Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Kilsbergen 16: Bergslagsleden etapp 14: Grönsjöbäcken Placerad på karta

Heder åt OK Djerf!

Det är de som sköter om vindskyddet Bäckelid vid Grönsjöbäcken mellan Svartå och Laxå. Här är välstädat, mycket bra eldstad, gott om verktyg och extra utrustning (bl a en speciell grill), oerhört gott om ved, kallkälla i närherten och en vackert meandrande bäck.

 

Vandringskompis T hugger ved.

 

En märklig grill.

 

Längst till höger syns locket till kallkällan.

 

 

Jag och vandringskompis T bestämde oss för en hösthelg med övernattning. Det var ett tag sedan sist och vi hade ett uppdämt behov av varandras sällskap.

Med packning som till mer än 50 % bestod av god mat och dryck letade vi oss fram till vindskyddet via små och leriga skogsvägar. (Vi följde inte leden.) Redan innan klockan var 11 på lördagen hade vi packat in vår utrustning i vindskyddet och startat elden. Resten av dagen och kvällen ägnade vi oss - med några kortare avbrott - åt att tillaga och förtära mycket god mat, nedsköljt med ett antal goda drycker.

Under tiden kretsade samtalet om planer, förhoppningar, minnen, drömmar, kamratskap, kärlek, friluftsutrustning, författarskap, tillbakablickar, yrkeshemligheter, vinterplaner, vårplaner, sommarplaner, boende, längtan, litteratur, film, tidigare gastronomiska friluftsupplevelser, novembervädret, decembervädret, planer, planer, planer...

 

 

 

Innan mörker, mättnad, nattkyla och en liten lätt berusning gjorde att samtalet så småningom tystnade, hade - mitt i röran av högtflygande planer - ett par realiserbara idéer börjat ta form.

Den första blir verklighet i början av januari - och kommer väl ut på bloggen så småningom.

Den andra... hmmm... Den som lever får se...

 

1:a advent

Postat 2009-11-30 19:56 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Surrealistiskt Sydafrika Placerad på karta

Inte tusan trodde jag att jag någonsin skulle åka till Sydafrika. Och inte tusan tror jag att jag någonsin kommer att åka tillbaka.

Det är med mycket blandade känslor som jag ser tillbaka på min veckolånga vistelse i Johannesburg med omnejd. Anledningen till resan var att delta vid en nära släktings bröllop. Det var mycket trevligt och vi blev fantastiskt väl mottagna av våra "ny-släktingar".

Utöver bröllopet var en safaritur i Pilanesbergs nationalpark huvudattraktionen. Det är en oförglömlig upplevelse att se elefanter, lejon, giraffer, noshörningar, flodhästar, zebror, vårtsvin och ett stort antal antiloper av olika slag på mer eller mindre nära håll. För att inte tala om alla underbara fåglar!

Men... nationalparken ligger "vägg i vägg" med sin absoluta kontrast - Sun City - ett jättekomplex med mängder med hotell, casinon och olika typer av nöjesattraktioner, skapat för att rika vita OCH rika svarta ska kunna lämna vardagen bakom sig och känna sig låtsastrygga, låtsasjämlika, låtsasfria...

För Sydafrika är... Nej, jag hittar inte de rätta adjektiven. Låt mig försöka beskriva...

Av alla de tiotusentals fotgängare jag såg i Johannesburg var enbart 3 vita. ALLA vita åkte bil. Ingen vit åker ens buss eller taxi. Det anses för farligt. Ingen cyklar. I stort sett alla vita bor i muromgärdade områden, där murarna är försedda med såväl taggtråd som elstängsel i många fall. Dessutom är områdena övervakade av olika säkerhetsbolag med personal ständigt på plats.

Dessa murar är givetvis byggda av svarta för att hålla svarta ute. Väktarna som ska se till att inga svarta kommer över murarna är svarta.

Alla serviceyrken innehas av svarta, och nästan alla dessa servicemän och kvinnor har ett alldeles nollställt uttryck i ansiktet. Inga känslor yppas. Nästan 50% av all kommunikation jag åhörde mellan svarta och vita bestod av fraserna:

- How are you? (Med betoning på you.)

- I´m fine, thank you.

Det kändes som någon sorts rollspel, ett sätt att hålla masken, ett sätt att låtsas att det här faktiskt ÄR ett civiliserat samhälle, fast vi båda två vet - både svart och vit - att så inte är fallet.

Segregationen, känslan av hot och rädsla, överlägsenhet och underlägsenhet, tjänare och herre, vi och dem... overkligt.

 

Och samtidigt... vi mötte fantastiska människor och fantastiska miljöer. Det är omöjligt att ge en rättvis bild.

Ett inlägg med djur och natur kommer så småningom.

 

Positioneringer gäller Sun City. Omedelbart norr därom ligger Pilanesberg nationalpark.

Postat 2009-11-08 15:08 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in