I Undersåker blev det dags att bottna ett problem som jag har haft med det par skidbindningar jag nyttjar just nu. Använder Rottefella NNN BC manuell på alla mina turskidor och de funkar fint nästan jämt. Men som säkert fler märkt så verkar inte Rottefella ha helt koll på toleranssättningen. Eller så tänker de kanske att bindningarna skall glappa lite för att minska risken för frysning? Vad vet jag? Resultatet är dock att de kan vara lite olika tröga att öppna. Dom som sitter på skidorna nu tillhör absolut det trögare sällskapet. Och tröga bindningar strular mer har jag noterat, och problemet ökar i kyla, vilket det ju funnits rätt gott om på denna tur, tyvärr. På både denna och förra etappen noterade jag hur ena bindningen blev svårare och svårare att öppna, trots rensande medelst liten skruvmejsel. Crescendot blev lägligt nog i Undersåker då det bara var promenad kvar till boendet. Plötsligt gick det inte att öppna bindningsuslingen alls. Så jag gjorde något som jag i det längsta skulle undvika på fjället, jag tog fram en termos och hällde ljummet vatten (hetvatten + snö) på eländet. Kom loss direkt såklart. Men ljummet vatten blir nästan bums kallvatten som nästan bums blir is. Så efter det kunde man varken öppna eller stänga bindningarna. Men vi var ju framme som sagt så de fick tina och torka i duschen. Googlade problemet och både forum och AI tyckte att silikonspray var lösningen. Verkade plausibelt. Troligen någon av metalldelarna som i kylan frusit ihop? Som tur fanns en K-bygg nära och sprayen inhandlades. När jag sedan stod och spraybehandlade skidorna insåg jag plötsligt vad problemet är, _egentligen_! Sprayen gör ingen skada men den löser inte grundproblemet. För se, när man öppnar bindningarna så skrapar framänden på den vita öppningsflärpen i botten på bindningen. Och som ni kanske noterat så finns det ett litet ”knäpp” som känns när man öppnar bindningen helt? Detta knäpp uppstår när flärpen glider över en lite klack som är ingjuten i botten, syns på bilden nedan.
Hypotesen som uppenbarades i skallen gick ut på att det är den mindre perfektionistiska toleranssättningen som gör att flärpen skrapar mer eller mindre i botten, därav den varierade trögheten. Jag har ju som sagt rensat bindningen flera gånger men då bara fokuserat på den övriga delen av systemet. Att det skulle vara ngt problem i framänden på bindningen som mest bara är ett tomrum hade jag inte en tanke på. För om det nu lägger sig ett lager is i botten på bindningen just där, det räcker gott med en millimeter så blir ju resultatet precis det jag upplevde. Dvs, svårare och svårare att öppna och till slut omöjligt att öppna tillräckligt för att kunna få loss pjäxan. Så vad göra? Bort med klack och öka avståndet flärp/botten såklart. Ett stämjärn hade varit bättre men en kniv fick duga för att skrapa fram mer separation. Efter operationen är bindningarna betydligt mindre tröga att öppna! Och borde också vara betydligt mindre känsliga för isbark! Och framförallt, OM problem skulle uppstå igen så behöver man alltså rensa även här i botten av bindningen, och inte bara på övriga, mer självklara ställen.
Hoppas nu bara Googles www spindel plockar upp denna info så AI:n i fortsättningen kan rekommendera mer än bara silikonspray för andra med samma problem.
Tillbaks till turen från denna utsvävning! Planen i stort är norrut och sedan lite öster till samesamhället Jänsmässholmen där det finns ett lämpligt placerat hotell med bra service i form av tvättstuga, etc. Det blir helt och hållet en etapp genom jämtländska kuperade skogar. Har varit lite orolig för framkomligheten på denna sträcka. Skulle det kräksnöa och inte finnas ngn skotertrafik så skulle denna etapp vara oerhört jobbig att pulsa sig genom givet områdets bergiga karaktär. Särskilt när man går själv. Men som tur var är det ju precis tvärtom! Dvs lite nederbörd och finfina skoterspår! Gött det!
Första dagen gick över Fröså gruva där jag lunchade i industrikulturlandskap med Åreskutan i fonden. Jag har typ samma sorts lunch för hela turen även om de ingående smakerna kan varieras rätt mkt. Dvs dubbelknäckemackor med mkt smör och pålägg i form av salami, ost (helst blåmögel) eller jordnötssmör. Till det 7.5 dl varma koppen soppa (tre portionspåsar) i en termos och 12 dl hetvatten i en annan som jag blandar med blåbärssoppe-, choklad-, eller kaffepulver, beroende på vad jag är sugen på där och då. Mackransonen är 4.5 dubbla per dag vilket jag inte äter upp nu men kommer göra längre fram.
