Artiklar > Bergslagsleden Etapp 10

Bergslagsleden Etapp 10

Av: Håkan Friberg

Bergslagsleden etapp 10

Jag samlar alla artiklar om Bergslagsleden här.

Ånnaboda friluftsanläggning

 

Etappmålet Ånnaboda är en friluftsanläggning, kanske främst ett centrum för längdåkning. Här hittar man kartor över vandringsleder och preparerade skidspår med utgångspunkt i Ånnaboda:

http://www.orebro.se/269.html

http://www.annaboda.com/

Ånnaboda är den södra startpunkten för skidspåren Kilsbergsspåret och Vintergatan. Strax intill ligger slalombackarna i Storstenshöjden.

Från Ånnaboda går flera dagliga bussturer till Örebro. Här finns restaurang, stugby och camping. Vid Ånnabosjön finns badplats och möjligheter att lösa fiskekort. Här finns också en fantastisk raststuga – Glashuset.

Ånnaboda glashus

Ånnaboda rastskydd

Vid Ånnaboda P-plats finns ett stort rastskydd i vinkel. Här finns plats på sittbänkar under tak för 20 personer. Dessutom finns här två stora bänkar under bar himmel vid eldstad (stort cementrör). Strax intill finns en raststuga. Vid den södra gaveln på den långsmala, röda byggnaden finns vattenkran.

Men om man nu inte vill hyra stuga vid Ånnaboda friluftsgård? Då kan man välja Ånnaboda klint. Om man står utanför den stora entrén till friluftsgårdens långsida så går det en väg/stig rakt söderut. Följ den. Så småningom blir det skyltat fram till ett gammalt men stabilt stockvindskydd. Det är inte stort – 2x2,5 meter. Här finns bord och bänkar utanför samt grill. Här saknas dock ved och vatten.

Ånnaboda klint

Fler övernattningsmöjligheter finns i närheten, men fakta om dessa kommer senare i texten.

Det finns två huvudalternativ att ta sig från Ånnaboda till Suttarboda: Den västra och den östra. Antingen följer man Bergslagsleden – den västra – eller också följer man den blåmarkerade rundslingan – den östra. Det finns flera möjligheter att växla mellan de båda huvudalternativen. Jag väljer att först beskriva den västligare varianten – Bergslagsleden.

 

Bergslagsleden – det västliga alternativet

Leden för vandraren ner mot Södra Ånnabosjön och det fantastiska rasthuset Ånnaboda glashus. Runt hela sjön finns en asfalterad led – 2,5 km lång. Bergslagsleden svänger till höger – norrut – längs denna asfaltstig och följer den kanske 150 meter innan den svänger av in i skogen. Vi har nu slagit in på vad som troligen är den mest besökta delen på hela Bergslagsleden. Detta märks förstås på markslitage, men trots det upplever jag nästan aldrig någon trängsel här och naturen är MYCKET inbjudande.

6-700 meter sedan vi lämnat asfalten kommer vi fram till ett stigkors. Bergslagsleden svänger söderut, men även stigen norrut är ett alternativ. Jag återkommer till detta alternativ om en liten stund.

  

Drygt en halv kilometer senare, just när det börjar bära nerför till Falkasjön, passerar man en bro. Det ligger så mycket sten nära bäcken att det ser ut som om man gjort en kanal mellan Ånnabosjön och Falkasjön vilket inte är helt osannolikt med tanke på att Falkasjön är uppdämd.

Precis när man kommer ner till sjön leder en bro över till en ö. Bron börjar bli dålig så ta det försiktig.

Det lönar sig att ta denna korta avstickare. Här ute finns två bra vindskydd med vacker utsikt över sjön. Vindskydden har måtten 2 x 2,5 m. De fick nya tak 2010. Här finns eldstad, men ingen ved och inget dass.  

 

Nu bär det brant uppför, upp på Falkaberget som i väster stupar 40 meter rakt ner i Falkasjön. Här finns en rastplats med bedövande utsikt, men också en minnesplats över Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare 1951-61.

