Enligt klassiskt manér började etappen med blå himmel och sol från Ammarnäs. Passerade den för Sveriges knölproduktion så dominerande potatisbacken på lite avstånd. Men kul att ha sett den i alla fall. Och det där med dominerande kan ju diskuteras. Men enligt min kära mor uppvuxen i Västerbotten så fick de backens enorma potatisskördar inpräntade i skallen så ordentligt att åtminstone intrycket sitter kvar. Att modern numera bor i Skåne med dess horisontsträckande potatisfält ändrar absolut ingenting. ”Tesagt är tesagt och tesagt det gäller” som Hasse & Tage proklamerade.
Fin men blåsig första tältnatt på gränsen till kalfjället blev det i alla fall. Björkridån dämpade vinden utan att skapa kastvindar.
Nästa dag kalfjäll i hård vind. Men eftersom den var av med-typ så var det bara att fälla upp huvan och knalla på. Vågade dock inte åka utförs med vinden i ryggen. Det gick för fort och snöröken skymde alla detaljer under knähöjd.
Efter kalfjällspassagen blev det klart lugnare med vinden och efter någon timme tittade till och med solen fram.
Det har varit ont om större djur på denna tur. Men fick åtminstone en skymt av en ryggfena från den sällsynta snöhajen.
Solen är ju skön och bra på många sätt. Och många dagar eller delar av dagar har haft fantastiskt vårvinterväder. Men det har sitt pris. I de mindre tallskogar som jag fortfarande passerar ibland syns det tydligt med barmark runt träden. Men det blir fina lunchpauser i solen, det är ett plus såklart!
Ett minus är slask. Priset tog en 5-6 km lång passage på Laisälven mellan Bäverholmen och Adolfsström där det var konstant vadande i decimeterhögt vatten och issörja. Sånt är ju inte jättekul men kängorna höll imponerande nog tätt. Gore-Tex i skor brukar ju inte hålla tätt jättelänge men dom verkar faktiskt fungera som tänkt fortfarande för inte ens sulorna var blöta på kvällen.
Men vädret är minst sagt ombytligt. Det är inte ovanligt med storm, blå himmel, regn och snö på samma dag. För att bekräfta denna devis snöade det rejält på kvällen.
Nästa dag tog jag mig genom Pieljekaise nationalpark. Jättefint faktiskt. Nationalpark på grund av sin fjällbjörkskog. Väldigt många djurspår också. När jag hade startat från Ammarnäs låg jag som vanligt före min plan. Lite marginal är bra men för mycket behövs inte. Så jag bestämde mig för att gå just sträckan Ammarnäs till Jäckvik lite långsammare med kortare dagar. Slutade gå vid halv tre snåret istället för halv fem. Väldigt behagligt faktiskt. Så jag strosade på genom nationalparken i den andan och studerade spåren från utter, järv, rävar och ripor i detalj. Kul och trivsamt.
Men bommade totalt det ombytliga vädret. För när jag stannat i parkens övernattningsstuga och lagt två timmar på att bära in ved, kånka in mina prylar, kolla kartor etc så fick jag för mig att kolla vädret. Det blev en chock. För plötsligt skulle det vara storm med 25 sekundmeter blötsnö dagen efter. Något sådant hade absolut inte funnits i prognosen bara ett dygn tidigare. Och kruxet nu var att mellan mig och Jäckvik låg en kalfjällspassage. Inte rätt väder för den naturtypen. Så jag satte rekord i pulkapackning och spurtade över fjället eftersom vindarna redan tilltagit. Gick fint och landade i en raststuga på andra sidan där jag träffade Tobbe. Dagen efter blev kort ner till Jäckvik. Prognosen var till hälften rätt, vinden fanns där men inte nederbörden. Den kom senare på dagen, men då utan den starka vinden.
Tobias och jag hade redan tidigare bestämt att vi skulle ses i Jäckvik. Jag hade en bokning på en lägenhet som rymde fler. Och Tobbe skulle plocka upp en ny bindning eftersom den gamla spruckit på klassiskt manér. Tji fick han på den leveransen dock. DHL håller inte vad de lovar när det gäller mindre orter i fjällen uppenbarligen. Frenetiskt ringande visade att XL-Bygg i Arjeplog säljer skidor! Och bindningar! Och att hon som skulle ta betalt för vår lägenhet just då råkade befinna sig i sagda samhälle. Topp! Hon var snäll nog att shoppa en bindning till Tobbe som levererades till dörren bokstavligen talat. På 10 min vart det sedan klart och fixat! Gött när alla pusselbitar trillar på plats så lätt, nästan av sig självt! :-)
Bindning ja. Det som går sönder på dessa Rottefella BC bindningar är (nästan) aldrig plasten som man kan tro. Det är istället metallklon som hakar i pjäxans pinne. Så strängt taget behöver man bara byta den. Men eftersom den inte säljs separat som reservdel så blir det ändå att köpa en hel bindning. Och står man där med en hel extra bindning så kan man ju lika gärna byta rubbet. Men för preppet inför en längre tur kan man spara lite vikt om man hemma pillar isär en bindning och bara tar med den vitala delen.
