Sådär ja, sista etappen med en majoritet granskog avklarad. Framöver blir det mer fjällbjörkskog och kalfjäll. Men först en tillbakablick som jag glömde bort i sista inlägget. De allra flesta av de beåkta skoterlederna har ju varit utmärkta som sagt. Men det är lite av ett lotteri. Ibland finns det jättefina skoterspår som varken är utsatta på karta eller www. Och ibland är de officiella skoterlederna på både karta och www minst sagt svårfunna. Ett exempel nedan, ser ni leden och spåret? Hittas ledkrysset?
Nä, varken leden eller spåret syns. Men det KÄNNS! Dvs, för att hitta rätt väg framåt får man pulsa i det man _tror_ är rätt riktning. Sjunker man då bara ner typ 2 dm så är man spåret på spåret. Sjunker man plötsligt ner till knäna så har man knallat utanför och man får ändra kurs. Så genom zig-zackande framåt kan man finna både led och spår. Ledkrysset då? I granen nere till vänster! Uppenbart? :-)
Det har av nödvändighet varit rätt stort fokus på att hitta skoterspår på denna tur. Fram till nu i alla fall. För det har skett ett rejält väderomslag här precis som i resten av landet. All kyla i februari medförde att det aldrig skapades några lager i snön. Det har med få undantag varit kall/sockersnö ända sedan Grövelsjön vilket gjort att det varit svårt att skida någonstans som inte haft ett skoterspår i botten. Men sedan några dagar är det helt annorlunda med plusgrader varje dag, blötsnö och regn ibland. Skall dessutom fortsätta så länge som prognosen visar. Inte ngt idealt vinterturväder men eftersom det kommer vara minusgrader ibland på nätterna i alla fall så kommer det nu bildas lager i snön. Lager som förhoppningsvis kommer gå att skida på utan att sjunka ner till knäna. Och det vore jättebra! Öppnar för friare ruttplanering utan samma fokus på skoterletande.
Nå, etappen började i alla fall med en fantastisk vintermorgon när jag lämnade Gäddede. Hotellet ligger vid inlopppet till vattenkraftverket vilket skapar en öppen vattenyta vilket i sin tur ger mkt rimfrost i omgivningen när det är kallt. Och rimfrost och soluppgång är ju minst sagt fotovänligt. :-)
Från Gäddede och norrut finns sedan två alternativ. En vacker led över en massa småberg och en tråkigare rak längs sjö och landsväg. Den vackra inbegriper dock många hundra höjdmeter upp och ner samt pulsande på skid- (ej skoter dito) led. Så det fick bli den tråkigare men enklare vägen norrut, mestadels på bilvägen som hade för mkt grus för att man skulle vilja åka skidor men tillräckligt lite för att det skulle vara ok att dra pulka gåendes.
Efter en tältnatt i djupsnö blev det led genom tät granskog fram till Blåsjön. Den är reglerad 13 m och det var nog vid min passage ställd på lägsta tillåtna vattenstånd för regleringsdammen var typ torrlagd och isen hängde som ett marsipantäcke över grund och sjöbotten. Ser lite bisarrt ut när det halvmetertjocka islagret följer bottenkonturerna på en liksom punkterad sjö. Det var svårfotat dock för det började kräksnöa klabbig blötsnö med stora flingor.
Ny tältnatt i skogen efter Ankarede. Gick och letade efter parallella skoterspår på de myrar som passerades vilka hade kunnat ge ett hårt och bra underlag till tältet. Men folk hade lattjat runt för mkt och ingen lämplig plats stod att finna. Så till slut var det bara att kliva av spåret ut i den +1 meter tjocka icke-bäriga djupsnön och börja tälta. MEN! Som räddande avgasdoftande änglar i neonkläder kom då två skotrar. Pratade med ena föraren och frågade om inte han kunde tänka sig att köra runt lite bredvid spåret och platta till en tältplats till mig? ”Kan jag väl” blev svaret och han lade några lämpliga åttor bredvid spåret. Perfekt och tack igen! Där sparade jag en massa trampande!
