Bloggar > Örnsätrarns blogg

Örnsätrarns blogg

Två pensionärer skådar på Gotland - hösten 2015

Den 16 -20 oktober var det dags för min äldre syster och jag att göra vår årliga hösttur för att skåda fåglar på Gotland. Det blev 3 dagar med skådande större delen av dagarna, dock inte lika intensivt som tidigare. Det märktes att dagarna blivit kortare och att många arter redan flyttat. Totalt fick vi se 50 arter och några av dem var nya för oss.

16/10. Ankomstdagens sena eftermiddag kollade vi in fågellivet i Klinteviken eftersom vi bodde i Klintehamn. Viken är ett pålitligt tillhåll för änder, hägrar, doppingar och svanar. Så ock denna gång. För första gången fann vi smådopping där.

17/10. Dagen tillbringades vid Lausviken. Där fanns inte så många arter men ett otroligt stort antal vitkindade gäss, 50.000 - 100.000. De gav ett enormt mäktigt intryck när alla lyfte samtidigt. Något hundratal sångsvanar rastade i södra delen av viken och däribland fanns också några tundrasvanar. Den senare var ny för oss. Det finns två fågeltorn vid viken och vi blev glatt överraskade av att det sydligaste renoverats och att stigen fram dit iordningställts. Vädret var mulet med en svag nordostlig vind. Inget regn.

18/10. Gotlands Ornitologiska Förening, GOF, anordnade denna dag en guidad fågelskådartur till Faludden nere på Sudret. Turen började 07.00 och vi steg upp 05.15. Vi var första deltagare på plats om vi bortser från guiden som var där redan 06.00. Då var det mörkt och först vid 7-tiden var det någorlunda ljust. Soluppgången över havet i öster var magisk. Dagen blev varm, ca 14 grader, och nästan helt molnfri. Svag vind från nordost.

Skådandet började med en rivstart och inom bara några få minuter hade vi sett havsörn, pilgrimsfalkar, ormvråk, sparvhök och fjällvråk. De kunde vi sedan se upprepade gånger under förmiddagen. Falkarna satte sig med förkärlek i den höga radiomasten vilket gjorde att vi kunde se dem bra. De fågelsträck över havet som vi hoppats på lyste med sin frånvaro. Det gjorde också den troliga brunsångare som rapporterats från det s.k. Alkärret i närheten dagen innan. Dagen avslutades med ett besök vid det ombyggda fågeltornet vid Stockviken.

19/10. Vi gjorde ett besök vid ön Asunden strax öster om Slite. Ön var tidigare ett militärt skyddsområde men kan numera besökas av allmänheten. Härifrån har man bra utsikt över den grunda Vägumeviken som är en bra fågellokal. Vi noterade ett stort antal gråhägrar och en kungsörn. Gråhägrarna verkar ha kommit från Storsund en dryg mil söder om Slite eftersom när vi besökte det ombyggda fågeltornet där så såg vi inte en enda. I maj fanns det ett femtiotal hägrar där.

Några bilder från Faludden

Postat 2015-10-21 19:16 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Två pensionärer skådar på Gotland

Den 7 -12 maj var det dags för min äldre syster och mig att göra vår årliga försommartur för att skåda fåglar på Gotland. Det blev 5 intensiva dagar med skådande från morgon till kväll. Vi fick totalt se 95 arter och då lyckades vi inte se varken gråsparv eller pilfink. Det här är ungefär hälften av det totala antalet arter vi sett. Vi är alltså långt ifrån att komma med i någon 300-klubb. De senaste 3 åren har vi i alla fall blivit mycket bättre på att identifiera de arter vi redan sett och det är tillfredställande. Trots det brukar det bli några nya arter ibland, så även denna gång.

På Gotland blir det naturligt att spana in sjöfåglar och vadare men även en del småfåglar. Vi åkte runt till rätt många ställen och här är några höjdpunkter.

Klintehamn. Vi bodde i Klintehamn och Klinteviken är första stället där vi ställde upp tubkikaren. Här finns ett grundutbud av sjöfåglar: Ett 15-tal hägrar, många sothönor, gräsänder, knölsvanar, gravänder, viggar, bergänder, storskarvar och snatteränder.

Stånga returvattendammar. De ligger på vägen till vår favoritplats Lausviken så vi stannade till här där det brukar finnas doppingar. Vi såg skäggdopping och gråhakedopping, men inte någon smådopping som brukar finnas här.