Falkaberget  

Det finns (minst) två vägar ner från berget. Dels den säkra vägen – följ leden. Dels en betydligt brantare för den vige och modige. Båda alternativen möts nere på den långa och höga dammvallen som håller Falkasjön på plats.

Falkasjöns dammvall

Här finns bevis på att vattenkraften från Kilsbergssjöarna fortfarande kommer till användning. Från dammen har vattnet letts genom en trätub (som sedan en tid är utbytt mot modernare material) ner till ett litet kraftverk som ligger 500 meter nedströms.

Falkabergets stup ner i sjön

Långt före kraftverkets tid har Falkasjön och uppströms liggande sjöar, spelat en stor roll för vattenförsörjningen till bruket i Garphyttan. Den första hyttan är känd sedan mitten av 1500-talet och sjöns vatten har via åtta olika vattenfall drivit bland annat silververk, blecksmide och stångjärnsbruk.

Garphyttan är det enda av alla de gamla bruken och hyttorna vid Kilsbergens fot där den gamla brukstraditionen har förts vidare. Idag är Suzuki Garphyttan en modern industri av betydande storlek.

Regleringen av Falkasjön och de övriga sjöarna pågår fortfarande, men nu behövs vattnet i första hand som kyl- och processvatten i industrin.

  

Falkasjön runt

Vi återvänder nu till den stigkorsning vi stötte på en dryg halvkilometer efter det att vi lämnat asfaltstigen runt Ånnabosjön. Då vek vi av söderut, men nu väljer vi den norra stigen istället. Efter 400 meter på denna stig kommer man ut på en grusväg som man följer åt vänster och sedan förbi en vändplan. 200 meter senare ser man en hög ås till höger. Högst där uppe finns ett stenblock som ser ut att kunna ramla ner när som helst. Det syns på stigarna att det är flera som har försökt hjälpa till med fallet, men än så länge kämpar det emot. Däremot så är det en lockande rastplats vid vackert väder.

Efter ytterligare 400 meter kommer man fram till en vändplan där man gör en mycket skarp vänstersväng och följer sedan kanten på Falkasjöns 500 meter långa, smala vik i norr. En liten bit ner längs vägen ser man en bäverhydda vid strandkanten. Precis där den smala viken mynnar ut i sjön finns en mycket tilltalande rastplats intill sjön.

Bäverhydda och rastplats

Snart kommer man fram till den stora anledningen att välja denna väg istället för att följa Bergslagsleden: Färjan över till Falkalägret!

Örebro kommuns hemsida får man en hel del information. Just denna säsong tycks det vara lite problem:

Falkalägret renoveras under 2020

Under 2020 kommer Falkalägret att hållas stängt för bokningar för att göra en del renoveringar på anläggningen på ön. Bland annat ska vi investera i en ny komposteringstoalett.

Ute på ön finns 2 vindskydd, vedförråd, grillplatser och dass.

  

Avstickare till bunker, Axel och jätten

200 meter vidare längs vägen kommer man till ett vägskäl där det faller sig naturligt att svänga söderut, vidare runt Falkasjön. Om man inte är sugen på en eller två annorlunda övernattningsmöjligheter, förstås.

Om man istället svänger norrut kommer man – efter drygt 1,5 km till ett antal militära betongbunkrar på höger sida av vägen.

Åtminstone en av dem är tillräckligt fräsch för att kunna fungera som övernattningsplats. En ännu häftigare bunker (jo, jag tycker att det är spännande med annorlunda sovplatser) finns 500 meter längre norrut. För att hitta denna underjordiska bunker måste man leta sig upp på den ås som finns på höger sida. Bunkern finns cirka 40 meter från vägen.

