Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Profeten

Ägnade mig åt lite bokhyllsstädning alldeles nyss. Hittade då den lilla pärlan Profeten av Kahlil Gibran - en bok utöver det vanliga. Den innehåller samtalet mellan en profet och en folksamling. De avhandlar ett stort antal samtalsämnen. Det som jag främst fastnat för är profetens ord om barnen:

"Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men inte från er. Och fast de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar, för de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar. För deras själar finns i morgondagens hus, som ni inte kan besöka ens i era drömmar.

Ni kan sträva att likna era barn, men försök inte göra dem lika er. För livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.

Ni är de bågar från vilken era barn skickas ut som levande pilar. Bågskytten ser målet på det oändligas stig och han böjer dig med sin makt för att hans pilar ska gå snabbt och långt. Låt dig i glädje böjas i bågskyttens hand. För liksom han älskar pilen som flyger, älskar han också bågen som är stadig."

Postat 2014-10-25 20:13 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Ovanlig kvinna på Kungsleden

Det närmar sig slutet på min och Britts vandring. Vi har lämnat Sarek och traskar nu norrut längs Kungsleden på väg mot Saltoluokta. Våra kroppar är lite slitna så vi tar tacksamt emot möjligheten att sitta lite bekvämt och i lä när vi kommer till raststugan.

Vi samtalar inte så värst mycket. Båda sitter försjunkna i egna tankar. Jag minns inte vad jag tänkte på – antagligen på morgondagen i Saltoluokta – men jag minns att stämningen var lite… sorgsen? Vi har haft fantastiska upplevelser gemensamt men nu har vi bara transportsträckan kvar. Det skulle behöva hända något oväntat för att väcka oss ur vår känsla.

 

Då hör vi steg som närmar sig och dörren till raststugan öppnas…

Det skarpa solljuset utanför gör att personen som stiger in bara utgör en kolsvart siluett. När dörren stängs igen blir det alldeles kolsvart för våra ögon. Det enda som hörs är ett

– Hej.

Sakta, sakta vänjer sig mina ögon vid det lilla ljus som den smutsiga fönsteröppningen släpper in och fram träder bilden av en ung kvinna - en osedvanligt vacker ung kvinna. Hon är vacker på det där svala, tidlösa sättet som endast ett fåtal kvinnor har. Hur ung? Tjaa… kanske något år över 20? Hon har ganska långt, rakt, mörkt hår och bruna ögon. Fast… det där med ögonfärgen är nog en efterkonstruktion. Det skulle passa med bruna ögon…

Trots att jag fängslas av hennes skönhet är det snart andra saker som fångar min uppmärksamhet. Samtidigt som hon sjunker ner på bänken mitt emot kränger hon av sig ryggsäcken… och jag har aldrig sett något liknande. Den är… fyrkantig som en låda och måste ha stuckit ut långt från hennes rygg. Den såg fruktansvärt baktung ut. Och själva bärsystemet? Jaa… det påminde om de smala läderremmarna som fanns på de gamla trekantiga mesryggsäckarna.

Och hennes klädsel var lika udda. Jag minns ett par gympaskor vars ena sula hade lossnat till 50 % och var nödtorftigt lagat med brun pakettejp – en lagning som var i stark upplösning. Hennes byxor… jag kan för mitt liv inte komma på vad hon hade på sig, men inte var det Fjällräven…

Upptill hade hon en tjock, mycket vacker, färgrik och murrig stickad ylletröja och över det en jacka som såg ut att vara tillverkad av grå vadmal. Den hade flera bruna läderdetaljer och påminde en aning om en kort duffel, men jag har för mig att den var sydd som en anorak. Den såg mycket vacker, varm och tung ut.

Det märktes att även Britts nyfikenhet hade blivit väckt och det samtal som följde på hennes entré följde inte de vanliga ”reglerna” för mötande fjällvandrare. Därtill var vi alltför nyfikna. Tilläggas ska kanske att det var vi som stod för nyfikenheten. Kvinnan svarade artigt – och ganska utförligt – på våra frågor, men jag kan inte minnas att hon frågade oss något.

Jo… en gång… mot slutet…

 

Samtal angående utrustningen.

-          Jag hittade den i min mammas sambos garderob. (jackan)

-          Den har jag köpt på Myrorna. (tröjan)

-          Det var några stycken som sa att jag borde ha något kraftigt, men jag tänkte: Hur märkvärdigt kan det vara att gå Kungsleden? (skorna)

-          Den rymmer allt och jag är stark. (ryggsäcken)

 

Samtal angående vandringen.

-          Jag fick idén till min vandring av min mentor på folkhögskolan.

-          Jag har ett ärende i Saltoluokta, så då tänkte jag att jag kunde passa på att gå en bit på Kungsleden. Jag har vandrat en del i andra länder.

