Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Kusliga upplevelser

Jag har en gång tidigare skrivit om läraren Hans. Sedan några år arbetar han tillsammans med elever med olika typer av funtionsnedsättningar. Många av dessa elever vistas nästan aldrig i naturen. Trots det - eller kanske just därför - beslutade arbetslaget att genomföra en övernattning i tält. Två stycken 8-mannatält ordnades och så bar det iväg.

Tälten slogs upp på  en fantastisk plats precis intill en underbar badplats. Vädret var av det allra mes inbjudande slaget och många av de planerade aktiviteterna kunde sparas till ett senare tillfälle eftersom eleverna inte hade några som helst problem att sysselsätta sig själva.

Inte ens tältuppsättningen orsakade några större problem. Alla hittade sin plats och gjorde iordning inför natten.

Givetvis blev kvällen sen. De tände en eld, grillade lite av varje och pratade - om allt möjligt. Till slut närmade sig klockan elva och man bestämde sig för att det var dags att krypa ner i sovsäckarna. Snacket fortsatte ett tag, men strax efter tolv var det tyst. Tills...

- Hasse! Hasse!

- Ja…?

- Vad är det som låter?

- Det är en kattuggla.

- Är den farlig?

- Nej. (...)

- Hasse! Hasse!

- Jaa…?

- Vad är det som knarrar?

- Det är en morkulla.

- Vad är en morkulla för nåt?

- Det är en fågel.

- Å fan! Kan fåglar låta så? (…)

- Hasse! Hasse!

- Aaa…?

- Vad är det som låter? Är det en varg?

- Nej, det är en storlom.

- Storlom? Vad är det för nåt?

- Det är en fågel.

- En fågel? Som låter som en varg? Jag visste inte att fåglar kan låta som vargar... (…)

- Hasse! Hasse!

- Mmmm…?

- Vad är det som låter?

- Det är en råbock som skäller.

- Kan fåglar skälla?!?

- Nej, det är ingen fågel. Det är ett rådjur. En hane. En pappa.

- Jag visste att fåglar inte kan skälla som hundar...  (…)

- Hasse! Hasse! Vad är det som låter?

- Det är vinden som gör att det knakar i träden.

- Är det farligt? Kan dom ramla?

- Nej, det är ingen fara…

- Va bra. Och jag visste att det inte var nån fågel…

Sju timmar senare… Samma plats. Samma personer. Samma förvånade röst.

- Hasse! Hasse!

- Jaa…?

- Jag har sovit helt otroligt! Inga djur har ätit på mig!

Postat 2014-06-04 16:12 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Vi firar 1:a maj med ett kärt återseende

Hela familjen ger sig ut på jakt...

...efter...

...vaddå?

Framme. Ser ni den? Alltså klumpen i björkens grenklyka på bilden nedan?

Nu då? Mm. Men vad är det?

Just det. En ruvande lappugglehona!

Hon är tillbaks! Förra året fick jag vara med om det allra första mötet med en lappuggla med ungar i Närke. Hon är tillbaka i år.

I detta blogginlägg kan man läsa om mitt första möte med denna lappuggla. Där finns också sonens fantastiska bilder.

Postat 2014-05-01 21:20 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Födelsedag i Djupdalshöjden. Placerad på karta

Djupdalshöjden är ett av de senaste tillskotten av naturreservat i Örebro län (bildat 2007) och det är sannerligen något utöver det vanliga. Det ligger avigt till - längst upp i norra länsdelen - men det är väl värt ett besök. Dels finns där vacker vildmark, men det som framförallt lockar en friluftsnisse som jag är de fina lederna med sagolika övernattningsmöjligheter.

Faktum är att två personer har undrat om jag verkligen ska berätta om dessa ställen på nätet. Kan det inte finnas en risk att det utnyttjas på "fel sätt". Jag tar risken. Jag har redan tidigare skrivit tre blogginlägg om detta område.