Om man nu är så tokig så att man nappar på denna övernattningsplats så finns här ett par intressanta platser att besöka i närheten. Följ vägen ytterligare 150 meter fram till vägskälet. På andra sidan vägen börjar en stig som löper i nordnordvästlig riktning. Efter 125 meter passerar den resterna av Lassatorpet (markerat med skylt). Tjugo meter nordnordost om torpet finns en naturlig fördjupning i en berghäll. Den ser precis ut som avtrycket av en mycket stor fot med en tydlig stortå. 

Jättens fot

Jättarna i Kilsbergen har sina egna revir, så det borde vara jätten Rise i Garphytte klint som lämnat detta avtryck.

150 meter längs vägen mot Dalkarlsberg (NV) finns en P-plats. Därifrån går en stig över bäcken och fram hyttplatsen i Ymningshyttan. Först stöter man på resterna av brukaregården och cirka 100 meter söderut finns resterna av hyttan.

Ymningshyttans brukaregården

På höjden ovanför hyttplatsen fanns tidigare konstnären Axel Borgs mycket originella jaktstuga/ateljé (byggd 1896). I samband med skjutfältets tillkomst på 1940-talet flyttades den speciella byggnaden till en plats väster om sjön Vikern.

Axel Borgs jaktstuga

Efter denna högst eventuella avstickare återvänder vi söderut och vandrar vidare längs Falkasjöns västra sida. På flera ställen har man vacker utsikt över sjön med det branta stupet från Falkaberget i fonden.

Vid Falkasjöns dammbyggnads västra ände stöter vi åter på Bergslagsleden som vi nu fortsätter att följa mot sydväst.

   

Björktjärn-Suttarboda

Leden följer Björktjärns strand en lång sträcka. Den första biten går på en hög vall. Denna vall är byggd över Björktjärns gamla utlopp. Genom dämningen, vilken troligen byggts vid anläggandet av kraftverket, har man tvingat Björktjärns vatten att rinna i ett nytt utlopp till Falkasjön. På så sätt har även Björktjärns vatten kunnat utnyttjas i kraftverket. Björktjärn är idag hårt reglerad för vattenförsörjningen till Garphytte bruk och vattenytan kan under året variera flera meter.

Björktjärns dammvall

Vid Björktjärns sydspets hittar vi en mycket vacker vindskyddsplats på en liten höjd ovanför sjön.

Måtten på skyddet är ungefär 2x3 meter. Utanför finns eldstad med galler och bänkar på två sidor. Här finns dass, vedbod, såg, yxa och hink.

Björktjärns vindskydd

Detta är ett vindskydd som jag väljer att besöka under lågsäsong. Det är välbesökt vår och sommar och på andra sidan sjön finns en grusväg med viss trafik sommartid. Där finns också en liten badplats som utnyttjas varma sommardagar.

  

Längs leden från Björktjärn fram till Suttarboda passerar man flera kolbottnar och kojruiner. Den tydligaste hittar man sedan man passerat grusvägen till Axsjöboda med 250 meter. Drygt 300 meter senare, nära bäcken från Fisklösen, går leden takt över en kolbotten och man kan faktiskt hitta hela kolbitar på stigen.

Jag tar med några bilder för att visa hur kojruiner kan se ut. Ovan står Livskamraten i en kojruin. Kullen framför henne är den övervuxna spisen/rökgången.

Ganska ofta är ruinerna bevuxna med smågranar.

Någon gång har skogsbolagen markerat platser som ska skyddas.

Oftast upptäcker jag först kolbottnar för att marken där stigen smyger fram är alldeles kolsvart. Ibland ser man - som här - hela kolbitar på stigen. Då är det dags att börja leta kojruin.

  

Den sista kilometern fram till Suttarboda går leden genom lövträdsrika marker.

Den skog som finns växer på gamla slåtterängar och åkerlappar. Strax innan vi kommer fram till Suttarboda passerar vi torpruinen Ängen.

I dessa trakter finns flera gamla odlingsrösen. Ett mycket tydligt finns på vänster sida cirka 300 meter söder om torpruinen.

