Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Murstensdalen-Loka. En julklapp som passade! Placerad på karta

Traditionsenligt gav vi Syrran och Svågern ett "friluftsäventyr" i julklapp. Utdelningen skulle äga rum i mitten av april. Vi - Livskamraten och jag - hade bestämt att vi ville visa upp naturreservatet Murstensdalen och vi antog  att tidpunkten skulle bjuda på vårlig omgivning. Nu visade det sig att vintern var ovanligt snörik och risken skulle vara påfallande att vi skulle få besvärligt väglag. Vi bestämde ändå att ge oss ut som planerat. Men... vi skulle ta med snöskor.

Svåger och Syrra

I den norra delen av reservatet finns en P-plats där områdets enda kända torp - Karlbo - har legat. Strax nedanför P-platsen ligger torpets källa med mycket fint vatten. Det fanns tidigare en skylt mot källan, men den är tyvärr borta. Källan är dock inte så svår att hitta.

Karlbo källa

Från P-platsen utgår två rundslingor - tämligen kuperade - som är cirka 5 respektive 12 kilometer långa.

Murstensdalen bjuder på två vindskydd - Gruvtjärn och Lången. Vid Lången finns också en timmerkoja. I länsstyrelsens broschyr står att timmerkojan är till för övernattning. Det var den nog en gång, men nu är den så pass förfallen att det inte känns hälsosamt. Jag har påpekat detta och andra brister för naturvårdsverket och de brukar rätta till felaktigheter. Vid vindskyddet vid Lången är det tillåtet att tälta - en natt.

 

Murstensdalen är ett av de största naturreservaten i Örebro län. Här finns en tyst och orörd vildmark med djupa raviner, högplatåer med gammal tallskog, stråk av myrar, tjärnar och sjöar. 
Reservatet består av en höjdplatå, Mosserudsplatån, som i
öster avslutas i sprickdalar med bergsbranter, den egentliga
Murstensdalen. Högsta punkten i området ligger 306 meter
över havet. 

Skogen i Murstensdalen har delvis utnyttjats under bergsbrukets storhetstid från 1600- till 1800-talet. Efter bergsbrukets tid tog skogsbruket fart. Området ansågs dock ha
för dåligt timmer för att det skulle löna sig att hämta därifrån,
så skogen lämnades orörd. 

En av de äldsta levande tallarna i Murstensdalen grodde år 1545. Den äldsta döda tallstubbe som fortfarande står kvar och som man har kunnat datera grodde på 1200-talet och dog troligen i en storbrand 1575. 

I den gamla barrskogen trivs ett antal specialiserade
fågelarter. Tjädern är talrik och flera spelplatser är kända. Tretåig hackspett häckar här. Den lämnar tydliga spår efter sig,
som ringar runt granstammarna, i sin jakt på insekter. Vid
några av de mindre tjärnarna finns bland annat smålom
och trana. Vi hörde berguv på natten. 

Av Sveriges fyra stora rovdjur finns tre som tillfälliga eller
permanenta gäster i området. Lodjuret har en stark stam
här, och då och då besöks området av björn och varg.

I området finns ett trettiotal små och stora sjöar, tjärnar och
myrar. Sjöarna är näringsfattiga, och många har varit naturligt
fisklösa. Tre av dem har namn som syftar på detta.

 

Vi valde att gå de kortaste leden fram till Gruvtjärn. Den var ganska kämpig eftersom den till en del bestod av murken snö - dock för lite för att ha glädje av snöskorna.

Egentligen tycker jag bättre om vindskyddet vid Lången, men vid en rekognocering en tid innan utflykten visade det sig att där inte fanns en enda vedpinne. Vid Gruvtjärn däremot fanns mängder med ved - en del huggen, men framför allt resta stockar. I vindskyddet fanns emellertid bara en dålig yxa och en trasig såg. (Även detta har jag framfört till ansvariga.) Eftersom vi rekat innan kände vi till detta och hade därför med oss egna redskap. 

