- Pappa! Två älgar! gallskriker han plötsligt. Vi vred förstås på huvudet, men såg ingenting. Naturen såg inte speciellt "älgaktig" ut precis där.
Närkes Naturvandrare - det är namnet på mitt företag.
Just nu är min primära verksamhet att planera leddragning och att föreslå förändringar och förbättringar (broar, vindskydd, spänger etc) för att öka tillgängligheten när det gäller friluftsliv i länets nordliga delar - främst Nittälvsdalen.
Ett andra projekt är att besöka och dokumentera samtliga gratis övernattningsmöjligheter i länet. Det handlar om vindskydd, kolarkojor, stugor, lador, grottor med mera.
För det tredje guidar jag gärna små grupper i bergslagsnatur/kultur.
Närkes Naturvandrare
c/o Håkan Friberg
Postmästaregatan 49
70378 Örebro
073 2112 466
narkes.naturvandrare@gmail.com
Jag är Fjällvandrare - såväl sommar som vinter - oftast i de nordligare fjällen. Har på senare år utvecklats från dalkrypare till "enkeltopp-letare". Paddlar havskajak en gång om året dagarna runt Kristi himmelfärd. Ger mig då och då ut på cykelsemester - främst i Sverige och i våra grannländer.
Jag tycker att det är svårt att gradera min "aktivitetsnivå". Jag är ute mycket och borde därför klassas som "röd", men är absolut inte sportig. Jag är "grön" i så måtto att jag vill ut ännu mer.
Tycker om att skriva om mina upplevelser i naturen, men är för slö (dum?) för att lära mig göra en hemsida. Glad över möjligheten att publicera på Utsidan.
Läs gärna - och kommentera - mina Artiklar (dvs vandringsberättelser) och min Blogg (se ovan). Titta också gärna in på mina bokmärken. De finns uppräknade längst ner till höger. Där försöker jag göra lite reklam för vårt lilla - men innehållsrika - landskap, Närke.
Ibland under mina vandringar får jag för mig att filma lite. Dessa filmer läggs upp på youtube där jag kallar mig utsidanmajjen:
http://www.youtube.com/results?search_filter=0&suggested_categories=19&search_query=utsidanmajjen
Vill så mycket mer än jag förmår... och tiden går...
Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Paddling, Snöskovandring, Skrivande, Släktforskning, Musik
Etiketter:
Länkar:
Maj, Augusti
2020:
Juli, September, December
2019:
April, Maj, November, December
2018:
April, Augusti
2017:
Januari, Mars, April, Augusti, Oktober
2016:
Januari, Februari, Juli, Augusti, November
2015:
Januari, Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, November, December
2011:
Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2010:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November
2009:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2008:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2007:
September, Oktober, November, December
Vilda(?) djur i Närke
När jag alldeles nyss läste Britts blogg om älgarna kom jag att tänka på en ovanlig episod som ägde rum för bortemot 25 år sedan. Både jag och hustrun är intresserade av släktforskning. Nu hade hon lyckats övertala resten av familjen (jag och våra två söner Martin och Magnus, kanske 8 och 3 år gamla) att följa med på några dagars bilresa i Värmland för att fotografera några gamla släktgårdar mm. Bilresan skulle ju ta en hel del timmar och mestadels ske på små vägar, och som alla småbarnsföräldrar vet så är det inte helt lätt att hålla de små liven lugna i baksätet. Vi berättade förstås att vi skulle åka genom mycket älgtäta områden, så om de tittade noga ut genom sidorutorna så var chansen ganska god. Speciellt den äldre vågade knappt blinka. Han stirrade utan avbrott ut genom rutan.
Kilsbergen 2: Vargkitteln och östra Trolldalen
Yngste sonen - fågelskådaren - lockade med mig ut i lördags, inte för att skåda fågel utan för att fotografera. Visst såg vi fåglar också. Bland annat fick jag se årets första flock stjärtmesar. De är fantastiskt charmiga.
Kosan styrdes till ett av mina två favoritställen när det gäller dagsutflykt: Vargkitteln och östra Trolldalen. Jag har i denna tråd - http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=32455 - beskrivit färdvägen. Kartan ser ut så här:
Minnesvärda vad 2: Över Rapaälven.
De av er som brukar läsa min blogg vet att jag och flickvännen - på vår allra första Sarekvandring 1977 - råkade ut för en del besvärligheter i Sarvesvagge. Värst var vadet över Ridanjunjesjågåsj. Sedan vi passerat det vadet slog vi läger helt övertygade om att nu var det värsta gjort. Och detta trots att jag visste att vi skulle vara tvungna att ta oss över Rapaälven dagen därpå. Visste? Tvungna?
Om jag tar sista frågan först: Jag hade planerat vandringen till max 13 dagar med matmängd därefter. Av dessa hade redan nio dagar gått. Vi var tvungna att ta oss till Saltoluokta eftersom bilen väntade vid Kebnats brygga och semesterdagarna var ju slut.
Vadarstaven - på allmän begäran...
Nåja, Katarina ville se staven i alla fall... Nå, den ligger rejält undanstuvad uppe på svinkalla vinden, så någon ny bild blir det inte, men varför inte några gamla bilder "in action"?
Vilandes, släpandes, stödjandes... I tur och ordning, vid Svenonius glaciär medan dess ägare tar en whisky on the rocks, i Dossagevaggi och i Latnjavagge.
Någon snodde min pulka!
Aaahhh!!! Jag blir så förb...
Nädå, som den sanne människovän jag är gläds jag med den (sketne) närking som hann före mej och köpte MIN pulka, som JAG fått tips om här på Utsidan.