  

När man anländer till Suttarboda stöter man på den blåmarkerade rundslingan som vek av vid Södra Ånnabodasjön. Vill man ha tag på dricksvatten ska man följa den norrut 50 meter. Till höger, på utsidan av en stor lada finns vattenkranen.

Dricksvatten i Suttarboda

 

Nu återvänder vi till Södra Ånnabosjön där den västliga och östliga färdvägen delar sig.

 

Rundslingan – det östliga alternativet

Den blå slingan – rundslingan – följer asfaltstigen runt Södra Ånnabosjön söderut – medurs. Efter en knapp kilometer längs den asfalterade banan runt sjön ser man en stuga till höger. Stugan har en dörr och fönster förspikat. Den andra dörren låst. Utedasset är också låst.

Här finns en liten steneldstad, två fasta bord med bänkar samt en jättelik bad-/dansbrygga med trappa ner i vattnet. Dessutom finns här en bro över till en ö strax intill. Jag vet inte vad detta har använts till, men oavsett det har vi här en mycket lockande rastplats, antingen på bryggan eller på ön.

 

Drygt ett hundra meter senare lämnar vi asfalten och svänger av mot sydväst. Pil mot Falkasjön. Efter bara 50 meter är det dags att spana år höger. Där inne ligger två mycket charmiga så ”stugor” som lockar till övernattning eller åtminstone rast.

Vi är vid Småsjöarna. Stugorna har måtten 2 x 2,5 meter och den ena har högt i tak. Här finns dass med hänglås och en eldstad med bänkar runt. Det som fulländar idyllen är den lilla bäck som porlar strax intill. Liksom stugan vi passerade nyss, så ägs ju denna lilla ”by” av någon "verksamhet", men jag har inte lyckats få reda på vem.

Småsjöarna är av riksantikvarieämbetet markerad som en fyndplats. År 1955 hittades här två båtar – utbrända ekstockar. När fyndet kontrollerades 30 år senare saknades stora delar av den ena båten medan den andra, som saknade ena stäven, fortfarande var fem meter lång.

Jag har letat utan att finna några rester.

 

En liten omväg med stor utsikt och blodig historia

Ett hundra meter senare – just när leden gör en 90-graderssväng – pekar en pil upp mot Storstenen.

Om man följer denna stig kommer man upp på högsta punkten. Där ligger det flyttblock som gett berget dess namn - Storstenshöjden. Här finns en av Kilsbergens vidaste runt-om-utsikter.

Stenen är ett jättekast. När jätten som bodde i trakten (Rise?) blev trött på kyrkklockorna i den nybyggda Tysslinge kyrka så lyfte han det stora blocket. Blocket var dock alldeles för tungt och en blodåder brast i jättens huvud och hans blåa blod rann ut och bildade Falkasjön. Med tanke på sjöns djupblåa färg drog man slutsatsen att jätten måste haft kungligt blod i sina ådror.

På återvägen behöver man inte gå hela vägen tillbaka. Man kan svänga av på en stig åt vänster efter knappt 200 meter och efter ytterligare 200 meter är man så nere på den blåmarkerade rundslingan igen.

  

Efter ett par hundra meter söderut längs stigen passerar man – på höger sida – en bergvägg med anordningar för bergsklättring – en Via Ferrata. På den låsta dassdörren finns ett anslag med telefonnummer. Jag är tveksam till om det är aktuellt. Kanske har detta samma ägare som de tidigare fynden?

Nu bär det utför och snart passerar man en av backarna i skidanläggningen Storstenshöjden.

Vid foten av backen finns en nybyggd grillplats med tak och bänkar. Strax intill finns ett vedupplag.

Storstenshöjden

Leden följer grusvägen en kort bit. Efter ett par hundra meter viker den upp i skogen och strax därefter passerar stigen över två kolbottnar. Under de följande kilometrarna passeras ett stort antal kolbottnar och en del kojruiner. Strax innan leden kommer ut på vägen till Axsjöboda passerar den en mycket tydlig kolbotten.

