Frippes fall 2022

I stort sett hela denna vandringssäsong har spolierats på grund av trasig hälsena. Jag hann med en skidtur tillsammans med Livskamrat och Kompis i andra halvan av mars, men sedan small det: Ingen havskajak, ingen fjälltur och inga bergslagsvandringar. Suck! Och jag har minst fyra månaders konvalecens kvar.

Jag har läst mycket och skrivit mycket. Bland annat har jag redigerat mina texter om Bergslagsleden. Det har ju skett en del omdragningar av vissa etapper och det har försvunnit och tillkommit en del möjligheter att få tag på vatten. Etapperna 1 - 13 är tämligen korrekta. Några bilder saknas.

Jag hade planerat att även etapperna 14 och 15 skulle skrivas klart under hösten, men det är mycket tveksamt. Det krävs en hel del skogsvandrande och det är inte troligt att min häl kommer att tillåta det.

Glädjande nog har inte besöken vid Frippes fall sinat helt. Även i år har jag delat ut ett antal diplom. Roligast av allt var att få skicka ett diplom (B-varianten) till Knut Nygaard. Den dagen han besökte fallet i juli månad var han 5 månader och 24 dagar gammal. Nytt ungdomsrekord!

Här ses han tillsamman med mamma Julia!

Och skulle nu någon inte veta vad jag skriver om så finns hela bakgrunden här: 

Frippes fall

Sist i texten finns alla diplominnehavarna uppräknade.

Ännu ett vindskydd nerbrunnet i Örebro län!

Följande text är kopierad från Nerikes Allehanda 28 maj 2022

På fredagsmorgonen var det bara aska kvar av den nya tillgänglighetsanpassade rastplatsen vid Södra Brunnsjön utanför Lindesberg.

NYA RASTPLATSEN NEDBRUNNEN

Miljonbygget i aska dagar efter invigningen

LINDESBERG En dryg vecka hann den vara i bruk, den nya tillgänglighetsanpassade rastplatsen vid Södra Brunnsjön utanför Lindesberg. På fredagsmorgonen var det bara aska kvar av miljonbygget.

– Det är helt obegripligt, säger regionrådet Irén Lejegren (S) som för bara några dagar sedan klippte bandet under invigningen.

Den 17 maj var det så äntligen dags – den splitternya tillgänglighetsanpassade rastplatsen vid Södra Brunnsjön i Lindesbergs kommun invigdes.

På plats fanns bland andra det socialdemokratiska regionrådet Irén Lejegren. Det var en glädjens dag. Nära en miljon kronor hade satsats på att göra platsen vid Bergslagsleden gästvänligare och mer tillgänglig för rörelsehindrade.

Vindskydd, bro, grillplats och toalett var på plats för att skänka njutning åt fler länsbor.

– Det var så otroligt fint och trevligt. Byggarna och projektörerna hade verkligen tänkt igenom allt så bra, minns Lejegren.

Men fint är det inte längre.

För på fredagsmorgonen, en dryg vecka efter invigningen, var det bara aska kvar av i princip allt som byggts upp. Rastplatsen har eldhärjats och kvar finns bara den del av grillplatsen som är gjord av stål – och den platta av metall som skulle hindra glöd från att sprida sig.

Lindenytt rapporterade att det tros handla om en glödbrand. Polisen larmades inte ut heller, uppger myndigheten för NA.

Irén Lejegren får beskedet under fredagens förmiddag och chockas över de bilder hon får se.

– Det är obegripligt. Jag känner mig väldigt beklämd och ledsen. Det är så värdefullt att alla ska kunna ta sig fram och uppleva naturen, säger hon.

Vad som orsakade branden är ännu oklart. Händelsen är polisanmäld och på regionen hoppas man på att få svar på vad som egentligen har hänt.

– Jag hoppas att vi kan få besked av polisen och brandkåren framöver. Det är konstigt, för det är jättemycket som har brunnit. Jag kan inte förstå, säger Lejegren.

Redan nu finns tankar att bygga upp rastplatsen på nytt.

– Vår ambition är att bygga upp rastplatsen igen men den närmaste tiden råder vi den som vill besöka Bergslagsleden att bege sig till någon annan rastplats än just den vid Södra Brunnsjön, säger Johan Karlström, utvecklingsledare för Bergslagsleden på Region Örebro län.

För när och hur en ny rastplats kan vara på plats är för tidigt att säga. Hittills har det ju bara gått några timmar sedan branden och i nuläget kan också Irén Lejegren bara dystert konstatera:

– Nu är det ingen idé att åka dit.

Text

Emil Nylén, NA

Utnäset naturreservat

Bilen parkeras lämpligen vid Igelbäckens hytta, även den väl värd ett besök.

För att nå leden måste man passera den ganska hårt trafikerade riksväg 49 och följa den något tiotal meter åt nordost. En tämligen oansenlig skylt pekar in till höger. Leden börjar med långa (ca 250 m) och mycket hala spänger över våtmark - så våt att det inte fungerar att gå bredvid spängerna - men i och med att man kommer fram till själva rundslingan så ändrar naturen karaktär fullständigt.

Vi väljer att följa leden medurs, vilket får till följd att vi kommer att smyga längs Vätterns klippiga och tallskogsklädda stränder redan från början. Bara hundratalet meter efter stigskälet passerar vi två underbara utsiktsplatser över Igelbäcksviken.