Nummer 1   Nummer 2  och   Nummer 3 

Detta var tänkt att bli det första vinterbesöket, men våren har ju gjort entré och i trakten runt Örebro finns inte en flinga. Vi - jag, Livskamraten och Ornitologen - ville ändå chansa på att fira min födelsedag lite vintrigt. Vi lastade bilen med snöskor, ryggsäckar och pulka och gav oss iväg. Lite beklämda kände vi oss allt när vi passerade Kopparberg och började leta oss vidare mot Nittälven. Nästan ingen snö!

Men - trots sitt namn är Djupdalshöjden ett av länets högst belägna områden, till stora delar över 400 meter, och det är känt för att vara snörikt. Och här fanns snö.

Så här mycket barmark på ett och samma ställe såg vi enbart vid P-platsen. Enligt Länsstyrelsens broschyr om Djupdalshöjden finns det tre ingångar, men vintertid kan man räkna fyra. I reservatets norra del finns en koja/stuga som ägs av en skoterförening. Hit går det skoterspår norrifrån som är lätta att följa. Kojan finns inte markerad på kartan, men den ligger precis på gränsen till reservatet strax NO Hjortronsbergshöjden.

Vi valde dock den västra infarten. Detta berodde till en del på att vi då skulle få en längre tur, men också på att de övriga startpunkterna finns vid betydligt mindre vägar, med risk för bristfällig snöröjning.

Vår första paus tog vi uppe på Kullberget. Därifrån har man en riktigt fin utsikt mot sydost. Som synes av bilderna var vädret helt underbart. Det var den första soliga dagen på många, många veckor. Kanske månader?

Att detta är en tjäderrik skog står utom allt tvivel. Vi såg säkert hundra högar med spillning under tallarna. På vissa ställen var det så tätt att man kan misstänka att mossen i närheten fungerar som spelplats. Vi såg dock inga tjädrar under vår vandring, men både järpe och orre.

Efter drygt 2 ½ km kommer man fram till vindskyddet vid Hallmarkshöjden. Är man där på sommaren finns brunt vatten att hämta i de små Mårtenstjärnarna. Sommartid rekommenderar jag att man tar med sig vatten oavsett vart inom området man tänkt sig. Det finns ett par bäckar, men ingen av dem innehåller aptitligt vatten. Vintertid med fräsch snö så klarar man sig, förstås, men det var tur att vi tagit med vatten. Den snö som fanns kvar var bemängd med skräp.

Vindskyddet är gemytligt. Där finns ett vedförråd och ett grillgaller över eldstaden.

I början är leden mycket kuperad, men efter hand planar den ut. Vi passerade en del blöta stråk och små vattendrag. Någon gång var vi tvungna att plumsa i, men för det mesta kunde vi ta oss runt.

Vi utförde också en del balansövningar i den högre skolan.

Härligast var att ta sig över myrarna. Solen värmde ordentligt...

... men det tar på krafterna att gå med snöskor...

Det är mycket tätt mellan fotomotiven i Djupdalshöjden.

Till  slut kom vi fram till denna ljuvliga och märkliga lilla stuga. Byggnaden till vänster är ett rejält vedförråd med yxa, såg och huggkubb. Ute "på gården" finns en fin eldstad med grillgaller. Lägg också märke till solpanelen.

Solpanelen driver taklampan och ett antal sänglampor. I "vardagsrummet" finn en lätteldad kamin och en mycket innehållsrik köksavdelning med kastruller, porslin och bestick. Det är tillåtet för sex personer att övernatta - fyra i mycket bekväma sängar (med kuddar) och två på bänkar med värmande sitt-/liggunderlag.

I ena hörnet finns en vattentoalett med duschhörna som.... Nä-nä. Utedass förstås.

Vi njöt i solen.

Jag har alltså blivit avrådd av ett par privatpersoner att skriva om denna stuga. De hyste en oro över att detta skulle kunna bli ett "tillhåll". Jag tänker att länsstyrelsen knappast har rest denna stuga för några få. Den ligger dessutom så till att det knappast är troligt att någon orkar släpa hit stora ölkassar. Dessutom finns här inget dricksvatten. 