Vi följer vägen mot Axsjöboda 300 m men sedan viker leden av söderut, ner mot torpruinen Snaran.

Snaran

300 meter sedan man lämnat grusvägen korsar leden en liten men tydlig stig. Man kan mycket väl ta stigen åt höger. Man ger sig då in i ett område med många vackra, smala stigar. Det är helt tryggt att välja dessa stigar så länge de leder i huvudsak västerut eller söderut. Förr eller senare fångas vandraren in av antingen den orangemarkerade Bergslagsleden eller den blåmarkerade rundslingan.

Om man inte ger sig in i detta stigtäta område så måste man  åter välja väg när man kommit fram till torpruinen Snaran: Antingen fortsätter man att följa den blåmarkerade rundslingan eller också tar man en omväg - en i mitt tycke oemotståndlig omväg.

  

Omvägen via Silvergruvan och Kanterboda skans

Från Snaran utgår en grusväg åt sydost som vrider allt mer österut. Efter cirka 500 meter längs denna väg är det dags att ta av på en stig åt vänster - norrut. Den viker av precis intill en liten transformatorbyggnad(?) och leder fram till Ormtjärn. Håll höger när stigen delar sig.

I Ormtjärn finns en unik relikt av gotlandsag. Med relikt menas att växten en gång var allmänt utbredd, men på grund av ändrade klimat- eller miljöbetingelser nu bara finns på speciella lokaler. Växten är vanlig på Öland och Gotland. Här blommar också den röda näckrosen – hitplanterad. Nära stranden blommar tibasten på bar kvist tidiga vårar. (Mitten av mars 2020.)

Mitt på tjärnens västra sida – en liten bit upp i backen (precis nedanför den lilla röda sommarstugan som balanserar på stupkanten) – ligger den silvergruva som försåg silververket i Garphyttan med malm. Det går en stig från bryggplatsen upp till gruvan. Platsen är mäktig.

Silvergruvan

 

Silvergruvan startades år 1632 och lades ner redan 1641. Under fyra av dessa nio år lyckades man inte framställa mer än 8 kg silver. Man bröt malm med hjälp av tillmakning vilket innebär att man eldade mot berget och sedan kylde ner med vatten varpå berget sprack. Tillmakning skapar dessa jämna och vackra brottytor som är så framträdande i Silvergruvan. Det gick åt 10000 kubikmeter ved för att utvinna dessa 8 kg.

Under gruvans första år utvanns knappt 1½ kg silver. 26 lod (ca 3 hg) sändes som gåva till den avlidne Gustaf II Adolfs bår, och 94 lod (12 hg) användes som tack till de bönder som hjälpt till med vedkörningen till gruvan. Det fick formen av två vinkalkar – en till Tysslinge och en till Vintrosa kyrka. Kalken i Vintrosa kyrka används fortfarande och den väger mycket riktigt 6 hg.

 

Gå nu tillbaka ut på vägen och följ den åt sydost 70 meter. På höger sida hittar man då en stig som letar sig söderut. Följ denna genom vackra hassellundar och högstammig granskog. Precis i skarven mellan hassel och gran passerar vandraren mängder med idegranar. Detta är förmodligen det enda område med idegran i vårt län som inte blivit naturreservat. Så vitt jag vet finns endast ytterligare två bestånd: Skvaleberget (som jag beskrivit i texten om etapp 9) samt Kanterboda dit vi är på väg just nu.

Idegranen är en buske eller litet träd som tycker om skugga. Vanligtvis växer den i kustnära områden. Därför anses
förekomsterna i Kilsbergen vara en rest från den tid då
Littorinahavet (cirka 5 000 – 2 000 f.Kr.), nådde fram till Kilsbergens fot. Idegranen har bredare barr än vanlig gran och
liknar mer en buske. Allt på idegranen är giftigt utom
frukternas röda kött. Däremot är frukternas frön giftiga
så låt bli att smaka! Giftet i idegranen kallas taxin.

