gått bra utan större problem med knäet. Men plåstren var återigen genomblodade och fick bytas. För att inte störa läkningen av såret låg jag still i tältet till mitt på dagen. Sedan kunde jag inte hålla mig i stillhet längre utan gav mig ut på en liten tur på några km uppför stigen i riktning mot Sähkok. Ibland försvann stigen under stora snöfält vilket gjorde den svår att hitta igen på andra sidan. Vädret växlade mellan solsken och lätta regnbyar. Högre upp snöade det i byarna. Med den fantastiska utsikten över Pårekslätten och bergen runtomkring funderade jag över min fortsatta vandring. Dagens få kilometrar utan packning hade gått utan egentliga problem. Men skulle jag fortsätta över mot Rapadalen som jag ursprungligen tänkt? Dit var det två dagars vandring till och därifrån skulle det vara fyra dagars vandring tillbaka till Kvikkjokk om knäproblemet skulle förvärras. Visserligen hade jag en nödsändare med mig, men den ville jag inte använda om det inte var absolut nödvändigt. Om mindre än två år blir jag 70 och hoppas kunna fortsätta att vandra i flera år än. Det ville jag inte riskera men beslöt ändå att vänta med det slutgiltiga beslutet till nästa morgon. Till saken hör också att jag har en instabil högerfot som ett resultat av en ryggoperation gjord för många år sedan. De senaste åren har foten blivit sämre och hade förmodligen bidragit till fallet vid vadet.

Utsikt över Pårekslätten.

Utsikt över Pårekslätten.

Vy mot Njoatsosvágge och Vallespiken söder om dalen. Dehögsta topparna är Darregájsse.

Vy mot Njoatsosvágge och Vallespiken söder om dalen. De högsta topparna utgörs av Darregájsse.

I närheten av min tältplats hade jag upptäckt att det var problem med att finna stigen och undersökte det lite närmare. De tre kartorna Lantmäteriets Fjällkarta, dito Topografiska karta och Calazos Sarekkarta i skala 1:50 000 visar olika dragning. Skillnaderna framgår av nedanstående bilder tillsammans med mitt gps-spår. När jag började gå här för 50 år sedan gick stigen från Boarekjávrre direkt upp till samevistet. Numera är stigen dragen längre västerut, förmodligen för att samerna ska få färre nyfikna besök i lägret.

KartjämförelseJämförelse mellan mitt GPS-spår och tre olika kartor. Det är nästan svårt att tro att de visar samma område.

När jag söderifrån kom till punkt C vek stigen av kraftigt åt höger. Där gick en spång över en jokk och försvann in under videsnår som lagt sig över spången. Det såg ut som i bilderna nedan.

 

Så här såg spången ut i början av sträckan CB.Så här såg spången ut i början av sträckan CB.

Längre bort försvann spången in under snö och vide.

Lite längre fram försvann spången in under snö och vide.

Med stort besvär gick jag runt videt och vid punkt B tappade jag bort stigen vid ett stort snöfält, men alldeles intill fann jag en lämplig tältplats vid B. Enligt Fjällkartan skulle stigen inte ha svängt av vid C utan fortsatt i stort sett rakt upp mot A. När jag senare sökte efter denna bit av stigen fann jag den inte, men terrängen där var inte svår att gå i. Stigen CB finns inte alls med på Fjällkartan men den finns på Topografiska kartan som också innehåller biten CA. Efter visst letande runt B fann jag en tydlig stig BA som i närheten av B låg gömd under ett stort snöfält. På Calazos karta finns båda sträckorna CB och BA inritade men inte CA vilket stämmer bäst med verkligheten. Jag skulle dock rekommendera att ta vägen CA pga av svårigheterna på sträckan CB. Det rör sig bara om ett par, tre hundra meter, så det är under alla omständigheter inga stora problem.

På kvällen lade återigen om mitt knäsår. Det blödde fortfarande.

Dag 4. 21/6.

Såret på mitt knä blödde fortfarande om än inte så mycket som tidigare. Men det gjorde fortfarande mycket ont när jag försökte stå på knä. Jag bestämde mig för att ta det säkra för det osäkra och återvända medan jag kunde göra det under kontrollerade förhållanden. Före vadet använde jag mig av min ihopkastade bro över kanalen igen och med några snabba kliv var jag över. Vid vadet klev jag direkt i det djupa vattnet (ombytt förstås) och gick över i gruset hela vägen. Inga problem. Under dagen fortsatte jag i makligt tempo ner till Stuor Dáhtá och tältade på samma plats som tidigare. Vädret var mestadels soligt men uppe på Pårekslätten blåste en kylig västlig vind med byar upp till 12m/s. Det var skönt att komma ner i skogen på väg mot sjön.