Vindskyddet vid Gruvtjärn

 

I närheten av Gruvtjärn finns flera myrstråk där snön låg kvar. Vi fick därför anledning att prova våra egna (jag och Livskamraten) och lånade (tack Hopajola) snöskor. Det kanske kan tyckas onödigt att släpa med sig snöskor, men jag ville verkligen se hur Syrran och Svågern hanterade dessa. Det gick bra, så nu vet vi att vi kan planera kommande julklappar...

 

Syrran och Svågern

Natten var lagom kall och de flesta av oss sov gott. På morgonen avslöjade vi att dag två skulle tillbringas på SPA i Loka. Sällan har vi sett våra medvandrare packa ihop så snabbt. :-)

 

Vistelsen på Loka började med lunch - utomordentligt gott.

Därefter tillbringade vi fyra timmar i olika bassänger. Ljuvligt!

Kombon Murstensdalen-Loka blev en veritabel hit. Rekommenderas!

Positioneringen gäller vårt vindskydd.

Postat 2018-04-26 13:44 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Julklapp i Kaljoxadalen

Ni som följer min blogg vet att jag och Livskamraten brukar ge min syster och svåger en friluftsupplevelse i julklapp. Helgen som gick delade vi ut förra julens klapp i Kaljoxadalen.

På fredag eftermiddag begav vi oss iväg upp till Nittälven. Vi parkerade bilen strax norr om Dansarbacken och vandrade några hundratal meter fram till Eskils koja.

Nedanför kojan ringlar Nittälven fram.

Vi inrättade våra gäster i kojan och slog upp ett tält åt oss själva. Snart brann en eld inne i kojan. Vi åt en enkel middag och kröp sedan till sängs ganska tidigt.

Dagen därpå skulle vi vandra på östra sidan av älven. Vi började med att följa stigen söderut en dryg halvkilometer ner till Dansarbacken.

Platsen var uppfräschad med bland annat nytt galler vid eldstaden. Detta är en mycket vanlig plats att övernatta när man paddlar Nittälven. Här finns vindskydd, lada och obegränsade tältmöjligheter.

Vi tog oss över bron och var därmed på "rätt" sida.

Leden är fantastisk nu på hösten. Fotomotiven trängs. Det är svårt att välja.

Framme vid stigskälet svänger vi söderut, ner mot vindskyddet vid Komoramossen.

Leden går genom vacker tallskog. Strax innan vindskyddet ändrar naturen karaktär och blir mer granskog.

Än så länge är inte ledsystemet helt klart i denna del av naturreservatet. Vi följde den led som är markerad som "planerad" på informationsskyltarna.

Så småningom kom vi fram till det lilla vindskyddet vid den nästan cirkelrunda Märrjärvi.

Norr om Märrjärvi lämnar vi Kaljoxadalens naturreservat och kommer in i Nittälvsbrännans naturreservat. År 2000 brann området ner. Nu - 14 år senare - vandrar man genom ett stycke märklig natur...

I den allra nordligaste delen av detta naturreservat finns ännu ett litet fint vindskydd.

Min syster lider över huvud taget inte av mygg, men älgflugorna var besvärliga...

Strax söder om vindskyddet tog vi bron över älven till den västra sidan.

Leden tillbaka mot Eskils koja är mycket vacker och lättvandrad.

Denna kväll åt vi en betydligt läckrare middag. Det blev dubbelmarinerad fläskfilé och rotfrukter i foliepaket. Till detta dracks ett gott rödvin.

Nästa dag gjorde vi en kortare tur upp till det lilla vindskyddet uppe vid utsikten på Petter-Nilsberget. Flera jättelika fjällig taggsvamp passerades. Jag träffade en gång en finländare som påstod att det i Finland var vanligt att lägga in denna svamp på samma sätt som vi lägger in sill.

Naturen är verkligen Bauersk. Stigen upp slingrar sig mellan mossbelupna stenblock och genom branta raviner.

Bilden nedan gör inte utsikten rättvisa.

På vägen ner till bilen mötte vi två vandrare som senare hörde av sig med en mycket trevlig kommentar - sist efter denna artikel om Kaljoxadalen.