 

Efter cirka 300 meter – precis när stigen lämnar den vackra granskogen – delar sig stigen. Vi väljer den vänstra – den något otydliga. Efter ytterligare cirka 600 meter närmar vi oss grusvägen upp till Suttarboda. Stigen vi går på har förmodligen haft en något annan sträckning tidigare. Strax intill finns nämligen två klipphällar som kallas Tullporten. Här emellan har stigen tidigare gått. Riksantikvarieämbetet har satt upp en ”informationspinne”.

Tullporten

Det är inte dags att ta vägen upp till Suttarboda riktigt än. Först ska vi göra ett besök på andra sidan vägen. Där ligger nämligen det lilla narurreservatet – Kanterboda – och alldeles i början på det reservatet ligger en liten, men vacker fornborg -  min absoluta favorit: Kanterboda skans. Här ser man tydligt hur de olika försvarsmurarna runt en fornborg kunde se ut.

Kanterboda skans

I Kanterboda naturreservat kan man hitta betydligt större exemplar av idegran än de vi tidigare passerade.

Nu tar vi grusvägen till Suttarboda.

  

Tillbaka till rundslingan

Om man väljer bort Silvergruvan och Kanterboda skans så fortsätter man längs den blåmarkerade rundslingan vid torpruinen Snaran. Och nu gäller det att ha ögonen öppna. Knappt 500 meter efter torpet smyger en mycket smal och ganska svårfunnen stig in mot vänster – söderut. Den leder först fram till resterna av Thylinatorpet.

Men det är vad man finner bortom det – 10 meter – som kan vara mer intressant.

Här finns vad riksantikvarieämbetet påstår vara en extremt välbevarad fångstgrop. Till skillnad från de flesta bevarade varggropar (runda gropar i marken) är denna 2½ m i fyrkant, drygt 1½ m djup med lodräta, stensatta sidor. Den uppges vara 3-400 år gammal.

Jag har lite svårt att tro på dessa uppgifter och det är främst närheten till torpet som gör mig tveksam. Ingen av de fångstgropar jag känner till ligger så nära bebyggelse. Jag tror att det är en synnerligen välbevarad källare vi tittar ner i.

  

400 meter längre fram löper leden ut på Suttarbodavägen och efter ytterligare lika lång sträcka så befinner man sig på den punkt där Bergslagsleden och rundslingan möts.

Strax innan passerar men den lada där det finns dricksvatten i en kran på utsidan. Den finns på vägens östra sida, en bit in. 

400 meter söderut längs vägen hittar man ett vindskydd som saknar takskägg. Utanför finns eldstad med fast galler med bänkar runt samt ett vedförråd. Här finns också två bord ned fasta bänkar. På andra sidan vägen finns ett dass.

Läget är ett av de tråkigaste längs hela leden.

 

 

Utflykter från Suttarboda

Sörtorpet ligger 200 meter nordost om vindskyddet. Det är ett typiskt kilsbergstorp från början av 1800-talet. Huset har återskapats som det var i sitt ursprung. När människorna levde och bodde här, brukade man jorden, hade husdjur och arbetade med kolning och skogsarbete. Närkes Skogskarlars klubb har ansvaret att förvalta torpet.

I omgivningarna finns husgrunder och rester av andra gamla kilsbergstorp. Dessa finns markerade på en enkel torpkarta över området.

I boken Kilsbergstorp beskrivs 300 ödetorp från Pershyttan i norr till Lekhyttan i söder.

 

Kalkberget är ett litet men artrikt reservat för de växt- och svampintresserade. En gammal barrskog står här på en berggrund med inslag av kalksten. Artrikedomen beror på att skogen har skonats från modernt skogsbruk.