Lausviken. Lausviken är väldigt långgrund och det finns sandbankar långt ut där vadare ofta håller till. Bland obsarna vi gjorde kan nämnas mängder av större strandpipare, myrspovar, rödbenor, grönbenor, gluttsnäppor, svartsnäppor, brushanar, drillsnäppor och skärfläckor. Vitkindade gäss i 1000-tal.

Det finns två fågeltorn i Lausviken. Vi brukar hålla till i det västligaste och fåglarna finns runt om. Så här kan utsikten se ut mot norr.

Hällarna söder om Visby. Lördag förmiddag 9 maj anordnade Gotlands Ornitologiska Förening, GOF, en fågelvandring på hällarna alldeles söder om Träffpunkt Gotland i södra Visby. Under guidad ledning fick vi lyssna till och se ett 25-tal småfåglar, bland annat törnsångare, ärtsångare, gransångare, lövsångare, skärpiplärka, sånglärka, ängspiplärka, gärdsmyg, koltrast och hämpling.  Åtminstone ett tag efter exkursionen tyckte jag mig kunna skilja en del av dem åt genom sången. Men för att befästa kunskapen behöver jag mycket mer övning.

Hoburgen. Här brukar det finnas mycket rovfågel särskilt på hösten. Den här gången såg vi inte en enda. Däremot såg vi en del sjöfågel, exempelvis svärta, sjöorre, alfågel och ejder. De två första liknar varandra mycket och kan vara svåra att skilja åt. Den här gången befann de sig bara ett par hundra meter bort och genom att vi kunde se båda arterna samtidigt i tubkikaren så fick vi ett bra tillfälle att identifiera dem båda.

Utsikt mot norr från Hoburgen.

Uppe på strandvallarna blommar våradonisen i maj.

Nedanför berget betade Vitkindade gäss på väg upp till norra ishavet. Hoburgens fyr i bakgrunden.

Det kalla havet gör att dimma mycket snabbt kan dra in över land.

Stockviken. Fågeltornet ligger på  vikens norra sida och mitt på dagen kan motljuset vara besvärande. Den här gången hade vi en osannolik tur genom två samtidiga tillfälligheter. Dels att det fanns ett par av vitvingade tärnor där och dels att det fanns två fågelexperter där som kunde visa oss dem. Annars hade vi aldrig sett dem. Vitvingade tärnor håller vanligtvis till i Ukraina och Vitryssland och observeras i Sverige bara någon enstaka gång om året om ens någon. Den ena experten, från Sundre fågelstation, visade oss tärnorna omgående i sin egen tubkikare. Tärnorna var snälla så vi fick se dem på ganska nära håll. Riktigt kul. Det är också ett exempel på den goda viljan som jag tycker finns mellan fågelskådare. Man delar med sig och hjälper varandra. Imponerande var också mängden vitkindade gäss, 10,000-tal.

Alvena lindaränge. Här satt vi några timmar i det gotländska änget och bara lyssnade till fåglarnas sång. Halsbandsflugsnappare fanns överallt.

Storsund. Storsund ligger i Gothems socken 16 km söder om Slite. Det är en före detta havsvik som genom landhöjningen avsnörts från havet och kommit att bli en insjö. Vid södra änden finns ett fågeltorn som man kommer till via en ca 500 m nyanlagd spång. Själva tornet är emellertid i dåligt skick och ska bytas ut. Sjön är ett tillhåll för hägrar och vi såg ett 50-tal, varav några ägrettehägrar. Det såg roligt ut med alla hägerhuvuden som stack upp här och var ur vassen.

Lina myr. Myren ligger 6 km väster om Storsund och är känd bland annat för härfåglar. Vi såg sångsvanar och enkelbeckasiner. Svenska Naturskyddsföreningen äger ett naturreservat här.

Allkivie änge. Det ligger i Endre socken 9 km öster om Visby. Här satt vi still ett par timmar framåt kvällskvisten och lyssnade till näktergalar som hördes samtidigt från flera olika håll.

McDonalds, Stora Wäsby. Rastplatsen ligger halvvägs mellan Stockholm och Uppsala. Där passar det bra för oss att vid midnatt dricka en kopp kaffe på hemvägen när vi åkt med kvällsbåten från Visby till Nynäshamn. För ett år sedan stannade vi till här och så fort vi öppnade bildörrarna hörde vi den mycket starka sången från en näktergal i buskarna alldeles intill. Det tyckte vi var en härlig och oväntad avslutning på fem dagars fågelskådning.