Postat 2014-10-09 21:42 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Med dressin på Otterbäcksbanan Placerad på karta

Ni som följer min blogg regelbundet kanske kommer ihåg att jag och Livskamraten varje år ger min syster och svåger en friluftsupplevelse i julklapp. Årets present levererades i helgen och bestod av en tur på dressin på Otterbäcksbanan.

Vi startade vid Ängebäck i Degerfors och trampade till "vildmarksrastplatsen" (jo, man kallar den så) Mosstorp där vi övernattade, åt god mat och drack gott. Dagen därpå återvände vi till Ängebäck. Det blev 25 km tur och retur.

Det finns andra startplatser längs banan, bland annat Konsterud och Gullspång.

Det finns en del sevärdheter längs vägen. Det trevligaste stöter man på efter ca 8 km. Då kommer man fram till Håkanbols handelsmuseum. Vi stannade till för en liten paus. När vi lyfte av en av dressinerna lossnade ena framhjulet. DET var tur att det inte hände under färd!

Inte hade jag räknat med att dessa verktyg borde ingå i vår friluftsutrustning.

Nu var personalen på Håkanbol tillmötesgående (trots att man inte hunnit öppna än) och lånade ut vad vi behövde.

Vi passade på att inta vår lunch vid en liten rastplats strax intill.

Lagom när vi var klara öppnade handelsboden.

Där kan man - hör och häpna - köpa en fika som inkluderar påtår, bulle och två småkakor för 35 kr, vilket vi givetvis gjorde. Bara det är ju värt ett besök.

Efter fikat fortsatte vi ytterligare 4-5 km fram till Mosstorp. Ett par km innan Mosstorp passerar man denna "vattenhäst" som fyllde ångloken med vatten.

I Mosstorp finns vedbod, torrdass, flera eldstäder och bord med bänkar MEN inget vindskydd (fast det står så på diverse hemsidor). Däremot finns där en liten trevlig koja/stuga med möjlighet för två personer att övernatta. Vi valde dock tält.

Från Mosstorp kan man följa en stig - en knapp kilometer - till sjön Däveln (även kallad Genesarets sjö).

Där råder en stilla och tilltalande stämning och det lockar till bad... tyckte någon...

Efter en god middag med angenäm dryck, somnade vi in någon gång mellan tio och elva på kvällen. Dagen hade varit mycket vacker. "Som vanligt" hade vi turen att den väntade nederbörden inte kom förrän på natten. Morgonen därpå var i det närmaste lika vacker som gårdagen.

Efter frukost lastade vi dressinerna för hemfärd. Det började hopa sig moln vid horisonten.

Banan passerar en hel del mindre vägar, men vid ett par ställen är trafiken lite livligare. Där är stoppklossar monterade och man måste kliva av och lyfta ena änden av dressinen för att kunna passera.

Det blev allt mörkare på himlen och 15 minuter innan vi var framme vid Ängebäck öppnades himlens alla slussar. Vi trotsade vädret och trampade på.

Sammanfattningsvis kan följande sägas:

1) Det var lättare än väntat att färdas med dessa fordon. Dock var det ganska stor skillnad på kvalitén på våra båda dressiner. Provcykla!

2) Min tanke var att vi skulle få se en del djur längs vägen, eller i varje fall få känna mig "nära naturen". Det var lite si och så med det. Hjulens färd längs rälsen var inte precis ljudlös. Att kommunicera med den andra dressinen var fullständigt ogörligt. Även samtal med medpassageraren krävde ganska rejäla röstresurser.

3) Julklappen uppskattades.

4) Positioneringen gäller Mosstorp.

Postat 2012-07-01 19:47 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Raggar-runda runt Laxå Placerad på karta

Så var det åter dags att dela ut förra årets försenade julklapp till Syrran och Svågern. För tredje året i rad hade vi tänkt bjuda med dem på en kajaktur i Bohuslän, och för tredje året i rad var det busväder just de tilltänkta dagarna. Att välja trakten runt Laxå som ersättning är faktiskt inte så pjåkigt som det kan låta

På grund av diverse krämpor hos några av de inblandade valde vi denna gång att genomföra "äventyret" som en raggar-runda - alltså till stor del med bil.

