De tre fjällen ligger där fint på rad på västra sidan av sjön Övre Oldsjön. Denna dag insvepta i mjuk gnistrande snö och med mycket solsken ovanpå.

Temperaturerna varierande mellan att vi svettades i uppförsbackar till att det ibland var rätt kall vind på toppar. 

Vi parkerade vid dammen precis öster om Oldklumpen. 

Magnus märkte direkt vid bilen att han fått problem med ena piggen på pjäxan för Explore-bindningssystemet. Temperaturskillnaden mellan bilen och ute och lite snö vid piggen verkar ha varit orsaken. Men är de verkligen så känsliga dessa nya bindningar?

Vi fick inte ut piggen så istället för att bara åka hem igen löste han det med en tillfällig bindning: en gummirem. Först vid lunch lyckades få ut piggen.

Vi började med att uppe på ryggen skida söderut mot högsta toppen. Den missade vi först och hamnade ute på en mer spektakulär smal topp längre söderut. Huvudtoppen besökte vi sedan.

Skidföret uppe på toppar och fjällryggar var ovanligt bra. Det var format med små åsar men helt mjukt så det var bara att glida och njuta. Vi slapp helt den vanliga hårda blomkålsnön på topparna.

Vi skidade söderut på ryggen. Full fart neråt.

I detta välkända puderparadis var så klart träden högt upp helt täckta av snö. Så fint!

På väg upp på Buvrientjahke tog vi lunch i sol och nästan lä. Magnus värmde upp piggen på sin pjäxa med en kopp fylld med varmvatten. Då kom den ut i rätt position. Problemet var löst men vi ville inte ha samma problem igen på turen. Så han fick ha pjäxorna på skidorna resten av turen. Och hur är det tänkt man ska göra med dessa nya bindningar om man inte har med sig en kopp varmvatten?

Nerfarten från Buvrientjahke mot Gruvfjället var den finaste på turen. Lång och med jättefin snö.

Det var så fint i svackan innan Gruvfjället: sol, pudersnö och vita träd.

Från Gruvfjället skidade vi ner åt nordost. Ner mot Korsvattsån, som rinner in i sjöns norra ände.

Här i eftermiddagssolen satt vi och fikade och lyssnade på det brusande vattnet. Magnus behöll skidorna på.
Vi såg spår vid vattnet. Kanske utter, men vi kollade inte på nära håll. Den uppbrutna isen och kalla strömmande vattnet lockade inte till närbesök. 

Från ån skidade vi på skoterspår ut på sjön och längs västra stranden ner mot bilen.

När vi hade kanske en km kvar till dammen så såg vi hur en skoters tyngd hade fått isen vid strandkanten att kollapsa och sjunka ner ca en meter till vattenytan under isen. Med andra ord vi skidade på is som hängde ovanpå vattenytan ca en meter. Det kändes lite olustigt så vi tog sikte på vinterleden som går inne bland träden.

Leden går fint bland de höga granarna. Strax hade vi kommit tillbaka till bilen.

Slut på turen. Nu bara köra hemåt.