Jaha, Vita Bandet, check på den. Som allt annat blir det inte perfekt första gången. Vad kunde man gjort annorlunda? Vad blev bra och vad kunde förbättras? Detta sista inlägg i serien är kanske mest riktat till er som själva tänker göra bandet någon gång. Så det blir inga bilder utan bara text. Tänker att de intresserade orkar läsa ändå, övriga kan sluta redan nu. :-)
Formen är mest lösa tankar utan röd tråd. Jag skriver ner det i den ordning som saker poppar upp i skallen. Noterar sånt som jag själv gärna skulle ha läst under planeringsstadiet. Möjligt att denna sida kommer bli uppdaterad framöver också.
Och vill poängtera att detta är mina egna högst personliga och subjektiva tankar. Absolut inget som passar för alla och absolut inget facit. Men listar några saker som man åtminstone kan reflektera över. Vad man sedan väljer att göra är upp till den enskilda. Detta är viktigt att komma ihåg!!
Vilka randvillkor hade årets vita band? 2026 alltså. Jag började 1e februari och slutade 17e april och gick norrut. Kan direkt säga att förutsättningarna skiljde sig markant under turen. Februari var snorkall, för kall ärligt talat. Inte trevligt och det tär på motivationen. Mars var istället ovanligt varm. Först i april upplevde jag det som mer typiskt fjällväder. Även om det lokalt kring Torneträsk var rätt modest snödjup.
Vädret och då särskilt temperaturen innebar att det inte blev ngn skare under februari och mars. I februari var det för kallt så det fanns bara sockersnö. Och i mars var det så varmt att ingen skare bildades. Detta gjorde det svårt att ta vissa genvägar under dessa månader. Fanns det inga skoterspår så gjorde man bäst i att ta en annan väg där skoterspår gick att finna. Bristen på skare var alltså hämmande i februari och mars.
Istjockleken var pga kylan betryggande överallt med flera dm tjock is. Man kunde gå hur man ville på sjöarna vilket alltid underlättar. Bra att veta är att tillsyningsmannen i Rogen området direkt norr om Grövelsjön typiskt kör igenom lederna i slutet av januari och ruskar lederna på sjöarna i början av februari. Kan bli senare eller tidigare beroende på hur vintern är dock.
Fördelen med högtrycksvädret i februari var dock att skoterfolket kom ut tidigare än normalt och körde mer än normalt. Eftersom det knappt kom ngn nederbörd så låg också spåren kvar länge. Ett två-tre veckor gammalt skoterspår i februari var fortfarande klart skidbart vilket är ovanligt.
Men det som jag tyckte var mest slående med denna vinter var att vädret var så stabilt. Det var kallt eller varmt men jag upplevde det som ovanligt lite blåst och storm. Vissa vintrar kan det ju vara gråväder och blåsa hårt veckor i sträck. Men sådana perioder förekom inte. Åtminstone inte där jag befann mig. Visst blåste det vissa dagar men det varade mest bara någon dag. Och antalet dagar med hård (+20 m/s i byarna) vind var lätt räknade och snabbt övergående. Jag behövde bara ligga still en halv dag pga vind och whiteout. Och använde inte vindsäcken en enda gång. Vilket också pekar mot stabilt och icke-blåsigt väder.
Snötillgången var god eller ok fram till mitten av april längs den väg jag valt. Men intressant nog fick jag en annan bild av de som gått Saltoulokta-Vietas-Teusajaure och Kungsleden norrut. Lite för lite snö mellan Vietas och Teusajaure samt vid Abisko enligt uppgift. I Pältsastugan fick jag 16/4 höra från stugvärden att STF beslutat hämta hem samtliga stugvärdar förutom i Pältsa med helikopter i år (istället för skoter som brukligt). Så i andra halvan av april ansåg alltså STF att snön var väck förutom längst i norr. Detta händer inte varje år men är inte helt unikt heller. Men förtrösta inte bara för att man stöter på barmark i slutet. Som det stod i förra blogginlägget så finns det dalar där snön aldrig riktigt fastnar och platser där snön försvinner tidigt. Abisko är ett exempel på det senare. I år var det lite extremt just där pga dåligt snödjup hela vintern men det kan alltså vara fullt möjligt att fortsätta även om man inte tror det när man står i just Abisko. Fråga runt, inte minst skoterfolket, de täcker större arealer än skidåkarna på en dag och har ofta bra och aktuell info.
