Så då var turen igång! I Grövelsjön sprang jag på tre andra Vita Bandare som siktade på samma mål. Mycket trevligt folk! Blev en hel del diskussioner om vägval och detaljer.
Det fanns tom en skylt utanför fjällstationen som pekar dit man skall. Så praktiskt! Varför allt detta planerade egentligen? :-)
Uppförsbacken från fjällstationen upp på Långfjället kändes lika lång som alltid. Men till slut kom Sisco och jag upp. Dock i obefintlig sikt och hård vind. Så inte direkt ngn njutningsfull start.
Efter lunch kom vi dock ner på Hävlingen där det blåste lite mindre och det var hårt och bra underlag. Fanns tom skoterspår men generellt har det varit lättåkt på sjöarna. Skoterspåren var dock guld värda i skogspassagerna mellan sjöarna. Rogenmoränen är inte förlåtande på vintern heller. Mkt upp och ner och den terrängen i djup snö utan skoterspår hade varit oerhört jobbigt. Avslutade dagen med tältplats i norra änden av Hävlingen.
Nästa dag fortsatte på samma sätt fram till sjön Rogen. Här fick vi göra ett val, antigen avsluta dagen lite tidigare än tänkt och då lämpligen sova vid eller i Rogenstugan. Alternativt passera Rogen i sin helhet vilket skulle innebära en lite för lång dag. Anledningen till valet var att Rogens norra strandlinje består av en brant kant som inte är tältbar. Och alla sjöar har en del slask i botten som inte är kul att tälta på. Det fick bli det förstnämnda och vi fick lite senare besök av tre bandare som gjort samma val.
Dag 3 började ett maffigt högtrycksväder som fortfarande håller på. Kallt, blå himmel och sol. På överfarten över Rogen träffade vi på tillsyningsmannen som var ute och ruskade leden över Rogen.
Rogen blev för övrigt turens första poddsjö. Dvs en sjö som är tråkigt stor att korsa. På fjället eller i skogen blir det sällan långtråkigt. Men när man skall över en stor platt sjö med likadant före och typ samma utsikt blir man lätt less. Så då får man lyssna på pod! Gillar ju historiska poddar och hade sparat en speciell för VB, ”Vi går till historien”. Till skillnad från andra historepoddar som gör nedslag här och där så berättar de Sveriges historia kronologiskt, från 500-talet tills idag. Hann med drygt 500 år av mord och våldsamheter som dåtidens kungar och hövdingar vältrade sig i. En favorit anekdot var den om den gamla kungen som var just gammal. Inte bra om man definierar sig som krigare i själ och hjärta. Att dö en naturlig död skulle självklart vara sjukt nesligt. Men till råga på allt elände så fanns det just då inga krig att dö i. Men vad gör man inte för sin kung? Ett krig arrangerades och kungen fick leda ena sidan. Eftersom han inte kunde gå placerades han i en rullstol längst uppe i en grässlänt. När så ”fienden” stormade (promenerade?) uppför kullen puttade man ner kungen som rullandes och med ett svärd i var hand fick meja ner så många undersåtar som han bara hann med. Men! Vid slutet av backen var kungen alldeles säkert adrenalinstinn till tusen men tyvärr också vid liv. Det var ju INTE planen. Men hans närmaste man löste det snabbt och effektivt genom att drämma sin klubba i skallen på kungen som med spräckt skalle genast kunde förenas med sina krigare i Valhall. Pragmatiskt. Dessa utklipp ur historien hörde till den vanliga svenska folkskoleundervisningen en gång i tiden. Men passar tydligen inte längre. Kanske vore de idag en alltför allvarlig konkurrent till gangsterrappen? Det är åtminstone ingen brist på våldsamheter. :-)
Fin tältplats på kvällen. Men det blev bara kallare och kallare. Själv tycker jag temperaturer till -15 är bäst, -20 bra, -25 OK och -30 bara jobbigt när man tältar. Sisco mätte -24 inne i sitt tält vilket rimligen innebar lite svalare än så utomhus.
Nästa dag var lika kall men också som en reklamfilm från svenska fjällen. Sjukt vackert!! Även om man kunde bli lite gråhårig på kuppen…
Träffade också på den sällsynta fjällkaktusen i full blom. Eller är det ett dunbolster som står upp?
Leden var delvis lite jobbig med mkt småbackar upp och ner. Efter Skedbro var det inte längre skoterled vilket också innebar mer pulsande. Prognosen menade dessutom att det skulle bli ännu kallare kommande natt vilket rimligen borde innebära temperaturer under komfortgränsen. Men målet för dagen var Tänndalen och där borde det ju rimligtvis finnas möjlighet att sova inne snarare än att tälta? När vi fick täckning ringde jag runt. Hittade inget vanligt boende som inte låg för långt bort men efter tips från fjällfararvännerna Lucina och Magnus kom jag i kontakt med fantastiska Sigyn och Björn. Och javisst, de hade ett härbre på sin tomt som vi gärna fick låna över natten. Helt grymt! Och inte bara det, de bjöd på frukost också. Blev en två-timmars historia där vi avhandlade allt från tyska hyresmarknaden till Isle of Man TT. Stort tack igen till er Sigyn och Björn. Det värmer både bokstavligen och bildligen att det finns så snälla människor! :-)
Och det visade sig vara helt rätt val. Termometern visade -29 på morgonen när Björn guidade oss upp på kalfjället genom den fullständiga labyrint av olika spår, officiella och privata, som finns i björkskogen direkt norr om Tänndalen.
Blev ytterligare en reklambladsdag, sjukt fint väder men också smällkallt precis hela tiden. Breda och uppkörda skoterspår gjorde åkningen enkel dock förutom två km där vi kortslöt en onödig sväng av skoterspåret.
Efter att ha handlat checkade vi in i en förbokad stuga på Bruksvallarnas stugby och den första planerade etappen var avklarad. Depålådan väntade i stugan som var jättefin! Stugan alltså. Tanken var egentligen bara en natt här men givet att vi faktiskt ligger en dag före plan och att de kommande två nätterna också skall nosa på -30 så bestämde vi oss för att ta två nätter i stugan. Efter det skall det kanske bli lite mildare säger prognoserna. Så det blir en dag i stugan för att tvätta, bre lunchknäckemackor och torka all utrustning. För det är ju tyvärr så att ju kallare det blir ju blötare blir alla dunsaker. Kondenspunkten kryper in mot kroppen med fallande temperaturer. Så ju kallare det är ju blötare blir sovsäcken vilket är en mycket olyckligt samband. För det är inte jättekul med fuktig sovsäck när det är kallt.
I övrigt känns det bra med en vilodag för kroppen också. Vardagen hemma ger ju få tillfällen till att dra pulka och jobba i sträng kyla. Och bägge två tär på kroppen på ett sätt som är svår att helt förbereda sig på. Man kommer ju in i det dock så det löser sig efter någon vecka men den medvetet relativt lugna starten känner jag var rätt planerat.
