Från Klimpfjäll bar det österut på Kultsjön i strålande solsken och med de väldigt vackra Marsfjällen i fonden.
Diverse turer som också kan följas på https://share.garmin.com/stenlapis.
Min position 2026-03-17.
Se hela turen på kartan
VB26, dag 36-41: Klimpfjäll-Tärnaby
Halvvägs tidsmässigt!! Jag tänker mig typ 80 dagar totalt på denna tur så halva tiden borde ha gått nu? Inte helt koll på distanserna men inte riktigt halvvägs där? Andra sträckhalvan borde gå att avverka lite snabbare än första är tanken. Reflektion? Vad fort det gick. Inte i uppförsbackarna eller i djupsnön då, utan i själva upplevelsen. Det kändes ju rätt långt i tid och rum när man såg den där skylten i Grövelsjön pekandes mot Treriksröset som förkunnade 1300 km. Men, som en klok person brukar säga, bara resten kvar nu. :-)
VB26, dag 30-35: Gäddede-Klimpfjäll
Sådär ja, sista etappen med en majoritet granskog avklarad. Framöver blir det mer fjällbjörkskog och kalfjäll. Men först en tillbakablick som jag glömde bort i sista inlägget. De allra flesta av de beåkta skoterlederna har ju varit utmärkta som sagt. Men det är lite av ett lotteri. Ibland finns det jättefina skoterspår som varken är utsatta på karta eller www. Och ibland är de officiella skoterlederna på både karta och www minst sagt svårfunna. Ett exempel nedan, ser ni leden och spåret? Hittas ledkrysset?
VB26, dag 21-29: Jänsmässholmen-Gäddede
Efter en bra vilodag fortsatte jag norrut med nytvättade kläder och torrt tält, lyx! Man kunde direkt notera att det verkar gå ngn slags gräns i Jänsmässholmen vad gäller skoterspårunderhåll. Söderut är de exemplariska men på norrsidan var de visserligen välåkta, men knappast underhållna, rena berg och dalbanan i miniatyr. Våglängd på en sisådär 3 m och en halvmeters amplitud. Inte kul för varken skoteråkare eller skidåkare med pulka. Men de var åtminstone initialt välkryssade även om en del skyltar visade fel. Samma typ av myrmark som före holmen, dvs en myrskärgård med massor med öar av tät granskog som gör att det inte alls är så öppet som man kan tro från kartan. Men oftast låttåkt när spåret inte guppade allt för mkt. Tält i myrkanten på gammalt skoterspår och med skydd för vinden av några rejäla granar. Molnig dag med lite snö men fin kväll.
VB26, dag 15-20: Undersåker-Jänsmässholmen
I Undersåker blev det dags att bottna ett problem som jag har haft med det par skidbindningar jag nyttjar just nu. Använder Rottefella NNN BC manuell på alla mina turskidor och de funkar fint nästan jämt. Men som säkert fler märkt så verkar inte Rottefella ha helt koll på toleranssättningen. Eller så tänker de kanske att bindningarna skall glappa lite för att minska risken för frysning? Vad vet jag? Resultatet är dock att de kan vara lite olika tröga att öppna. Dom som sitter på skidorna nu tillhör absolut det trögare sällskapet. Och tröga bindningar strular mer har jag noterat, och problemet ökar i kyla, vilket det ju funnits rätt gott om på denna tur, tyvärr. På både denna och förra etappen noterade jag hur ena bindningen blev svårare och svårare att öppna, trots rensande medelst liten skruvmejsel. Crescendot blev lägligt nog i Undersåker då det bara var promenad kvar till boendet. Plötsligt gick det inte att öppna bindningsuslingen alls. Så jag gjorde något som jag i det längsta skulle undvika på fjället, jag tog fram en termos och hällde ljummet vatten (hetvatten + snö) på eländet. Kom loss direkt såklart. Men ljummet vatten blir nästan bums kallvatten som nästan bums blir is. Så efter det kunde man varken öppna eller stänga bindningarna. Men vi var ju framme som sagt så de fick tina och torka i duschen. Googlade problemet och både forum och AI tyckte att silikonspray var lösningen. Verkade plausibelt. Troligen någon av metalldelarna som i kylan frusit ihop? Som tur fanns en K-bygg nära och sprayen inhandlades. När jag sedan stod och spraybehandlade skidorna insåg jag plötsligt vad problemet är, _egentligen_! Sprayen gör ingen skada men den löser inte grundproblemet. För se, när man öppnar bindningarna så skrapar framänden på den vita öppningsflärpen i botten på bindningen. Och som ni kanske noterat så finns det ett litet ”knäpp” som känns när man öppnar bindningen helt? Detta knäpp uppstår när flärpen glider över en lite klack som är ingjuten i botten, syns på bilden nedan.
VB26, dag 7-14: Bruksvallarna-Undersåker
Från Bruksvallarna fortsatte vi i fortsatt kallt högtrycksväder. Den befarade spårlabyrinten upp och förbi Ramundberget visade sig vara tämligen lättnavigerad med perfekt preparerade spår för löparskidor. Med turskidor och pulka fick det bli skatespåren men dessa var platta och perfekt preparerade de med.
