Artiklar > Silverleden - i Bergslagens hjärta

Silverleden - i Bergslagens hjärta

Av: Håkan Friberg

SILVERLEDEN

I min jakt på vindskydd i Örebro län hade turen nu kommit till Silverleden i nordvästra delen av länet. Livskamraten hade gjort sin sista arbetsdag på ett tag och på hennes första semesterdag tog vi bilen till Hällefors. Där letade vi upp Turistbyrån för att köpa den karta över leden som finns till salu där – 50 kr. Kartan (1:50000) visar ledens dragning, var 5 av de 6 vindskydden är placerade, 3 ställen där man kan få tag på dricksvatten samt 19 sevärdheter. På baksidan får man en mycket kortfattad information om de 19 sevärdheterna. Däremot får man inga uppgifter om avstånd mellan de olika vindskydden eller andra uppgifter av intresse.

Vi ställde bilen vid Hurtigtorpet (motionsanläggningen i Hällefors utkant) och bestämde oss för att vandra motsols.

 

Hurtigtorpet

 

De första kilometrarna går leden precis i utkanten av samhället. Det som slog oss var att stigen trots det slingrade sig fram i mycket vacker omgivning. Bland annat passerade vi den vackra hembygdsgården Snicker Pers.

I och med att vi passerade järnvägen i den norra delen av samhället så lämnade vi Hällefors bakom oss. Leden följde här en grusväg som var formligen kryllade av ”nykläckta” smågrodor. Här gällde det att vara noga med var man satte fötterna. 

 Redan här slogs vi av de mängder blåbär som fanns på sina ställen. Det var mycket lokalt. I vissa områden längs leden var tuvorna helt gröna, medan på andra ställen dignade riset av välsmakande bär.

Leden lämnade snart grusvägen och följde istället ringlande stigar genom tallskog mellan vackra myrar fram till torpet Vackerfallet som sannerligen gjorde skäl för sitt namn. Det är Friluftsfrämjandet i Hällefors som sköter om Silverleden och de arrenderar också Vackerfallet. Välskött är bara förnamnet. 

På väg mot Vackerfallet

 

Några hundra meter norr om Vackerfallet följer leden sjön Stora Per-Håksen (jag älskar det namnet!). Här var naturen så inbjudande att vi tog vår första längre paus för att njuta av vågskvalpet och de vita och gula näckrosorna som guppade behagligt på den blåsvarta vattenytan. Våra fötter fick sig också ett välbehövligt dopp. 

Stora Per-Håksen

 

En dryg kilometer längre norrut passerar man gården (byn?) Vinerhöjden. Där var ängarna slagna och höet hängde på hässjor för att torka. Förutom på vissa platser som sköts av olika hembygdsföreningar har jag inte sett detta sätt att torka höet sedan jag var barn. 

Från Vinerhöjden och någon kilometer vidare norrut passerar leden en del hyggen, men de är ganska gamla och inte jättestora, vilket gör att de faktiskt tillför naturen något. I dessa trakter passerar man också de första gruvhålen. Vi befinner oss ju i hjärtat av Bergslagen. Här var malmbrytningen en mycket stor näring fram till för ett sekel sedan. Det som skiljer just detta område från stora delar av Bergslagen i övrigt, var att järnmalmsbrytning tidvis var förbjuden. Det var silvret man ville åt.

Strax innan torpet Svanfallet går en dåligt röjd återvändsled (650 m) ner till vindskyddet ute på Sundsudden i Norr-Älgen. Platsen är helt fantastisk. Det är en barrskogsklädd udde med underbara sandstränder åt både norr och söder. Platsen är givetvis ganska välbesökt vilket märktes på vindskyddet som är ganska slitet. Det har inget ”takskägg”, vilket gör det lite känsligt för kombinationen regn och blåst. Även eldstaden – som hade fast grillgaller – var i ganska dåligt skick. Men… å andra sidan fanns knappast någon ved i närheten. På Bergslagsgården uppe i Sävsjön kan man hyra kanoter och just Sundsudden är ett vanligt mål. Vid detta vindskydd – och vid alla de övriga utom det sista – finns både dass och soptunna. 

Sundsudden

 

Vi passade förstås på att bada, men bestämde oss snart för att fortsätta norrut. Vi återvände dock inte upp till leden, utan följde grusvägen som anslöt till leden ett par kilometer längre fram.