Så på det stora hela tyckte jag alltså det var ett vädermässigt bra år att göra vita bandet. Men man måste vara mentalt förberedd på att det finns vädermässiga sk-tår där, beroende på vad själv är mer känslig för, nog inte kommer kunna genomföra hela turen.
Övergripande intrycket av mitt band är väldigt positivt. Som jag skrivit i bloggen hade jag bara som mål att göra en lång tur. Så kände noll press att minimera dagar eller maximera kilometer per dag. Tror det var ett tungt skäl till att kroppen höll så bra. Hade inga krämpor alls under turen eller vid målgång. Inte ens ett skavsår. Och det utan någon seriös träning innan. Hemma springer jag en mil en gång i veckan. Och försöker cykla några mil (till/från jobbet) eller köra 40 min crosstrainer varje dag. Men det är inte alltid det hinns med. Känner att jag borde ha lagt in lite styrketräning av benen också men det fanns inte tid som sagt. Men givet att jag sällan gick mer än dryga två mil om dagen och i övrigt lyssnade på kroppen så gick det alltså fint ändå.
Och det handlar inte bara om kroppen. Knoppen måste få vila den med vilket kanske inte är lika självklart. Vilodagar är bra. Tog dubbla vilodagar i Undersåker tex eftersom jag efter en vilodag var fysiskt redo men kände att motivationen inte riktigt var på topp. Efter andra vilodagen kändes det dock kul igen och jag såg fram emot att komma iväg, trots kylan som rådde. Och det skall ju vara kul på det stora hela. Man gör det ju på sin fritid och får inte betalt. Så varför tvinga sig igenom?
Min första rekommendation är alltså att inte ha för bråttom. Särskilt initialt. Man skall också ha respekt för att det tar lite tid för kroppen och knoppen att vänja sig vid pulkadragning och kyla. Troligen annorlunda jämfört med vardagen hemma. Så gör din planering som tänkt till linjen Storlien/Åre/Undersåker om du kommer söderifrån och lägg sedan till minst en dag. Du kommer troligen uppskatta det när du väl kommer iväg.
Som alternativ till vilodag kan man också tvinga sig att gå en sträcka med lite extra korta dagar. Jag testade det på en halvetapp. Slutade vid 14:30-15:00 på dagarna. Det var lite frustrerande i stunden men också väldigt vilsamt. Gjorde också gott för knopp och kropp. Nästan ännu bättre än en extra vilodag i depå?
Utrustningsmässigt höll allt utom en sprucken skida. Lite lagprylar skall man ju ha med sig och det var inget problem att limma även om jag skaffade fram en (vilket blev två) extra skida/or som backup. Främsta felkällan på ett par skidor är nog bindningarna dock. Så se till att kolla dem vid varje depå. En extra klo är inte fel att ha med sig om man har Rottefella BC (se tidigare inlägg). Men mitt egentliga tips här är att ha grejor som matchar vanliga hyrskidor. För du kommer passera betydligt fler ställen som hyr ut skidor än ställen som säljer skidor. Men har man pjäxor och bindningar kompatibla med det system alla hyr ut blir det oerhört mkt enklare att köpa loss en begagnad skida eller ett par pjäxor vid behov. 2026 hade alla hyrställen Rottefella BC manuell som system. Så utan att göra ngn som helst jämförelse mellan olika system så är jag glad att jag hade just det. Det hade varit väldigt mkt svårare att köpa en extra skida med annat system monterat under turen. Så gör det enkelt för dig och skaffa grejor kompatibla med vad som hyrs ut.
Förbrukningsartiklar går dock åt såklart. De svarta gummiplupparna på nyss nämnda bindning tex bytte jag tre gånger under turen. Sex stycken gick alltså åt. Nu var de inte tokslut vid ngt byte men det sparar bindningarna att ha fräscha pluppar.
Visst slitage på strumpor (woolpower) och andra kläder men inte så farligt. Undantaget var mina tunna merino liners fingervantar. Men det var ingen nyhet. Eftersom jag är varm om händerna skidar jag ofta bara i dem och då håller ett par bara en dryg vecka. Men jag hade skickat nya par i varje depålåda så jag slet ut och bytte allt eftersom. Samma sak med mina fuktspärrsockor (”VBL socks”) från Exped. Ett par höll inte mer än 1-2 veckor men det var ingen nyhet det heller så jag var beredd med nya där också.
