Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Planen del 4: Tarrekaise

Efter Fierrovagge skulle vi komma att stöta på Tarraätno. Beroende VAR vi kom ut och beroende på vattenmängden i älven fanns det ett antal tänkbara övergångar. De två givna var förstås "färjan" vid Såmmarlappastugan i söder och bron vid Tarraluoppalstugorna i norr. Där emellan hade jag fått tips om två vadställen ungefär 3 respektive 5 km söder om stugorna.

Vår plan var att följa älven norrut och ta oss över så snart det gick. Sedan skulle vi söka oss upp till Paijep-Puoites och sedan ner till den större sjön Puoites. Nu skulle det gå uppför igen. Målet var att först titta ner i Tjuoltavagge från Ruonas och sedan leta upp en tältplats antingen i Ruonasvagge eller vid någon av småsjöarna vid Habres. Härifrån skulle man kunna göra en fin topptur: Ruonaskåppe - Såmmatjåkkå - Tjilaktjåkkå - Piernakaise.

Avslutningen skulle bli att följa Vallevagges nordöstra kant ner till Prinskullen och Kvikkjokk.

 

Japp - så såg PLANEN ut. Verkligheten då? Tjaa... ingen del av planen genomfördes som det var tänkt. En av delarna genomfördes nästan inte alls. Trots det betygsätter jag den här vandringen som en av de mest intressanta jag genomfört.

Postat 2010-10-24 10:43 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Planen del 3: Fierrovagge Placerad på karta

Efter höjder och dalar i Kaisekietj-tjåkkåh ville jag till sjön 1100 - väster om Kasak. Denna sydligaste del av Miettjevagge besökte jag nämligen inte vid mitt förra visit i trakten. Jag ville sedan följa vattendraget mot sydost eftersom jag hade för mig att jag någonstans läst om en kanjon i dessa trakter.

Sedan vi passerat Kassajauratj tänkte vi söka oss österut till Nordkalottleden, följa den söderut till Varvekstugan och därifrån mot sydost till Skiejakjauratj.

Om vädrets makter var med oss skulle vi sedan förflytta oss 3 km rakt österut från Skiejakjauratj nordspets. Från denna nya sjö skulle vi sedan  ta oss upp ca 160 höjdmeter åt nordost, för att sedan ta oss fram under Tsäkkoks topp, men ovanför sjön 1134, samtidigt som vi sänkte oss ner.

2 km rakt öster om Tsäkkoks topp ligger en liten sjö med branta stup på tre sidor. Den var vårt nästa mål.

Ytterligare 3 km längre österut tänkte vi oss klättra upp till sjön 1181, för att resten av sträckan färdas uppe på kammen (och topparna i mån av ork).

Möjligen skulle vi sedan kunna ta oss ner längs jokken från Pajep Vuoksakjaure. I annat fall skulle färden få fortsätta några kilometer mot nordost.

 

Denna del 3 av min vandringsplan gav blan annt dessa två fantastiska miljöer.

 

MEN... det var redan tidigt i Fierrovagge - medan vi slog upp tältet i hård blåst och ösregn - som jag tog den allra sista bilden med min IXUS.

Fågelskådaren var lite mer försiktig med sin kamera, så några bilder till kommer det ändå... men inte många...

 

 

Positioneringen gäller den sista bilden.

Postat 2010-10-21 15:30 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Planen del 2: Kaisekietj-tjåkkåhs hemligheter Placerad på karta

Del 2 i PLANEN var den allra viktigaste: Att leta upp Kaisekietj-tjåkkåhs alla hemligheter.

Om del 1 av planen fungerat som vi hoppats skulle det innebära att vi nu tog riktning mot sydväst med Staddajaure som mål. Från Staddajaures sydöstra del tänkte vi oss dra oss mot sydost för att kika ner i Kailavagge även från detta håll. Tanken var sedan att följa bergsryggen västerut - över 1525 och 1544. Utsikten ner i Miettjevagge hade varit helt underbar förra året när vi kom söderifrån. Förhoppningsvis skulle det vara lika vackert från detta håll.

Därefter tänkte vi gå tillbaka österut, fast söder om bergskammen, för att kolla utsikten från 1453, sedan ner i dalgången, gå söder om 1299 och runda Kasak på norra och västra sidan. Därmed skulle Kaisekietj-tjåkkåh vara utforskat för denna gång.

