Halvvägs tidsmässigt!! Jag tänker mig typ 80 dagar totalt på denna tur så halva tiden borde ha gått nu? Inte helt koll på distanserna men inte riktigt halvvägs där? Andra sträckhalvan borde gå att avverka lite snabbare än första är tanken. Reflektion? Vad fort det gick. Inte i uppförsbackarna eller i djupsnön då, utan i själva upplevelsen. Det kändes ju rätt långt i tid och rum när man såg den där skylten i Grövelsjön pekandes mot Treriksröset som förkunnade 1300 km. Men, som en klok person brukar säga, bara resten kvar nu. :-)
Från Klimpfjäll bar det österut på Kultsjön i strålande solsken och med de väldigt vackra Marsfjällen i fonden.
Solen tarvade korvmössa införskaffad speciellt för denna tur. Både funktionell och moderiktig. Och väger knappt någonting hopvikt i ryggan. Friluftsutrustning av högsta kvalitets- och funktionsnivå helt enkelt! :-)
Efter lite sjöhoppning kom jag fram till Ransarn som är en av många reglerade (läs: punkterade) sjöar i området. Bilden tagen på morgonkvisten vilket den blå sovsäcken på tork skvallrar om. Isdimma på natten vilket skapade spektakulär rimfrost på allt.
På vägen hit stötte jag ihop med Tobias som var en av de vita bandare som var med i pulslaget under förra etappen. Vi hade inte planerat att gå ihop efter Klimpfjäll men när vi ändå råkade landa på samma ställe första natten så blev det så att vi fortsatte hela vägen till Tärnaby ihop. Ett rött tält till i lägret skapade dessutom en färgklick i den blåsvartvita färgskalan som man annars har till kvällsutsikt från sin mat- och kockplats.
Färden gick vidare norrut. Jag utryckte ju en förhoppning i förra inlägget att man nu fortsättningsvis skulle kunna nyttja skaren och inte vara lika bunden till skoterleder och dess hårda spår. Den förhoppningen har jag tyvärr fått slå ur hågen. Det är en mkt konstig vinter. Normalt är jag van vid att kunna åka i princip hur man vill på kalfjäll och sjöar. Det brukar vara hårt och inte mer än 5-10 cm som behöver pulsas. Men tidigare på turen var det nästintill omöjligt att gå utanför skoterspåren eftersom kylan inte hade skapat några snölager utan man sjönk direkt ner till knäna i kall/sockersnö. Nu är det istället för VARMT för att skapa en hållbar skare. Med temperaturer kring nollan kan man visserligen få OK skare några timmar på morgonkvisten efter en kall natt. Men alldeles för tidigt så börjar den brista och man är tillbaka i pulsandet. Märklig vinter som sagt. Anyhow, i skrivande stund pekar alla prognoser på att det skall fortsätta på ungefär samma sätt, dvs några plusgrader på dagarna och några minusgrader på nätterna. Hoppas bara snön finns kvar när jag kommer längre norrut? Lite orolig i bakhuvudet för det är jag måste medges… Men att jag troligen kommer behöva leta skoterspår mest hela vägen till Treriksröset börjar jag alltmer ta som en sanning tyvärr.
Vi lyckades dock med en bypass av en onödig skoterspåromväg innan Virisen. Det gick nästan bra pga förmiddag och eftersom vi letade oss fram på sjöar och andra vattenrika områden som hade lite hårdare snö än björkskogen. Nästan eftersom det slog igenom men inte mer än att det var ok. På slutet hittade vi dessutom ett hårt skoterspår genom den passage där terrängen var extra kuperad och snörik.
Ett annat krux med de aktuella temperaturerna är regn. Vi hade flax en kväll då vi ovetandes om det annalkande regnet ändå hade stannat lite tidigare än vanligt. När tälten var uppe började det lägligt nog regna rejält. På morgonen var det svårt att öppna de igenisade dragkedjorna och gummibanden på pulkan hade frusit i utsträckt tillstånd. Men alla viktiga grejor och kläder hade klarat sig eftersom de låg i tälten när regnet började.
Men nästa dag sken solen igen! Förföriskt vårvinterväder när det är som bäst! Sol och värme!
Färden gick vidare med slappa gummiband på en punkterad del av Umeälven och här var höjdskillnaderna orsakade av regleringen mer fotogena även om regleringen inte var lika stor här som på vissa tidigare sjöar. Alla höjdskillnader ni ser på isen till skogens kant är alltså orsakade av vattenkraftreglering och inget annat.
Oftast går det fint att åka på dessa punkterade vattenytor. Men ibland blir man påmind om riskerna. Man har ju ingen aning om vad isen vilar på. Ganska ofta ingenting troligen. Vilket gör att istäcket lokalt kan kollapsa utan förvarning. Här har två dm tjock is helt enkelt rasat in pga några dm luft under.
En annan luring är längsgående sprickor längs kanterna som nämnts i tidigare inlägg (tror jag?).
Efter några hundra höjdmeter (mycket varm och långkalsongslös pga solen) brant promenad med skidorna på pulkan gick leden väldigt vackert i björkskogen med utsikt över fjällen söder om Tärnaby.
Enligt karta och www behöver man sedan åka i en onödig metkrok för att följa lederna till samhället. Kändes onödigt och jag hade spanat på alternativ som var kortare. Men pga bristen på skare hyste jag minimal förhoppning om att kunna förverkliga dem. Men det är ju så, om man själv tänker att det borde finnas en genväg så är man inte först eller ensam med den tanken. Plötsligt vek det av av ett smalt men hårt skoterspår vilket verkade följa en sommarstig ner till sjön vid Tärnaby. Vi chansade på att det skulle till rätt ställe och följde spåret gåendes med skidorna på pulkorna. Gåendes eftersom det var för smalt, brant och isigt för ett skida. Och spåret gick precis där vi hade tänkt och hoppats! Perfekt! :-)
I Tärnaby blev det ett besök på COOP och sedan incheckning på hotellet. Tanken var en natt men det blev två eftersom YR lovade regn hela påföljande eftermiddag och kväll. Norrmännen brukar ju ha bättre koll än SMHI på vädret här i svenska fjällvärlden vilket kanske inte är så konstigt. Med de dominerande västliga vindarna så kommer ju det mesta vädret från dem. :-)
Så lika bra att köra hela vilodagsprotokollet. Vilket snabbt förvandlar ett annars rätt minimalistisk hotellrum till ett mer kaotiskt dito.
Och, jag VET att jag redan i förra inlägget skrev Ammarnäs nästa. Men pga den ”ofrivilliga” vilodagen i Tärnaby blev det ett blogginlägg däremellan. Så, återigen, återkommer från Ammarnäs! Men nu om blott en handfull dagar!