Strax innan Sävenfors hittade vi smultron – mängder av smultron. Vi åt nävavis. Troligen hade vi kunnat plocka minst två liter längs dessa vägar och stigar.

I Sävenfors häpnade vi sedan över den mäktiga hyttan. Båda slogs vi av samma tanke: Det här skulle vi vilja inreda till ett café och kanske vandrarhem! Var finns Ernst när man behöver honom? 

Sävenfors hytta

 

På kartan finns det en markering om dricksvatten strax efter hyttan längs leden. Innan vi kom fram dit stötte vi emellertid på två trevliga stugägare som erbjöd oss att fylla på vårt vattenförråd. Kanske var det tur, för när vi kom till den brunn som var utmärkt på kartan visade det sig att det var lättare sagt än gjort att hämta vatten där. Dels fanns där ingen tydlig markering på plats – och det hade behövts, för brunnen såg ut att ligga på privat mark – och dels var det mycket svårt att komma åt vattnet. En trasig plasthink hängde i ett snöre och det var långt ner till vattenytan. Vi provade givetvis och det tog tid. En hel hink och en lång pinne att trycka ner hinken med hade varit på sin plats. Vi kämpade dock inte så länge med vattnet, för under den korta tid vi var där kom ett tiotal törstiga tyska teenagers från andra hållet och ställde sig i kö.

Vid Forshuvudet passerade vi Sävälven på en träbro. Där var det dags för nästa bad. 

Bron och Sävälven

 

Nu väntade ledens första rejäla klättring. Vi skulle upp på Sävsjöhöjden – 324 möh. Klättringen var inte bara tröttsam – den var vacker också. Vi passerade bland annat utsiktspunkten Ugglekullen. Här kan man verkligen tala om utsikt. Även skogen här uppe är mycket vacker. 

Ugglekullen

 

Nu återstod knappt två kilometers utförslöpa till vindskyddet vid Södra Svensken. Och vilket vindskydd! Om Sundsudden var lite nerslitet så var Södra Svensken desto mer välskött. Det var dessutom vältätat, vilket inte brukar vara så vanligt. Här fanns all tänkbar utrustning. Dessutom ligger det i en vacker tallskog precis vid en mysig liten sjö med sandbotten. Lägg till detta ett fantastiskt väder med kvällssol över sjön… 

Södra Svensken

 

Under natten och de första morgontimmarna såg och/eller hörde vi rådjur, smålom, korp, fiskgjuse, fladdermus, storskrakar, fisktärnor och tranor (som väckte oss), förutom alla småfåglar förstås.

 

I stort sett hela första dagen hade jag och Livskamraten återkommit till ett och samma samtalsämne: Vilken vacker natur! Och nästa dag börjar på samma sätt. Vandringen över Tommossen och klättringen upp till Björnhöjden var helt enkelt ljuvlig. Strax innan toppen passerade vi nästa dricksvattenmarkering. Här var det lätt att komma åt vattnet: En källa under lock med vattenytan bara någon decimeter ner. Gott vatten!

Björnhöjden blev nog vandringens absoluta höjdpunkt och detta trots att vi här drabbades av vandringens enda riktiga regnväder vilket försämrade utsikten rejält - men inte humöret. Själva utsiktsplatsen är en jättelik avlång och smal slagghög som sträcker sig rakt ut i rymden. Och på denna smala kant är det placerat ett jättelikt långbord. Här skulle jag vilja ha några fester – utan alkohol. Det är brant. Alldeles innan man går ut på denna avlånga skapelse finns utmärkta tältplatser. Hade vi bara haft tält med oss tror jag nog att vi stannat för övernattning trots att vi bara några få kilometer. Gruvan som finns här uppe är hela 170 meter djup! 

Björnhöjden

 

 Även vägen ner på södra sidan var mycket tilltalande. 

 

 

 

 

När vi kom allra längst ner stötte vi på en grusväg. Vi var inte riktigt uppmärksamma och följde den några hundra meter innan vi upptäckte att de orange markeringarna inte hade synts på ett tag. Men tack vare detta misstag fick vi se tre tjäderhonor. Dessutom träffade vi en trevlig man med vuxen dotter som vi slog följe med ett tag upp över Hökåsen. De tränade inför Fjällräven Classic och gick fort utan packning, så efter en kilometer sa vi hej och lät dem vandra på i sin fart. Själva sänkte vi farten rejält och njöt av den vackra stigen ner till vindskyddet vid Nätsjön.