Reservatet ligger i en brant sydvänd sluttning som är bevuxen med gammal barrskog. Marken i reservatet är ganska torr och klippor går i dagen. Reservatets norra gräns vetter mot ett brant stup ned i ett gammalt kalkbrott.

Sydvända sluttningar i skog är kända för att ofta hysa en rik växtlighet. Solens strålar lyser fler timmar per dygn än vad som är det normala antalet soltimmar i en sluten skog. Temperaturen blir därför högre och växtsäsongen blir längre än i annan skogsmark. Bland värmegynnade växter i reservatet kan nämnas vippärt, backvial, sötvedel, liljekonvalj, murruta och blodnäva.

Berggrundens innehåll av kalk bidrar till förekomsten av kalkgynnade växter och svampar som blåsippa, tibast, trolldruva, purpurknipprot, späd hårgräsmossa Cirriphyllum tommasinii och kamjordstjärna.

Cirka etthundra meter söder om vindskyddet går en grusväg in österut. Efter 1,5 km kommer man ut på en något större väg som man följer österut cirka 500 meter. Pilar visar vägen.

Jag hoppas att de läsare som känner till detta område kommer med kompletteringar och rättelser.

 

Här nedan följer gps-koordinater på samtliga platser jag beskrivit i den ordning de dyker upp i texten.

  • Ånnaboda friluftsanläggning N59°20.220 E14°56.634
  • Ånnaboda klint VSK N59°20.031 E14°56.881
  • Ånnaboda VSK N59°20.284 E14°56.408
  • Ånnaboda glashus N59°20.279 E14°56.106
  • Skvaleberget NR N59°19.519 E14°57.831
  • Skvalebergsgrottan N59°19.199 E14°57.474
  • Klappersten Skvaleberget N59°19.213 E14°57.506
  • Filipshyttegrottan  N59°20.030 E14°58.074
  • Jättens fot N59°21.459 E14°53.865
  • Axel Borgs jaktstuga  N59°21.337 E14°53.675
  • Värn 1   N59°21.294 E14°53.920
  • Värn 4  N59°21.012 E14°54.141
  • Rastplats  N59°20.172 E14°55.039
  • Bäverhydda   N59°20.308 E14°54.886
  • Falkaflotten   N59 20.086 E14 54.813
  • Falkalägret VSK x2
  • Bro till Falkaön  N59°19.972 E14°55.108
  • Falkasjön VSK x2 N59°20.004 E14°55.128
  • Falkaberget     N59°19.884 E14°54.994
  • Dag Hammarskjölds plats  N59°19.882 E14°55.011
  • Falkasjön damm     N59°19.770 E14°55.031
  • Björktjärn damm  N59°19.612 E14°54.687
  • Björktjärn VSK   N59°19.441 E14°54.411
  • Kojruin Björktjärn   N59°19.072 E14°54.464
  • Kojruin Axsjöboda A  N59°18.991 E14°54.085
  • Kojruin Axsjöboda B    N59°18.889 E14°53.939
  • Kolbotten Fisklösen    N59°18.737 E14°53.856
  • Torpruin Ängen    N59°18.424 E14°53.678
  • Röse Suttarboda    N59°18.295 E14°53.531
  • Ånnabosjön Södra   N59°20.022 E14°55.874
  • Småsjöarna VSK x2  N59°20.042 E14°55.634
  • Storstenen      N59°19.775 E14°55.576
  • Ekstockarna     N59°20.038 E14°55.528
  • Klättervägg     N59°19.820 E14°55.279
  • Storstensgrillen   N59°19.441 E14°55.320
  • Storstenshöjden  N59°19.410 E14°55.343
  • Kolbotten Storstenshöjden A N59°19.243 E14°55.345
  • Kolbotten Storstenshöjden B N59°19.218 E14°55.324
  • Kolbotten Silvergruvan    N59°18.854 E14°54.883
  • Kojruin Snaran     N59°18.463 E14°54.627
  • Torpruin Snaran   N59°18.425 E14°54.556
  • Silvergruvan    N59°18.517 E14°55.163
  • Ormtjärn     N59°18.506 E14°55.227
  • Kanterboda skans      N59°17.854 E14°55.317
  • Kanterboda naturreservat N59°17.809 E14°55.249
  • Torpruin Thylinatorpet     N59°18.371 E14°54.192
  • Fångstgrop Suttarboda    N59°18.364 E14°54.196
  • Suttarboda vattenkran    N59 18.124 E14 53.601
  • Suttarboda VSK    N59°17.839 E14°53.578
  • Sörtorpet     N59°17.918 E14°53.755
  • Kalkberget  N59°17.574 E14°54.937