S & S skulle komma med bil från Östergötland, så vi beslutade därför att sammanstråla i Laxå. Därifrån skulle vi guida till vindskyddet vid Grönsjöbäcken. Jag och Livskamraten lyckades komma iväg i skaplig tid från respektive arbete, så vi passade på att åka i förväg till vindskyddet för en kortare rekognocering. Men... vi kom inte fram!

Drygt 6 km innan vi var framme låg det en stadig tall tvärs över vägen. Att vandra ända därifrån i begynnade mörker och med diverse krämpor kom inte på fråga. Hur skulle vi nu lösa det? Tanken hade varit att vi på lördagen skulle ta bilen till naturreservatet Vargavidderna för att äta lunch där, och sedan fortsätta färden till vindskyddet vid Kråksjön för övernattning nummer två. Vi bestämde snabbt att den tänkta andra övernattningen istället skulle bli nummer ett.

S & S kom fram lite senare än beräknat på grund av att en lastbil vält i deras väg. Omvägen blev betydande och mörkret höll på att falla när de kom fram. Vi grillade några korvar med lite styrka och kröp sedan snart ner i sovsäckarna.

Natten var fullständigt otrolig. Knivskarpt lyste alla miljontals stjärnor över vårt vindskydd på den lilla udden i sjön. Eftersom det var absolut vindstilla speglade sig allt i vattenytan.. På sennatten kunde jag inte låta bli att plocka fram kameran.

Både jag och Livskamraten vaknade tidigt. Vi kröp upp ur våra sovsäckar och lät de allra första solstrålarna värma oss medan vi sörplade vårt pulverkaffe.

När våra fingrar vant sig vid temperaturen plockade vi fram våra böcker för en liten lässtund.

Solens sneda strålar skänkte ett extra djup åt platsen. Vindskyddet är relativt nyuppfört, men trots det har kaminen redan rostat rejält. Liksom vid alla andra vindskydd längs Bergslagsleden finns en ny och fräsch toa samt ett nytt vedskjul.

Någon timme senare vaknade också våra medvandrare - Syrran och Svågern.

Vi packade ihop och vandrade den knappa kilometern till bilarna för en tur till naturreservatet Vargavidderna. Stigen från parkeringen ut över myrarna mot vindskyddet bjuder på underbara vyer med mycket Norrlandskänsla. Redan i början av stigen stöter man på stora områden med väldoftande skvattram. Doften i solgasset för mig tillbaka till min barndom. Jag hade ett helt fantastiskt gömställe i ett mycket tätt skvattramsnår som jag använde mig av varje gång vi lekte tjuv och polis...

 

 

Visst ger det en Norrlandskänsla... ?

 

Vindskyddet i Vargavidderna är annorlunda på flera sätt. Det som märks först är det draperi man kan dra för (vilket kan vara bra eftersom skyddet inte har något takskägg) och det andra man märker är all den utrustning som finns där. På minussidan kan nämnas vattenbrist och avsaknad av toa.

Det största plusset är den underbara utsikten över myren. Jag drömmer om att komma hit på skidor en vårvintermorgon...

Här finns också ett utsiktstorn som ger lite von oben-känsla.

Vi tog lunch i solskenet uppe i tornet trots att det hade börjat blåda en del.

 

Vår plan var nu att ta oss till vindskyddet vid Kölnavattnet. Det ligger på etapp 17 av Bergslagsleden och är det absolut bästa läget för ett utforskande av Tivedens nationalpark. När vi kom dit upptäckte vi att det var precis så vackert som vi mindes. Eftersom vi tänkte ta en tur i nationalparken packade vi inte upp våra saker, utan fortsatte vår färd till det turistcentrum som finns mitt i nationalparken. Där kan man välja att gå två olika rundslingor - Trollkyrkorundan (6 km) eller Stenkällerundan (2 km). Båda är rejält kuperade. Vi valde Stenkällerundan.