 

Fiskgjuse

 

När vi närmade oss sjön såg vi en fiskgjuse komma seglande. Vi lyssnade till dess speciella jamande… och hörde att den fick svar! Nej men titta! Det är två, nej tre, nej FEM stycken! Som grädde på moset simmade tre smålommar en bit ut i vattnet.

Vindskyddet och miljön runt var underbar. Skyddet har ”altantak” och är därmed extra skyddat mot regn. Utanför fanns en steneldstad med rejäla bänkar runt och dessutom ett bord med bänkar. Vedförrådet var välfyllt och all tänkbar utrustning fanns på plats. Sjön var inbjudande, men den har stenig botten, så man får vara lite försiktig. 

Nätsjön

 

Ett tag tänkte vi nöja oss med att vandra hit (ca 8 km från Södra Svensken). Vid nästa vindskydd – Bryngelbäcken – finns nämligen ingen sjö. Men – vi resonerade som så att där åtminstone finns en bäck – med tanke på namnet.

På vägen till Bryngelbäcken  skulle vi passera två rejäla höjder. Först i tur kom Silverknuten – ledens högsta punkt på 376 möh. Både uppfart och nerfart var utomordentligt vackra. Uppe på själva toppen var dock inte utsikten så god. Skogen var för hög. Däremot finns där ett ganska läskigt utsiktstorn. Till slut kom jag upp. Där kan man tala om runtom-utsikt! 

 

 

 

 

Nedkommen från Silverknuten passerar man genom ett gruvområde med anor. År 1635 hittade Göran Simonsson silver i berget och han lade grunden till det som blev Hällefors silvergruva som kom att bli Sveriges näststörsta silvergruva efter Sala. Den senaste brytningen ägde rum 1977-78.

 

Gruvinformation

 

Nästa berg som vi passerade var Stollberget. Även här var utsikten vid och vacker. 

Stollberget


Nedfarten ner till samhället Silvergruvan vid Svartälven var intagande. Nere i byn upptäckte vi att ett ganska stort antal bilar stod parkerade vid en liten röd stuga. Flaggor var hissade och en hel del människor sågs i rörelse. När vi kom närmare visade det sig att vi kommit till bagarstugan som varje söndag under sommaren fungerar som café och loppmarknad. Vi blev förstås akut kaffesugna och hade redan börjat fundera över vilket bakverk som skulle passa bäst, när jag plötsligt kom ihåg: Vi har inga kontanter – bara kort.

- Nej, kort det kan vi inte ta, men eftersom ni ser så sugna ut kan vi bjuda på varsin kopp kaffe med tilltugg. Underbara människor finns! 

Fika och skrivande i gästboken vid bagarstugan i Silvergruvan


Medan vi satt där och fikade fick vi tips om en badplats i Svartälven bara en knapp kilometer norrut. Dit gick vi och fann ett mycket inbjudande bad där vi svalkade oss en god stund innan vi åter krängde på oss säckarna för att gå vidare mot vindskyddet vid Bryngelbäcken. 

Badplatsen vid Svartälven

 

Här möttes vi av vandringens första - och kanske enda - riktiga missräkning. Vindskyddet var tråkigt, låg på
en tråkig plats och Bryngelbäcken visade sig vara ett dike med stillastående vatten. 

Bryngelbäcken

 

Själva vindskyddet var praktiskt så till vida att det var ståhöjd i hela skyddet. Däremot var form och konstruktion mer som en bod med tre väggar. Naturen är snårig granskog och mängder med lövsly nere vid vattnet, vilket givetvis lockade till sig insekter. Här fanns inget vackert att vila ögonen på. Utrustning och skötsel finns dock inget att klaga på. Placeringen är dock märklig med tanke på att Svartälven flyter mindre än en kilometer bort. Kartan visar att där finns stigar längs älven.

 

Natten blev den första som var riktigt sval. För första gången kunde jag krypa ner i sovsäcken. Fram till nu hade jag enbart haft den som täcke.

Igår – vid fikat i bagarstugan i Silvergruvan – hade vi fått reda på att det skulle finnas en gästbok högst uppe på Dammsberget. Klättringen upp var mycket vacker. 

