Bloggar > Majjens blogg > Planen del 2: ...

Planen del 2: Kaisekietj-tjåkkåhs hemligheter

Del 2 i PLANEN var den allra viktigaste: Att leta upp Kaisekietj-tjåkkåhs alla hemligheter.

Om del 1 av planen fungerat som vi hoppats skulle det innebära att vi nu tog riktning mot sydväst med Staddajaure som mål. Från Staddajaures sydöstra del tänkte vi oss dra oss mot sydost för att kika ner i Kailavagge även från detta håll. Tanken var sedan att följa bergsryggen västerut - över 1525 och 1544. Utsikten ner i Miettjevagge hade varit helt underbar förra året när vi kom söderifrån. Förhoppningsvis skulle det vara lika vackert från detta håll.

Därefter tänkte vi gå tillbaka österut, fast söder om bergskammen, för att kolla utsikten från 1453, sedan ner i dalgången, gå söder om 1299 och runda Kasak på norra och västra sidan. Därmed skulle Kaisekietj-tjåkkåh vara utforskat för denna gång.

 

Om del 1 av planen påverkades av lynnigt väder så påverkades del 2 av helt andra saker.

Två smakprov.

Det är inte enbart dåligt väder som gör att planer ändras. Även oväntade möten och oväntat vackra utsikter kan göra att man ändrar sina planer.

 

Positioneringen gäller det översta fotot.

Inlagt 2010-10-20 13:23 | Läst 12335 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2010-10-20 17:38   annakari
Är det en björn eller kanske bjärven?
Du vet att hålla oss på sträckbänken.
 
Svar 2010-10-21 08:44   Håkan Friberg
Det är en järv och den är på väg - i ganska god fart - mot en renhjord med ganska många kalvar.
 
2010-10-20 21:15   Anders_sthlm
Ja tänk vad egenartat och speciellt det lilla området är Håkan.
Vad kul dessutom att någon nu skriver om dessa vackra kullar. Ett litet sagorike som bjuder dig på järv.
En fin bild!
 
Svar 2010-10-21 08:43   Håkan Friberg
Ja, detta område blev verkligen vandringens höjdpunkt. Har du varit där?
 
2010-10-21 17:29   Anders_sthlm
Ja, jag har som sagt varit där en hel del.
Jag har till och med skrivit till dig och tipsat dig om ställen där. Sedan har jag berört området i olika inlägg. Tyvärr sitter jag inte och kartlägger eller områdesklassifierar mina fjällvandringar så till den milda grad, att jag på rak arm nu såhär’ kan säga rakt av, om du vandrat just exakt på samma ställen som jag gjort, i det nu just du nu här skriver om, Så kan ju det aldrig bli.
Jag är ganska bohemisk utav mig i mitt förhållande till mina vandringar.
Men att området faktiskt är nästan okänt är ingen underdrift.
Sten Selander berättar (Tre veckor ovan trädgränsen/Lappland 1948) exempelvis att han redan på tidigt fyrtiotal trodde att området var täck av is bort mot Kaiseketstjåkko och Staddatjåkko eftersom det ritats så på den kartan han utgick ifrån då han var där med Skottsberg och samlade växter.
I det är i princip hans förtjänst att området uppmärksammats. Utan Selanders botaniska upptäckter inget Padjelanta förstår du.
Padjelanta är alltså inget som dimpt ner ifrån himmelen rakt upp och ner, utan det ligger vetenskap bakom att vi har det.
Att vi har Padjelanta kan vi tacka folk som Selander, Hammarskjöld och Sundius för.
 
Svar 2010-10-21 18:08   Håkan Friberg
Jag minns mycket väl att du beskrev det som en "sagovärld" som förtjänade sin egen berättelse, och det var till en del det som gjorde att jag bestämde mig för att gå dit, men jag fick ändå uppfattningen att du också studerat det på avstånd.
Fel antagande alltså. Får se då vad du kommer att tycka om min text om området när den så småningom dyker upp.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Position


Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

Logga in