Vad gäller mat är det svårt att råda eftersom man har så olika behov och preferenser. Själv körde jag på för mig beprövat koncept: gröt med rapsolja på morgonen, färdigbredda knäckemackor (4 dubbla per dag) till lunch och mestadels hemmatorkat till middag. Hade definierat upp fem middagar som jag växlade mellan. Torkar hemma i vanliga varmluftsugnen. Kanske enklaste och bästa maten att torka tycker jag är stora burkar med Soldatens Ärtsoppa. Man kan torka 2-3 burkar per ugnsplåt och flera plåtar per omgång så man kan snabbt och enkelt göra många på en gång. Bara på med varmvatten och låta dra i grytmysare (se tidigare inlägg) eller småkoka lite. Kompletteras med 80g salamichips så har man en bra middag.
Om jag skulle göra om Vita Bandet skulle jag fundera igenom hela min utrustning en gång till dock. Jag kommer från den klassiska skolan där de flesta vinterturer går utanför kryssade leder. Att ta sin tillflykt till en stuga eller rastskydd vid dåligt väder är alltså ett icke-alternativ. Detta resulterar i en relativt tung och gedigen packning. För tung och gedigen kanske? För man kan ju konstatera att större delen av denna tur gått på ställen där risken för att ligga inblåst i ett tält i några dygn är mkt liten. För det är viktigt att inse att vår fjällräddning är enastående. Men de är inga trollkarlar. Om ngt händer och man behöver hjälp i väder som är för dåligt att skida i så kan inte heller fjällräddningen köra skoter. Man behöver alltså kunna ligga still några dygn i sitt tält och invänta bättre sikt innan man kan få hjälp. Inga problem med min packning. Men som sagt, det är en rätt hypotetisk situation längs med en stor del av rutten. Jag hade alltså personligen kanske kunnat tänka lite annorlunda med en lättare/mindre pulka som följd? Å andra sidan så finns det absolut sträckor där man kan råka ut för dåligt-väder-i-några-dagar situationer. Och där skulle jag inte känna mig bekväm men en alltför bantad packning. Å tredje sidan hade man kanske kunnat komma längre varje dag med samma ansträngning med en lättare pulka vilket skulle öka möjligheten att nå fram till ett rastskydd eller stuga vid dåligt väder. Å fjärde sidan så kan man undra hur jag skulle känt i magen över att inte ha samma säkerhetstänk som jag är van vid? Sinnesro är ju också viktigt? Å femte sidan… Å sjätte sidan… Slutsatsen är väl att turen är för lång och för förutsättningarna för varierande för att det skall finnas en uppsättning utrustning som passar hela vägen. Så det blir upp till den enskilde att optimera sin packning efter eget huvud. Men pulkavikt är inte oviktigt alltså.
Något man kan göra rätt enkelt är dock att skicka hem saker under turens gång. Tror de flesta gjorde det. Inklusive jag. Nästan alla mataffärer är ju också postombud. Men jag hade inte riktigt tänkt på det i förväg så utrustningen var inte vald med det i åtanke. I efterhand tänker jag dock att man kanske skulle kunnat ha två tunnare sovsäckar tex istället för en tjock. Och när tiden är mogen helt enkelt skicka hem den ena? På så sätt skulle man ju kunna justera packningen allt efter vårens framskridande och inte behöva dra runt på tex för varma plagg när de inte längre behövs? Sen finns ju såklart alltid risk för väderomslag men det får man ta med i bedömningen i stunden såklart.
Boenden hade jag bokat samtliga i förväg. Jag var nog den enda som gjort det verkade det som? Och strängt talat så är det väl bara under sportlovsveckorna i vissa skidorter samt såklart påsken som kräver framförhållning för att inte stå utan boende. Men alla ställen har ju en avbokningsmöjlighet. Så man förlorar ju inga pengar om man måste bryta tex. Men jag tyckte det kändes bra att veta att jag hade ställen att sova på hela vägen. Det var dessutom enkelt att boka om. Jag justerade faktiskt vartenda boende under hela tiden givet datum och antal dagar men eftersom jag redan hade bokningarna klara så kunde det ofta klaras av med väldigt korta och enkla SMS.