Tiveden är magisk! Trollskt, John Bauerskt, klippigt, vilt!

Syrran

 

Stenkällerundan har fått sitt namn av den vattenkälla som finns rakt under några jättelika klippblock mitt i skogen. Man kan ta sig in under klipoprna, men får vara aktsam om huvudet.

Vad är det man ser på bilden ovan? Det mesta är en vatten yta! Ser ni spegelbilderna av personerna på andra sidan?

Stenkälla

 

Svårframkomligt

 

Vackra svampar

 

Svågern och Syrran spanar åt olika håll.

 

Rundan tog faktiskt en och en halv timme. Nöjda satte vi oss i bilarna och åkte tillbaka till Kölnavattnet. Men... när vi kom dit hade fyra vandrande män boat in sig i vindskyddet. De erbjöd sig - mycket gentilt - att maka åt sig så att vi skulle få plats, men vi tyckte att de - som vandrat - förtjänade att få fortsätta att breda ut sig. Vi hoppade in våra bilar och åkte till...

.... just det... tillbaka till Kråksjön. Där badade vi (nåja... jag i alla fall) och... 

...sedan ägnade vi oss åt att tillaga marinerade köttbitar och pastasallad med hemgjord pesto och oliver. Till detta drack vi ett utmärkt vin. Efterätten bestod av ett par smakrika ostar.

Trots att det inte riktigt blev som vi planerat så blev vår julklapp mycket lyckad, delvis tack vare ett helt fantastiskt sensommarväder. Tala om givandets glädje!

Positioneringen gäller det ungefärliga läget för vindskyddet i Vargavidderna.

Postat 2011-09-27 21:39 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Den godaste friluftsmaten - överlägset Placerad på karta

Sedan många år byter jag och Livskamraten julklapp med Syrran och Svågern enligt ett bestämt mönster: Vi tar med dem på något "frilufsigt" och de bjuder på någon riktigt fin restaurang som avslutning.

Förra årets julklappar delades delades ut på norra Jylland i veckan som gick. Denna gång handlade det om en cykeltur med lite kulinariska och kulturella andhämtningsställen.

Eftersom mitt bloggande legat på sparlåga ett tag var jag helt inställd på att skriva något eller några inlägg om turen, och när jag nu sitter vid datorn och tänker tillbaka på veckan så är det två händelser som framför allt gör sig påminda. Den första handlar om mat och den andra om bilnummer...

Vi kom till Skagen samma dag - 23 juni - som de firar Sankt Hans med stor eld på stranden.

 

 

Dagen därpå ägnades åt besök på Skagenmuseet...

 

... besök på Grenen...

 

... OCH... sökande efter en fin fiskrestaurang. Och visst hittade vi en... Kokkenes på Havneplats!

 

Inte hade jag trott att mitt första blogginlägg från en cykeltur på Jylland skulle handla om en restaurang!

Jag har aldrig under mina 58 levnadsår ätit något så gott som jag gjorde på detta ställe. Jag valde det dyraste alternativet (ni vet... Syrran betalade) - en fem-rätters måltid, där jag bytte ut kötträtten mot "dagens fisk". Jag ska inte trötta ut er med att berätta allt som fanns på tallriken, men det som gjorde det hela så fantastiskt var att jag verkligen kunde urskilja varje smak. Smaksättningen var så väl balanserad att ingenting tog över. Alla smaker lyftes fram.

Som grädde på moset var personalen - servitris och kock (lågsäsong) - synnerligen trevlig och personlig och hade gott om tid för oss.

Jag rekommenderar var och en som besöker Skagen att besöka Kokkenes för lite god "friluftsmat".

 

Till sist vill jag bara be om ursäkt för den något vilseledande rubriken på detta inlägg. Men vad gör man inte för att få fler läsare? :-)

 

Javisstja! Det skulle handla om bilnummer också... Det får bli i ett nytt inlägg. Ni vet... det blir fler kottar då. :-)

Postat 2010-06-29 09:19 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista 

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!