Tältplatsen väster om samevistet.Lunchrast i lä i en svacka bakom enbuskar. Bårdde i bakgrunden.

Hjortronen blommade på myrarna.Hjortronen blommade på myrarna.

Mitt humör under dagen präglades av visst vemod över att inte ha fortsatt vandringen och tankarna kring att det här kanske var min sista vandring hit. Men beslutet att vända tillbaka i förtid ångrade jag inte. Så här i efterhand kan jag tycka att jag kunde ha stannat några dagar i Pårek innan jag började gå tillbaka. Mat hade jag ju. Men jag var nog lite uppskakad och skärrad av min situation och av det som hänt. Det kändes tryggast att vända tillbaka.

Dag 5. 22/6.

Återigen en fin dag med behaglig temperatur omkring 10°C. Vandringen ner till Kvikkjokk gick även denna dag i maklig takt. Spängerna hade bytts ut och de nya råa plankorna var bra att gå på.

Sista rasten vid bron över Njáhkájåhkå.

 

De gamla plankorna i spängerna var nu utbytta mot nya.De gamla plankorna var nu utbytta mot nya.

Det var midsommarafton och på kvällen åt jag middsommarbuffé på Fjällstationen i gemytlig stämning tillsammans med andra gäster. Min egen sinnesstämning var fortfarande melankolisk. Var det här min sista vandring till  Pårek och kanske min sista flerdagars fjällvandring över huvud taget? Men så illa kunde det väl inte vara?

Postat 2017-12-21 00:52 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Fyra gubbar i Sarek(1) - Hur hittar man en kvarglömd kameraväska i Sarek?

Var är min kameraväska? Har någon sett min kameraväska? Var f...n är min kameraväska? Var i h...e är min kameraväska?

Jag befann mig i Guohpervágges östra del tillsammans med tre andra gubbar. Det var sent på eftermiddagen, vi hade precis rastat färdigt och skulle gå en liten bit till innan vi slog läger. Jag skulle just sätta på mig ryggsäcken och hänga kameraväskan runt halsen då jag upptäckte att jag inte kunde hitta den. Inte fanns den i ryggsäcken där jag ibland förvarade den då det regnat. Paniken började sprida sig. När hade jag använt kameran sist? Hade jag tagit av mig den vid vår förra rast? När hade vi förresten vår senaste rast? Jag frågade mina kompisar men de hade ingen aning. Vi brukade vara mycket noga med att se oss omkring vid varje rast så att vi inte skulle glömma någonting. Men min kamera hittade vi inte.

Det blev till att försöka rannsaka sitt minne men det gick dåligt. Jag var ganska säker på att jag haft kameran vid lunchen några timmar och en dryg 1/2-mil tidigare. Jag beslutade mig omedelbart för att vända om till lunchplatsen och se om den fanns där. Två av mina kompisar följde med och en stannade kvar vid vår packning som vi lämnade.

På grund av att det varit blött på många ställen hade jag och mina kompisar gått rätt utspridda då vi haft olika skodon som gjort att vi var olika känsliga för vått underlag. Jag hade gått längst ner där det var blötast eftersom jag tyckte att det enklast att gå där. Nu spred vi också ut oss för att kunna täcka så stort område som möjligt i letandet. Efter ett par timmar var vi tillbaka vid lunchplatsen. Ingen kameraväska där. Men här hade jag absolut haft den så någonstans på vägen måste den finnas. Det gällde bara att hitta den.

Jag tog då fram min GPS som jag haft i fickan för att logga turen. Ställde in den på hög upplösning och började följa min tidigare väg genom dalen. Jag kunde nu följa den med bara någon meters felmarginal. Och där, plötsligt låg kameraväskan i gräset framför mig på en sandbank vid en liten bäck. Det gick nu upp för mig hur det hade gått till när jag glömt kameran. Där jag hade gått var det mer lättgånget än för mina kamrater som gick högre upp på dalsidan. Jag hade stannat vid bäcken för att dricka och vänta på kompisarna så att de inte kom alltför långt efter. Jag drack ur händerna ståendes i den lilla bäcken. För att kameran, som hängde runt halsen, inte skulle doppa i vattnet hade jag tagit av mig den och lagt den på stranden. Sedan hade jag helt sonika gått därifrån utan att ta upp kameran igen. Vilken glädje att hitta den! De återstående kilometrarna tillbaka till vår ensamme väntande kompis gick jag med lätta steg trots att dagens etapp hade blivit 1 mil längre än vad den annars skulle ha blivit.