Enkel lunch med presentöppnande. Paketen visade sig bland annat innehålla cykelhandskar, makrilldrag och en hel del litteratur.

Födelsedagsmiddagen bestod av marinerat lammkött, rotfrukter i ugn och ett gott vin.

Kvällen avslutades med ett fågel-quiz i Ornitologens regi. Bilden föreställer en kärrsnäppa.

Morgonen därpå tog vägen förbi skoterkojan i områdets norra del. Det är en åttkantig byggnad. Inuti finns en rejäl kamin och bänkar runt om.

Nu lämnade vi lederna och tog oss västerut över myrarna, fram till vägen mot Yxsjöberg. Därmed hade vi nått slutet på denna födelsedagstur.

Positioneringen gäller stugan.

Postat 2014-03-16 00:00 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Lappuggla häckar i Närke!

Endast tre personer har sett lappuggleungar i sitt bo i Närke. Igår kväll var jag med om min mest fantastiska fågelobservation någonsin.

Tillsammans med Livskamraten och sonen/ornitologen promenerade vi genom snårig barrskog och över luriga våtmarker. Så öppnade sig skogen och vi kom ut på ett gammalt hygge. I bortre änden upptäckte vi en björk med ett rejält kråkbo. Kikarna riktades ditåt...

Först såg vi enbart honan, men svaga ljud hördes därifrån, vilket indikerade ungar. Efter ungefär tjugo minuters letande efter hanen - den borde finnas i närheten - ser vi plötsligt en ljudlös skugga som elegant seglar genom skogen i riktning mot boet. Den landar ett par meter därifrån på en avbruten tall. En gnagare dinglar från näbben.

Den sitter där i kanske en minut innan den tar den sista lilla turen fram till boet och lämnar sitt byte. Därefter glider han bort ett tiotal meter och landar på en tallgren och vänder ryggen mot oss.

Nu blev det förstås liv i boet. Två trollungar tittade upp. Honan hade hela tiden fullständig koll på oss.

Även hanen - som först tycktes ointresserade av oss - vred på huvudet 180 grader för att då och då spana åt vårt håll.

Efter en liten stund brer den ut vingarna - och då blir den stor! - och seglar iväg mycket nära marken och försvinner in i skogen längre bort.

Vi står kvar.  Kan inte se oss mätta. Det vi ser är den sydligaste svenska häckningen av lappuggla. Både hona och ungar tittar åt vårt håll, tämligen oberörda av den upphetsning vi känner...

Här finns ett tidigare möte med lappuggla dokumenterat.

Bilderna är förstås sonens. Gå gärna in på hans hemsida. http://www.magnusfriberg.com/

Postat 2013-06-15 09:29 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Vi letar tretå i Garphyttan Placerad på karta

Det finns tretåig hackspett på flera ställen i närheten av Örebro, men vill man vara mer eller mindre säker på att få syn på en, då ska man bege sig till Garphyttans nationalpark.

Skådaråret hade börjat bra med bland annat sothöna, sparvhök, ormvråk och korp redan på nyårsdagen och vi hoppades att flytet skulle fortsätta - och det gjorde det. Vi hittade vår tretå, men också nötskrika, spillkråka, större hackspett förutom en hel del småfågel, t ex svartmes, trädkrypare, domherre och talltita.

Efter flera dagars regn kunde vi nu njuta av sol och nollgradigt, och det var med stort välbehag vi tog en fika med ryggarna lutade mot en välkomnande granstam.

Utöver fåglar såg vi skogsmus, ekorre och...

Innan vi begav oss hem tog vi vägen förbi Lugnets IP i södra Örebro. Vi hade hört ett rykte om att där skulle finnas en...

... just det - kattuggla.

Positioneringen gäller tretån.

Postat 2013-01-02 20:50 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 Nästa Sista 

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!