Från Bruksvallarna fortsatte vi i fortsatt kallt högtrycksväder. Den befarade spårlabyrinten upp och förbi Ramundberget visade sig vara tämligen lättnavigerad med perfekt preparerade spår för löparskidor. Med turskidor och pulka fick det bli skatespåren men dessa var platta och perfekt preparerade de med.
Kylan fanns kvar med -24 vid start så det nöp i ansiktet. Tur nog kan det lösas med billigaste reklambuffen. Att man ser ut som en mupp är bara en bonus. :-)
Efter att ha kämpat oss upp på kalfjället på ett skoterspår blev det två dagars kalfjällsåkning. Stora vyer och bra snö förbi Fältjägaren, Helags och mot Vålådalen. Fint förbi Fältjägaren även om denna sträcka är backigare än vad kartan skvallrar om. Moränlandskapet (?) skapar många korta upp- och nedförsbackar medan berget i sig står för de större dito.
Första natten var kall som vanligt. Det kom dessutom in någon slags isdimma på kvällen så rimfrosten växte ännu snabbare än vanligt vilket tydligt syntes på stavarna på morgonen.
Andra natten på kalfjället blev spektakulär med milsvid utsikt på Helags östra utlöpare. Hade tänkt runda och undvika dessa onödiga höjdmeter med ett renstängsel i till synes bra skick satte stopp för den planen.
Sedan slog vädret tacksamt nog om. Blå himmel, snö och högtryckskyla är absolut vackert. Men också ganska tröttsamt och svårt att klä sig i. I läiga och soliga uppförsbackar blir det svettigt varmt. I skuggiga nedförsbackar jättekallt. Blev istället markant varmare, bara 6-7 minusgrader och mulet. Fortsatt lite vind och låg molnbas. Ganska typiskt fjällväder alltså. Normalt sett inget man suktar efter men nu var det rätt skönt, särskilt med den relativa värmen.
I övergången mellan kalfjäll och skog ligger Vålåstugan och den blev ett bra nattstopp för att torka sovsäck. Det är verkligen helt sjukt hur blöt sovsäcken blir i dessa kalla temperaturer. Efter en vecka med mer modesta temperaturer brukar säcken vara fuktig, men efter bara några nätter i -20/-25 så är den riktigt blöt. Vilket som sagt är ett väldigt olyckligt samband. Det sista man vill ha en kall natt är ju en blöt sovsäck. Och solen har inte börjat värma så mkt att den torkar tillräckligt heller. Åtminstone inte på morgonen. Får börja lägga ut säcken på tork på pulkan dagtid framöver om detta fortsätter.
Vålåstugan gillar jag för övrigt. Räknade ut att det var fjärde gången jag var där. Första gången med Karin för många år sedan. Sedan med föräldrarna och lillebrorsan på en födelsedagsstugtur för mamma. Sist med kompisgänget. Och nu på vita bandet. Stugan har inte öppnat för säsongen ännu men delade säkerhetsrummet med två ripjägare.
Skoterspåret till Vålådalen där vi tältade på en myr strax sydost om fjällstationen. Sedan vidare via Östra Vålådalen där vi noterade att bilvägen faktiskt hade en bra snösträng längs kanten som var åkbar nästan jämt. Så förutom några omvägar ut i diket kunde vi ta den till nästa skoterspår som vi bespetsat oss på istället för att ta omvägen via Ottsjön till samma spår. Inte den mest spännande åkningen längs vägen men lite poddlyssning piggade upp.
Sista skoterspåret ledde oss genom stundtals tät tallskog till Undersåker. En tältnatt i tallskogen blev det också. Både denna och förra tältnatten noterade vi den rätt modesta snömängd som fallit i området denna vinter. Det är utmärkt för skoterspåren eftersom även 2-3 veckor gamla skoterspår är användbara. Men det ger löjligt grunda fotgropar i tältet, knapp 2 dm innan man når marken. Sockersnö dessutom. Tur att det är vindstilla och inne i skogen, inte den mest stormstabila tältresningen.