Under natten fortsatte det snöa. Mycket och blött… Rensade tältet innan bilden men pulkan och skoterspåret är fortfarande täckt av de 2 dm kramsnö som föll under natten.
Dagen fick alltså börja med pulsande. Först på skidor men gav upp det rätt fort eftersom det klabbade tok. Gick så med skidorna på pulkan i typ 2 km innan jag hade flax igen! För då hittade jag spår efter två andra som också går Vita Bandet, L och H. De måste slitit som hundar (schäfrar för att vara exakt) men jag följde tacksamt i deras spår. Hade dock noll koll på hur långt fram de kunde vara eller om det fanns fler bandare längre fram längs samma led som också pulsade. I Gäddede hade jag nämligen blivit upphunnen av ett helt gäng VB:are som gick individuellt men hjälpts åt att pulsa efter Hotagsfjället. Fem av dem hade gått vidare norrut från Gäddede samma dag som jag. Mkt trevligt folk och nu var det uppenbarligen läge att hjälpa varandra med pulsandet igen. Men det fanns två leder att välja på och jag visste inte vilken väg folk hade tagit. Nå, man väljer såklart spår om det finns så jag stretade vidare i det som fanns efter LH. Efter en stund kände jag att blodsockret behövde fyllas på vilket löstes med en stående andrafrukost. Då kom bandaren T ikapp och förbi. I efterhand visade det sig att övriga bara hade varit några hundra meter framför så jag fick skämmas över att bara nyttja spåret men inte bidra till dess bildande. Efter lunch i Tjärnbäckens rastskydd med hela gänget fortsatte T, T och jag vidare gemensamt om det skulle behöva pulsas mer. Men här var det mer skoteråkt och inte alls samma djupsnö som förmiddagen bjöd på. Fin eftermiddag!
Efter ytterligare en blöt tältnatt (på det icke-roliga sättet, vattenpölar på pulkakapellet på morgonen!) nära Raukasjön fortsatte samma trio nästa dag med samma pulssyfte.
Över sjön och knappt 400 höjdmeter upp till Länsstyrelsens Slipsikstuga. Fint i fjällbjörksskogen men inte mycket till utsikt på kalfjället.
Länsstyrelsen i Västerbotten har många sådana här öppna fina stugor. Bara att knalla in och sova. Gott om ved i vedboden. Osågad och ohuggen såklart men mkt bra service och prisvärt, 200 pix som man swishar in när man får täckning igen. Kan klart rekommenderas. https://www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/besoksmal/stugor.html
Stugan var fin men välanvänd. Den rejäla vedspisen gjorde snabbt stugan FÖR varm så vi fick sluta elda tidigt för att det skulle gå och sova senare. Men gött att torka det mesta som var blött efter all blötsnö.
Nästa dag vaknade vi till horisontellt regn från väster. Regnkomponenten från detta fenomen var dock borta när det var dags att börja skida och bara vinden återstod. En bit över kalfjället och sedan ner för nästan alla höjdmeter som vunnits dagen innan. Nere i Klimpfjäll kändes det som vårvinter . Plötsligt sken solen och värmde gott. Det droppade från taken och jag tror jag hörde någon trudelutt av ngn oidentifierad småfågel. Tog in på Hotell Klimpfjäll och följde den normala rutinen, hämta depålåda, tvätta, hänga, etc. På kvällen middag (gratis pizza från hotellet till där boende VB:are) med det totalt fem man/kvinna starka gänget från de senaste dagarna. Mkt trevligt! Vilodag idag när detta skrivs. Pysslat med diverse. Fortfarande har inte ngt skavsårsplåster behövts. Prylarna håller förutom några mindre syoperarationer. Limmade mittskruvan under hålfoten på bägge skidbindningarna eftersom de blivit lösa bägge två av någon anledning. Det flyter på helt enkelt!
Typ 10 dagar till Ammarnäs, återkommer då! Och håll tummarna för att minusgraderna återkommer så snart som möjligt! :-)