 

På vägen upp passerade vi en myr som gav lite extra fjällkänsla. Här växte dvärgbjörk.

 

Vi blev lite besvikna när vi kom upp. Kartan lockar med mycket tätt mellan ekvidistanskurvorna, så vi var bespetsade på en intagande utsikt. Av den blev dock intet eftersom skogen var uppvuxen runt om. Röj! 

 

För första gången under vandringen promenerade vi nu genom ganska ”alldaglig” skog. Det finns egentligen inget negativt i det. Det ska snarare ses som en bekräftelse på att naturen tidigare varit alldeles fantastiskt vacker och i vissa delar mycket mäktig. 

Trots denna "alldagliga" skog hittade vi dessa motiv.

Flervåningshus

Hjortronmarker

 

Längs denna skogsväg växte Sveriges båda köttätare sida vid sida: Sileshår och tätört.

 

Sedan vi passerat ett hygge ner mot Svenstjärnen stannade vi till för bad och lunch vid sjöns norra ände. Där finns en liten badstrand med brygga som verkligen var inbjudande. 

 

Efter att ha tagit det riktigt lugnt och njutit i solskenet vandrade vi den sista kilometern fram till vindskyddet där vi beslutat oss för att sova över. Åter kom vi till ett vindskydd som var exemplariskt skött och som låg mycket vackert. Skyddet är stort – ca 2,5 x 4,5 m – med ståhöjd. Inne i skyddet finns tre väggfasta bänkar och ett flyttbart bord. Utanför finns en eldstad med höj- och sänkbart grillgaller. Det fanns gott om ved i förrådet och all behövlig utrustning fanns på plats. En smal och ganska lång brygga sträcker sig ut i sjön. 

 Svenstjärnen

 

 

Klockan var knappast mer än tre på eftermiddagen när vi kom fram till vindskyddet. Det första vi gjorde var att fixa sköna liggplatser för att kunna ligga och läsa. Och tur var det… Strax efteråt dök det upp tolv tyska ungdomar och deras två ledare. Det visade sig vara samma gäng som vi stött på vid det första stället att ta dricksvatten, ovanför Sävenfors. De skulle övernatta här. Som tur var hade de tält med sig. De var mycket trevliga, men… de är ju ungdomar… 

 

De försökte nog efter bästa förstånd att inte störa oss, men när klockan precis passerat ett på natten bad jag dem att säga god natt för jag hade behov av sömn. Då hade alla utom fyra redan somnat in. Ingen protesterade det minsta och fem minuter senare sov jag gott…

 

…men inte länge. Jag och Livskamraten hade bestämt att gi skulle ge oss iväg TIDIGT! Vi ville uppleva när naturen vaknade. Klockan fyra vaknade vi båda. Fyrtiofem minuter senare hade vi ätit frukost, packat våra grejer och begett oss iväg. Det var en ljuvlig morgon. Vandringen upp på Märrhöjden var riktigt tilltalande och utsikten från toppen var härlig. 

Märrhöjden

 

Det var skönt att få se riktigt vacker natur igen efter gårdagens lite mer alldagliga. Ungefär fem kilometer senare – vid rastplatsen Flintbrottet - fick vi ytterligare en härlig utsikt – nu över sjön Saxen.

Som kartans sevärdhet nummer 15 finns just detta ”flintbrott”. Det består av en mycket djup och mycket brant ravin där man bröt kvarts fram till 1942. Det är väl värt besväret att ta sig in i ravinen söderifrån. 

Dåliga bilder på flintbrottet

 

Klättringen upp till Silverledens sista – och nyaste – vindskydd Saxeknut var inte så besvärlig som kartan visade. (Vindskyddet är så nytt att det inte är utritat på ledkartan.) Man låter lätt lura sig att höjderna och branterna är besvärligare än de i själva verket är, speciellt om man - som jag - är mest van vid fjällkartans ekvidistans på 20 meter. Här är ekvidistansen 5 meter! Branten underlättades av alla blåbär och hjortron som längtade efter att bli uppätna.

Strax innan man är uppe möts man av skylten ”Skyddsvärd biotop”. Det är kommunen och skogsstyrelsen som gemensamt bestämt att ett antal bergstoppar över en viss höjd ska skyddas.

Som förväntat finns inget vatten att tillgå här. Här råder dessutom eldningsförbud, så några redskap eller vedförråd finns inte. Inte heller finns någon soptunna eller något dass. 

