VB26, dag 15-20: Undersåker-Jänsmässholmen
I Undersåker blev det dags att bottna ett problem som jag har haft med det par skidbindningar jag nyttjar just nu. Använder Rottefella NNN BC manuell på alla mina turskidor och de funkar fint nästan jämt. Men som säkert fler märkt så verkar inte Rottefella ha helt koll på toleranssättningen. Eller så tänker de kanske att bindningarna skall glappa lite för att minska risken för frysning? Vad vet jag? Resultatet är dock att de kan vara lite olika tröga att öppna. Dom som sitter på skidorna nu tillhör absolut det trögare sällskapet. Och tröga bindningar strular mer har jag noterat, och problemet ökar i kyla, vilket det ju funnits rätt gott om på denna tur, tyvärr. På både denna och förra etappen noterade jag hur ena bindningen blev svårare och svårare att öppna, trots rensande medelst liten skruvmejsel. Crescendot blev lägligt nog i Undersåker då det bara var promenad kvar till boendet. Plötsligt gick det inte att öppna bindningsuslingen alls. Så jag gjorde något som jag i det längsta skulle undvika på fjället, jag tog fram en termos och hällde ljummet vatten (hetvatten + snö) på eländet. Kom loss direkt såklart. Men ljummet vatten blir nästan bums kallvatten som nästan bums blir is. Så efter det kunde man varken öppna eller stänga bindningarna. Men vi var ju framme som sagt så de fick tina och torka i duschen. Googlade problemet och både forum och AI tyckte att silikonspray var lösningen. Verkade plausibelt. Troligen någon av metalldelarna som i kylan frusit ihop? Som tur fanns en K-bygg nära och sprayen inhandlades. När jag sedan stod och spraybehandlade skidorna insåg jag plötsligt vad problemet är, _egentligen_! Sprayen gör ingen skada men den löser inte grundproblemet. För se, när man öppnar bindningarna så skrapar framänden på den vita öppningsflärpen i botten på bindningen. Och som ni kanske noterat så finns det ett litet ”knäpp” som känns när man öppnar bindningen helt? Detta knäpp uppstår när flärpen glider över en lite klack som är ingjuten i botten, syns på bilden nedan.
VB26, dag 7-14: Bruksvallarna-Undersåker
Från Bruksvallarna fortsatte vi i fortsatt kallt högtrycksväder. Den befarade spårlabyrinten upp och förbi Ramundberget visade sig vara tämligen lättnavigerad med perfekt preparerade spår för löparskidor. Med turskidor och pulka fick det bli skatespåren men dessa var platta och perfekt preparerade de med.
VB26, dag1-6: Grövelsjön - Bruksvallarna
Så då var turen igång! I Grövelsjön sprang jag på tre andra Vita Bandare som siktade på samma mål. Mycket trevligt folk! Blev en hel del diskussioner om vägval och detaljer.