I år regnade det när vi stannade till. Jag sprang snabbt in och hämtade kaffet och skyndade tillbaka i regnet. Jag hann precis tänka att i år sjunger i alla fall inte näktergalen i det här regnet, då den precis satte igång som året innan! Vi drack vårt kaffe med nervevade rutor och lyssnade. Vem bryr sig om regnet när man kan sjunga?!

Postat 2015-05-28 02:14 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Två pensionärer skådar vid Tåkern Placerad på karta

Sedan min 3 år äldre syster blev pensionär för fyra år sedan har vi åkt till Gotland under höst och vår för att skåda fågel. Förra året utökades skådandet med en tredagars tur i maj till Tåkerns naturreservat i Östergötland. Besöket där gav mersmak och i år utökades tiden till 4 dagar, från onsdag 22/4  till lördag 25/4. Det är skönt att som pensionär kunna välja att åka under veckodagarna och inte bara vara hänvisad till helger som när man jobbade. Vi bodde på STFs vandrarhem på Omberg. Det var halvfullt under veckan men fullbokat under helgen.

Resan till Tåkern från Uppsala gick via Västerås där jag hämtade upp min syster. Eftersom vår 97-åriga mor också bor där hälsade vi på hos henne. Hon bjöd på en utomordentlig frukost. Färden vidare tog vi i lugnt tempo med lite sightseeing här och var, till exempel i Askersund där vi åt lunch. Vädret var soligt och lite blåsigt, men inte så varmt, ca 12°C. En skön dag.

Vätteros på OMbergParasiten Vätteros växer i mängd längs vägarna på Omberg.

Vandrarhemmet på Omberg ligger i en hög bokskog med inslag av stora grova granar. Överlag är träden på Omberg mycket imponerande och betydligt  högre och grövre än i den skog jag är van vid från Uppland och Bergslagen. Skogen innehåller också ett stort inslag av enorma ekar vilket inte heller är vanligt i Uppland där dess ungefärliga nordgräns går. År 2003 utsågs Omberg till Ekopark av Sveaskog som äger merparten av marken. Parken hyser ett stort antal vandringsleder av varierande längd. Första kvällen följde vi en av dem och lyssnade till fåglarnas sång.

Grågås med ungar.

De två följande dagarna ägnades åt fågelskådning från morgon till kväll. Fågeltorn har anlagts i alla de fyra vädersträcken runt sjön och första dagen började vi i öster vid Hov. Under dagens lopp förflyttade vi oss sedan medurs till tornen i söder och väster för att inte drabbas av alltför mycket motsol. Vädret var halvklart och med en frisk västlig vind om 9 -10 m/s. Det är på gränsen för att fågelskådning ska vara möjlig då det blir svårt att hålla både handkikare och tubkikare stilla. Ibland vibrerar hela fågeltornen när det blåser så mycket. Det påverkar också fåglarnas beteende och gör dem mindre rörliga.

Brun kärrhök med Omberg i bakgrunden.

Andra dagen tillbringade vi uteslutande vid tornet i norr, Svälinge, och tornet i öster vid Hov. Vinden hade då vridit mer mot norr och de här ställena låg mer skyddade. Vädret var mer mulet och motsol var inte samma problem som dagen innan. Vi upplevde också att de vid det här tillfället var bäst ur artsynpunkt.

En Brun kärrhök visar upp sig.

Inalles räknade vi till 43 olika arter vilket är ungefär vad vi såg föregående år. Vi är väldigt nöjda med vad vi fått se och särskilt roligt var att flera av observationerna skedde under relativt lång tid och på ovanligt nära håll. Exempelvis visade brun kärrhök, blå kärrhök och fiskgjuse upp sig på ett föredömligt sätt.

Hemresedagen följde vi den enkelriktade vägen norrut längs Ombergs västra kant. Här stupar berget brant ner i Vättern och vyerna är sköna.

Vi stannade några timmar vid fågeltornet vid norra Tåkern innan vi fortsatte hemåt med ett stopp och turistande i Skänninge. En mysig liten stad med många små bevarade trähus.

Vid passage av Västerås stannade vi återigen till hos min mor som bjöd på en utsökt middag.

Fågelskådning som pensionär är en härlig sysselsättning. Man kan ta det lugnt och får vara ute mycket i naturen. Dessutom träffar man många intressanta människor med liknande intressen. Stämningen är generös och man delar med sig av sina upplevelser.

Postat 2015-05-21 17:40 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

 

Logga in

Tips!