Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Kilsbergen 8: Första vinternatten, Stora Ryggsjön

Både jag och Livskamraten kom hem från jobbet igår - fredag - redan vid tretiden. Jag fick plötsligt en sådan obändig lust att fara ut och andas vinterluft. Det var några minusgrader och blå himmel. Det såg ut att kunna bli en kall natt. Mest på skoj frågade jag Livskamraten om hon hade lust att hänga med ut, och till min förvåninging sade hon ja. Det hade redan börjat skymma, så packandet gick i ilfart - lite för fort skulle det visa sig...

Vårt mål blev vedsäkra Stora Ryggsjön. Vi tog bilen till Skrikarboda. Därifrån är det inte mycket mer än en kilometer fram till vindskyddet. När vi lämnade bilen bakom oss och gick in i skogen blev det rejält mörkt. Vi kunde dock ana stigen som ett vitt, frostigt band framför oss. Det gick ganska lätt att följa den.

Vi hade med oss lite späntved och fick snabbt igång en fin brasa. Några kabanosser hade vi inhandlat i en butik på vägen. I övrigt hade vi med oss en dubbelportion frystorkat och ett par blåbärssoppor. Det var tur det där med kabanossen, för när vi packade upp vår utrustning upptäckte vi att vi glömt kastrull. Nåja... Vi skulle ju bara sova och sedan åka hem direkt på morgonen.

Det låg is på sjön nu. Flera gånger under natten hörde vi hur det "sjöng" i isen när temperaturen föll. Vi hade ingen termometer med oss, så jag kan inte säkert säga hur kallt det blev, men på förnatten var det absolut stjärnklart, och det var inte mer än nästippen som stack fram. Ibland inte ens det. Någonstans vid tretiden mulnade det tillfälligt och ett lätt puder föll. Frampå morgonen var det åter klar himmel. Vi låg kvar i säckarna till strax efter åtta. Då packade vi ihop våra pinaler och vandrade tillbaka till bilen.

Kamerans batteri orkade bara med en enda bild. Reservbatteriet låg kvar hemma - tyvärr.

Postat 2008-11-22 16:08 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Om konsten att följa ett recept

Eftersom jag är ursprungligen är skåning (hörs bara när jag träffar släkten) hade vi  i helgen den sedvanliga släktträffen för att fira Mårten Gås. Det finns en del "måsten" på ett sådant matbord i vår familj - bl a äppelkaka och vaniljsås till kaffet efteråt. Livskamraten har i många år varit den som snott ihop äppelkakan, men denna gång blev det stressigt, så hon bad mig...

- Det är bara att följa receptet. Det är jätteenkelt.

Visst, där fanns formen och där fanns receptet - handskrivet. Jag kikade igenom ingredienslistan och såg till att allt fanns framme: äpplen, smör, ströbröd, råsocker, vatten...

1. Grovriv äpplena. Jag satte igång och rev dem direkt ner i formen. (Nej...vaf...?)

1. Grovriv äpplena i den smorda formen (jäklar....) Ut med äpplena och smöra formen. I med äpplena igen. (Nej, vad tusan står det?!)

1. Grovriv äpplena i den smorda och bröade formen. (Men det var då själva...) Ut med äpplena i med ströbröd och SEDAN äpplena.

Nåja, bäst att läsa lite noggrannare i fortsättningen. Till sist är jag klar. Men...? Jag har ju ½ dl råsocker kvar! Jag lusläser receptet igen. Inte ett ord om råsocker. Jamen, då ska det väl ligga överst då? Där hamnar det.

Det var fel...  men det blev gott... 

Postat 2008-11-16 17:37 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Äventyr i djungeln

Jag är nyss hemkommen från utlandet. Jag och tre kamrater har genomfört en kort tur i djungeln.

Det kändes lite pirrigt eftersom jag inte är så van att tolka de signaler man får från sin omgivning i denna främmande miljö. En stor skillnad jämfört med den svenska fjällvärlden är den enorma artrikedomen och den mer eller mindre öronbedövande ljudmatta som oavbrutet bombarderar främlingens trumhinnor. Jag försökte ibland urskilja de olika lätena, men för det mesta var det bara dova, gutturala strupljud som urskiljde sig från det övriga ljudet.

Turligt nog befann vi oss i ett område där det var gott om vattenhål. Vid desa tycktes ett lugn infinna sig. Där var det tystare och lugnare än någon annan stans i djungeln. Därför vandrade vi också från vattenhål till vattenhål och sköljde våra torra strupar. Det fanns gott om varelser vid alla vattenhålen. De tycktes ofta stanna lite längre än nödvändigt för att bara släcka sin törst. Jag fick en känsla av att närheten till vattenhålet skänkte en sorts trygghet och därför stannade däggdjuren gärna en stund innan de lämnade säkerheten och gav sig ut i den myllrande omgivningen med dess faror och lockelser.

Vi bodde i en spartanskt inredd hydda bara 500 meter från det allra största viltstråket. Vi sov oroligt på nätterna på grund av de aldrig tystnande lätena. Men det gjorde inte så mycket. Vi sov hela resan hem...

... från Köpenhamn.

 

Postat 2008-11-02 16:12 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!