Saxeknut

 

När vi satte oss ner vid bordet utanför vindskyddet hade klockan bara hunnit bli åtta, så vi tog en andra frukost medan vi njöt av utsikten ner mot Hällefors, samtidigt som vi undrade om våra unga tyska vänner hade börjat vakna än…

Vandringen ner från Saxeknut, över Knuthöjdsmossen och genom Krokbornsparken var precis så vacker som man kunde förvänta sig, men sedan…. ja, då blev det tråk. 

Smålom vid Knuthöjdsmossen

 

Bron över Svartälven till Krokbornsparken, Sveriges allra första nöjespark.

 Av någon anledning har man dragit leden alldeles nära industriområden och lagerbyggnader. Dessutom var leden utomordentligt dåligt röjd i detta område. I stort sett har hela leden varit mycket tydlig och lättframkomlig, men inne i samhället – nix. Det hade varit mycket smartare att dra leden RAKT genom centrum, till glädje för såväl handeln som vandraren. Alternativet är att dra leden betydligt längre söderut – utanför samhället.

Den avslutande delen av Silverleden tar en sväng sydost om Hällefors. Här finns ytterligare ett ställe att hämta dricksvatten. Problemet är att det är svårt att komma åt. Här behövs en hink och en pinne. Strax efter
vattenpåfyllningen leder stigen upp på det sista berget – Kullberget – som är bevuxet med underbara gamla tallar. Kanske är det därför man inte har röjt för utsikten. Knappt tre kilometer senare är vi tillbaka vid startpunkten. 

En sista vila på Kullberget.

 

Som helhet är Silverleden en mycket trevlig bekantskap med vacker natur, intressanta miljöer, välskötta och vackert belägna vindskydd och tydligt markerad led. Att jag nämnt några förändringar som jag tycker borde genomföras förtar inte det positiva helhetsintrycket. Trots det vill jag avslutningsvis göra en sammanställning
över detta.

Kartbladet borde kompletteras med följande:

1) Vid vilka vindskydd saknas vatten – för att underlätta planering.

2) Avståndet mellan vindskydden – inte alltid lätt att avläsa på kartan.

3) Markera vindskyddet vid Saxeknut.

4) Mer om Saxeknut: Eldningsförbud samt avsaknad av dass.

Dessutom kanske:

5) Samarbete med hembygdsföreningen för mer info om byggnader och ruiner man passerar. Jag blir nyfiken av alla gamla spår av mänsklig verksamhet

 

Ytterligare tips:

1) Se till att det går lätt att hämta vatten vid de olika dricksvatten-ställena

2) Flytta Bryngelbäcken till Svartälven.

3) Dra om leden – antingen så att den går tydligt söder om samhället – eller så att den går rakt genom samhället, till glädje för både handel och vandrare

4) Röj bättre på vissa utsiktsplatser – Sävsjöhöjden, Silverknuten, Dammsberget och Kullberget.

5) Röj leden bättre nära (SO) Hällefors.

6) Om möjligt: Ordna fler möjligheter att hämta dricksvatten.

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2011-07-26 11:43   thegedd
Tack för detta....kort sagt. Kommer definitivt vandra denna led.
 
2011-07-26 12:05   Håkan Friberg
Det är den absolut värd. Glömde förresten att skriva att totala längden är 65 km.
 
2011-07-28 16:38   xtrem
Trevlig läsning. Jag och brorsan gick leden i påskas och vi hade en vattenrenare med oss så vi hade aldrig problem med dricksvatten. Precis som du nämde, så "fuskade" vi lite på den sista etappen och gick rakt genom stan.
 
Svar 2011-07-28 20:42   Håkan Friberg
Aha! Det var du som skrivit i Bryngelbäckens gästbok om vattenrening. Men påsk...? Var det inte skidföre då? Nej visst! Påsken låg ju ovanligt sent i år.
 
2011-07-29 09:48   äventyrssugen
Den här artikeln bör väl locka ett antal besökare till leden framöver. Det låter väldigt trevligt.
 
Svar 2011-07-29 09:56   Håkan Friberg
Hoppas det.
Har man inte tid/lust/ork att gå hela, så rekommenderar jag främst den nordligaste slingan.
 
2011-07-29 21:15   aizing
Betygsätt gärna: 4
Trevlig läsning ! Den leden skall provas.
 