Jag hade inte mage att fråga henne om hennes ärende i Salto, men jag var fruktansvärt nyfiken.

 

Trots att vi också samtalade om hennes kosthållning så kan jag – hur jag än försöker – inte minnas vad hon åt i stugan. Det var något vegetariskt – kanske bönor av något slag.

Jag tror som sagt inte att hon frågade oss om någonting, men jag berättade vilka vi var och vart vi vandrat. Jag berättade också om Livskamraten som gjorde en egen tur längs Kungsleden.

När den ovanliga kvinnan packat ihop sina saker och var beredd att ge sig i väg, hejdade hon sig plötsligt och frågade:

-          Vad heter din Livskamrat?

-          Barbro.

-          Jag har en sak till henne…

-          ???

-          Jag förstår nu att det var henne jag träffade i Sitojaure. Jag berättade för henne om sprängtickan och vilka läkande egenskaper den har och hon blev mycket intresserad. Jag hade tänkt ge henne en bit men glömde bort det. Kan jag ge dig en bit som du ger henne?

-          Jovisst.

Hon rotade i väskan och fiskade upp en lite plastpåse med något mörkt och torrt.

-          Ge henne den här. Förresten ni kanske också vill ha något. Smaka och gissa vad det här är.

Hon lade några små mörka tingestar på bordet. Jag plockade upp en och synade den. Mörk. Torr. Lätt. Ingen speciell doft. Sen stoppade jag in den i munnen. En odefinierbar smak spred sig i munnen. En vag igenkänning… men… nej, jag kunde inte gissa.

-          Det är kakaobönor.

-          Var köper man sådana?

-          I Sydamerika. Hej då. Vi kanske ses i Saltoluokta.

Sa kvinnan och gick.

 

Jag minns att vi samtalade om fler saker, men jag kan inte riktigt komma ihåg hur orden föll Vi talade bland annat om rosenrot. Jag hade hört att den ska vara nyttig på något sätt. Kvinnan visste att den var bra för kvinnor – som ett afrodisiakum. Hon visste däremot inte hur växten såg ut, så jag plockade fram floran och visade. Det kändes rätt bra att kunna bidra med något mer än en gapande mun…

 

När jag så småningom strålade samman med Livskamraten i Saltoluokta blev hon både glad och förvånad över gåvan. Hon hade också fastnat för denna ovanliga kvinna.

 

 

Nu – ett halvår senare – när jag bestämt mig för att skriva ett blogginlägg om kvinnan, så bad jag Livskamraten att försöka minnas så mycket som möjligt om henne.  Det visade sig att Livskamraten skrivit dagbok under sin tur. Hon kunde därför berätta att kvinnan var på väg till Saltoluokta för att fungera som volontär hos Laila Spik som håller kurser och föreläsningar om det miljövänliga samiska köket. I Sitojaure hade hon ägnat stor del av tiden till att skriva av recept från boken ”Lappmarkens skafferi”. Dessa skrev hon i en tjock skrivbok i A5-format.

 

Jag såg kvinnan en gång till. Det var i Salto. Då var hon klädd i en storblommig långklänning i något mjukt tyg. Det fanns utrymme i den där säcken…

 

Tips: Googla på Laila Spik och på sprängticka.

Postat 2013-12-14 19:17 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Vandring längs Nittälven 2

Detta är en del av älven som jag ännu inte vandrat - eller ens besökt. Lite fakta har jag dock lyckats leta fram.

Nittälven börjar sin färd i sjöarna Stora och Lilla Nitten samt i Nittenmossen. Namnet härstammar från finskans niitty, som betyder äng eller gräsmark. Det ligger nära till hands att tro att de finnar som först bosatte sig i trakten av älvens källor använde Nittenmossen som fodermark, där de bärgade starr och säv. Strax nordost om sjöarna ligger också torpet Nitten.

Naturreservatet Nittenmossen bildades så sent som 2011. Två tredjedelar – de västra – ligger i Dalarnas län och den östra tredjedelen i Örebro län. Mossen delas i två delar av en bäck som rinner mellan Hedtjärnen och Furubergs-Mosstjärn. Öster om bäcken ligger en högmosse med en mängd gölar. Väster om bäcken ligger två andra högmossar. Alla mossarna är unika så till vida att de aldrig har dikats, utan de har kvar sitt naturliga vattenflöde.

Skogen runt mossarna är mycket gammal och här förekommer flera rödlistade arter. Lavintresserade kan – speciellt i den östra delen – hitta violettgrå tagellav, dvärgbägarlav, garnlav och vitgrynig nållav. Vi fågelintresserade kan ha turen att stöta på tretåig hackspett, gråspett och slaguggla. Även knipa, kricka, vigg, tjäder,  mindre hackspett, sparvuggla, skogsduva, sångsvan, grönbena, ängspiplärka, gulärla och trana har setts i reservatet.  