 

Om del 1 av planen påverkades av lynnigt väder så påverkades del 2 av helt andra saker.

Två smakprov.

Det är inte enbart dåligt väder som gör att planer ändras. Även oväntade möten och oväntat vackra utsikter kan göra att man ändrar sina planer.

 

Positioneringen gäller det översta fotot.

Postat 2010-10-20 13:23 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Planen del 1: Ibland är det svårt att hitta orden... Placerad på karta

Idag är det 78 dagar sedan vi avslutade årets mest spännande vandring. Trots det har jag än så länge inte fått ner en enda bokstav på pränt och inte lagt in en enda bild - förrän nu.

I skrivande stund vet jag inte heller hur det kommer att bli. Tanken var nog att det skulle utmynna i en artikel hyär på Utsidan - och det kanske det blir till slut. Men inte än.

Samtidigt känns det att om jag inte börjar nu så blir det kanske ingenting. Det kan bli så för mig. Jag tillhör det fåtal (?) som fortfarande vill ha mina bästa bilder och mina främsta minnen på papperskopior. Jag sätter in dessa i fotoalbum som kanske mer är att likna vid scrap-books. Det är inte enbart foton som hamnar där. Det är kartor, biljetter, dagboksanteckningar mm. Det ovanligaste jag klistrat in i mitt fotoalbum är nog de 16 myggor jag slog ihjäl i ett slag under en stekhet Sarekvandring 1999.

När Livskamraten och jag gjorde vår tur i Sulitelma förra året - http://www.utsidan.se/cldoc/sinnliga-sulitelma-ett-underbart-misslyckande.htm - tyckte vi båda att den var en av de absolut häftigaste upplevelser vi haft tillsammans. Därför tyckte vi att det skulle vara kul att spara den i en fotobok istället - med både text och bilder.

Det är fortfarande ogjort. Inga papperskopior har vi heller. Undrar när det bli gjort...?

Nu vill jag verkligen inte att årets häftiga tur ska röna samma öde, så därför börjar jag nu.

 

Grund-idén var denna:

När vi förra året stod på Sulitelmas sydöstra utlöpare (1420) och njöt av den fantastiska utsikten norrut, ner i Miehttjevagge, så såg vi också österut ett fjällmassiv som vi aldrig hade hört talas om - Kaisekietj-tjåkkåh. Det såg mörkt och ganska ogästvänligt ut, men hade en hel del spännande dalgångar och gamla glaciärnischer som såg ganska dramatiska ut. Strax där bortom skymtade också Jiegnaffo - den kända men knappast välkända bergsryggen.

När vi stod där uppe på 1420 lovade jag mig själv att komma tillbaka i akt och mening att besöka detta område. Att möjligheten skulle dyka upp redan året därpå kunde jag inte ana.

Livskamraten hade andra planer för friluftande denna sommar, så jag erbjöd mina båda söner att följa med som sällskap och packåsnor. En av dem - fågelskådaren - hade möjlighet. Jag har enbart positiva minnen av att vandra med honom även under ganska krävande omständigheter - http://www.utsidan.se/cldoc/i-snosparvens-rike_13141.htm - så därför började jag fundera över hur en sådan vandring skulle kunna se ut. Vi räknade med att ha 8-10 vandringsdagar till vårt förfogande.

Del 1: Ta helikopter till Staloluokta. Därifrån skulle vi följa leden söderut men sedan välja den östligare stigen som leder till rengärdet vid Jållejaure. Därifrån skulle vi sikta nästan rakt söderut - väster om 1314 och 1362 för att runda Jeknaffojekna på den södra sidan. Vi hoppades kunna hitta en tältplats i närheten av glaciärens sydvästligaste del. OM der var så tänkte vi utnyttja den för att därifrån ta oss upp till toppen. Om krafterna var med oss skulle vi sedan följa bergsryggen mot nordväst.

Hur det gick?

Kanske kan följande bild ge en ledtråd. Den är tagen strax intill Jeknaffojekna den kvällen vi anlände dit. Förstora den gärna... Mordor?

Postat 2010-10-19 17:58 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!