Igelbäcksviken

Efter utsiktsplatserna lämnar stigen för ett tag vattnet och tar en genväg innanför en udde. När man sedan sänker sig mot vattnet på andra sidan blir man lite överraskad. Här möts man av den mest inbjudande lilla sandstrand man kan tänka sig.

På väg upp från stranden passerar man en riktigt vacker gammeltall.

Leden fortsätter ytterligare en knapp kilometer längs Igelbäckvikens klippstrand innan den svänger mot sydost och därmed får kontakt med Bodaholmsön på andra sidan Bodaholmssundet.

Bodaholmssundet

Under de följande cirka 500 meterna lämnar stigen stundtals Vättern, men på ett par ställen får man riktig närkontakt med magiska utsikter.

Precis när man ”svängt om hörnet” och går mot sydväst in i Knektaviken, stöter man på en välordnad rastplats. Överraskande nog fanns här ved i det lilla vedförrådet.

Knektaviken

Stigen fortsätter mot sydväst och klättrar upp på en mycket tilltalande utsiktspunkt innan vi rundar Smedsviken.

Smedsviken

Nästa vik - Smygviken - tvingar oss upp mot nordväst. Här passerar man ett stenblock som mycket väl skulle kunna fungera som övernattningsplats.

Knotig tall vid Smygviken

Vackra Smygviken

Allra längst in i viken är det dags att fundera över ett vägval. Länsstyrelsens material om Utnäset visar att stigen nu lämnar strandlinjen och ger sig iväg mot nordväst, tillbaka till startpunkten vid Igelbäckens hytta. Detta beror väl mest på att vi faktiskt lämnat Örebro län och nu befinner oss i Västra Götalands län. Men… man får en betydligt mer intressant vandring om man fortsätter att följa de stigar som smyger vidare längs stranden. Vi är då inne i ett annat naturreservat – Uvviken-Kyrkogårdsön. Här finns inga färgmarkerade leder, men stigen är till stora delar lätt att följa eftersom den håller sig mycket nära vattnet.

Så längst in i Smygviken tar vi stigen som leder söderut. Längst ut på udden på södra sidan om viken finns en mycket inbjudande fikaplats.

Käringeviken

Vi följer sedan Käringeviken och kan inte motstå frestelsen att ta oss över den ”bro” som leder ut på Käringeholmen.

Vi tar oss en runda runt ön innan vi går tillbaka till fastlandet. Ytterligare ett par vackra utsiktspunkter passeras innan det är dags att svänga norrut och ta oss in i Uvviken.

Uvviken

Längst in i norra änden av Uvviken kommer man fram till ett stigskäl. Här är det dags för oss att vända norrut och lämna Vättern bakom oss. Vi tar därför stigen åt höger. Nu stöter vi på vi vissa problem. Stigen blir allt otydligare och snart kommer vi ut på ett hygge med enstaka frötallar. Här ska man kliva över det dike som finns till höger. På andra sidan anar man en stig som fortsätter rakt fram, men den vi ska vandra följer diket vidare norrut. Kliv alltså över diket men sväng omedelbart till vänster! Om man fortsätter i denna riktning hittar man snart stigen igen på andra sidan hygget. Vi fick hjälp av ett par plastsnitslar som någon vänlig själ satt upp, men man klarar sig utan.

Efter några hundra meter kommer man fram till Lillesjön – ett passande namn med tanke på att det är Vättern som ligger närmast att jämföra med. Stigen följer sjöns södra sida österut och här stöter vi på den färgmarkerade leden igen – den som vi lämnade längst in i Smygviken. På höjderna öster om Lillesjön hittar vi en fin fikaplats.

Livskamraten slickar fingrarna vid Lillesjön

Nu har vi bara lite mer än en halv kilometer fram till den punkt där leden delade sig inledningsvis och sedan de hala spängerna tillbaka mot bilen.

Cirka 8 km – perfekt för en dagstur höst-vinter.

Okänd växt norr om Pårek

Jag försöker lära mig en del fjällväxter. Under alla mina fjällvandringar tror jag mig säkert kunna påstå att jag aldrig sett denna växt tidigare.

Den ser ut som en liten (se vigselringen) kaktusväxt med feta skyddande blad.

Finns här någon som kan hjälpa mig?

HåkanF

Frippes fall - min 50:e artikel på Utsidan?

Den 31 oktober 2007 postade jag mitt första blogginlägg om Frippes fall. Från början handlade det om ett vad (som jag förlorade). Men när vadet var avklarat hade Frippes fall börjat leva sitt eget liv. För att ha en möjlighet att vinna vadet hade jag börjat dela ut diplom till dem som skickade mig bildbevis på att de varit på plats. I skrivande stund börjar det ticka allt närmare 100. Alla dessa bilder har jag raderat av hänsyn till de medverkande personerna.

Jag har skrivit många artiklar här på Utsidan. Om man orkar räkna igenom min artikellista så hittar man 49 olika titlar. 

Nu har jag bestämt mig för att den 50:e artikeln ska innehålla "hela sanningen" om Frippes fall. Möjligen skulle en sådan artikel kunna få antalet diplom att passera det magiska 100-strecket.

Det skulle vara väldigt roligt om denna artikel skulle kunna innehålla några av alla de bilder som skickats in. 

Så... Ni som varit där och fått era diplom, snälla, leta igenom era gömmor och var modiga nog att låta mig använda dem.

Ni som varit på plats men inte brytt er om att efterfråga något diplom - kom på bättre tankar!

Till sist - ni som inte vet jag babblar om: Håll utkik efter en artikel med titeln "Frippes fall".

Eller Googla.