Svar 2011-07-29 22:06   Håkan Friberg
Tack för din kommentar. Kul att kunna inspirera!
 
2011-07-29 22:34   fowwe
Varför har jag aldrig varit i Bergslagen (för det kan jag inte minnas att jag har)? Det här verkar vara ett fantastiskt område, och din beskrivning av er vandring är härlig. Och att det finns både smålom och fiskgjuse är imponerande. Jag känner att detta område vill jag besöka!
 
Svar 2011-07-29 23:44   Håkan Friberg
När jag flyttade ner till Örebro från Dalarna var jag helt övertygad om att det bara var tillfälligt. Efter hand har jag upptäckt att detta län är helt fantastiskt om man är intresserad av friluftsliv. Nu stortrivs jag här och gör gärna reklam mina hemtrakter. (Nu kanske inte en Hälleforsbo känner sig som en Örebroare, men det struntar jag i.)
:-)
 
2011-07-30 01:28   V. Väderhatt
OK, den här leden vill jag verkligen gå nu! Får hoppas att man kan klämma in en till halvlångvandring innan det blir höst. :)

Tack för den detaljerade beskrivningen, också.
 
Svar 2011-07-30 09:06   Håkan Friberg
Tack för kommentar och väl bekomme! Jag kanske skulle söka jobb på Hällefors turistbyrå?
:-)
 
2011-07-30 09:17   dHANScan
Där finns mycket att läsa för mig än. Syns som att området är Sverige som bäst.
Dit bild på "flervåningshus" är spillkråkahål. Höjden i fråga gör att jag tror dom har ätit insekter (myror?) där
 
Svar 2011-07-30 09:30   Håkan Friberg
Hej Hans. Säkert är det spillkråka. Även om vi inte såg någon spillkråka under vår vandring så hörde vi dem flera gånger. Jag undrar om det inte är ett mycket bra år för spillkråka i mina trakter detta år. Jag har aldrig tidigare sett och hört dem så mycket som i år. Däremot har jag inte stött på gröngöling så ofta. Den brukar ju vara mycket vanligare.

Säkert vet du att Sverige dels är uppdelat i län (som ju har en direkt praktisk betydelse) och dels i landskap (som är en rest av en äldre uppdelning). Trots det är de flesta svenskar mer emotionellt bundna till landskapen. Själv bor jag i Örebro län och i landskapet Närke. Länet är betydligt större än landskapet och Silverleden ligger alltså i Örebro län, men inte i Närke (i Västmanland).
När jag flyttade ner (från Dalarna) till Närke (1975) så hade landskapet denna slogan:
LÄGG MÄRKE TILL NÄRKE!
Ganska fyndigt tycker jag. Efter att nu ha bott här nere ganska många år förundras jag fortfarande över hur mycket detta lilla område har att erbjuda när det gäller friluftsliv. Det gläder mig om jag kan få fler att upptäcka detta.
Håkan
 
2011-07-30 09:51   dHANScan
Jo Håkan jag vet det där med län och landskap. Vad jag känner till NÄRKES fågelliv är endast Kvismaren men det är ju ochså bra av sin sort.

Som Lapplandsräv märker man det där med landskapen och länen. Kustlandskapen, Lappmarkerna - och även odlingsgränsen. Här i Danmark är t ex Sønderjylland och Sydjylland mycket olik. Det 1sta är mest det som varit tysk - det 2dra mest geografisk i motsatt till Norra Jylland osv
 
2011-08-02 21:20   Linky
låter som en väldigt trevlig led. Jag och sambon planerar att ta en kortare 2 eller 3 dagarstur. Såg att du rekomenderade norra delen om man inte har tid för hela. Något förslag på hur man kan gå om man tänker sig vara ute 2 dagar ungefär?
 
Svar 2011-08-10 12:13   Håkan Friberg
Givetvis beror det på hur långt man har lust att gå per dag. Ett förslag skulle kunna vara att ställa bilen i Silvergruvan och ta leden österut. Käka lunch vid det fina vindskyddet vid Nätsjön och en eftermiddagsfika uppe vid långbordet på det mäktiga Björnhöjden. Där kan du också fylla på vattenförrådet i en utmärkt källa.
Sov i det fina vindskyddet vid Södra Svensken. Nästa dag fyller du på vattenförrådet vid brunnen i Sävenfors.
Vill ni sova en natt till så gör det vid den underbara stranden vid Sundsudden. Där får man däremot räkna med sällskap.
Därifrån är det 7-8 km på skogsbilvägar till Silvergruvan.
Tips: Köp absolut kartan över Silverleden på turistbyrån i Hällefors.
Ha det gott!
 