Här i gräset låg min kameraväska. Jag hade lagt av mig den när jag skulle dricka vatten för att den inte skulle doppa i vattnet. Foto Hans Pettersson.

Senare på kvällen firades det med extra rökig skotsk single malt whisky. Vi sa att det var tur i oturen att det var jag som bar GPSen som förlagt kameraväskan. Hade det varit någon av de andra hade det varit betydligt besvärligare. Skål!

Hade jag inte hittat kameraväskan hade jag nog inte skrivit om oss fyra gubbar på vandring i Sarek. Jag hade helt säkert inte haft några egna bilder att visa. Nu tycks det i alla fall kunna bli några avsnitt i bloggen.

Postat 2016-08-26 23:33 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Offline Terrängkarta för Android

I min serie av bloggar för att göra Fjällkartan och Terrängkartan mer lättillgängliga har turen nu kommit till Terrängkartan för Androidmobiler och dito plattor. Hela terrängkartan kan nu laddas ner och användas off-line i apparna Lotusmap och i Oruxmaps. Den senare är helt gratis och Lotusmaps finns också i en fri version. Båda programmen är mycket kompententa.

För installation ska kartkatalogen efter uppackning kopieras till katalogerna Oruxmaps/mapfiles eller till Locus/maps. Efter omstart eller refresh av respektive app är kartan klar att användas.

Kartan är drygt 4GB stor och består av över 70000 delkartor om 512x512 pixlar i en sqlite-databas. Kartan har zoom-nivåerna 11, 12, 13 och 14. Det gör att det går relativt lätt att panorera över Sverige men ändå zooma in i detalj. Upplösningen är 5m/pixel vilken är densamma som kartunderlaget. Att kartan kan användas off-line betyder att mobiltäckning inte behövs för att använda den. Det spar energi och gör att batteriet räcker längre.

Jag har själv både Fjällkartan och Terrängkartan i min androidplatta. Kartorna överlappar bara till en mindre del och appen (iaf Orux) känner själv av vilken som ska visas beroende på plats/ort. I överlappande områden kan karta väljas manuellt.

Det är fantastiskt hur mycket karta man nu kan få in i mobilerna och plattorna, speciellt om man tänker på hur många fysiska kartblad det motsvarar. Det är annat än de generalstabskartor i skala 1:200000 från 1800-talet som var det enda som fanns när jag började vandra i Sarek på 1960-talet. Jag menar inte att jag nu har med mig min androidplatta på fjällvandringar. Däremot är den bra för att studera kartan, även i sällskap med andra för planering etc. På vandringar har jag en handburen GPS-enhet med kmz-kartor jag tidigare publicerat, papperskartor och kompass med som reserv.

Ett område i Norrlands inland täcks varken av Fjällkartan eller Terrängkartan. Där är Vägkartan användbar och trots namnet ger den mycket information även om terrängen. Vägkartan kan tyvärr inte användas off-line.

Kartunderlaget kommer från Lantmäteriet.

Postat 2016-04-14 09:33 | Permalink | Kommentarer (24) | Kommentera

Terrängkartan för Garmin GPS och Android

Jag är nu klar med terrängkartan i form av kmz-filer som kan användas i Google Earth, Garmin GPS och i smartphones med Android. Totalt är det drygt 13000 geopositionerade delkartor i formatet 1000 x 1000 pixlar med 5m/pixel. Delkartorna har samlats i filer om 50 km x 50 km, dvs 100 delkartor i varje fil vilket är det antal som Garmin GPS vanligtvis klarar av. Ibland innehåller filerna fler delkartor och ibland färre beroende på terrängkartans gränser. Helt blå (sjö/hav) och helt vita delkartor har tagits bort för att spara plats. Filerna anges med koordinaterna för sydvästra hörnet i systemet SWEREF 99 TM.

Kartorna har testats i Google Earth, Garmin 62s och i Locus Map free på en Android-platta. Jag har också testat appen Galileo för Iphone 5 som säger sig kunna hantera kmz-filer men inte lyckats få in filerna i programmet då instruktionerna inte stämmer. 

Filerna kan laddas ner via denna länk. Där finns också en större indelningskarta än den nedan.

Filindelningskarta:

Kartdata: Lantmäteriet

Postat 2016-02-24 17:14 | Permalink | Kommentarer (44) | Kommentera

 

Logga in

Tips!