Jag tänker mig att starten på vandringen ska ske vid P-platsen på naturreservatets västra sida. Efter en kort tur ute på de tre mossarna följer jag sedan vägen söderut, väster om Gettjärnen och Holmtjärnen ner till Nittkvarn.

Sedan älven lämnat Nittenmossens naturreservat flyter den ”oskyddad” i knappa 3 km innan den passerar under bron vid Nittkvarn, då den rinner in i Nittälvens naturreservat. 

Den ”beslutskarta” som man kan hitta på länsstyrelsens hemsida avslöjar inte om det finns några stigar i Nittälvens naturreservat, men förhoppningsvis går det att följa vattendraget tätt på väster sida.

I Nittälvens naturreservat är älven mycket djupt nerskuren. Här och där störtar vattnet ner i små vattenfall och forsar för att sedan flyta lugnt igen. Den grenar sig och flyter samman ett flertal gånger. På andra ställen har den grävt sig in under klippväggar så att rejäla överhäng har bildats.

Skogen är gammal närmast älven. Gamla trädlika enar står här och där på stränderna. Bland lavarna på stenar och block i och längs älven finns bland annat labyrintlav och hedlav.

Efter 1 ½ km lämnar älven naturreservatet, strax innan den rinner ut i ännu en sjö med namnet Lilla Nitten. Två kilometer senare rinner den in i Övre Nittälvens naturreservat.

Om det inte går att följa vattendraget tar jag mig fram till skogsbilvägen som går några hundra meter väster om Nittälven. När jag sedan närmar mig natureservatet Övre Nittälvsdalen söker jag mig ner till vattnet igen.

 

 

Postat 2013-12-03 20:46 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Vandring längs Nittälven 1 Placerad på karta

Vandring längs Nittälven – från Nittenmossen i norr till Stjärnfors i söder.

Nittälven är en känd kanotled. De allra flesta lägger i sina kanoter vid Uvbergsbron, åtminstone på försommaren. Senare på året brukar det finnas för lite vatten där. Då är det bättre att lägga i vid Kolbron. Uppströms Uvbergsbron är älven – om vi nu ska kalla den det – smalare, grundare och med fler forsar, vilket gör den svår att paddla. Däremot så finns där flera intressanta naturreservat och dessutom flera mysiga övernattningsmöjligheter i form av vindskydd, lador och kolarkojor.  Även nedströms Uvbergsbron finns flera intressanta naturreservat som är lätt att glida förbi i en kanot och dessutom några vindskydd och andra gratis-logier som är lätta att missa om man paddlar.

När jag nu börjar skriva denna text har jag ännu inte vandrat hela sträckan jag vill beskriva. Söder om Uvbergsbron har jag rört mig en hel del, men norr om bron har jag ännu endast besökt några få platser.

Tanken på att skriva en text om Nittälven föddes under en cykeltur upp till midsommarfirande i Dalarna. Jag och kompis T passerade då Yxsjön, nästan på gränsen mellan Örebro och Dalarnas län. Ute på en smal udde i sjön syntes ett vindskydd, fantastiskt vackert i den dalande solen.

 

Jag minns att jag då undrade om inte denna sjö möjligen kunde vara en källsjö till Nittälven. Där hade jag fel, men det är ändå i detta vindskydd jag tänker ha min första övernattning under den kommande vandringen.

Det kommer först att bli ett antal blogginlägg. Dessa kommer senare – mycket senare – att bli en artikel. Och nu har jag precis skrivit klart det första av ganska många inlägg.

Positioneringen gäller vindskyddet.

Postat 2013-11-30 19:01 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Jooo... det blev affär med Boden...

I detta blogginlägg berättar jag att jag blivit tillfrågad om jag ville sälja en bild till Bodens kommun. Den skulle i så fall användas som en väggtapet i stadshuset. Från början var det superbråttom. Jag hade bara några få dagar att bestämma mig på. Efter lite funderande tackade jag ja, och efter ytterligare en hel del mejlande kom vi överens om ett pris.

Därefter växlades ett antal mejl mellan mig och den som skulle utföra arbetet. De begärde först ett format på bilden som jag aldrig hört talas om, men det löste sig till sist med att jag skickade en länk till dropbox.

Nu fick jag besked om att jag skulle skicka en faktura till Bodens kommun, vilket jag gjorde. Idag damp pengarna ner på mitt konto! Kors i taket! Jag antar därför att en vägg i kommunens stadshus kommer att prydas av denna bild.

Om någon Bodenbo läser detta får ni mycket gärna höra av er med info om hur arbetet utvecklas. Dyker det upp någon artikel i lokaltidningen är jag också intresserad.

Bilden är tagen under en vintertur genom Sarek. Vill du läsa om denna tur finns första inlägget (av 10) här.

Postat 2013-11-22 16:45 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 6 Nästa Sista 

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!