2011-08-07 11:43   trekk
Härlig läsning. Fick mig att minnas tillbaka turen i påskas med min bror. Jag noterar också att vi delar åsikter om hur leden kan förbättras. Tycker på det hela taget att det är en mycket rolig led, med fina upp- och nedstigningar, omväxlande natur och fint hållna vindskydd.
Kanske på tiden att jag slutför den egna turberättelsen också...det kom en del emellan, men nu fick jag ny skrivenergi.
 
Svar 2011-08-08 13:01   Håkan Friberg
Hej och tack för din kommentar. Vandrade du tillsammans med Dennis som kommenterat texten?
Hoppas att du slutför din text. Ska bli intressant att läsa.
 
2011-08-09 09:55   FredrikT2
Tack för jätte trevlig läsning!

Blev riktigt sugen på att gå leden. Kanske redan nu i veckan, då det är första veckan på semestern, och den ända som inte är planerad(för att vila upp sig). Men nu börjar jag bli lite rastlös. Tänkte gå själv med hundarna.
Lite frågor, inför min planering:
Var hittade ni dricksvatten(såg din punkt 1)?
Hur många dagar gick ni på(förstår att man säkert kan gå både långsammare och snabbare men för att få en aning)?
Tips nu när du sett hela leden på var det är bäst att övernatta(min plan 3 dagar 2 nätter??).
 
Svar 2011-08-10 12:44   Håkan Friberg
Hej Fredrik. Tack för din positiva kommentar. Jag tar frågorna i ordning.

VATTEN:
1) Sävenfors: Norra delen av leden. En brunn strax intill grusvägen man just då går på. Den ligger ganska nära ett fritidshus och det känns lite grand som att gå in på tomten. Som jag skrev i artikeln var det lite svårt att komma åt vattnet pga av djup brunn och trasig hink. Men är man envis så...
2) BJÖRNHÖJDEN: Norra delen av leden. En underbar källa under lock mitt i storskogen. Lätt att komma åt.
3) TORVMOSSEN: Södra delen av leden. Ett skyltat stickspår leder in till en brunn med fint vatten. Lite svårt att komma åt pga av djup och avsaknad av hink.
Utäöver dessa platser kan man givetvis slinka in i en och annan gård som man passerar och be om vatten.

TIDSÅTGÅNG
Vi tog 3 övernattningar, men om du vill gå hela leden med enbart 2 övernattningar föreslår jag följande:
Gör som vi och ställ bilen vid Hurtigtorpet (nr 1 på ledkartan) och vandra norrut. Första övernattning vid Södra Svenkens underbara vindskydd. Andra övernattningen blir i så fall vid Svenstjärnen som också är ett jättefint vindskydd. Tredje dagen kan du i så fall välöja att strunta i den sydöstra delen av leden och istället vandra rakt igenom samhället.
När vi vandrade klarade vi utan större problem av att ta oss till Södra Svenskaen första dagen. Med den tutt jag föreslår blir nog andra dagen 25-30 km om du följer leden, men vissa genvägar går att ta.

Lycka till och hör gärna av dig efter din tur och berätta vad du tyckte.
 
2011-08-10 21:03   trekk
Tips för vatten vid Bryngelbäcken. Det ligger en mindre gård strax intill detta vindskydd (eller vad man ska kalla "stugan"). I påskas var det som tur var påsklov när jag passerade och jag fick utan problem en pratstund och vatten där. Mannen berättade även att han under vandringssässongen sätter på vattnet i ladugården och låter vandrare ta vatten där, helt fritt.
Och visst Håkan, gick jag Silverleden med Dennis som kommenterat ovan.
 
Svar 2011-08-10 22:41   Håkan Friberg
Tack! Härligt med lite kompletterande information.
 