Denna sista natt innan Undersåker kände man på kvällen hur temperaturen blev kall. Drog på mig min tunna dunjacka innan jag kröp ner i sovsäcken. Vaknade ändå av att jag frös efter midnatt. En dunkjol runt rumpa och lår inne i sovsäcken löste det skapligt. Men när jag skulle torka bort rimfrosten i tälttaket på morgonen så gick det bara inte. Den var stenhård isbark. Det är ett tydligt tecken på att det är riktigt kallt. Och jäpp, termometern visade -27 inne i tältet, troligen kallare utomhus. Det här är inte direkt roliga temperaturer att tälta i och morgonrutinerna gick lite långsammare eftersom de fick inkludera flera intervallpass i skoterspåret där jag försökte få upp värmen. Det var först när vi kommit iväg och skidat ngn kilometer innan man kände sig helt varm igen.
I kylan så glömde jag också starta inreachen så det är den enkla anledningen till varför denna dag saknar spår där.
Hur klär man sig då på en skidtur som denna? Ja, det är såklart helt individuellt men för egen del har jag som standard 1-2 par långkalsonger beroende på temperatur under mina fjällräven byxor. Skalbyxor har jag själv svårt för precis som skaljacka förutom när det är svinkallt eller blåser mkt. Jag har tyvärr lätt för att svettas och skalkläder blir snabbt svettigt varmt. På överkroppen har jag istället ofta en mkt tunn jacka och 2-3 underställ och en T-shirt. Alla underställ, T-shirt och kalsonger i ull såklart. På fötterna ett par pjäxor med integrerad damask (Alfa Outback BC 2) som håller fukt borta från kängorna utifrån på ett mkt effektivt sätt. Kruxet är bara att den mesta fukten kommer från mig själv, fotsvett alltså. Så över innerstrumpan har jag en fuktspärrsocka (tänk plastpåse). Det gör att innerstrumpan blir sjöblöt av svett. Men ytterstrumpa och kängor håller sig torra och fina. Och när det är -27 på morgonen är det superviktigt. Blöta kängor som frusit till is kan både vara omöjliga att få på sig och ger lätt skavsår. De blöta innerstrumporna ser för övrigt spektakulära ut i låga temperaturer. :-)
På kvällarna är klädkoden en annan vilket ju varje gentleman vet. Temat i årets (precis som alla andra år) aftonklädsel är dun. Och inte av den kroppsnära figursydda versionen. Norsk lång röd jacka ackompanjeras av blå byxor från Polen. På fötterna duntofflor inuti dunskor.
I Undersåker blev det samma rutin som i bruksvallarna, dvs hämta ut en depålåda jag skickat (på ICA denna gång) och checkade in i en stuga (Airbnb denna gång). Dags att tvätta, torka och äta inför nästa etapp med Jänsmässholmen som mål.
Första vilodagen fick jag rejäl beslutsångest. Grejen är att skidföre och underlaget i skoterspåren är utmärkt. Mkt bättre än väntat. Jag hade sett framför mig pulsande och lössnö de första två veckorna men det har vi sluppit nästan helt. Resultatet är att det faktiskt går snabbare än väntat. Första etappen till Bruksvallarna gick en dag snabbare än planerat. Den dagen användes ju till en vilodag i bruksvallarna för att undvika en svinkall natt. Och det är lite samma läge nu. Enligt prognosen skall det lägligt nog bli riktigt kallt när vi planerar sova inne men också natten efter. Efter det skall det bli betydligt mildare med typiskt -15 på nätterna så länge prognosen visar. Bygger troligen på molnigheten som också skall komma vilket gör det hela lite spekulativt. Det räcker troligen med att det klarnar upp för att det skall bli kallt igen. Men i alla fall, under nästa etapp finns inga stugor eller annat att torka sovsäcken i vid behov. Och efter den första -25 natten kommer säcken vara blöt. Tänk så skönt att slippa det! Priset att betala är att ”slösa” bort en av de två extradagarna som vi kört in och stanna ytterligare en natt inne i Undersåker. Känns onödigt (den extradagen kommer säkert behövas längre fram?) men samtidigt mkt lockande att slippa göra hela nästa etapp med blöt sovsäck. För även om säcken blir fuktig även vid -15 så är det inte att jämföra med blötheten av -25. Till slut vann torrheten, jag stannar en natt till inne och fortsätter tidigt söndag (15/2) morgon.
Mitt resesällskap så här långt, Sisco, åker hem idag också. Det har känts bra att starta turen med en kompis. Tanken var att dela på pulsandet vilket alltså inte direkt behövdes men det har känts bra att möjligheten fanns. Nu är man så att säga mer inne i gängorna när jag blir helt solo framöver.