En sak jag inte tänkt på innan var gemenskapen mellan de som gjorde bandet. Jag hade tänkt mig en ensamtur förutom de två perioder då min kamrat Sisco var med. Men bandare är synnerligen trevliga människor! Och man blev direkt som en stor familj där alla hjälpte alla. Så om det känns fel att vara ensam så tänk på dina bandkollegor, du kommer träffa dem mer än du tror! :-)
Motivationsmässigt tror jag det är bra att äta elefanten bit för bit. Dvs stå inte i Grövelsjön och titta på ”Treriksröset 1300” skylten. Ta det dag för dag. Om man klarar sin dagsetapp varje dag så löser sig ju helheten också. Befinn dig i nuet helt enkelt. Det är dagens etapp som gäller, inte Treriksröset, det kommer av sig självt om de enskilda dagarna klaras av.
Depålådor skickade jag rätt många. Enklaste sättet att spara vikt i packningen. Skickade rubbet men man kan med fog ifrågasätta klokheten i att skicka makaroner över halva Sverige när det nästan alltid finns att köpa på plats? Men jag gjorde det för enkelhetens skull. All mat vill jag ha portionsförpackad. I princip ingenting i lösvikt för att det inte skall ta slut i förtid eller finnas rester kvar när man kommer fram. Vet exakt hur många gram av allt jag behöver baserat på +20 års gångna vinterturer. Och jag var helt enkelt inte det minsta sugen på att köpa och dela upp i påsar på plats. Det gav sinnesro att veta att så länge som allt i depålådan kom ner i pulkan så var jag redo för nästa etapp. Enkelt alltså. Men hade såklart sparat en del pengar på att köpa basvaror på plats, det är inte gratis att skicka depålådor. Men jag kände alltså att jag köpte mig fri från en massa arbete i depåerna vilket jag uppskattade på plats.
Logistiken från/till Kilpisjärvi är inte den smidigaste. Vanligaste sättet är finsk buss till Karesuando. Tidtabell och biljettköp fixar man i appen Matkat. Under vissa delar av året finns det lite dyrare turistbussar också på denna sträcka. Hittas om man googlar lite. Sedan får man högst troligen sova en natt i Karesuando för svenska bussen (Länstrafiken Norrbotten) till Kiruna matchar troligen inte den finska bussen. Men det finns en STF vandrarhem precis vid den svenska busshållplatsen ”Karesuando Dosan”. Har man mycket bagage kan man ringa vandrarhemmet i förväg och boka en taxi från finska busshållplatsen till vandrarhemmet. Samma ägare till vandrarhem och taxibolag. Det är bara 1.5 km däremellan men beroende på hur man måste packa för hemresan är det kanske värt det. Från Kiruna sedan tåg, buss eller flyg hemåt. Andra alternativet som troligen går snabbare är att ta bussen från Kilpisjärvi åt andra hållet, till Tromsö som har en internationell flygplats med direktflyg till ett antal destinationer. Inte helt säker på att den bussen går året om dock?
En webbsida att ha koll på är skoterleder.org. För man skall vara medveten om att det finns många fler leder än de som finns på fjällkartan. Viktigt är dock att notera skillnaden mellan olika ledtyper där! Svart (odefinierad) är osäker tex som beskrevs i förra inlägget. Appen BRP GO! skall man också ha. Den har helt enkelt dumpat in samtliga spår från skoterleder.org MEN tyvärr har de tagit bort all info om ledtyp. MEN! Appen har en viktig fördel gentemot webbsidan eftersom appen funkar även helt utan mobiltäckning! Min rekommendation är alltså att planera hemma och i depå mha webbsidan men sedan vid behov dubbelkolla i fält mha appen. Appen har förresten också de få skoterleder som finns gjorda i Norge. Var denna data kommer ifrån har jag dock inte lyckats lista ut.
Bra också att ha är en person hemmavid som kan hjälpa till att skicka tex ersättningsprylar om ngt går sönder. Så se till att någon är insatt i möjliga adresser och dina prylpreferenser.
Är det värt det då? På det stora hela? Ja, det beror ju helt på varför man vill göra ett band. För mig personligen som mest bara ville göra en lång tur så var Vita Bandet helt perfekt. Kände mig väldigt harmonisk under hela turen. Så för min del var det absolut värt det och en fantastisk fin upplevelse!
Till slut vill jag nämna de fantastiska administrativa organisatörerna också: Sara, Annica och Torkel. De lägger sig inte i ditt band överhuvudtaget om du inte vill. Men om du behöver stöd eller bolla något så är de oerhört hjälpsamma. Tack!! :-)