 

 

 

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2020-03-27 09:38   Pär Berglund
Tack för ännu en fin beskrivning av vår underbara Bergslagsled
 
Svar 2020-03-27 11:30   Håkan Friberg
Tack för en härlig kommentar! Den bjuder sannerligen på mycket vår "hemmaled".
 
2020-03-27 10:32   OBD
Hur har du hunnit med allt? Du måste ha spenderat åtskilliga dagar, och även nätter, ute på leden. Dessutom har du uppenbarligen läst en hel del dokumentation gjorda av andra.
Du har skapat en fantastisk dokumentation av både kultur, historia och friluftsliv.
Tack för trevlig läsning och många fina bilder. (Några av bilderna går inte att förstora)
 
Svar 2020-03-27 11:26   Håkan Friberg
Tack Bertil för dit flitiga kommenterande och dina alltid läsvärda synpunkter.
Jag är uppenbarligen inte riktigt sams med den där inställningen att fixa förstorade bilder. Denna gång trodde jag att alla bilderna skulle fungera. Jag kollade dem i läget "Granska" innan jag skickade in för publicering. Kan kanske bero på att jag lägger in bilderna "klumpvis" och inte en och en. Ska försöka med det nästa gång.
 
2020-03-27 15:26   Karolina P
Tack för en bra beskrivning av leden! Just nu sitter jag utan karta och har ingen uppfattning om de olika avstånden, men blir inspirerad till att drömma om en tur! I så fall blir det med tält med barnen (7&10år). Om du har tre nätter till förfogande (säg Kristihimmelsfärdshelgen), går ca 10km per dag (+- någon km), planerar att sova i tält men gärna i närheten av eldstad och vattendrag (för bad/lek) - hur skulle du lägga upp din tur? Behöver vara en rundslinga pga tilltransport med bil
 
Svar 2020-03-28 11:01   Håkan Friberg
Det är knepigt att planera 3-dagars rundslingor längs Bergslagsleden. Den är mycket utsträckt. Tänkbara alternativ är

Kindla - https://www.utsidan.se/cldoc/kindla-naturreservat-en-okand-vildmark.htm
https://www.lansstyrelsen.se/download/18.10adba9e1616f8edbc91ce04/1526067964061/Faktablad_Kindla_2011.pdf

Kaljoxadalen - https://www.utsidan.se/cldoc/kaljoxadalen-och-nittalven.htm
Denna kan möjligen kännas i kortaste laget. Man parkerar vid Dansarbacken.
https://www.lansstyrelsen.se/download/18.10adba9e1616f8edbc91c9b2/1526067949188/Kaljoxadalen_faktablad_2010_webb.pdf
 
2020-03-31 11:01   pingvinkatt
Betygsätt gärna: 5
Tack! Mycket inspirerande! :-)
 
Svar 2020-03-31 18:53   Håkan Friberg
Tack själv Sara! Vad kul! Då har jag nått mitt mål.
 
2020-04-02 13:45   statemachine
Tack för en bra artikel, igen.
Ett litet tillägg, i Ånnaboda går deg att fylla på med vatten vid husgaveln på långa huslängan
Kan ev finnas ett ställe till med vatten i ånnaboda, det skall jag kolla upp.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in

Tips!