Mina kunskaper i ämnet kan uteslutande tillskrivas familjen A. Tack till M. A. som i nyår hade vänligheten att köra sönder sin bindning så jag fick något att öva på. Och tack till A. A. som visade mig hur man utför själva operationen! :-)
I korthet: skruva bort bindningen från skidan. Dela sedan vit plast från svart plast genom att trycka in de två hakarna på undersidan. De rektangulära hålen till dessa hakar syns på den vita detaljen nedan under och utanför de två nedre skruvhålen. Dra sedan ut sprinten som hela metallklon roterar kring och byt klo. Tillbaka med sprint, tryck ihop hela paketet så hakarna knäpper ihop. Droppa ett lämpligt och lite elastiskt lim (tex Loctite Repair Extreme) i alla skidans skruvhål för undvika vatteninträngning och skruva ihop. Om hålen blivit för stora i skidan så linda lite tvinnad stålull runt skruvarna innan montering. Klart!
Bra att veta att Rottefella BC manuell och dito magnum version har samma hålbild i skidan. Så även om du har den ena typen monterad så kan du skruva dit den andra istället utan att borra nya hål. Skillnaden mellan dessa är bara mer plast på magnum som jag förstår det? Vilket alltså inte borde göra den hållbarare, det är ju inte plasten som går sönder och metallklorna verkar identiska?
Efter denna halvpaus med en natt inne var det dags att sikta på det egentliga etappmålet, Årrenjarka. Egentligen hade jag tänkt STF Kvikkjokk som alla andra. Men när jag i höstas skulle boka alla nyckelboenden, dvs dit jag tänkte skicka lådor med mat, så kunde inte STF ge besked om när, hur och om deras anläggning i Kvikkjokk skulle vara öppen pga renovering. Och när jag tittade efter alternativ uppenbarade sig Årrenjarka, ett skotertillhåll 16 km österut. Och de var så himla trevliga och tillmötesgående att jag skippade STF och Kvikkjokk och bestämde mig för att ha det som etappmål istället. Visserligen en dryg halv dags omväg jämfört med Kungsleden och Kvikkjokk men å andra sidan betydligt färre höjdmeter. Så blev ett bra mål tyckte jag.
Spåren vidare från Jäckvik var minst sagt isiga. Och guppiga. Pratade med en lokal skoteråkare som berättade att de slutat sladda spåren i tallskogen för två veckor sedan pga snöbrist. Så sladdarna stod där och tog igen sig bredvid spåret och drömde om nysnö kan man tänka.
Som tidigare kommenterats varierar kryssdensiteten rätt mkt mellan olika områden. Tänkt att det var en budgetfråga. Men det finns kanske andra förklaringar? Kryssätande tallar?
Över fjäll och sjöar. Fortsatt omväxlande väder: sol, storm och nederbörd. Men i långtidsprognosen finns det nu minusgrader nästan dygnet runt och lite snö var och varannan dag. Det är en oerhört välkommen förändring jämfört med de sista två veckorna. Om trenden i prognosen stämmer och håller i sig kan det bli fina snö- och is-förhållanden ändå till Treriksröset.
Även blåsiga och molniga dagar är vackra på fjället om man bara lyfter blicken mot vinden.
Och snö som sagt, att vakna till lite puder var och varannan morgon gör också underverk för isiga spår.
Morgonutsikt från tältet med soluppgång.
Pulkan, korvmössan och jag mellan samebyn Parka och Årrenjarka.
”Omvägen” mot Årrenjarka började jättefint med en bred bäckdal.
Årrenjarka infriade förväntningarna! Jättetrevligt ställe helt dominerat av skotrar. Kul med lite andra människor. Nu med tjocka skoteroveraller istället för skidåkarnas funktionskläder. :-)
Nästa etapp blir till Nikkaluokta! Sisco är tillbaka och vi skidar tillsammans dit och sedan ihop några dagar till. På återhörande om typ 10 dagar!