Efter en kall natt i Kall tog jag den västra leden norrut över berget. Kartan säger 250 höjdmeter men det är betydligt mer än så med alla irriterande uppförsbackar som direkt följs av en dito nedförsbacke. Vad tillför de skidåkandet egentligen? Fint väder och bra spår fick kompensera svett och trötthet för ja, det var jobbigt. Sov på toppen för att undvika att åka ner till sjönivå igen och dess inneboende kyla. Hittade en fin myr där skoterfolket åkt utanför leden och plattat till lagom stor tältplats till mig! Tack för det! Mkt skönare att tälta på packad snö än i den lösa sockersnön som dominerar annars.
Just det! En otypiskt inslag på väg upp på berget var ett 15-tal UK-reggade Porsche 911 av äldre modell som hade sladdövningar på Kvarnsjön. Såg sjukt kul ut. Udda! :-)
Nästa dag brant nerför ett berg och över ett annat. Stundtals så brant att det bara var att lägga skidorna på skackeln och knalla upp.
Efter 1.5 dag med korta stighudar fick de äntligen åka av. Vackert här i halvnorra Jämtland. Mkt skogsbruk såklart. Men myrarna ser ut som myrar alltid gör, vackert alltså. Särskilt när många av dem ligger högst uppe på bergen och inte bara i dalarna på lägre höjd. Så det blev många myrar med utsikt.
Och även om det är mkt brukad skog finns det många raviner och djupa dalar dit skogsbruket inte tyckt det varit lönt att exploatera. Och när man tänker relativ gammelskog och rasbranter så måste det ju finnas lodjur? Jajemän! Färska spår. Imponerande tasstorlek för ett djur av ändå rätt modest storlek. Väl anpassat till miljön helt enkelt.
En kul grej hände när jag genade och kortslöt en onödig loop på leden. Gick förbi ett välskött småbruk med en skällande hund. 800m efter det hittade jag första möjliga tältplatsen på länge. En oplogad hyggesväg som hade en halvmeter djup snö och bred nog för tältet. Inga myrar på flera km just där så det fick duga som sovplats. Tog max 5 min innan en bil stannade. ”Aj då” tänkte jag, säkert ngn som har åsikt om att jag tänkte tälta på grusvägen. ”Drick du kaffe?” var istället frågan. Han var från gården jag nyss passerat och ursäktade sig med att han varit upptagen i ladugården med lamning och inte hunnit stoppa mig där. ”Då hade du fått kaffe inomhus.” Fyra hembakta bullar och en kexchoklad bjöd han också på! Sjukt snäll människa! Och otroligt uppskattat! :-)
I tältet nyttjar jag för övrigt samma reklambuff som jag använder för att undvika frostskador som skydd för tjockmössan. Man vill ju inte få den blöt och full av rimfrost när man råkar köra huve’t i tälttaket.
Typiskt tälttak med bara lite rimfrost på morgonen. Man kan inbilla sig att det är en distribuerad kristallkrona om man så vill! :-)
Vidare genom fortsatt lika vackert vinterlandskap. Tackade nej till boende i bystugan som världsberömda (bland bandare i alla fall) Stig i Olden erbjöd. Det var lunchtid och jag ville vidare. Men stort tack för erbjudandet! :-)
För att verkligen understryka hjälpsamheten och snällheten i dessa trakter blev jag strax inför etappens sista tältnatt upphunnen av en äldre herre på skoter som drog/plattade skoterspåret. När han fick höra att jag skulle skida de sista 12-13 km till ”holmen” imorgon berättade han att han egentligen tänkt vända och köra hem. ”Men då drar jag spåret dit ikväll ändå, så får du det platt och bra att åka på imorgon.” Han körde alltså fram och åter, totalt typ 2.5 mil extra bara för att jag skulle få ett bra spår dagen efter. Det är ngt speciellt med halvnorra Jämtland! Trevligt och hjälpsamt folk! Och vackert dessutom!
Till slut på Jänsmässholmens fjällhotell! Kan starkt rekommenderas! Oerhört bra service! Haft min vilodag nu, tvättat, fixat och gått igenom mat och planer inför nästa etapp till Gäddede. På återhörande då!