2011-08-10 23:08   greenjuice
Vilken härlig text och bilder! Låglandsleder är även minst lika bra som fjällvandring. Naturen är helt annan också, skog, växter, insekter, sjöar, vindskydd... Men på Skåneleden har jag alltid med mig en tarp eller tält...Ibland är det inte så fint vid vindskyddet. Bättre att tälta/tarpa en bit därifrån. Ibland mycket folk vid vindskyddet på vissa ställen... Tack för en skön läsning :)
 
Svar 2011-08-11 09:39   Håkan Friberg
Hej Jonas och tack för din kommentar. Jag har - än så länge - inte vandrat något på Skåneleden eller Sörmlandsleden, vilka tillsammans med Bergslagsleden väl utgör de mest frekventerade lederna. När det gäller Bergslagsleden är det faktiskt bara ett fåtal vindskydd där man måste räkna med att det kan finnas fler som övernattar. Jag har bara varit med om det vid två tillfällen Jag tycker också att det - för det mesta - är mycket väl valda platser som dessutom sköts exemplariskt. . Det jag läst om de populäraste delarna av de båda andra lederna tyder på att trycket kan vara ganska stort och då förstår jag att det kan vara säkrast att ha med sig tält.
I vårt län är det mycket gott om vindskydd och andra övernattningsmöjligheter även utanför Bergslagsleden. Jag håller på och "samlar" vindskydd i trakten och har redan passerat 100. Jag vet dessutom att jag har minst 50 kvar.
Så - om man undviker de 4-5 populäraste platserna så är risken mycket liten att man inte ska bli ensam i skyddet.
Kom upp hit och prova!
/Håkan
 
2011-08-18 09:49   FredrikT2
Tack för dina svar Håkan. Gick tyvärr och blev krasslig, så silverleden får tyvärr vänta till en annan gång.
 
Svar 2011-08-18 17:00   Håkan Friberg
Det är lugnt. Den väntar på dig... :-)
 
2011-08-29 21:34   chriswattle
Hej. Tack för en trevlig lässtund! Jag tänkte ta med mig min snart femårig dotter på en kortare vandring med övernattnig. Finns det någon del av leden du skulle rekomendera då? En vandring på 2 km ungefär. Mvh Christoffer
 
Svar 2011-08-29 22:11   Håkan Friberg
Hej och tack för din kommentar.
Jag tror att jag skulle välja Sävenfors som utgångspunkt. Jag gissar att en 5-åring skulle gilla den stora öde hyttan. Därifrån kan ni antingen vandra söderut till vindskyddet vid Sundsudden. Där finns ju finaste badplatsen, men också största chansen (risken?) att stöta på andra. Ett annat alternativ är att välja skogsvägar och stigar västerut till vindskyddet vid Nätsjön. För båda alternativen behöver du dock skaffa en karta över leden.
Lycka till!
 
2012-05-09 12:57   Elin-d
Hej Majjen!
Det var intressant läsning om Silverleden! Det ser otroligt trevligt ut! Ungefär hur många timmar tog det att vandra silverleden? Och hur många dagar var ni ute?
 
Svar 2012-05-09 14:24   Håkan Friberg
Hej Elin!
Vi gjorde ju 3 övernattningar. Både jag och Livskamraten tycker om att ta det lugnt, så den första dagen vandrade från förmiddag ända till kvällen.
Även dag 2 vandrade vi ganska långt, så det tog hela dagen.
3:e dagen var emellertid kortare. Då kom vi fram strax efter lunch.
Även 4:e dagen var ganska lång. Vi kom fram sen eftermiddag.
Läs svaren på kommentarerna här ovanför, så får du reda på lite mer.
Hör gärna av dig och berätta hur det gick.
Lycka till!
 
2012-09-10 20:27   Ensamiskogen
En vän och jag sprang leden igår. 65 km och 1400 höjdmeter. Lite drygt 8h tog det med lite fotopauser, vattenpåfyllning etc. Tycker det är en fantastiskt bra led detta. Man har verkligen anstängt sig för att undvika grusvägar vilket är många extra plus! Att leden går förbi någon enstaka byggnad på slutet upplever jag inte alls som störande. Det här är en mycket bra led. Ang vatten så hittar man drickbart sådant (vi lever fortfarande) på flera ställen om man inte är för kräsen på lite missfärgning och lite järnaktig smak. De markerade källornas vatten är utmärkt i kvalité. Något att ösa med fanns tillgängligt. Leden rekomenderas varmt.
 
Svar 2012-09-10 21:01   Håkan Friberg
8 timmar? Jag undrar vad som fanns i det där bruna vattnet du drack? :-)
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar