Användarnamn: Örnsätrarn

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Paddling, Foto, Resor

Mer på profilsidan


Två pensionärer skådar på Gotland - hösten 2015

Den 16 -20 oktober var det dags för min äldre syster och jag att göra vår årliga hösttur för att skåda fåglar på Gotland. Det blev 3 dagar med skådande större delen av dagarna, dock inte lika intensivt som tidigare. Det märktes att dagarna blivit kortare och att många arter redan flyttat. Totalt fick vi se 50 arter och några av dem var nya för oss.

16/10. Ankomstdagens sena eftermiddag kollade vi in fågellivet i Klinteviken eftersom vi bodde i Klintehamn. Viken är ett pålitligt tillhåll för änder, hägrar, doppingar och svanar. Så ock denna gång. För första gången fann vi smådopping där.

17/10. Dagen tillbringades vid Lausviken. Där fanns inte så många arter men ett otroligt stort antal vitkindade gäss, 50.000 - 100.000. De gav ett enormt mäktigt intryck när alla lyfte samtidigt. Något hundratal sångsvanar rastade i södra delen av viken och däribland fanns också några tundrasvanar. Den senare var ny för oss. Det finns två fågeltorn vid viken och vi blev glatt överraskade av att det sydligaste renoverats och att stigen fram dit iordningställts. Vädret var mulet med en svag nordostlig vind. Inget regn.

18/10. Gotlands Ornitologiska Förening, GOF, anordnade denna dag en guidad fågelskådartur till Faludden nere på Sudret. Turen började 07.00 och vi steg upp 05.15. Vi var första deltagare på plats om vi bortser från guiden som var där redan 06.00. Då var det mörkt och först vid 7-tiden var det någorlunda ljust. Soluppgången över havet i öster var magisk. Dagen blev varm, ca 14 grader, och nästan helt molnfri. Svag vind från nordost.

Skådandet började med en rivstart och inom bara några få minuter hade vi sett havsörn, pilgrimsfalkar, ormvråk, sparvhök och fjällvråk. De kunde vi sedan se upprepade gånger under förmiddagen. Falkarna satte sig med förkärlek i den höga radiomasten vilket gjorde att vi kunde se dem bra. De fågelsträck över havet som vi hoppats på lyste med sin frånvaro. Det gjorde också den troliga brunsångare som rapporterats från det s.k. Alkärret i närheten dagen innan. Dagen avslutades med ett besök vid det ombyggda fågeltornet vid Stockviken.

19/10. Vi gjorde ett besök vid ön Asunden strax öster om Slite. Ön var tidigare ett militärt skyddsområde men kan numera besökas av allmänheten. Härifrån har man bra utsikt över den grunda Vägumeviken som är en bra fågellokal. Vi noterade ett stort antal gråhägrar och en kungsörn. Gråhägrarna verkar ha kommit från Storsund en dryg mil söder om Slite eftersom när vi besökte det ombyggda fågeltornet där så såg vi inte en enda. I maj fanns det ett femtiotal hägrar där.

Några bilder från Faludden

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-10-29 23:01   fowwe
Skåda på Gotland verkar vara en fin sysselsättning. Den enorma mängden vitkindade gäss som ni såg är ju närmast ofattbar! I Sverige häckar ca 5000 par, och detta är ju 5-10 gånger mer. De har alltså lämnat sina arktiska häckningsplatser och är på väg söderut. Jag har aldrig sett en så stor flock av gäss.
 
Svar 2015-10-31 00:04   Örnsätrarn
När vi besökte Lausviken hösten 2013 hade fågelkännare räknat till 60.000 vitkindade gäss samtidigt i viken. Den här gången upplevde vi att de var många fler. Det var också förunderligt att se hur alla gässen samlades på några få stora sandbankar i den grunda viken. Under några timmar kom den ena stora flocken efter den andra och slog sig ner bland de andra. Makalöst!
 

Läs mer i bloggen

I Sarek 50 år efter första gången.

Min kompis Hasse och jag gjorde vår första Sarekvandring i augusti 1968. Vi var då nyblivna studenter och det var vår första fjällvandring över huvud taget. De följande åren gjorde vi ett flertal Sarekvandringar. Därefter blev det ett uppehåll tills vi båda blev pensionärer. Då återupptog vi våra Sarekvandringar och har i några år planerat att göra en "jubileumsvandring" år 2018 för att fira att det var 50 år efter vår första. Ungefär tre veckor innan vår planerade vandring i augusti meddelade Hasse att han inte kunde följa med eftersom en familjemedlem drabbats av allvarlig sjukdom. Han skulle inte kunna glädjas åt turen och istället ha tankarna på annat håll. Vår tur skulle behöva skjutas på framtiden. Det var ett ledsamt besked och under en tid visste jag inte hur jag skulle göra. Skulle jag göra en tur ensam? Det skulle absolut inte bli detsamma när Hasse inte var med, men å andra sidan har jag gjort ett antal soloturer i Sarekområdet under senare år.

Nåväl, efter velande hit och dit bestämde jag mig för att åka upp till Kvikkjokk för att där bestämma om jag skulle vandra eller inte. Dit är det alltid roligt att komma.

En pensionärs problem i Pårek(2)

Dag 2, 19/6, fortsättning.

Jag låg alltså i vattnet efter att ha ramlat vid vadning av Boarekjåhkå vid Boarekjávrres östra ände. Jag låg på höger sida mellan stenar och bara mitt huvud och vänster axel låg över vattnet. Även ryggsäcken täcktes av vattnet. Höger knä gjorde rejält ont. Strax intill låg is kvar i gölarna så temperaturen i vattnet var därefter.

En pensionärs problem i Pårek(1)

Jag startade bilresan upp mot Kvikkjokk 14 juni. I år (2017) skulle den få ta 4 dagar istället för 2 som den brukar. Vanligtvis åker jag E45 upp genom Norrlands inland, den ger mig en så skön vildmarkskänsla och får mig att tänka på Canada. Men nu skulle jag göra en avstickare in till Gäddede, Stora Blåsjön, Ankarede, Stekenjokk och Fatmomakke. Där hade jag inte varit på 30 år och eftersom de gjort stort intryck på mig då så ville jag återse dem. På vägen upp mot Stekenjokk fick jag en försmak av hur sen våren var i de västra fjälltrakterna. Sjön Leipikvattnet på 468 m höjd var till hälften istäckt och när jag kom högre upp var det snö nästan överallt, bara i vissa sydlägen var det snöfritt. Det här fick mig att undra över hur det skulle bli att vandra i Sarek några dagar senare. Jag hade noga följt med i väder- och snörapporterna och visste att våren var sen i år, men också att det var stora skillnader mellan de västra och de östra delarna av fjällkedjan. Inte särskilt sent i öster, men mycket sent och mycket snö i väster. Jag skulle gå i de östra delarna så förhoppningsvis var det ganska snöfritt där.

Vid Stekenjokkvägen väster om Gelvenåhkoe.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.